Grågripens Fiktion - Användarbidrag [sv]

Vict Brynn

2026-01-25T13:24:10Z

Kaable:

{{Info-Inevecti
| pronoun = hon
| alternateNames = Jaktlagets väktare
| origin = [[Albeir]]
| god = [[Myvmare]]
}}

Vict Brynn och hennes hund Faelán [Fej-lan] vördas som invecti av det alberiska folket och för somliga som “urjägare” under [[Myvmare]]. De är särskilt hedrade bland monsterjägarna vid Blodhundens skola, men deras namn åkallas av jägare och skogsvandrare över stora delar av [[Albeir]].

De avbildas oftast tillsammans: Brynn som bågbärande jägare och Faelán som en stor varglik hund med lysande ögon. Huruvida de verkligen levde är omdiskuterat bland lärda. Vissa hävdar att de var historiska personer, andra att de vuxit fram ur flera sammanvävda berättelser, sägner och uråldriga jaktriter. Oavsett ursprung har deras legend bevarats i albisk tradition i generationer, äldre än både Blodhundens skola och landets nuvarande gränser.

Det berättas att de en gång stred mot [[Vildföljet]] från [[Mellanmården]] i den kamp som kallas [[''Jakten mot Vildföljet'']], och att deras lojalitet i döden gjorde dem odödliga i folkets minne. I dag är de symboler för bandet mellan jägare och hund, för vaksamhet, balans, och lojalitet bortom döden.

== Legenden om Brynn och Faelán ==
När Vildföljet bröt gränsen mellan världarna reste sig de dödas själar ur jorden och drev de levande på flykt. Skogar blev till labyrinter och byar till betesmarker för jakt. Då gick jägardottern Brynn in i skogen, ensam med sin hund, och sade:
''Ni må jaga de levande. Men jag jagar döden själv.''

I tretton dagar höll hon dem stången med fällor, snärjor och list, och varje natt sjöng hon Faelán till vila. På den fjortonde dagen svor hon en ed till [[Myvmare]]: om hon fick jaga bort följet en gång för alla, skulle hon glädjeligen aldrig återse sin flock.

[[Myvmare]] svarade inte, men jorden öppnade sig och slöt sig kring hennes spår. Ingen såg Brynn efter det. Men där Vildföljet en gång drog fram ligger nu stilla myrar och magisk jord, och där man hör en hund yla utan kropp sägs Brynn jaga ännu, tillsammans med Faelán, mellan planen.

== Symboler ==
* Ett vargöga i en handflata, eller ett ensamt vargöga, symboliserar Faeláns blick för lojalitet och fara.
* En fläta av päls och rotfiber, hjärtbandet, står för bandet mellan jägare och följeslagare.
* En urkarvad benpipa som används både för att kalla sin hund och för att kalla på mod.
* Tassmärken i blod sägs ibland synas där en jägare fallit hedervärt med sin hund vid sin sida. Då säger man: "Brynn bar dem hem."

== Dygder, synder och seder ==
Kring Brynn och Faelán har det vuxit fram en levande tradition bland Blodhundens jägare, fria jaktlag och vandrande jägare i Albeirs skogar. Deras lärdomar är inte nedtecknade, men lever vidare genom sed, tystnad och gemensam tro.
Kärnan i deras lära är bandet mellan jägare och följeslagare, ett band som inte bryts av död eller rädsla. Deras dygder mäts inte i segrar, utan i lojalitet, vaksamhet och balans. Vissa handlingar betraktas som oförlåtliga, inte som brott mot gudar, utan mot jaktlaget och det löfte som varje jägare ger när de binder sitt hjärtband.

=== Dygder ===
* '''Lojalitet''' – mellan jämlikar, över artgränser och genom döden.
* '''Skärpa''' – sinnet ska vara lika vasst som spjutet.
* '''Ödmjukhet inför ödet''' – man jagar när man måste, inte när man vill.
* '''Balans''' – att veta när man ska döda och när man ska låta leva.

=== Synder ===
* Att överge sin jakthund/jaktlag/partner.
* Att jaga utan vördnad eller nödvändighet.
* Att sätta sin egen vilja över jaktlagets.
* Att ignorera tecken från naturen eller sin hunds instinkt.

=== Seder ===
==== Jaktvakan ====
Jaktvakan är en minnesdag för Brynn, Faelán och alla fallna jaktpar. Den infaller fjorton dagar efter Älvnatten och firas främst vid Blodhundens Monsterjägarskola, men också i jaktlag över hela Albeir.
Det är en ljus, men vördnadsfull dag då man minns de jägare och hundar som inte längre går vid ens sida. Den är fylld av både sorg och tacksamhet, en dag för att hedra dem som dog som de levde, tillsammans. Den inleds med en Gryning i tystnad, följt av Vandringen till Minnet och avslutas med Eldvakan.

==== Gryning i tystnad ====
Dagen inleds i stillhet. Inga ord yttras före soluppgången. Jägare och hund sitter tillsammans, panna mot panna, i tacksamhet över att få börja ännu en dag sida vid sida.
Vandringen till Minnet
Mitt på dagen vandrar jaktlagen till platser där ett viktigt rov en gång fälldes – en glänta, en myr, en klippa vid vatten. Där lämnas symboliska gåvor: ben, fjädrar, flätor av päls eller slitna hjärtband. Namn viskas och gåvor grävs ned i marken, som lämnas orörd därefter.

==== Eldvakan ====
När natten faller tänds eldar över hela landet. Runt lågorna berättas berättelser om Brynn och Faelán, men också om jaktkamrater och hundar som gått före. Sånger undviks denna natt, men historierna lever, viskade, med leenden och tårar. Om en hund ylar under vakten sägs det vara Faelán som passerar. Om elden flämtar utan vind, säger man att Brynn hör sitt namn nämnas.

== Koppling till Blodhundens Monsterjägarskola ==
När Blodhundens monsterjägare grundade sin skola i Beinnbuirgh berättas det att en av våtmarkerna vägrade svälja kroppar. Där fann man benfällor, spjut av älgben och vargkäkar i cirkel. Det började sägas att detta var platsen där Brynn en gång stred.
Hon blev aldrig grundaren, men hon blev förebilden.

Det sägs att jaktlag som överger varandra i strid mister Brynns välsignelse, men att de som dör med sin hund vid sin sida leds varsamt till nästa värld.

Minnesplatser för Brynn och Faelán finns i skrevor och sankmarker kring Beinnbuirgh, där man lämnar ben, fjädrar eller bitar av läder i små högar som symboler för jaktlagets gemenskap.

Inför jakt håller man ofta en stunds tystnad där jägare och hund sitter panna mot panna i stillhet.

=== Ritualer vid Blodhunden ===
''Välsignelsen'': ''"Brynn vakar, Faelán går vid min sida"'' viskas före varje jakt.

''Hjärtband och Faeláns bok:'' Varje monsterjägare flätar ett hjärtband av päls och rotfiber till sin hund när de godkänts som jägarpar. Hundens själanamn skrivs in i Faeláns bok, så att de kan återförenas om de skiljs åt. Denna dag är känd som Tassblodsdagen och markerar lärlingarnas övergång till fullvärdiga jägare.

''Begravningsrit:'' Vid död i tjänst bränns jägare och hund tillsammans, och askan begravs i helgad jord under Brynns namn.

''Trettonnatten:'' Den trettonde dagen efter varje jakt hålls i tystnadens och vördnadens tecken. Jaktlagen fastar, drar sig undan och hedrar Brynns tretton nätter mot döden.

[[Category:Inevecti]]
[[Category:Myvmares Inevecti]]
[[Category:Sidor om Blodhunden]]
[[Category:Sidor om Albeir]]
[[Category:Den Stora Pantheonen]]

Vict Brynn

2026-01-25T13:23:46Z

Kaable: Skapade sidan med '{{Info-Inevecti | pronoun = hon | alternateNames = Jaktlagets väktare | origin = Albeir | god = Myvmare }} Vict Brynn och hennes hund Faelán [Fej-lan] vördas som invecti av det alberiska folket och för somliga som “urjägare” under Myvmare. De är särskilt hedrade bland monsterjägarna vid Blodhundens skola, men deras namn åkallas av jägare och skogsvandrare över stora delar av Albeir. De avbildas oftast tillsammans: Brynn som bågbärande...'

{{Info-Inevecti
| pronoun = hon
| alternateNames = Jaktlagets väktare
| origin = [[Albeir]]
| god = [[Myvmare]]
}}

Vict Brynn och hennes hund Faelán [Fej-lan] vördas som invecti av det alberiska folket och för somliga som “urjägare” under [[Myvmare]]. De är särskilt hedrade bland monsterjägarna vid Blodhundens skola, men deras namn åkallas av jägare och skogsvandrare över stora delar av [[Albeir]].

De avbildas oftast tillsammans: Brynn som bågbärande jägare och Faelán som en stor varglik hund med lysande ögon. Huruvida de verkligen levde är omdiskuterat bland lärda. Vissa hävdar att de var historiska personer, andra att de vuxit fram ur flera sammanvävda berättelser, sägner och uråldriga jaktriter. Oavsett ursprung har deras legend bevarats i albisk tradition i generationer, äldre än både Blodhundens skola och landets nuvarande gränser.

Det berättas att de en gång stred mot [[Vildföljet]] från [[Mellanmården]] i den kamp som kallas [[''Jakten mot Vildföljet'']], och att deras lojalitet i döden gjorde dem odödliga i folkets minne. I dag är de symboler för bandet mellan jägare och hund, för vaksamhet, balans, och lojalitet bortom döden.

== Legenden om Brynn och Faelán ==
När Vildföljet bröt gränsen mellan världarna reste sig de dödas själar ur jorden och drev de levande på flykt. Skogar blev till labyrinter och byar till betesmarker för jakt. Då gick jägardottern Brynn in i skogen, ensam med sin hund, och sade:
''Ni må jaga de levande. Men jag jagar döden själv.''

I tretton dagar höll hon dem stången med fällor, snärjor och list, och varje natt sjöng hon Faelán till vila. På den fjortonde dagen svor hon en ed till [[Myvmare]]: om hon fick jaga bort följet en gång för alla, skulle hon glädjeligen aldrig återse sin flock.

[[Myvmare]] svarade inte, men jorden öppnade sig och slöt sig kring hennes spår. Ingen såg Brynn efter det. Men där Vildföljet en gång drog fram ligger nu stilla myrar och magisk jord, och där man hör en hund yla utan kropp sägs Brynn jaga ännu, tillsammans med Faelán, mellan planen.

=== Symboler ===
* Ett vargöga i en handflata, eller ett ensamt vargöga, symboliserar Faeláns blick för lojalitet och fara.
* En fläta av päls och rotfiber, hjärtbandet, står för bandet mellan jägare och följeslagare.
* En urkarvad benpipa som används både för att kalla sin hund och för att kalla på mod.
* Tassmärken i blod sägs ibland synas där en jägare fallit hedervärt med sin hund vid sin sida. Då säger man: "Brynn bar dem hem."

== Dygder, synder och seder ==
Kring Brynn och Faelán har det vuxit fram en levande tradition bland Blodhundens jägare, fria jaktlag och vandrande jägare i Albeirs skogar. Deras lärdomar är inte nedtecknade, men lever vidare genom sed, tystnad och gemensam tro.
Kärnan i deras lära är bandet mellan jägare och följeslagare, ett band som inte bryts av död eller rädsla. Deras dygder mäts inte i segrar, utan i lojalitet, vaksamhet och balans. Vissa handlingar betraktas som oförlåtliga, inte som brott mot gudar, utan mot jaktlaget och det löfte som varje jägare ger när de binder sitt hjärtband.

=== Dygder ===
* '''Lojalitet''' – mellan jämlikar, över artgränser och genom döden.
* '''Skärpa''' – sinnet ska vara lika vasst som spjutet.
* '''Ödmjukhet inför ödet''' – man jagar när man måste, inte när man vill.
* '''Balans''' – att veta när man ska döda och när man ska låta leva.

=== Synder ===
* Att överge sin jakthund/jaktlag/partner.
* Att jaga utan vördnad eller nödvändighet.
* Att sätta sin egen vilja över jaktlagets.
* Att ignorera tecken från naturen eller sin hunds instinkt.

=== Seder ===
==== Jaktvakan ====
Jaktvakan är en minnesdag för Brynn, Faelán och alla fallna jaktpar. Den infaller fjorton dagar efter Älvnatten och firas främst vid Blodhundens Monsterjägarskola, men också i jaktlag över hela Albeir.
Det är en ljus, men vördnadsfull dag då man minns de jägare och hundar som inte längre går vid ens sida. Den är fylld av både sorg och tacksamhet, en dag för att hedra dem som dog som de levde, tillsammans. Den inleds med en Gryning i tystnad, följt av Vandringen till Minnet och avslutas med Eldvakan.

==== Gryning i tystnad ====
Dagen inleds i stillhet. Inga ord yttras före soluppgången. Jägare och hund sitter tillsammans, panna mot panna, i tacksamhet över att få börja ännu en dag sida vid sida.
Vandringen till Minnet
Mitt på dagen vandrar jaktlagen till platser där ett viktigt rov en gång fälldes – en glänta, en myr, en klippa vid vatten. Där lämnas symboliska gåvor: ben, fjädrar, flätor av päls eller slitna hjärtband. Namn viskas och gåvor grävs ned i marken, som lämnas orörd därefter.

==== Eldvakan ====
När natten faller tänds eldar över hela landet. Runt lågorna berättas berättelser om Brynn och Faelán, men också om jaktkamrater och hundar som gått före. Sånger undviks denna natt, men historierna lever, viskade, med leenden och tårar. Om en hund ylar under vakten sägs det vara Faelán som passerar. Om elden flämtar utan vind, säger man att Brynn hör sitt namn nämnas.

== Koppling till Blodhundens Monsterjägarskola ==
När Blodhundens monsterjägare grundade sin skola i Beinnbuirgh berättas det att en av våtmarkerna vägrade svälja kroppar. Där fann man benfällor, spjut av älgben och vargkäkar i cirkel. Det började sägas att detta var platsen där Brynn en gång stred.
Hon blev aldrig grundaren, men hon blev förebilden.

Det sägs att jaktlag som överger varandra i strid mister Brynns välsignelse, men att de som dör med sin hund vid sin sida leds varsamt till nästa värld.

Minnesplatser för Brynn och Faelán finns i skrevor och sankmarker kring Beinnbuirgh, där man lämnar ben, fjädrar eller bitar av läder i små högar som symboler för jaktlagets gemenskap.

Inför jakt håller man ofta en stunds tystnad där jägare och hund sitter panna mot panna i stillhet.

=== Ritualer vid Blodhunden ===
''Välsignelsen'': ''"Brynn vakar, Faelán går vid min sida"'' viskas före varje jakt.

''Hjärtband och Faeláns bok:'' Varje monsterjägare flätar ett hjärtband av päls och rotfiber till sin hund när de godkänts som jägarpar. Hundens själanamn skrivs in i Faeláns bok, så att de kan återförenas om de skiljs åt. Denna dag är känd som Tassblodsdagen och markerar lärlingarnas övergång till fullvärdiga jägare.

''Begravningsrit:'' Vid död i tjänst bränns jägare och hund tillsammans, och askan begravs i helgad jord under Brynns namn.

''Trettonnatten:'' Den trettonde dagen efter varje jakt hålls i tystnadens och vördnadens tecken. Jaktlagen fastar, drar sig undan och hedrar Brynns tretton nätter mot döden.

[[Category:Inevecti]]
[[Category:Myvmares Inevecti]]
[[Category:Sidor om Blodhunden]]
[[Category:Sidor om Albeir]]
[[Category:Den Stora Pantheonen]]

Blodhundens Monsterjägarskola

2026-01-25T13:03:11Z

Kaable:

I centrala [[Albeir]] ligger en vid våtmark som är känd vid två namn, Bog-Feidh eller Loch-Feidh. Under sommar och vinter hänger tung dimma i slöjor över myrar och gyttjeslätter, men när vårfloden eller höstregnen kommer täcks nästan all mark av en vidsträckt sjö som breder ut sig över flera mil. Här bor det mycket få människor, men inte för att miljön är ogästvänlig. Bog-Feidh är tätt med älvor och alla sorters fä som driver ut alla som försöker bosätta sig. Mitt i våtmarkerna står dock en bergskulle. På den bara stenen är det byggt en borg som tornar sig upp genom dimmorna. I denna borg, Beinnbuirgh [benn-bErra], ligger Blodhundens Monsterjägarskola. Förutom de obarmhärtiga omgivningarna omges Beinnbuirgh av en hög koncentration av Albeirs karaktäristiska [[Älvfolk]] och [[Varulv|varulvar]]. Det sägs också att det lever [[Enhörning|enhörningar]] kring borgen, och att se en är ett omen för god jaktlycka.

==Traditioner==
Blodhundens Monsterjägarskola är en karg plats att bo på, även jämfört med resten av Albeir. Våtmarkerna där Beinnbuirgh står låter inte många resurser att forslas in till borgen, utan all mat behöver fångas av Blodhundens monsterjägare. Jägarna och deras Lärlingar lever av nödvändighet under rustika förhållanden och firar varje gång ett jaktlag kommer tillbaka från en jakt ute i världen, då de ofta har med sig lyxvaror som kryddor, exotiska viner, eller kuriosa uppfinningar utifrån.

Till skillnad från andra monsterjägarskolor som kan söka ett övertag på [[Monsterjägare i Ekaya#Stigen|Stigen]] så använder Blodhundens jägare varken [[magi]] eller [[alkemi]]ska preparat i sin kamp mot världens monster. Istället är det stora jaktlag som med kunskap, förberedelser och samarbete skaffar sig jaktlycka.

=== Vict Brynn & Faelán ===
Inom Blodhundens Monsterjägarskola vördas [[Vict Brynn]] och hennes hund Faelán som skolans skyddsandar och urjägare.
Enligt albitisk tradition betraktas de inte som gudar, utan som de första väktarna av jaktens och lojalitetens väg. Deras tretton nätters kamp mot Vildföljet och det fjortonde nattens offer ligger till grund för Blodhundens moraliska kod och syn på plikt och lojalitet.

Brynn grundade inte Beinnbuirgh, men enligt skolans äldsta berättelser fanns hennes spår där långt innan den första stenen lades. Enligt sägnen var det när platsen upptäcktes som jägare fann ett stycke mark som vägrade ta emot kroppar. De grävde, och fann benfällor, vargkäkar i cirkel och spjut skurna ur älgben. De äldre visste: här hade något större stannat till.

Sedan dess sägs Brynns ande vaka över Beinnbuirghs dimhöljda salar, och Faelán gå i skuggorna mellan de gamla ekarna. Deras närvaro har blivit ett löfte och en varning.

Det sägs att jaktlag som viker från varandra i strid mister Brynns välsignelse, och förblir vilsna på Stigen. Men de som faller med sin följeslagare vid sin sida förs varsamt över till nästa värld, ledda av tassar som inte lämnar spår.
=== Riter och tro i Brynns namn ===
===== Välsignelsen: =====
Innan varje jakt viskar jägaren: ''“Brynn vakar, Faelán går vid min sida.”'' Orden är både bön och ed, en påminnelse om det eviga bandet.
===== Tassblodsdagen =====
Den ceremoni där en jägare binds till sin hund, tidigare endast kallad avslutningsprovet, har med tiden kommit att kallas Tassblodsdagen, i Brynns och Faeláns namn. Hjärtbandet som binds under ceremonin symboliserar deras eviga lojalitet
===== Hjärtbandet & Faeláns bok =====
När ett jägarpar godkänts, flätas ett hjärtband av päls och rotfiber mellan dem. Det symboliserar deras blodsförbund, ett löfte att aldrig överge, aldrig tystna, aldrig glömma.
Vid initieringen får varje jägare sin hunds själanamn inskrivet i Faeláns bok ett hemligt arkiv bestående av en stencirkel djupt i Beinnbuirghs träskets hjärta. Endast jägaren, hunden och skolans invigda känner detta namn. Det sägs hålla deras själars tråd samman, även om döden skulle riva dem isär. Dagen då detta sker är en högtid vid Blodhunden fylld av jakt och fest, och kallas för Tassblodsdagen.
===== Begravningsriten: =====
Om ett par faller i tjänst, bränns deras kroppar tillsammans. Deras aska begravs i helgad jord under Brynns namn, så att deras spår aldrig går förlorade.
===== Trettonnatten: =====
Den trettonde natten efter varje jakt hålls helig. Jaktlagen fastar, drar sig undan och minns Brynns tretton nätter i skogen. Inga hundar får jaga den dagen. Allt sker i tystnad – en stilla vördnad inför döden och det band som övervinner den.

==Lärlingstiden och Jaktlag==
En lärling som tas in på Blodhunden börjar sin träning genom att tilldelas en hundvalp. Lärlingar delas in i jaktlag redan från början, efter de valpkullar som deras hundar tillhör. Urvalsprocessen som avgör vem som tas in på skolan anses räcka som att de ska överleva resan genom träsken till borgen. Vartefter lärlingarna tränas väntas de också träna och ta hand om sina hundar, och de får lära sig att jobba som ett lag, både med sina hundar och varandra.

Först efter några år anses laget vara tränat nog för att bli fullbordade [[Monsterjägare i Ekaya|monsterjägare]]. Men innan laget får ge sig ut på egen hand väntar ett slutgiltigt mentalt test då lärlingarna instrueras att dräpa sina hundar. Vanligtvis samlar ett fåtal mod nog att göra som de blivit tillsagda. Efter det följer nya instruktioner - de som inte slaktat sina kamrater får beröm för att ha klarat testet. De har visat att laget alltid kommer först och att alla räknas som en likvärdig del av familjen. Därefter slängs de som misslyckades ut ur borgen, och det nyblivna monsterjaktlaget får sitt första rov i de som vände ryggen åt sina kamrater och syskon - de som satte sin egen ambition före familjebandet de alla bundit till varandra.

Blodhundens monsterjägarskola är som en egen [[Albeir#Klanerna|Albeirsk klan]], med jaktlagen som tränas likt nya generationer i familjen. Samarbetet och vänskapsbanden är det viktigaste dessa härdiga jägare har.

==Bandet mellan jägare och hund==
Hos Blodhundens monsterjägarskola är bandet mellan jägare och hund en av skolans mest grundläggande och heliga principer. Enligt traditionen är dessa band inte enbart emotionella eller praktiska utan de är också själsliga och eviga. Jägare och hund ses som två väsen sammanvävda av ödet, förenade i en gemensam väv.

===Själaflätning===
Under initieringsriten när en lärling godkänns som fullvärdig jägare och deras hund når mognad, knyts det så kallade hjärtbandet. En ceremoni där en fläta av päls och rotfiber binds kring hundens halsband och jägarens arm. I samband med detta avslöjas även hundens själanamn, som skrivs in i Faeláns bok, ett mystiskt arkiv djupt inne i Beinnbuirghs hjärta.

Själanamnet är hemligt och får endast kännas till av jägaren, hunden och skolans invigda. Namnet representerar det sanna bandet, och skyddas från Älvfolk som enligt folktron kan stjäla eller korrumpera namn. Därför får varje hund också ett tilltalsnamn som används öppet, ofta ärvt från äldre generationer inom jaktlaget.
"Två hjärtan, en rytm. Två kroppar, ett öde."

===Straff för de som bryter bandet===
Att svika sin följeslagare är en av Blodhundens grövsta synder. Om en jägare överger sin hund, lämnar den att dö, eller sviker sin ed, sägs Faelán själv riva deras namn ur boken. Dessa jägare förlorar sin väg i dödsriket, och får aldrig återse sin själsfrände.
De blir namnlösa i döden utan skall, utan riktning, utan väktare. Och ett öppet kontrakt utfärdat av Blodhundens Monsterjägare.

=== Återfödelse och Skallet ===
Blodhundar tror att bandet mellan jägare och hund överlever döden. Om en hund dör på Stigen, dör inte själen. Enligt skolans tro kommer hundens själ att återfödas, men väntar i stillhet på att jägaren ska känna igen dess skall.

==== Skallet ====
På Blodhunden talas det om Skallet, ett drömlikt ylande som ibland hörs av jägare som förlorat sin hund. Det sägs vara Faelán själv som leder själarna samman på nytt.

Detta fenomen, en känsla av igenkänning, en röst i vinden eller ett pulsslag mot handen. Det markerar att bandet har vävts samman på nytt. Många jägare som förlorat sina hundar ger sig ut i världen för att lyssna efter Skallet. Vissa väntar i åratal, andra hör det inom dagar. Återförening kan ske först efter några månader, ibland kan det ta upp till tolv år.

Det är nästan plikt för en blodhund att inte återvända till skolan utan sin själshund. Istället vandrar de världen över, ensamma, med örat mot vinden och hjärtat öppet, i väntan på att höra sin hund ropa efter dem. Dessa vandrare kallas ibland för Skallvandrare och möts alltid med vördnad om de återvänder.

[[Category: Monsterjägarskola]]
[[Category: Monsterjägare]]

Varulv

2024-05-21T17:58:01Z

Kaable: Skapade sidan med 'En varulv, även känd som lykantroper, är en varelse som anses vara en hybrid av både människa och varg. Den sägs bära med sig det värsta från båda arterna: vargens primära natur och blodtörst tillsammans med människans hänsynslöshet och grymhet. Varulvar förekommer dock ibland alla folkslag, och det finns dokumenterade fall med både orcher och alver som fallit för förbannelsen. Ursprunget till lykantropin, eller varulvsförbannelsen, antas vara en form...'

En varulv, även känd som lykantroper, är en varelse som anses vara en hybrid av både människa och varg. Den sägs bära med sig det värsta från båda arterna: vargens primära natur och blodtörst tillsammans med människans hänsynslöshet och grymhet. Varulvar förekommer dock ibland alla folkslag, och det finns dokumenterade fall med både orcher och alver som fallit för förbannelsen. Ursprunget till lykantropin, eller varulvsförbannelsen, antas vara en form av förbannelse som kan spridas från en bärare till ett offer.

==Egenskaper==
När en varulv transformeras till sin monstruösa form förlorar den all besinning och kontroll. Varulvar är bra mycket starkare än till och med härdade krigare samt snabba nog att springa ikapp alla förutom de snabbaste hästarna. De kan sällan minnas några av de hemska handlingar de utfört i sitt monstruösa tillstånd. Förvandlingen sker oftast i samband med fullmånen, och attacker tenderar att vara extra brutala under fenomenet blodmåne, även om inget direkt samband har kunnat bevisas.

Varulvar är vanligtvis aktiva under natten och jagar ensamma, medan de drar sig undan samhället och gömmer sig i kloaker eller vildmarker när de inte är i sin mänskliga form. Varulvar är i grunden nattvarelser och är aktiva under fullmånens sken under vilken de transformeras. De jagar under normala omständigheter ensamma, eftersom det är mycket ovanligt att en varulv inte förmår nedlägga sitt tilltänkta byte.

Varulvar besitter en form av regenerativ förmåga på så vis att deras sår läker övernaturligt snabbt. Vittnen har beskrivit att de sett vad som verkat vara dödliga skador sluta sig framför deras ögon.

==Beteende==
Som tidigare nämnt har varulven ofta svårt att minnas vad som hänt när de antagit sin monstruösa form och blir ofta oproportionerligt aggressiva om man pressar dem för mycket. Man brukar säga att en person smittad med varulvsförbannelsen utvecklar ett aggressivare och vargliknande temperament i vardagen samt en känslighet mot silver och cassium, vilket antyder magisk koppling.

På grund av sin hamnskiftande natur finns olika sätt att avgöra om någon är en varulv eller inte. Oftast väntar man bara till fullmåne, en mer vetenskaplig metod som kallas för [[Wolfkampf-testet]] har börjat prövas på olika ställen i Ekaya. Testet går ut på att man mäter emotionella responser hos misstänkta hamnskiftare genom att utsätta dem för hypotetiska scenarion som kan få dem att trigga eller avslöja sin naturliga farm.

===Att möta en varulv===
Den som kommer i kontakt med en varulv i sin monstruösa form bör vara extremt vaksam då lykantropens styrka och reflexer exceptionellt ökar till den grad att ingen människa kan ta sig an den ensam utan förberedelser.

En tidigare rekommenderad metod för att oskadliggöra en varulv var att använda svärd som smörjts in i olja utblandad med Akonitin, extraherat från växten Stormhatt. Stormhatten är dock sällsynt och svår att få tag på. Ett substitut är Akleja, som är mer lättillgänglig men mindre potent.

==Utbredning==
Det är fortfarande inte bekräftat exakt hur varulvar kom till Ekaya från första början. Legender och berättelser talar om att det i grund och botten är en förbannelse som har förmågan att spridas vidare från en bärare till ett offer, som den grymmaste sjukdom gudarna skådat.
Varulvar finns utspridda över hela Ekaya. Chansen att möta en varulv brukar generellt vara högre på landsbygden än inne i städer.

[[Category:Monster]]

Strandvaskare

2024-05-21T17:52:29Z

Kaable: Skapade sidan med 'En strandvaskare eller Kärr-Fiskare är en amfibisk tvåbent varelse som återfinns vid vattendrag som myr och kärr, men även längs stränder. Strandvaskare ses ofta dra runt på stränder i närheten av byar och städer. De lever oftast i par eller mindre familjer, och jagar i dimma eller i skydd av nattens mörker. ==Utseende== Strandvaskares huvud påminner om marulkar, med samma typer av självlysande antenner, som de använder för att locka till sig folk med...'

En strandvaskare eller Kärr-Fiskare är en amfibisk tvåbent varelse som återfinns vid vattendrag som myr och kärr, men även längs stränder. Strandvaskare ses ofta dra runt på stränder i närheten av byar och städer. De lever oftast i par eller mindre familjer, och jagar i dimma eller i skydd av nattens mörker.

==Utseende==
Strandvaskares huvud påminner om marulkar, med samma typer av självlysande antenner, som de använder för att locka till sig folk med lyktliknande ljuspunkter. Deras kroppar har en humanoid form, men de är korta som unga tonåringar och betydligt mindre i massa än en vuxen människa. De har grå hud och i stället för händer har de breda fenor med korta, vassa klor. Strandvaskare är inte intelligenta utan drivs av sina instinkter och sin hunger.

Strandvaskares tänder och bett är deras primära vapen. Bettet har en paralyserande effekt som underlättar för Strandvaskarna att dra ner sina (ibland fortfarande levande) offer i vattnet för att äta dem. Giftet verkar snabbt och skoningslöst, så det är viktigt att vara väl rustad vid planerad Strandvaskarjakt, med förstärkning inom skrik-avstånd. Strandvaskare är ljusskygga varelser och är lätta att jaga, förutsatt att de inte lyckas överraska och bita sin motståndare.

==Beteende==
Strandvaskare kommer sällan ensamma, utan är flockdjur som ofta återfinns i grupp. Deras föredragna taktik är att övermanna sitt offer i antal, men blir gruppen pressad är de kända för att snabbt retirera tillbaka till sitt vattendrag. Vid reträtt lämnar de ofta efter sig skadade eller andra allierade som sackar efter i flykten. Trots sitt utseende och sin relativt låga intelligens har Strandvaskare påträffats använda enklare verktyg och vapen, så som vässade grenar eller stenar.

==Utbredning==
Strandvaskare återfinns endast vid djupare vattendrag där de vanligtvis bosätter sig under ytan. Ibland gömmer de sig i klippskrevor, små grottor eller uppspolade vrak.

De hittas vanligast i länder med stränder och lugnare vatten. Ett exempel på detta är [[Lazulia]] och [[Albeir]], men det är inte ohört att de vandrar ner mot den Cordotivska kusten under vinterhalvåret. Kolonier av strandvaskare har även påträffats i områden runt [[Zelicáj]].

[[Category:Monster]]

Lönnskördare

2024-05-21T17:50:27Z

Kaable:

Lönnskördaren är ett insektsliknande monster som rör sig på två ben och använder sina framben för att anfalla och greppa sina byten. Med starka mandibler som kan punktera lättare rustning samt sarga kött och bryta ben, är detta monster en fruktad fiende. De är närsynta och färgblinda och reagerar främst på rörelse, ljud och dofter. Höga ljud, såsom explosioner och metalliskt bankande, kan desorientera dem.

==Utseende==
Lönnskördaren har ett starkt exoskelett på huvudet, ryggen och extremiteterna. Deras buk är dock mjukare och inte lika täckt av exoskelett.

Lönnskördaren är tekniskt sett fyrbent men de kan balansera på sina bakben och rör sig ofta på två ben. Frambenen växer ut i ett par "raptoriala" skäror, likt bönsyrsor. Kroppen är uppdelad i tre delar: huvud (cephalon), mellankropp (thorax) och bakkropp (buk). Hela kroppen är täckt av ett exoskelett av härdat kitin.

Deras triangelformade huvud har stora mandibler med en bitstyrka likt en Zelicájsk kangalhund, vilket gör dem kapabla att krossa både ben och ringbrynja. På deras ryggplattor växer styva borst som ännu inte har någon känd funktion.

==Egenskaper==
Lönnskördaren utsöndrar två sorters gift-sekret från sina olika lemmar:

Mandiblerna: Ett nervgift som orsakar muskelstelhet och smärta, vilket kan leda till förlamning. Skärorna utsöndrar ett blödargift som förhindrar blodet från att koagulera, vilket gör att sår inte sluter sig naturligt.

Alkemisk motgift och behandling finns, men är svår att återskapa utan träning eller kunskap.

==Beteende och Livsmiljö==
Lönnskördare har dålig syn och är beroende av rörelse för att upptäcka byten. De har starka luktorgan och känsliga öron, vilket gör att starka doftspår och plötsliga, skarpa ljud kan förvirra dem. Deras favoritföda är dränkare och skattbaggar, och blodet från dessa kan användas som lockbete.

Lönnskördaren spenderar mycket tid stillasittande men kan med explosiv snabbhet anfalla under korta perioder. Det finns teorier om att de samlar styrka från solen, då de ofta lämnar sina gömställen för att solbada. Deras andningsorgan liknar trakeér, vilket antyder en möjlig symbiotisk relation med växter.

==Utbredning==
Lönnskördaren är allätare men föredrar en energirik kost från större villebråd. De anfaller från väl valda gömställen och kan decimera en hel flock med djur innan de återvänder för att fästa på de lik som de lämnat kvar. De är asätare och bygger sina bon i större håligheter som grottor, döda träd eller övergivna källare vilket gör att det kan påträffas över nästan hela Ekaya. Dock anses den vara vanligare i kontinentens centrala delar.

[[Category:Monster]]

Lönnskördare

2024-05-21T17:50:09Z

Kaable: Skapade sidan med 'Lönnskördaren är ett insektsliknande monster som rör sig på två ben och använder sina framben för att anfalla och greppa sina byten. Med starka mandibler som kan punktera lättare rustning samt sarga kött och bryta ben, är detta monster en fruktad fiende. De är närsynta och färgblinda och reagerar främst på rörelse, ljud och dofter. Höga ljud, såsom explosioner och metalliskt bankande, kan desorientera dem. ==Utseende== Lönnskördaren har ett starkt e...'

Lesjy

2024-05-21T17:48:00Z

Kaable: Skapade sidan med 'Lesjyn är en mystisk och uråldrig skogsvarelse som ofta misstas för att vara en gudomlighet av de som lever i skogens djup. Detta väsen är extremt sällsynt och mycket farligt. Det är också en av skogens mest fascinerande och fruktade varelser. Lesjyn har en stark koppling till Myvmare. Exakt hur är omdiskuterat - vissa menar på att Lesjys skapas genom frivilliga som överlåter sitt allt till Myvmare för att skydda skogarna, andra talar om att Lesjys egen...'

Lesjyn är en mystisk och uråldrig skogsvarelse som ofta misstas för att vara en gudomlighet av de som lever i skogens djup. Detta väsen är extremt sällsynt och mycket farligt. Det är också en av skogens mest fascinerande och fruktade varelser.

Lesjyn har en stark koppling till [[Myvmare]]. Exakt hur är omdiskuterat - vissa menar på att Lesjys skapas genom frivilliga som överlåter sitt allt till Myvmare för att skydda skogarna, andra talar om att Lesjys egentligen är straffade själar som skadat naturen och ådragit sig Myvmares vrede.

Detta har lett till att Lesjyn ofta har en djup kulturell betydelse för de folk och varelser som lever i skogens närhet. I många byar sägs monstret ha blivit synonymt med mäktighet och dess förmåga att både ge och ta liv. Berättelser och legender om Lesjy har spridits genom generationer och har skapat en aura av mystik och fascination kring detta märkliga fenomen.

==Egenskaper==
Exakt vilka egenskaper en Lesjy besitter vet ingen, då ingen berättelse från de som mött en Lesjy och överlevt är densamma. Det som går att bekräfta är att den verkar besitta någon form av magiska krafter, men vart dessa kommer ifrån är dock väldigt omdiskuterat. Den sägs även besitta något som så när kan beskrivas som mänsklig intelligens, trots sin oförmåga att korrekt kommunicera med sin omgivning.

Avsaknaden av konkret information kring dess egenskaper har lett till rykten om att det finns folk i Ekaya som har begett sig ut i skogen spridit sig. Det påstås att de beger sig ut för att hitta en Lesjy i syfte att försöka sluta avtal och förhandla igenom och ge offergåvor i utbyte för dess beskydd, eller ta del av deras magiska krafter.

==Utseende==
Lesjyn är känd för sitt karakteristiska utseende som inkluderar ett huvud krönt av renhorn och ett ansikte formad av en hjortskalle. Dess kropp är slank och täckt av mossa och bark, vilket gör att den smälter in perfekt med skogens omgivning. Lesjy tros vakta över skogen och dess invånare som en andlig väktare, och dess närvaro i skogen anses ofta vara en indikation på att området är friskt och i balans.

Trots dess majestätiska utseende är det viktigt att förstå att Lesjy är en extremt farlig varelse. Dess vrede kan utlösas av de minsta störningar i skogens ekosystem, och dess hämnd kan vara fruktansvärd. Att korsa dess väg är att riskera sitt eget liv, och därför bör man undvika att provocera eller störa denna uråldriga skogsvarelse.
Sammanfattningsvis är Lesjy en uråldrig och fascinerande skogsvarelse som väcker både beundran och rädsla hos dem som korsar dess väg. Dess majestätiska utseende och mystiska natur gör den till en av skogens mest enigmatiska invånare, och dess närvaro påminner oss om den djupa kopplingen mellan Ekayas folk och naturen.

==Utbredning==
Mycket likt en Lesjys egenskaper är likaså deras utbredning ett mysterium. Ingen vet riktigt vad som drar åt sig en Lesjys uppmärksamhet, eller om de ens är ifrån Ekaya.

[[Category:Monster]]

Draug

2024-05-21T17:45:42Z

Kaable: Skapade sidan med 'Draug eller Drauger, är en av de vanligaste nekrofagsom finns i Ekaya. Dessa vandöda väsen, ofta förknippade med begravningsplatser och slagfält, förkroppsligar en blandning av rädsla och mystik. Drauger är vanligtvis långsamma och enkla att förutse. De utmanövreras enkelt av en snabbfotad och kvicktänkt jägare, som undviker deras attacker och hittar öppningar för anfall. ==Utseende== En draug är de återuppväckta kroppa...'

Draug eller Drauger, är en av de vanligaste [[Ekayas_Taxonomi#Nekrofager|nekrofag]]som finns i Ekaya. Dessa vandöda väsen, ofta förknippade med begravningsplatser och slagfält, förkroppsligar en blandning av rädsla och mystik. Drauger är vanligtvis långsamma och enkla att förutse. De utmanövreras enkelt av en snabbfotad och kvicktänkt jägare, som undviker deras attacker och hittar öppningar för anfall.

==Utseende==
En draug är de återuppväckta kropparna av avlidna, trots detta behåller Draugen en viss likhet med sitt tidigare jag men är också fyllda av tom ondska och korruption.

Legender runt om Ekaya beskriver dem som fruktansvärda varelser med övermänsklig styrka och förmågan att sätta ihop sig själva efter att kroppen sargats eller delats. Därför är det inte ovanligt att se en Draug med missmatchande lemmar, eller ibland sakna dem helt.

På grund av sin odöda natur kan Drauger vara motståndskraftig mot vissa typer av vapen och skada, undantagsvis Silvervapen som är effektivt mot Drauger såväl som andra odöda varelser.

==Utbredning==
Drauger är kända för att dyka upp från sina gravar på natten och orsaka kaos bland de levande genom att sprida sjukdom, olycka och vålla ond bråd död för dem som korsar deras väg. Drauger söker sig vanligtvis till de platser där de levde under sina levande liv. De kan påträffas över hela Ekaya, och i grupperingar från allt till ensamma vandrare till återuppståndna trupper på väg hem i en sista march.

[[Category:Monster]]

Askefora

2024-05-21T17:42:55Z

Kaable: Skapade sidan med 'Askeforan är en mystisk varelse som bor i djupet av Ekayas skogar. Denna gåtfulla varelse tros vara vävd in i själva essensen av skogen och vakar över dess invånare. För de som visar vördnad och respekt för skogen den kallar sitt hem är Askeforan en välvillig allierad. Askeforan sägs då hjälpa vilsekomna resenärer, varna för kommande faror eller skydda vänliga bosättningar från inkräktare. Men de som skadar skogens varelser drar på sig deras hårda...'

Askeforan är en mystisk varelse som bor i djupet av Ekayas skogar. Denna gåtfulla varelse tros vara vävd in i själva essensen av skogen och vakar över dess invånare. För de som visar vördnad och respekt för skogen den kallar sitt hem är Askeforan en välvillig allierad. Askeforan sägs då hjälpa vilsekomna resenärer, varna för kommande faror eller skydda vänliga bosättningar från inkräktare. Men de som skadar skogens varelser drar på sig deras hårda dom.

==Utseende==
Askefora är känd för sin enastående skönhet och kraft. Deras form är flytande och ständigt föränderlig, och de kan anta gestalter som liknar både sirener, men även skogens egna träd. Ibland framträder de som en graciös gestalt, smyckade med färgerna hos skogsväxter, medan de andra gånger antar formen av ett robust träd eller ett djur. Askeforan må ofta ta en humanoid form, men likt många andra humanoida varelser i Ekaya gömmer där sig ett bestaliskt lynne.

==Egenskaper==
Askeforan är inte att underskattas. De är besläktade med sirener och besitter förmågan att locka och kontrollera andra varelser i skogen. Den gör detta med bland annat sina lockande sånger och förtrollande röster. Till skillnad från sina släktingar till havs talar legender om att endast en blick från en Askeforas kan få den otursamme att falla under dess kontroll.

==Utbredning==
Askeforan är en ensam varelse, evigt tillhörande den orörda skogen som de kallar sitt hem. De bosätter sig oftast i ett specifikt träd i skogens mitt som de känner extra stark koppling till. De är ett väsen av naturen och kan därför hittas på flera ställen i Ekaya. Där skogen finns; där finns troligen en Askefora. Den som stör skogen och naturens gång, stör Askeforan.

Viktigt att notera är att Askeforan är extremt territoriell och skyddar sitt revir med järnhand. Likt hur getingar försvarar sina kupor är Askeforans vrede snabb och obarmhärtig mot dem som vågar vanhelga deras domän.

[[Category:Monster]]

Ghoul

2024-05-21T17:40:39Z

Kaable: Skapade sidan med 'I de mörkaste djupen av Ekaya strövar den gåtfulla och skräckinjagande varelsen: ghoulen. Legender från hela världen berättar om dess troliga ursprung, där alver och människor, driven till desperata åtgärder efter krig eller andra katastrofer, tvingats till kannibalism. Efter att ha försmäktat i skuggorna av brända byar och slagfält genomgår dessa plågade själar en skrämmande förvandling och blir de ohyggliga kräk som nu vandrar i världen. Detta är...'

I de mörkaste djupen av Ekaya strövar den gåtfulla och skräckinjagande varelsen: ghoulen. Legender från hela världen berättar om dess troliga ursprung, där alver och människor, driven till desperata åtgärder efter krig eller andra katastrofer, tvingats till kannibalism. Efter att ha försmäktat i skuggorna av brända byar och slagfält genomgår dessa plågade själar en skrämmande förvandling och blir de ohyggliga kräk som nu vandrar i världen. Detta är dock bara en teori om varför ghouler existerar.

==Utseende och Egenskaper==
Ghoulen är en varelse som inte bör underskattas. Med en förvånansvärt stryktålig, förruttnad kropp frammanar den både skräck och panik hos de flesta människor. Bara doften från en enda ghoul sägs kunna få magen att vända sig på den ovetande. Denna vidriga asätare har alla nödvändiga egenskaper för att överleva; en dödlig blekhet, ett groteskt ansikte och en käft full av sylvassa tänder i en formidabel käke, som sägs kunna krossa vilket ben som helst.

Enligt rapporter från erfarna monsterjägare som specialiserat sig på [[Ekayas_Taxonomi#Nekrofager|nekrofager]](odöda varelser) kan man åldersbestämma en ghoul genom att räkna antalet tänder, då dessa sägs öka med åldern. Munnen blir även gradvis mer cirkelformad med tiden, troligen för att kunna hålla ett tydligare och fastare grepp om sitt byte.

==Beteende och Livsmiljö==
Ghoulens omättliga hunger efter rått kött driver den till att begå obeskrivliga handlingar. Den frossar i sig resterna av sina offer i skydd av skrymslena i sina lyor. Kadavren från dessa offer blir oftast en del av lyan, eller i värsta fall en ny ghoul. Ghouler agerar ofta i mörka och övergivna platser som slagfält och ruiner, där de kan undvika upptäckt och överleva på de döda kropparna som finns där.

==Myter och Legender==
Ghoulens existens förblir en bestående gåta som omgärdas av mörka legender, stora slagfält och primala rädslor. Den är en ständig påminnelse om Ekayas hemska mysterier som fortsätter att fängsla och skrämma även de mest rutinerade monsterjägarna. Ghoulen är en symbol för de dolda fasorna i världen, och dess närvaro väcker både fascination och fruktan.

[[Category:Monster]]

Al-ghoul

2024-05-21T17:38:13Z

Kaable:

En al-ghoul är en varelse som kombinerar egenskaper från ghouler, människor och möjligen orcher. Dessa varelser har samma synförmåga och snabbhet som en [[ghoul]], men med en smidighet och grymhet som kompletteras av en intelligens jämförbar med en orch eller människa. Trots deras avancerade egenskaper behåller al-ghouler en karakteristisk lukt som skiljer dem från deras döda motsvarigheter.

==Utseende==
Al-ghouler har vissa estetiska skillnader från vanliga ghouler. De framstår ofta som mer monstruösa, med fler tänder och en mun som liknar en igels. Rapporter från Rasvaniens träskmarker beskriver al-ghouler med tentakler istället för vanliga lemmar, vilket ytterligare bidrar till deras skrämmande utseende.

==Egenskaper och Beteende==
Trots sina monstruösa drag är al-ghouler inte odöda och bör inte betraktas som vanliga nekrofager. De representerar ett mellanting, fördärvade och korrupta, fastbundna mellan liv och död. Al-ghoulens beteende är en fascinerande kombination av aggression och försiktighet. De är starkare än en vältränad människa och kan lätt kontra en jägares försök att skada dem i en sammandrabbning. Om någon blir greppad av en al-ghoul kan klorna orsaka snabb blodförlust eller värre.

Vid jakt utnyttjar al-ghoulen sitt förhöjda luktsinne för att upptäcka offer på avstånd. De är listiga och skickliga på att söka skydd, vilket visar att de fortfarande behärskar konsten att ligga i bakhåll tack vare sin kvarvarande intelligens. Likt en vargflock kan al-ghoulen agera som flockledare, och därför hittas de ofta tillsammans med vanliga ghouler. Resande som rör sig längs forna slagfält och platser med fördärv bör vara mycket försiktiga när de navigerar dessa landskap.

==Utbredning==
Al-ghoulen hittas oftast i områden där vanliga Ghouler finns, då dessa antas leva i någon form av symbios. Vanligast att hitta dem är i närheten av slagfält eller förrädiska bergspass.

[[Category:Monster]]

Al-ghoul

2024-05-21T17:37:55Z

Kaable: Skapade sidan med 'En al-ghoul är en varelse som kombinerar egenskaper från ghouler, människor och möjligen orcher. Dessa varelser har samma synförmåga och snabbhet som en ghoul, men med en smidighet och grymhet som kompletteras av en intelligens jämförbar med en orch eller människa. Trots deras avancerade egenskaper behåller al-ghouler en karakteristisk lukt som skiljer dem från deras döda motsvarigheter. ==Utseende== Al-ghouler har vissa estetiska skillnader från vanlig...'

Jackelop

2024-05-21T17:36:16Z

Kaable: Skapade sidan med 'Denna best beskrivs ofta som en korsning mellan en hare och en hjort. De har kroppen av en hare och hornen av en hjort. ==Utseende och Egenskaper== Jackelopen är vanligtvis avbildad som en stor, har-liknande varelse med imponerande hjorthorn som sträcker sig från dess panna och kort, brunaktig päls. Med sina långa bakben och smidiga rörelser är den en utmärkt springare. ==Relation till Skvadern== Jackelopen har en nära relation till en annan liknande varelse...'

Denna best beskrivs ofta som en korsning mellan en hare och en hjort. De har kroppen av en hare och hornen av en hjort.

==Utseende och Egenskaper==
Jackelopen är vanligtvis avbildad som en stor, har-liknande varelse med imponerande hjorthorn som sträcker sig från dess panna och kort, brunaktig päls. Med sina långa bakben och smidiga rörelser är den en utmärkt springare.

==Relation till Skvadern==
Jackelopen har en nära relation till en annan liknande varelse känd som [[Skvader]]. Dessa två varelser anses vara kusiner och delar många liknande egenskaper, inklusive deras förmåga att leva i flockar, deras snabbhet och smidighet. Det sägs att Jackelopen och Skvadern ibland kan korsa sina vägar och till och med leva tillsammans i harmoni, likt hur sparvar och finkar lever tillsammans.

==Beteende och Habitat==
Jackelopen är känd för att leva i flockar, även kallat kolonier. Den föredrar att vistas på öppna gräsmarker och slätter där den kan beta fritt och enkelt undvika rovdjur. Jackelopen är i grunden skygg och undviker därför kontakt med andra varelser. På grund av sitt skygga beteende är inte Jakelopen eller Skvadern ett stort problem för stadsbon, men kan vara förödande för en olycklig lantbrukare, då en flock lätt kan skapa förödelse på deras odlingsfält.
Jackelopen är förknippad med Ekayas breda slätter och torrare marker i sina sydligare delar, medan dess kusin, Skvadern, sägs vara vanligare i Ekayas norra områden.

==Bekämpning och Försiktighetsåtgärder==
Det sägs att jakten på en Jackelop är en farlig uppgift som kräver mod, skicklighet och strategi. Denna varelse är snabb och smidig och kan springa ifrån sina förföljare med lätthet. Att använda list och tålamod kan vara effektiva taktiker när man försöker jaga en Jackelop, men det är viktigt att vara försiktig och respektera dess naturliga miljö.

[[Category:Monster]]

Skvader

2024-05-21T17:32:43Z

Kaable: Skapade sidan med 'Skvader är en kaninliknande varelse som återfinns i Ekyas skogar och på dess fält. Denna varelse, ofta beskriven som en korsning mellan en tjäder och en kanin, har fått sitt namn från dess kombination av en fågelkropp och en kanins huvud och ben. ==Utseende och Egenskaper== Skvadern är vanligtvis avbildad som en liten kanin liknande varelse med spetsiga öron och smala ben. Dess kropp är täckt av brunaktig päls, och dess ögon glimmar listigt i mörkret. Me...'

Skvader är en kaninliknande varelse som återfinns i Ekyas skogar och på dess fält. Denna varelse, ofta beskriven som en korsning mellan en tjäder och en kanin, har fått sitt namn från dess kombination av en fågelkropp och en kanins huvud och ben.

==Utseende och Egenskaper==
Skvadern är vanligtvis avbildad som en liten kanin liknande varelse med spetsiga öron och smala ben. Dess kropp är täckt av brunaktig päls, och dess ögon glimmar listigt i mörkret. Med sina snabba reflexer och smidiga rörelser är den en skicklig jägare och en utmärkt springare.

==Beteende och Habitat==
Skvadern är känd för att leva i flockar. Den föredrar att vistas i skogsområden och öppna landskap där den kan jaga sitt byte och undvika sina rovdjur. Skvadrar är allätare, men föredrar att livnära sig på insekter. Skvadern är en skygg varelse som undviker kontakt med folk, men det sägs att den kan bli aggressiv om den känner sig hotad eller trängd på sitt territorium.

Skvadern är förknippad med skogar och öppna landskap i mellersta och norra Ekaya, medan dess kusin Jackelopen, sägs vara vanligare i Ekayas södra och torrare regioner.

==Relation till Jackelopen==
Skvadern har en nära relation till en annan varelse känd som Jackelop. Dessa två varelser anses vara kusiner och delar många liknande egenskaper, inklusive deras förmåga att leva i flockar, deras snabbhet och smidighet. Det sägs att Skvadern och Jackelopen ibland kan korsa sina vägar och till och med leva tillsammans i harmoni.

En Skvader beskrivs vanligtvis som en korsning mellan en tjäder och en kanin, medan en Jackelop anses vara en korsning mellan en hjort och en hare. Jackelopen har vanligtvis längre öron och en större kropp än en Skvadern.

[[Category:Monster]]

Gripar

2024-01-23T10:06:54Z

Kaable:

Gripar är majestätiska och fruktade varelser som svävar genom Ekyas skyar, är en varelse som kombinerar egenskaperna hos en örn och ett lejon. Dessa monster, både vördade och fruktade, stöter man ofta på i de vida och öppna landskapen runt om i Ekaya. Kända för sin imponerande ståtlighet och formidabla styrka, ses gripar som respektfulla varelser.

==Utseende==
Korsningen av fågelaktig elegans och kattlik kraft har gripar en majestätiskt och imponerande siluett. Deras framdel och vingar är täckta av fjädrar i varierande nyanser, ofta speglar de landskap de bor i, medan deras vassa klor,kraftfulla vingar och lejonlika bakdel avslöjar en rovdjursnatur. En grips huvud kombinerar den vassa örnblicken med lejonets fruktansvärda käftar, vilket gör det till en formidabel motståndare både i luften och på marken.

En av de mest karakteristiska dragen hos gripar är deras majestätiska vingspann som gör det möjligt för dem att sväva genom himlen med en anmärkningsvärd elegans. Deras förmåga att navigera i skyn gör dem inte bara till en symbol för makt utan också till en kraft att räkna med för dem som vågar utmana dem

==Utbredning==

Gripar, som är territoriella varelser, kan återfinnas i olika miljöer över de nordliga till centrala delarna av Ekaya. Från de täta skogarna och höga klipporna i [[Albeir]] till de karga bergen i [[Romembergh]] markerar dessa varelser sina revir där de etablerar bon och vaktar sina domäner med kraft och envishet.

Dessa varelser dras till avlägsna och upphöjda regioner, där de kan överblicka landet nedanför och lätt upptäcka potentiella byten. Gripar föredrar särskilt områden som är rika på vilt, eftersom deras diet huvudsakligen består av stora däggdjur. Ett möte med en grip är inte ovanligt för dem som färdas genom den vilda naturen, då dessa varelser snabbt försvarar sitt territorium från inkräktar

=Anmärkningsvärda möten=

Inga anmärkningsvärda möten har ännu nedtecknats.

=Vidare läsning=

==Sidor om {{PAGENAME}}==
{{#categorytree:Sidor om {{PAGENAME}}|hideroot|mode=pages}}

==Övrigt==

[[Category:Monster]]

Atulas

2024-01-23T10:05:51Z

Kaable:

Atulas är det urgamla namnet på de som sätter skräck i alla sjöfarare som håller till i det västra havet. Atulas, även kända som sjöjättarna, håller till på botten av de djupaste haven och det mörkaste vatten. Atulas utgörs oftast av en vandöd [[jätte]] eller ett vandött [[Troll|Stortroll]], som dött på eller nära havet och sedan återuppstått. Anledningen till en reanimering är oklar: legender säger att en nekromantiker en gång skapade en så stark Atulas att den i sin tur kunde skapa egna, medan andra historier förtäljer att en Atulas uppstår när Havet självt finner den värdig. En annan spekulation är att Atulas har en koppling till [[Ínuast|Ínuasts]] härskare.

Legenderna berättar också att de själar som dras ner i havets djup blir korrumperade av mörkret; deras kroppar blir Atulas och deras själar ständigt flämtandes efter luft, konstant drunknande tills galenskap tar över deras sinnen helt. Sjömän hävdar att det finns tusentals, om inte miljontals, Atulas nere i havets botten som är av människostorlek, och vi endast ser fåtalet korrumperade jättar.

Enligt sagorna var det en enorm Atulas som en gång i tiden vaknade upp i vrede och krossade den del av Ekayas land som blev [[Lazulia|Lazulias]] ögrupper. Det sägs också att det kommer en dag då Atulas kommer marschera mot land för att utplåna och sänka Ekayas land under vatten.

=Utseende=
De beskrivs som gigantiska humanoida varelser med döden som ansikte och tentakelliknande hår och enorma armar, starka nog att kunna dra ner skepp i havet. De förekommer i olika storlekar, men de flesta är mellan sex och tjugo meter i höjd och muskulösa. De är förvånansvärt bra simmare för sin storlek, och kan utan problem navigera stora vågor och strömmar.

=Utbredning=
De som söker döden och vill träffa på en Atulas ska söka sig västerut med ett skepp, förr eller senare kommer havet storma även om vädret är otroligt klart. Tentakler eller en jättestor arm kommer greppa tag om skeppet för sedan dra ner den till det mörka djupet. I ovanliga fall har liket av en Atulas spolats upp på en av Ekayas västra stränder.

[[Category: Monster]]
[[Category: Sidor om Lazulia]]

Atulas

2024-01-23T10:05:34Z

Kaable:

Atulas är det urgamla namnet på de som sätter skräck i alla sjöfarare som håller till i det västra havet. Atulas, även kända som sjöjättarna, håller till på botten av de djupaste haven och det mörkaste vatten. Atulas utgörs oftast av en vandöd [[jätte]] eller ett vandött [[Troll|Strotroll]], som dött på eller nära havet och sedan återuppstått. Anledningen till en reanimering är oklar: legender säger att en nekromantiker en gång skapade en så stark Atulas att den i sin tur kunde skapa egna, medan andra historier förtäljer att en Atulas uppstår när Havet självt finner den värdig. En annan spekulation är att Atulas har en koppling till [[Ínuast|Ínuasts]] härskare.

Legenderna berättar också att de själar som dras ner i havets djup blir korrumperade av mörkret; deras kroppar blir Atulas och deras själar ständigt flämtandes efter luft, konstant drunknande tills galenskap tar över deras sinnen helt. Sjömän hävdar att det finns tusentals, om inte miljontals, Atulas nere i havets botten som är av människostorlek, och vi endast ser fåtalet korrumperade jättar.

Enligt sagorna var det en enorm Atulas som en gång i tiden vaknade upp i vrede och krossade den del av Ekayas land som blev [[Lazulia|Lazulias]] ögrupper. Det sägs också att det kommer en dag då Atulas kommer marschera mot land för att utplåna och sänka Ekayas land under vatten.

=Utseende=
De beskrivs som gigantiska humanoida varelser med döden som ansikte och tentakelliknande hår och enorma armar, starka nog att kunna dra ner skepp i havet. De förekommer i olika storlekar, men de flesta är mellan sex och tjugo meter i höjd och muskulösa. De är förvånansvärt bra simmare för sin storlek, och kan utan problem navigera stora vågor och strömmar.

=Utbredning=
De som söker döden och vill träffa på en Atulas ska söka sig västerut med ett skepp, förr eller senare kommer havet storma även om vädret är otroligt klart. Tentakler eller en jättestor arm kommer greppa tag om skeppet för sedan dra ner den till det mörka djupet. I ovanliga fall har liket av en Atulas spolats upp på en av Ekayas västra stränder.

[[Category: Monster]]
[[Category: Sidor om Lazulia]]

Dränkare

2023-11-13T14:14:04Z

Kaable:

'''OBS: DENNA SIDA ÄR UNDER ARBETE'''

Det sägs att Dränkare är dränkta offer återkomna för att ta hämnd på sina mördare. Så är icke fallet. Sitt folkliga namn till trots är det dock relativt sällan ett dränkareoffer faktiskt hinner drunkna - dränkare jagar i grupp och har mer än tillräckligt med tänder och klor för att döda sitt byte långt innan någon faktiskt drunkningsdöd hinner inträffa.

Ofta dödas bytet rent av på stranden eller i träsk där vattnet inte ens når till knäna. Dränkares vanligaste offer är fiskare och tvättare, då deras främsta jaktmetod är att ligga i bakhåll precis i vattenbrynet eller i sankmark. Ofta kryper de upp bredvid ett stycke drivved, en sandbank, en klippskreva eller gräver ned sig under markens toppskikt för att maskera sin närvaro.

Dränkare är dock väldigt generösa med vad de kan tänka sig att äta och är oftast fullt nöjda med att livnära sig på vad än större bosättningar låter flyta nedför strömmen.

==Utseende==
Dränkare är oftast huvudet kortare än den genomsnittlige bybon, med markerad ölmage och vad som på avstånd ofta misstas för en “tuppkam” som egentligen är en ryggfena som sträcker sig från mitten av hjässan och ned över ryggraden. Detta tillsammans med gälar i halspartiet och simhud mellan samtliga fingrar och tår ger dem utomordentlig manöverförmåga under vatten. Huden upplevs ofta missfärgad i olika nyanser.

==Utbredning==
När en grupp dränkare är inte svåra att hitta. Börja i den drabbade bosättningen och följ vattendraget nedströms. Finns inget vattendrag finns det ett träsk, myr eller annan sankmark där de sannolikt uppehåller sig. Vandrar du längs med dessa landmärken kommer dränkarna förr eller senare att överfalla dig.

Vanligast stöter du på en vid sötvattenskällor i dessa länder i Ekaya:
[[Albeir]]
[[Caphar]]
[[Romembergh]]
[[Taronne]]
[[Viveria]]

=Anmärkningsvärda möten=

På grund av sin relativt "vanliga" status och stora utbredning har det inte nedtecknats allt för anmärkningsvärda möten med Dränkare.

=Vidare läsning=

==Sidor om {{PAGENAME}}==
{{#categorytree:Sidor om {{PAGENAME}}|hideroot|mode=pages}}

==Övrigt==

[[Category:Monster]]

Gripar

2023-11-13T13:56:45Z

Kaable: Skapade sidan med ''''OBS: DENNA SIDA ÄR UNDER ARBETE''' INTRO ==Utseende== SÅHÄR SER DEN UT ==Utbredning== Vanligast stöter du på detta monster i följande länder i Ekaya: =Anmärkningsvärda möten= Inga anmärkningsvärda möten har ännu nedtecknats. =Vidare läsning= ==Sidor om {{PAGENAME}}== {{#categorytree:Sidor om {{PAGENAME}}|hideroot|mode=pages}} ==Övrigt== Category:Monster'

'''OBS: DENNA SIDA ÄR UNDER ARBETE'''

INTRO

==Utseende==
SÅHÄR SER DEN UT

==Utbredning==

Vanligast stöter du på detta monster i följande länder i Ekaya:

=Anmärkningsvärda möten=

Inga anmärkningsvärda möten har ännu nedtecknats.

=Vidare läsning=

==Sidor om {{PAGENAME}}==
{{#categorytree:Sidor om {{PAGENAME}}|hideroot|mode=pages}}

==Övrigt==

[[Category:Monster]]

Taronne

2023-11-13T13:54:21Z

Kaable: /* Monster i Taronne */

{{Info-Land
| population = 5 000 000
| ruler = Coronet Kira Skaldhjärta
| capitol = [[Taronnes Geografi#Chamilvert|Chamilvert]]
| image = Taronne.jpeg
| person = En Taronner, flera Taronner
}}
{{Snabbfakta
| gods = [[De Fem Gudarna#Langisele|Langisele]] och [[De Fem Gudarna#Phimis|Phimis]]
| person = En Taronner, flera Taronner
| capitol = Chamilvert
| regent = [[Ordlista#Coronet|Coronet]] Kira Skaldhjärta
| magic = Nära förhållande till [[Silverhäraden]], generellt accepterande av härads- och licensmagiker
| allies = [[Rasvania]], [[Viveira]]
| enemies = Inga.
| knownFor = Mest omfattande handeln i Västra Rikena, Stark militär, Spannmål och cider.
| pronunciation = "Ta-" som i Tapet och "-ronne" som i Ron Weasley.
| typical = artig, givmild, fyrkantig
| elfstatus = Förtryckta

}}

=OFF-inspiration=
Frankrike och England under 1600-talets mitt. Diverse filmatiseringar av De Tre musketörerna.
Namnkulturen drar främst inspiration från Frankrike.

=Introduktion=

Taronne är en del av [[:Category:Västra Rikena|De Västra Rikena]] och gränsar mot [[Viveira]] i söder, i norr mot [[Albeir]] och i öst mot [[Rasvania]]. Taronnes klimat är tempererat och stora delar av landet utgörs av vidsträckta grönskande slätter, som oftare än inte brukas som betesmark eller utsådd. Böljande fält med spannmål ramas in av kullar och blandskogar. Undantaget är Taronnes norra delar som långsamt övergår i den kargare, hårda slätt som annars kännetecknar [[Albeir]].

Taronnes fauna består av en uppsjö av vilt och diverse fyrfota rovdjur. Rådjur, vildsvin, vargar och björnar är en vanlig syn på landsbyggden. I städerna lever råttor och [[dränkare]] gott nere i kloaker och ovan jord en och annan [[sanguin]]. I landets södra delar varnar man barn för att bli bortrövade av [[Älva|älvor]]. Landsbygden tenderar att ha problem med bestar och odöda som [[Nekrofag|nekrofager]] och [[gengångare]]. Vid gränsen mot [[Albeir]] jagar gripar fritt och gör många områden farliga att resa igenom.

Taronne har nio större städer som givits stadsrättigheter och rätten att idka handel som inte förekommer i någon större skala utanför städerna. Den största av dessa är huvudstaden Chamilvert, som är en del av [[Ordlista#Coronet|Coronetens]] egna domän, med omkring 350 000 invånare. Städer omges av mindre byar, gårdar, torp och en och annan köping. Näst största staden, och numera Taronnes enda djuphavshamn, är [[Taronnes Geografi#Etrette|Etrette]], i grevskapet Chasille på Taronnes sydvästra kust.

Taronne har den mest blomstrande handeln i De Västra Rikena mycket tack vare det omfattande vägnät som tidigare coroneter låtit byggas. Detta vägnät förbinder de nio städerna och är så välskötta och noggrant anlagda att Taronnes infrastruktur kan mäta med den i [[Det Garonska Imperiet]]. Taronner är mycket stolta över sina vägar och donationer till deras underhåll görs av både rika som fattiga vid vägkorsningar i små bössorna tillsammans med sakrament till guden [[De Fem Gudarna#Langisele|Langisele]].

=Geografi=
Se kartan till höger för en översikt av landet Taronnes geografi.

''Mer information finns att hitta på [[Taronnes Geografi]], och fler kartor finns att hittar på [[Taronnes Inrikeskartor]]''

=Kultur och samhälle=

Livet i Taronne är präglat efter klass. Adeln och de rika borgarna lever ett privilegierat liv i slott och herrgårdar, medan de fattiga lever trångbott och i enkelhet. Värst är det för alver som ofta lever i slumlika förhållanden i fattigdom och där svält inte är ovanligt. De som färdas på landsbygden kan förvänta sig en viss gästfrihet, om så ett mål mat eller en lada att sova igenom regnet. Främlingar är inte sällan välkomna sålänge de är hövliga och uppför sig.
|
==Styrelseskick==

Taronne är formellt en feodal konstitutionell monarki där makten utgår från [[Ordlista#Coronet|Coroneten]] via ett antal adelsätter och deras vasaller. Varje titelhållare är själv en vasall och har svurit lydnad till den steget högre upp i hierarkin, hens {{liege}}. Enskilda medlemmar av en titelhållares ätt saknar dock en inkomst annat än den titelhållaren benådar ge dem, och kan förvänta sig att deras försörjning tryggar på något sätt genom {{apanage}}. Det kan också ske genom att hjälpa dem till goda positioner inom hovet, att hitta ett passande äktenskap.

Även om [[Ordlista#Coronet|Coronetens]] maktutövande av gammal hävd regleras av ett antal lagar så är det i praktiken endast vad som är politiskt gångbart som sätter begränsningarna. [[Ordlista#Coronet|Coroneten]] regerar formellt på nåder av adeln och måste hela tiden göra avvägningar i hur makten utövas. Enligt lag har [[Ordlista#Coronet|Coroneten]] kan stifta nya lagar, omfördela egendom och titlar, skapa och ta in skatt, och lägga sig i rättskipning om hen så önskar.

Coronet-titeln skapades av och för ätten [[Taronnes Adelsätter#Skaldhjärta|Skaldhjärta]] för omkring 150 år sedan som ett sätt att konsolidera makten i Taronne till Chamilvert i vad som då var ett fragmenterad land med många krigande adelsätter. Sedan dess har fler åtgärder för att förflytta, förskjuta och förändra maktbalansen gjorts, i båda riktningar.

===Det lilla och det stora rådet===

Lilla Rådet består av [[Ordlista#Coronet|Coronetens]] närmaste rådgivare och leds av Senechalen. Senechalen är [[Ordlista#Coronet|Coroneten]] ställföreträdare och har i monarkens frånvaro samma makt. Både [[Ordlista#Coronet|Coroneten]] och Seneshalen kan ge ut så kallade lettres de cachet (sigillbrev) som är bevis på att olika beslut har tagits. Seneshalen kan använda sina sigillbrev för att köra över beslut som tagits inom det Lilla Rådet, men måste bevittnas och signeras av en annan rådsmedlem för att vara giltigt enligt lag. [[Ordlista#Coronet|Coroneten]] kan använda sina sigillbrev för att styra genom dekret, men kräver också en signatur från en medlem av det Lilla Rådet (som hen kan begära).

Stora Rådet utgörs av samtliga titelbärare i Taronne, men är endast rådgivande och har ingen formell makt. Stora Rådet har inte varit församlat i kvorum sedan 512.

===Lagar och regler i Taronne===

[[Taronnes Rikslag]] utgår från klass och privilegier, men gäller både adeln och ofrälse. Brott mot adeln leder alltid till strängare straff än mot ofrälse. En ädling som brukar våld mot en ofrälse kan räkna med som värst en skarp tillsägelse (om en domare ens väljer att ta upp målet), medan en ofrälse kan räkna med fängelse eller prygel för detsamma.

Hur lag och ordning upprätthålls skiljer sig mellan stad och landsbyggd. Städerna styrs av borgmästare ([[Ordlista#Maire|Mairé]]s) som är vasall till den greve som styr över länet där staden ligger. [[Ordlista#Maire|Mairé]]s röstas fram av borgarna i staden. Det är i städerna som rättsväsendet har utvecklats mest i Taronne och det finns tydliga regler för hur rättegångar ska gå till, vilka som ska vara domare, offret och den anklagades rättigheter. I städerna finns också det närmaste man kommer ett polisväsende där stadsvakter håller ordning och utreda brott.

Lagen på landsbygden upprätthålls av adeln och är beroende av deras nycker och barmhärtighet. Det vanligt att titelhållaren utser en [b]fogde[/b] bland sina [b]riddare[/b] som agerar både domare och bödel om saken kräver det. Ofta är det fogdens uppgift att driva in skatt.

Lagboken i sin nuvarande helhet finns att läsa här: [[Taronnes Rikslag]]

===Hur fungerar skatter i Taronne?===

[[Ordlista#Coronet|Coroneten]]s makt har inte alltid varit absolut. Rätten att ta in skatt utanför de egna krondomänärna är inte av ‘gammal hävd’ utan något relativt nyuppkommet (och på sätt och viss främmande för den konservativa adeln).

År 477 lyckades [[Ordlista#Coronet|Coronet]] Bianca Skaldhjärta genomdriva ett antal förändringar gällande lagar och skatter som ökade kronans makt i Taronne. Taronne hade vid denna tid ingen stående armé som stod under kronans kontroll. I orostider var [b]hertigarna[/b] tvungna att tillhandahålla arméer som sammankallades på Coronetens befallning. [[Ordlista#Coronet|Coronet]] Bianca såg behovet av en väpnad styrka som var obestridligt lojal till kronan. Problemet var att det saknades vilja hos adeln att finansiera en sådan styrka.

[[Ordlista#Coronet|Coroneten]] upprättade vägtullar på gränsen mellan grevarnas domäner. Med dessa inkomster finansierades [[Ordlista#Coronet|Coroneten]]s egna musketörsgarde. Ett vägnät byggdes genom gränsmarkerna och gjordes säkert genom att patrulleras av en dedikerad vägvakt. Tullarna ökade kronans inkomster mångfaldigt från vad de varit tidigare. [[Ordlista#Coronet|Coronet]] Bianca lyckades under sin livstid att lägga grunden till den absoluta monarki vi ser idag i Taronne.

Kronans egna inkomster kommer från skatt på krondomäner, tullar på vägnätet, samt tullar på import och export in och ur Taronne. Titelhållare under [[Ordlista#Coronet|Coroneten]] (hertigar, grevar, baroner) har rätt att driva in skatt från sina vasaller och undersåtar (de som bor och verkar i länet men inte är adliga), men ädlingar är per praxis befriade från att betala skatt. Hur detta göra bestäms av titelhållaren och varierar från län till län.

Hertigdömen beskattas inte av kronan per praxis (även om [[Ordlista#Coronet|Coroneten]] besitter makten att göra det). Städer är ofta helt befriade från skatt av hertigen och är centrum för handel. Det som beskattas är när varor skeppas in eller ut via stadsportarna.

Taronne har ett banksystem, men det är outvecklat och består främst av ett antal kassavalv som sköts av en grupp rika ädlingar och borgare, och fungerar som ett sätt för särskilt rika individer att slippa bära med sig faktiska pengar. Låneverksamhet är något som återfinns finns främst ibland borgare som bor i städerna. Lån sköts juridiskt som kontrakt mellan privatpersoner där en [[caedux]] från [[Tempel Juridicum]] bevittnar underskriften.

==Taronnes utrikespolitik==

Mer information kommer senare.

Information om Taronnes relation till andra länder finns här: [[Taronne utrikesrelationer]]

==Sexualitet och samlevnad==

Bland adeln i Taronne är arvsrätten viktig och den tenderar att vara lättare att räkna ut i tvåsamhetlig samlevnad än i flersamhet, vilket har lett till en trend för just tvåsamhet bland adeln. Detta har sedan anammats av resten av samhället, trots att arvsrätten är långt ifrån lika viktig där. På intet sätt antyder detta att flersamhet inte existerar i alla samhällsskikt i Taronne, det är bara inte lika vanligt.

Taronne har i övrigt en ganska okomplicerad syn på sex och sexualitet, och att spendera en natt (eller en dag) med någon är inte ovanligare än att spendera flera år med dem.

==Kläder, föremål och utseende==
I Taronne är utsmyckningar och vackra kläder snarare regel än undantag. Att klä sig vackert är inte enbart ett tecken på status och rikedom, utan anses även i sig vara en artighet. Även de mindre bemedlade i samhället utsmyckar sina kläder gärna och ofta. Graden av utsmyckning och tygkvalitet är det som främst påvisar de olika samhällsklassernas dräktskick. Där en adelsperson troligen använder ädla stenar och metaller för att utsmycka sina kläder och sig själv, använder bönder broderier på kläder och garn- eller lädersmycken som accessoarer.

Pösiga skjortor, vackert färgade tyger, mantlar, capes och rockar är vanliga plagg bland såväl högadel som borgare, medan det bland bönder och jordbrukare är vanligare med mer praktiska, jordnära färger och snitt.

==Alver i Taronne==

I Taronnes avskaffades alvslaveriet för drygt 50 år sedan, vilket innebär att andelen mänsklig befolkning som minns det är ganska liten. Mycket av förtrycket och föraktet för alver kvarstår dock än idag, och det råder inget tvivel om att alver är andra klassens taronner, som bäst.

Alvers rättigheter och skyldigheter regleras, på pappret, i Alverbalken i lagboken, men i praktiken är förtrycket ofta hårdare och värre än så.

I bästa fall ses alver på med viss ömkan och sympati - som någon som inte vet bättre och inte kan ta hand om sig själv - och i värsta fall som ohederlig slödder som borde veta hut.

I städerna lever alver oftare än inte i slumlika förhållanden - undantaget är de lyckliga få som lyckats bli antagna som tjänstefolk i adels- eller välbärgade borgarhushåll. På landsbygden jobbar alver ofta som drängar och pigor vid sidan om människor och orcher, men med sämre lön och villkor.

Mer information finns att läsa på [[Alver i Taronne]]

=Adeln=

Adeln är Taronnes främsta och primära styrande skick, och majoriteten av statsmakt utgår från adeln. Adeln i Taronne är en pyramidformad hierarki, med Coroneten högst upp och Baronen längst ned. Varje titel är vasall (underordnad och har svurit lydnad) till en titel ett steg upp i hierarkin, enligt beskrivning nedan. Den titelhållare man svurit trohet och lojalitet till kallas för ens Liege.

* Coroneten är inte vasall till någon och har ett antal hertigar, grevar, baroner och riddare som vasaller.
* En hertig är vasall till coroneten och kan ha ett antal grevar, baroner och riddare som vasaller.
* En greve är vasall till en hertig eller coronet och kan ha ett antal baroner och riddare som vasaller
* En baron är vasall till en greve, hertig eller coronet och kan ha ett antal riddare som vasaller

Samtliga titlar är könsneutrala och används av titelinnehavaren oavsett hens kön eller genus. Alltså, oavsett vilket/vilka pronomen titelinnehavaren använder så är titeln samma (inga grevinnor, hertiginnor eller baronessor). En person som är gift med en titelinnehavare tituleras [titel]-gemål eller [title]-consort.

''Mer om Taronnes Adel finns att läsa på [[Taronnes Adel]].''

=Historia=
'''År 375 - Coronet-titeln skapas'''
Ätten Skaldhjärta lyckas genom politik, hot, löften och säkert lite våld instifta Coronet-titeln.

'''År 487 - Krig med Rasvania'''
Coroneten besöker Rasvanias huvudstad i syfte att förhandla fram en varaktig fred mellan de båda länderna. Under besöket sker ett attentat i vilket Taronnes hovmagiker och hens tre attendants (också häradsmagiker) dödas. Taronnes coronet återvänder till Taronne och förklarar sedan krig mot Rasvania. Kriget varar i omkring 6 år.

'''493 - Kriget med Rasvania tar slut'''
Efter långt och drygt krig och den Rasvanska konungens frånfälle, slutes till sist ett fredsavtal och ett handelsavtal. Taronnes utlovar fri lejd till de search partys som kommer skickas för att leta efter Rasvanska kronprinsen som är försvunnen, medan Rasvania utlovar stöd från deras magikerjägare i att nedgöra den kultliknande union av Fria magiker som börjar terrorisera Taronnes landsbygd, samt missioner av kirurger.

'''År 514 - Lazulias revolution'''
På hösten år 514 utropar Lazulia och Libra sig till självständiga stater och en väpnad konflikt utbryter, där Taronner slåss mot Taronner. Efter cirka åtta månader och ett antal strategiskt viktiga segrar från Lazulias sida, beslutar coronet Luna Skaldhjärta för att förhandla fred. Ett fredsavtal skrivs ihop där Libra och Lazulia erhåller oavhängighet, men fortfarande har vissa förpliktelser mot sitt forna moderland. Exempelvis åläggs Lazulia att patrullera kusten med sin flotta.

'''År 523 - Den Klanlösa Konflikten'''
En här med Klanlösa från Albeir invaderar i norra Taronne och Taronne sätter hårt mot hårt. De jagar den Klanlösa Hären in i Albeir och följer efter in på Albeirsk territorium.

Läs mer här: [[Den Klanlösa Konflikten]]

=Religion=

[[Caeducet]] är väl etablerat i Taronne med åtminstånde ett mindre tempel i varje län. Coronetens hov gästas ofta av dignitärer från [[Comitium]] och en hovcaedux har haft en stol vid Det Lilla Rådet sålänge någon kan minnas. Titelhållare har vanan att göra stora donationer till Gudarnas ära vid högtider.

Samtliga fem gudar i [[Den Stora Panteonen]] vördas i stor utsträckning i Taronne, även om Langisele är den som dyrkas allra mest. Flera av Taronnes kulturella uttryck och tabun härstammar i just Langisele läror.
Dessutom ligger [[Tempel Juridicum]] strax utanför Chamilvert på ett stycke mark som upplåtits av baronen i området, och representanter från Tempel Juridicum driver just nu en kampanj om att denna mark ska utökas till ett helt baroni. Coronet Kira [[Taronnes Adelsätter#Skaldhjärta|Skaldhjärta]] verkar öppen för idén, men ännu är inget bestämt.

==Inevecti i Taronne==

I Taronne dyrkas flera inevecti, men två har extra stor plats i folks sinnen och hjärtan: [[Alexis]] och [[Fiddelie]].

=Magi och alkemi=

Taronnes adel har en stark koppling till [[Silverhäraden]] och de flesta titelhållare anställer en hovmagiker om de kan. En av magikerordens fyra skolor [[Silverhäraden#Vattenskolan|Vattenskolan]] är förlagd strax väster om [[Taronnes Geografi#Chamilvert|Chamilvert]] och magiker kan ofta ses gästa hovet. Detta har gjort att [[Silverhäraden]] har ett mycket stort inflytande över både Taronnes storpolitik och lokalt. Licensierade magiker åtnjuter tack vare sin koppling till adeln en mycket stor respekt och behandlas därefter, särskilt på landsbygden där allmogen inte har en känsla för nyanserna i hur adeln lever sina liv. I städerna är de väl integrerade med borgarklassen och ofta välbetalda för sina tjänster. Trots denna ytliga acceptans i samhället vet varje magiker med sig att så fort något går fel, och det kan skyllas på magi, är det de som blir syndabock.

Likväl är det vanligt att en titelhållare håller sig med en [[Alkemi|alkemist]] vid sitt hov om de har råd. Alkemister i Taronne tvingas ofta in i en fin balansgång mellan sina egna intresseområden och att underhålla den ädling som anställt dem. Detta har gjort att alkemister från Taronne har ett dåligt rykte om sig att spela teater med sina förmågor.

=Militärmakt=

Varje baroni är skyldigt att när som helst kunna mönstra på 50 tränade soldater, men får lov att hålla upp till 100. Dessa styrkor utgör i fredstid Taronnes samlade här, men används också som vakt- och patrullstyrka i respektive baroni.. I krigstid mönstras ytterligare individer på till hären.

Att bli stridsför i Taronne är ofta inte särskilt svårt - adelspersonerna är allt som oftast i behov av soldater till sina garnisoner och än mer till sina fredsmiliser. Att bli professionell soldat, däremot, är en lite med invecklad affär.

''Mer finns att läsa under [[Taronnes Militärmakt]]''.

=Flora och Fauna=
Taronne är ett stort land och dess klimat och flora varierar därmed ganska mycket. Från kargt och bergigt i norr till varmt och lummigt i söder. I norr betar getter och i söder odlar man vin.
==Monster i Taronne==

De flesta sorters monster återfinns i Taronne i någon utsträckning. I södra Taronne är dock [[varulvar]] och andra lykantroper vanligare, troligtvis på grund av mer skog att gömma sig i.

Längs kusten och La Veine härjar [[dränkare]], precis som överallt i Ekaya, och i flodens djup återfinns vattenbestar av olika slag.

I norr förekommer [[gripar]] och andra flygande monster, även om dessa blivit ovanligare.

Taronne är förvånansvärt skonade från [[vampyrer]] och andra sanguiner, även om lägre vampyrer naturligtvis dyker upp då och då, i synnerhet i städerna.

=Pågående konflikter=

==En splittrad syskonskara==

Efter ett kortvarigt inbördeskrig bröt sig staden [[Libra]] och hertigdömet [[Lazulia]] år 515 fria från Taronne och bildar sina egna nationer. Hovets officiella hållning är att både [[Lazulia]] och [[Libra]] förtjänade sin oavhängighet, det är dock fortfarande en öm punkt bland många ädlingar, särskilt ibland de som förlorade ägor eller familjemedlemmar. Det pyr bland lojalister att återuppta konflikten.

==Vandöda i öster==

I de nordöstra delarna av landet som gränsar mot [[Rasvania]] har antalet vandöda ökat markant. Monsterjägare lever gott men bönderna har börjat tröttna. Rykten sprids om att det är en vildmagiker som ligger bakom och gränsbaronerna har propagerar för att låta rasvanska häxjägare lösa problemet.

==Rövarskogen==

I hertigdömet Foret finns en stor skog som korsar över till [[Rasvania]]. Skogen har blivit en fristad för stråtrövare, rebeller och andra brottslingar som använder skogen för att fly undan lagen och att gömma sig efter sina illdåd. Det ryktas att djupt inne i skogen finns ett större läger där rövarbanden samlas. Baronerna i området skickar med jämna mellanrum in militär för att hitta detta läger, men de verkar alltid vara förvarnade och har hittills lyckats hålla sig undan.

=Symboler, färger och Flaggor=
=Fleur-de-lis=

Fleur-de-lis, eller Franska Liljan OFF, är symbolen för Coroneten, Kronan och Tronen. Det är med den franska Liljan som den högsta adelstiteln i Taronne representeras, och den har därmed en väldigt stark koppling till coronet-familjen såväl som till coronet Kira Skaldhjärta själv.

Liljan används dels i coronetens egen vapensköld, men också i symboler för många av de institutioner som tillhör eller svarar direkt inför coroneten.

Coronetens musketörer, exempelvis, kallas för Liljekompaniet just för att de är Coronetens garde - de tjänar och skyddar Coroneten, Kronan och Tronen. De använder Liljan dels i sin vapensköld där fyra liljor omger en krona eller coronet, som symbol för deras beskydd, och Liljan återfinns i mycket av kompaniets egen symbolik och heraldik.

Vidare används Liljan i flera av de medaljer och utmärkelser som delas ut av just Kronan och Coroneten.

Det är inte förbjudet för någon individ att använda Liljan som utsmyckning eller liknande, men det bör göras med vetskapen att den är mycket starkt kopplad till Coroneten, Kronan och Tronen. Att bära Liljan är att uttrycka sitt stöd för Coroneten, Kronan och Tronen.

Utöver Coronetens egen vapensköld och den övriga heraldik som används av Kronan och Tronen så återfinns Liljan i ett fåtal adelsfamiljers heraldiska symboler, dessa är samtliga familjer som på ett eller annat sätt är, eller har varit nära förknippade med Coroneten, Kronan och Tronen, och det krävs uttryckligt tillstånd från Coroneten personligen att få använda den på detta sätt.

=Vidare läsning=

==Sidor om Taronne==
{{#categorytree:Sidor om {{PAGENAME}}|hideroot|mode=pages}}

==Övrigt==
* [[Lazulia]]

[[Category:Länder]]
[[Category:Västra Rikena]]
[[Category:Sidor om Taronne]]

Cordotiva

2023-11-13T13:52:36Z

Kaable:

{{Info-Land
| title = Snabbfakta
| government = Feodal monarki
| ruler = Regi Rinieri de Zorzi
| capitol = Teragnola
| image =
[[Fil:Cordotiva.png|Karta över Cordotiva]]
| person = En cordotiv, flera cordotiver
| elfstatus = lågstatus
}}

Cordotiva (också kallat 'Ockuperade Cordotiva') är det [[:Category:Det Garonska Imperiet|Det Garonska Imperiets]] yngsta vasallstat och gränsar mot [[Caphar]] och [[Romembergh]] i norr, och [[Zelicáj]] i öster. Cordotiva har ett varmt, nästan tropiskt klimat med långa, varma somrar och korta, svala vintrar med regn.

Den livliga handeln och ständiga tillförseln av främlingar och nya ansikten gör att det är lätt för både vampyrer och hamnskiftare att röra sig fritt i landet. Särskilt i huvudstaden rapporteras det in många vampyrattacker varje år och det ryktas att adeln i Cordotiva har ett nära utbyte med de högre formerna av vampyrer.

==Geografi==
Längst Cordotivas västkust är klimatet torrare och närmare halvöken och stäpplandskap i gränstrakterna mot Caphar. Öster om floddeltat är landskapet mer kuperat och dalgångarna fyllda med stora plantager där te, vindruvor, oliver och citrusfrukter odlas. Kastanj-, granatäppel-, fikon- och valnötsträd är även vanliga inslag i Cordotiva.

Huvudstaden Teragnola är ett stort handelscentrum och en knutpunkt mellan De Västra Rikena och Det Garonska Imperiet , känt för sina vackert målade byggnader. I dess hamnar lägger skepp med brokiga besättningar och resenärer från hela den kända världen till. Även om Cordotiva befolkas till största delen av människor så är huvudstaden känd för sin mångfald och tolerans för olika folkslag.

==Kultur och Samhälle==
Cordotiver är kända som livsnjutare, ett gott dagsverke förväntas kunna avslutas med fest och samkväm. Cordotiver uppskattar flit, självständighet och gästfrihet. Utomstående besökare till både byar och städer kan förvänta sig att behöva välja mellan inbjudningar till middagar om de stannar en längre tid på samma plats. Tavernor är den naturliga samlingsplatsen för cordotiver och skrålet från både barder och poeter kan ständigt höras långt in på natten. Sedan ockupationen har dessa allt mer tagit sig an en subtil form av politisk satir där både den kejserliga byråkratin och den lokala adeln porträtteras. Sjöfarare och handelsresande från hela den kända världen har under århundradena bidragit till Cordotivas sångskatt.

Cordotiva hade redan innan ockupationen en hög levnadsstandard (som bara ökat sedan imperiets återbyggande av landet), men utanför alla städer finns det ghetton där bostadslösa och alver bor och arbetar som daglönade, i stor kontrast till övriga cordotivers flärd och lyx.

===Te och vapen, Vapen och te!===
Teodlingen och vapensport har båda en särskild plats i Cordotivas kultur. Stora och öppna tebjudningar är vanliga där det tävlas i prickskytte medelst allahanda skjutvapen såsom musköt, armborst, eller pilbåge. Detta är populärt i alla samhällsklasser och de flesta cordotiver lär sig därmed hantera skjutvapen vid en mycket låg ålder. Maskerader och tornerspel är uppskattade ibland adeln och anordnas ofta.

Viktiga högtider i Cordotiva är dess två stora tefestivaler och den årliga kanonkapplöppningen. Varje vår respektive höst hålls i hela landet festival i fem dagar för att fira att nya teplantor satts, respektive skördats. Ofta hålls lokala tävlingar i vapensport vid dessa tillfällen där årets 'dispararo' koras.

Den stora kanonkapplöpningen hålls varje sensommar utanför huvudstaden Teragnola och är en stafett med mindre segelfartyg där deltagarna skall skjuta prick med kanoner mot måltavlor som placerats på bojar utanför kusten. Kanonkapplöpningen har sedan ockupationen växt till ett massivt evenemang och lockar varje år stora delar av den kejserliga societeten som vallfärdar till Cordotiva för att heja på sitt sponsrade lag.

===Styrelseskick===
Cordotiva är en feodal monarki där makten utgår från Coroneten via ett antal adelsätter och deras vasaller. Varje titelhållare är själv en vasall och har svurit lydnad till den steget högre upp i hierarkin, hens liege. Coroneten har traditionellt fem högadliga rikskanslers som verkställer beslut gällande det militära, ekonomin, kulturen, samhälle och religionen.

Under Coroneten står högadeln (de med ett anspråk till tronen), följt av lågadeln, borgare, bönder och de klasslösa (de allra fattigaste och alver).

===Sexualitet och Samlevnad===
Ditt hem är din borg i Cordotiva och bostadskontrakt är grunden för alla juridiskt bindande partnerskap. Cordotiver har en öppen inställning till sexualitet och samlevnad och flyktiga sexuella relationer är accepterade mellan alla folkslag, även alver, och det är inte ovanligt att ha många partners samtidigt. För att ingå i ett juridiskt bindande partnerskap skriver alla parter på ett kontrakt för sin delade bostad eller mark, vilket legitimerar relationen. Arvsrätten gäller för samtliga partners och fördelas jämnt. Arrangerade äktenskap förekommer främst inom adeln men också hos allmogen.

Alver i Cordotiva får inte skriva på kontrakt och kan inte ingå i juridiskt bindande äktenskap. De har därmed ingen arvsrätt och svårt att bygga förmögenheter.

===Religion===
[[Caeducet]] i Cordotiva lär ut att det alltid måste finnas en balans mellan kaos och ordning. Av [[De Fem Gudarna|de fem gudarna]] tillbes därmed särskilt [[De Fem Gudarna#Dimisitra|Dimisitra]] och [[De Fem Gudarna#Langisele|Langisele]] tillsammans och delade tempel till båda gudarna är vanliga.

Längst med kusten helgas [[Inevecti|inevectus]] [[Ondata]], hen, Vågornas beskyddare. I forntiden hävdas det att hängivna följarna av Ondata krävde levande offer i sina riter. I de norra delarna av Cordotiva finns en obskyr kult som ser de fem gudarna som representerade i teplantor och skapar därför problem för plantageägare då de gör inbrott och stjäl plantor.

===Magi och Alkemi===
Cordotiva är känt för att ha en mycket tillåtande och experimentell hållning till magi och en anselig mängd magiker är bosatta i landet. Hovmagiker är uppskattade och deras åsikter efterfrågas alltid innan stora beslut. Vildmagiker lever dock inte öppet sedan ockupationen och anlitas endast i hemlighet av de som har råd. I Cordotiva ligger även Silverhäradens Eldakademi - Den Eviga flamman. Skolan är mycket populär inom Häraden och tar emot en stadig ström av noviser. Magiker i Cordotiva vet att ta gott betalt för sina tjänster, vilket har gjort dem till statussymboler för både adeln och den rika borgarklassen.

Innan ockupationen kunde Vildmagiker i Cordotiva agera mer öppet och Coronetens egna hovmagiker kunde likväl vara från Häraden som en Vildmagiker. Men rädslan för imperiets lakejer och angivare är stor och det ryktas om att de kejserliga legionerna tvångsrekryterar magiker utan licenser. Där Häradsmagiker välkomnas av överklassen i städerna har Vildmagiker förvisats till landsbygden och bildar där egna magikercirklar.

==Konflikter i Cordotiva==
===Motståndsrörelsen===
Cordotiva anses formellt ha införlivats i Det Garonska Imperiet år 502. Många cordotiver minns fortfarande de kejserliga legionernas härtåg genom landet och är ovilliga att acceptera imperiets övermakt. Imperiets intåg splittrade landet i ett blodigt inbördeskrig när Coronet Rinieri de Zorzi symboliskt överlämnade den uråldriga Cordotivaspiran och knäböjde inför Imperatorn utan något motstånd. Oroligheterna pågick i flera år innan de kejserliga legionerna slutligen lyckades få motståndsrörelsen att backa och ockupationen kunde anses fulländad. Detta har delat befolkningen i två läger: de som motsätter sig ockupationen och de som välkomnat imperiet . Särskilt inom adeln är denna splittring kännbar, där lojalister inom högadeln samarbetar med den kejserliga byråkratin för att undanröja potentiella rivaler och överlöpare inom lågadeln, medan många cordotiver anklagar adeln för att under många år ha berikat sig på att exportera många av de vapen och materiell som underhållit de kejserliga legionerna genom ockupationen.

Motståndsrörelsen är än så länge främst aktivt i skuggorna. Mindre sabotageoperationer genomförs, men just nu är Motståndsrörelsen främst aktiv genom propaganda-spridning och resursinsamling.

Utanför landets västkust ligger ön Pontenarez som är ett fäste för motståndsrörelsen där den är understödd av pirater som attackerar handelsruter längst hela kusten.

=Vidare läsning=

==Sidor om {{PAGENAME}}==
{{#categorytree:Sidor om {{PAGENAME}}|hideroot|mode=pages}}

==Övrigt==

[[Category:Länder]]
[[Category:Det Garonska Imperiet]]

Lyktbärare

2023-11-13T13:49:29Z

Kaable:

'''OBS: DENNA SIDA ÄR UNDER ARBETE'''

Lyktbärare är ett viktigt undantag i monstersläktet [[necrofager]]. Det må vara en överdrift att kalla lyktbärare intelligenta, men att de besitter en lömskhet och en illvilja som inte ens vildalver når upp till är utom allt tvivel. I lågländerna är det rentav så att stigfinnarna vägrar att resa då dimman ligger över markerna. En stigfinnare berättar att om diset drar in när hen passerar ett särskilt träsk så beordras hela följet stanna tills sikten är klar igen - även om det så tar hela natten, ståendes med vatten till armhålorna och blodiglar i brokorna. Lyktbärare har, kanske passande nog, det mest vilseledande folkliga namnet av alla necrofager.

En lyktbärares huvudsakliga jaktmetod är att separera resesällskap från varandra. Genom en form av magi som ännu är undermåligt studerad kan dimman manipuleras så att både ljus och ljud förvrängs på subtila vis. Lyktbärare jagar alltid ensamma. En kamrats rop hörs plötsligt från ett annat håll än tidigare, och på så vis leder lyktbäraren offret mot sin död. Det händer att lyktbäraren använder ljuset som den alstrar från en hålighet i bröstkorgen eller från ögon och mun för att lura offret direkt till sig för att döda med klor och tänder, men det är minst lika vanligt är att offret leds över kanten till en ravin för att slås ihjäl av fallet eller in i en grotta där lyktbäraren kan stänga in dem för senare konsumtion.

==Utseende==
Namnet Lyktbärare gör anspråk inte på ljuset i dimman, utan på dimman själv och därför inte ska förvirras med [[Irrbloss]]. Ett vanligt missförstånd är att lyktbärare bara jagar i dimma. Sanningen är att om vädret är sådant att ingen naturlig dimma uppstår så skapar lyktbäraren sin egen. De förekommer bara på platser där en naturlig dimma kan uppstå, så som sankmarker, bergspass och runt floder och sjöar men de har också dokumenterats vandra mellan jaktplatser.

Därför är det svårt att faktiskt beskriva en Lyktbärares fysiska form då den kan lätt skifta utseende beroende på situation och omgivning. Men de som sätt en Lyktbärare på nära håll breskrivs på följande sätt:
Lyktbärare är generellt bra mycket större än sin kusin, [[dränkare]], särskilt huvud och händer är oproportionerligt stora och de saknar också de fenor, gälar och simhud som är typiska för dränkare. Det händer att lyktbäraren använder ljuset som den alstrar från en hålighet i bröstkorgen eller från ögon och mun för att lura offret direkt till sig för att döda med klor och tänder.

==Utbredning==
Du hittar oftast Lyktbärare vid ensliga stigar, öppna fält och kanten av sjöar under de årstider då dimman är som tätast.

Du möter vanligast detta monster här:
[[Albeir]]
[[Caphar]]
[[Gara]]
[[Nexalia]]
[[Romembergh]]

=Anmärkningsvärda möten=

Inga anmärkningsvärda möten har vid detta tillfälle nedtecknats, skulle du möta en FÖLJ ALDRIG EN LYKTBÄRARE.

=Vidare läsning=

==Sidor om {{PAGENAME}}==
{{#categorytree:Sidor om {{PAGENAME}}|hideroot|mode=pages}}

==Övrigt==

[[Category:Monster]]

Lyktbärare

2023-11-13T13:48:54Z

Kaable: Skapade sidan med ''''OBS: DENNA SIDA ÄR UNDER ARBETE''' Lyktbärare är ett viktigt undantag i monstersläktet necrofager. Det må vara en överdrift att kalla lyktbärare intelligenta, men att de besitter en lömskhet och en illvilja som inte ens vildalver når upp till är utom allt tvivel. I lågländerna är det rentav så att stigfinnarna vägrar att resa då dimman ligger över markerna. En stigfinnare berättar att om diset drar in när hen passerar ett särskilt träsk så b...'

'''OBS: DENNA SIDA ÄR UNDER ARBETE'''

Lyktbärare är ett viktigt undantag i monstersläktet [[necrofager]]. Det må vara en överdrift att kalla lyktbärare intelligenta, men att de besitter en lömskhet och en illvilja som inte ens vildalver når upp till är utom allt tvivel. I lågländerna är det rentav så att stigfinnarna vägrar att resa då dimman ligger över markerna. En stigfinnare berättar att om diset drar in när hen passerar ett särskilt träsk så beordras hela följet stanna tills sikten är klar igen - även om det så tar hela natten, ståendes med vatten till armhålorna och blodiglar i brokorna. Lyktbärare har, kanske passande nog, det mest vilseledande folkliga namnet av alla necrofager.

En lyktbärares huvudsakliga jaktmetod är att separera resesällskap från varandra. Genom en form av magi som ännu är undermåligt studerad kan dimman manipuleras så att både ljus och ljud förvrängs på subtila vis. Lyktbärare jagar alltid ensamna. En kamrats rop hörs plötsligt från ett annat håll än tidigare, och på så vis leder lyktbäraren offret mot sin död. Det händer att lyktbäraren använder ljuset som den alstrar från en hålighet i bröstkorgen eller från ögon och mun för att lura offret direkt till sig för att döda med klor och tänder, men det är minst lika vanligt är att offret leds över kanten till en ravin för att slås ihjäl av fallet eller in i en grotta där lyktbäraren kan stänga in dem för senare konsumtion. Från de fall där resande har stått öga mot öga med lyktbärare och överlevt vet vi också att de inte bara kan kontrollera dimman, de kan själva bli en del av dimman, diskorporera, och till synes försvinna

==Utseende==
Namnet Lyktbärare gör anspråk inte på ljuset i dimman, utan på dimman själv och därför inte ska förvirras med [[Irrbloss]]. Ett vanligt missförstånd är att lyktbärare bara jagar i dimma. Sanningen är att om vädret är sådant att ingen naturlig dimma uppstår så skapar lyktbäraren sin egen. De förekommer bara på platser där en naturlig dimma kan uppstå, så som sankmarker, bergspass och runt floder och sjöar men de har också dokumenterats vandra mellan jaktplatser.

Därför är det svårt att faktiskt beskriva en Lyktbärares fysiska form då den kan lätt skifta utseende beroende på situation och omgivning. Men de som sätt en Lyktbärare på nära håll breskrivs på följande sätt:
Lyktbärare är generellt bra mycket större än sin kusin, [[dränkare]], särskilt huvud och händer är oproportionerligt stora och de saknar också de fenor, gälar och simhud som är typiska för dränkare. Det händer att lyktbäraren använder ljuset som den alstrar från en hålighet i bröstkorgen eller från ögon och mun för att lura offret direkt till sig för att döda med klor och tänder.

==Utbredning==
Du hittar oftast Lyktbärare vid ensliga stigar, öppna fält och kanten av sjöar under de årstider då dimman är som tätast.

Du möter vanligast detta monster här:
[[Albeir]]
[[Caphar]]
[[Gara]]
[[Nexalia]]
[[Romembergh]]

=Anmärkningsvärda möten=

Inga anmärkningsvärda möten har vid detta tillfälle nedtecknats, skulle du möta en FÖLJ ALDRIG EN LYKTBÄRARE.

=Vidare läsning=

==Sidor om {{PAGENAME}}==
{{#categorytree:Sidor om {{PAGENAME}}|hideroot|mode=pages}}

==Övrigt==

[[Category:Monster]]

Dränkare

2023-11-13T13:32:27Z

Kaable:

Dränkare

2023-11-13T13:31:41Z

Kaable: Skapade sidan med ''''OBS: DENNA SIDA ÄR UNDER ARBETE''' Det sägs att Dränkare är dränkta offer återkomna för att ta hämnd på sina mördare. Så är icke fallet. Sitt folkliga namn till trots är det dock relativt sällan ett dränkareoffer faktiskt hinner drunkna - dränkarejagar i grupp och har mer än tillräckligt med tänder och klor för att döda sitt byte långt innan någon faktiskt drunkningsdöd hinner inträffa. Ofta dödas bytet rent av på stranden eller i träsk...'

'''OBS: DENNA SIDA ÄR UNDER ARBETE'''

Det sägs att Dränkare är dränkta offer återkomna för att ta hämnd på sina mördare. Så är icke fallet. Sitt folkliga namn till trots är det dock relativt sällan ett dränkareoffer faktiskt hinner drunkna - dränkarejagar i grupp och har mer än tillräckligt med tänder och klor för att döda sitt byte långt innan någon faktiskt drunkningsdöd hinner inträffa.

Ofta dödas bytet rent av på stranden eller i träsk där vattnet inte ens når till knäna. Dränkares vanligaste offer är fiskare och tvättare, då deras främsta jaktmetod är att ligga i bakhåll precis i vattenbrynet eller i sankmark. Ofta kryper de upp bredvid ett stycke drivved, en sandbank, en klippskreva eller gräver ned sig under markens toppskikt för att maskera sin närvaro.

Dränkare är dock väldigt generösa med vad de kan tänka sig att äta och är oftast fullt nöjda med att livnära sig på vad än större bosättningar låter flyta nedför strömmen.

==Utseende==
Dränkare är oftast huvudet kortare än den genomsnittlige bybon, med markerad ölmage och vad som på avstånd ofta misstas för en “tuppkam” som egentligen är en ryggfena som sträcker sig från mitten av hjässan och ned över ryggraden. Detta tillsammans med gälar i halspartiet och simhud mellan samtliga fingrar och tår ger dem utomordentlig manöverförmåga under vatten. Huden upplevs ofta missfärgad i olika nyanser.

==Utbredning==
När en grupp dränkare är inte svåra att hitta. Börja i den drabbade bosättningen och följ vattendraget nedströms. Finns inget vattendrag finns det ett träsk, myr eller annan sankmark där de sannolikt uppehåller sig. Vandrar du längs med dessa landmärken kommer dränkarna förr eller senare att överfalla dig.

Vanligast stöter du på en vid sötvattenskällor i dessa länder i Ekaya:
[[Albeir]]
[[Caphar]]
[[Romembergh]]
[[Taronne]]
[[Viveria]]

=Anmärkningsvärda möten=

På grund av sin relativt "vanliga" status och stora utbredning har det inte nedtecknats allt för anmärkningsvärda möten med Dränkare.

=Vidare läsning=

==Sidor om {{PAGENAME}}==
{{#categorytree:Sidor om {{PAGENAME}}|hideroot|mode=pages}}

==Övrigt==

[[Category: Monster]]

Huvudsida

2023-10-30T15:37:17Z

Kaable: /* Monster & Bestar i Ekaya */

[[Fil:Ekaya.jpg|600px|ramlös|höger]]

=Välkommen=
Välkommen till Grågripens Fiktionswiki, där vi har samlat all information om vår lajvvärld.

Om du vill veta mer om föreningen, eller om kommande lajv, ber vi dig besöka [https://gragripen.se Grågripens Hemsida]!

=Var börjar man?=

Om du är helt ny till vår fiktion föreslår vi att du börjar på vår "Fiktionsöversikt" nedan, där vi har samlat lite grundläggande information om fiktionen, våra huvudsakliga inspirationskällor och liknande.

Annars föreslår vi att du besöker [[:Category:Fiction|Kategorisidan]], där alla fiktionens olika kategorier finns listade, och där du förhoppningsvis kan hitta inspiration till vidare läsning.

Om du är på jakt efter något specifikt föreslår vi antingen sökfältet, eller [[Special:AllPages|DENNA SIDA]], som listar alla sidor på hela wikipedian.

Till sist vill vi också rekommendera vår Frågor och Svar, där vi dels svarar på lite allmänna frågor om fiktionen och dels har en sektion för "Frågor från lajvare".

Allra längst ner på denna sida finns också ett kategoriträd med alla kategorier och sidor på denna wiki.

Har du några frågor eller funderingar får du gärna höra av dig till gragripenfiktion[at]gmail.com

=Fiktionsöversikt=
Grågripens Lajvvärld (också kallad Ekaya) är en Fantasyvärld, med grund i vår världs 1600- och 1700-tal. Det är en värld med människor, alver och orcher, med monster och farliga bestar, med magi och alkemi, och mycket annat.

Världens huvudsakliga inspirationskällor är Witcher och Dragon Age, men andra inspirationskällor förekommer naturligtvis i specifika delar av fiktionen. Exempelvis är landet Taronne väldigt inspirerat av den version av Frankrike som presenteras i De Tre Musketörerna.

I Grågripens lajvvärld finns utrymme för såväl väldigt mörka som väldigt ljusa teman och avgörs främst av det specifika lajvet. Vi rekommenderar att noga läsa respektive lajvs innehållsförteckning och vision för att avgöra ton och känsla.

Denna wiki innehåller mycket information och kan vara överväldigande att ta till sig. För att börja föreslår vi att du besöker någon av ländernas sidor (listas nedan) och börjar läsa. Därifrån kan du lätt ta dig vidare till andra sidor efterhand som du läser.

==Länder i Ekaya==
{{#categorytree:Länder|hideroot|mode=pages}}

==Monster & Bestar i Ekaya==
'''OBS: DENNA SIDA ÄR UNDER ARBETE'''

Likt vår egen värld är den fiktiva världen Ekaya befolkad av en mångfald vanliga djur och boskap, såsom olika fåglar, hästar, kor, hjortar och kaniner. Det som avviker är dock att, tack vare Ekayas magiska natur, myllrar kontinenten av ännu mer fantastiska varelser. De smyger i skuggorna, gömmer sig i de djupaste vattnen eller strävar helt enkelt efter att leva sitt fridfulla liv under den närmaste trädstubben. Ekaya är en förunderlig värld fylld av hemligheter och skönhet.

{{#categorytree:Monster|hideroot|mode=pages}}

=Kategorier och Sidor=
<categorytree mode="pages">Fiction</categorytree>

Huvudsida

2023-10-25T09:09:40Z

Kaable: /* Monster & Bestar i Ekaya */

[[Fil:Ekaya.jpg|600px|ramlös|höger]]

=Välkommen=
Välkommen till Grågripens Fiktionswiki, där vi har samlat all information om vår lajvvärld.

Om du vill veta mer om föreningen, eller om kommande lajv, ber vi dig besöka [https://gragripen.se Grågripens Hemsida]!

=Var börjar man?=

Om du är helt ny till vår fiktion föreslår vi att du börjar på vår "Fiktionsöversikt" nedan, där vi har samlat lite grundläggande information om fiktionen, våra huvudsakliga inspirationskällor och liknande.

Annars föreslår vi att du besöker [[:Category:Fiction|Kategorisidan]], där alla fiktionens olika kategorier finns listade, och där du förhoppningsvis kan hitta inspiration till vidare läsning.

Om du är på jakt efter något specifikt föreslår vi antingen sökfältet, eller [[Special:AllPages|DENNA SIDA]], som listar alla sidor på hela wikipedian.

Till sist vill vi också rekommendera vår Frågor och Svar, där vi dels svarar på lite allmänna frågor om fiktionen och dels har en sektion för "Frågor från lajvare".

Allra längst ner på denna sida finns också ett kategoriträd med alla kategorier och sidor på denna wiki.

Har du några frågor eller funderingar får du gärna höra av dig till gragripenfiktion[at]gmail.com

=Fiktionsöversikt=
Grågripens Lajvvärld (också kallad Ekaya) är en Fantasyvärld, med grund i vår världs 1600- och 1700-tal. Det är en värld med människor, alver och orcher, med monster och farliga bestar, med magi och alkemi, och mycket annat.

Världens huvudsakliga inspirationskällor är Witcher och Dragon Age, men andra inspirationskällor förekommer naturligtvis i specifika delar av fiktionen. Exempelvis är landet Taronne väldigt inspirerat av den version av Frankrike som presenteras i De Tre Musketörerna.

I Grågripens lajvvärld finns utrymme för såväl väldigt mörka som väldigt ljusa teman och avgörs främst av det specifika lajvet. Vi rekommenderar att noga läsa respektive lajvs innehållsförteckning och vision för att avgöra ton och känsla.

Denna wiki innehåller mycket information och kan vara överväldigande att ta till sig. För att börja föreslår vi att du besöker någon av ländernas sidor (listas nedan) och börjar läsa. Därifrån kan du lätt ta dig vidare till andra sidor efterhand som du läser.

==Länder i Ekaya==
{{#categorytree:Länder|hideroot|mode=pages}}

==Monster & Bestar i Ekaya==
Likt vår egen värld är den fiktiva världen Ekaya befolkad av en mångfald vanliga djur och boskap, såsom olika fåglar, hästar, kor, hjortar och kaniner. Det som avviker är dock att, tack vare Ekayas magiska natur, myllrar kontinenten av ännu mer fantastiska varelser. De smyger i skuggorna, gömmer sig i de djupaste vattnen eller strävar helt enkelt efter att leva sitt fridfulla liv under den närmaste trädstubben. Ekaya är en förunderlig värld fylld av hemligheter och skönhet.

{{#categorytree:Monster|hideroot|mode=pages}}

=Kategorier och Sidor=
<categorytree mode="pages">Fiction</categorytree>

Huvudsida

2023-10-25T09:01:15Z

Kaable:

[[Fil:Ekaya.jpg|600px|ramlös|höger]]

=Välkommen=
Välkommen till Grågripens Fiktionswiki, där vi har samlat all information om vår lajvvärld.

Om du vill veta mer om föreningen, eller om kommande lajv, ber vi dig besöka [https://gragripen.se Grågripens Hemsida]!

=Var börjar man?=

Om du är helt ny till vår fiktion föreslår vi att du börjar på vår "Fiktionsöversikt" nedan, där vi har samlat lite grundläggande information om fiktionen, våra huvudsakliga inspirationskällor och liknande.

Annars föreslår vi att du besöker [[:Category:Fiction|Kategorisidan]], där alla fiktionens olika kategorier finns listade, och där du förhoppningsvis kan hitta inspiration till vidare läsning.

Om du är på jakt efter något specifikt föreslår vi antingen sökfältet, eller [[Special:AllPages|DENNA SIDA]], som listar alla sidor på hela wikipedian.

Till sist vill vi också rekommendera vår Frågor och Svar, där vi dels svarar på lite allmänna frågor om fiktionen och dels har en sektion för "Frågor från lajvare".

Allra längst ner på denna sida finns också ett kategoriträd med alla kategorier och sidor på denna wiki.

Har du några frågor eller funderingar får du gärna höra av dig till gragripenfiktion[at]gmail.com

=Fiktionsöversikt=
Grågripens Lajvvärld (också kallad Ekaya) är en Fantasyvärld, med grund i vår världs 1600- och 1700-tal. Det är en värld med människor, alver och orcher, med monster och farliga bestar, med magi och alkemi, och mycket annat.

Världens huvudsakliga inspirationskällor är Witcher och Dragon Age, men andra inspirationskällor förekommer naturligtvis i specifika delar av fiktionen. Exempelvis är landet Taronne väldigt inspirerat av den version av Frankrike som presenteras i De Tre Musketörerna.

I Grågripens lajvvärld finns utrymme för såväl väldigt mörka som väldigt ljusa teman och avgörs främst av det specifika lajvet. Vi rekommenderar att noga läsa respektive lajvs innehållsförteckning och vision för att avgöra ton och känsla.

Denna wiki innehåller mycket information och kan vara överväldigande att ta till sig. För att börja föreslår vi att du besöker någon av ländernas sidor (listas nedan) och börjar läsa. Därifrån kan du lätt ta dig vidare till andra sidor efterhand som du läser.

==Länder i Ekaya==
{{#categorytree:Länder|hideroot|mode=pages}}

==Monster & Bestar i Ekaya==
{{#categorytree:Monster|hideroot|mode=pages}}

=Kategorier och Sidor=
<categorytree mode="pages">Fiction</categorytree>

Libra

2023-10-25T08:37:59Z

Kaable:

{{Info-Land
| government = Meritokrati
| title = Snabbfakta
| ruler = Libras stora råd
| capitol = Libra
| image =
[[Fil:Libra Lazulia - Karta.jpg]]
| person = En libres, flera libreser
}}
{{Snabbfakta
| gods = [[De Fem Gudarna#Phimis|Phimis]]
| person = En libres, flera libreser
| capitol = Libra
| regent = Libras stora råd
| magic = Anses vara farligt och inofficiellt olagligt, magiker är tolererande men inte välkomna utan speciell tillåtelse.
| allies = [[Taronne]], [[Viveira]]
| enemies = Inga.
| knownFor = Alkemi, Akademier och Urverket.
| pronunciation = "Li-" som i liv och "-bra" som i brasa.
| typical = artig, ambitiös, fyrkantig
| elfstatus = Förtryckta

}}
Libra är en stadsstat som är en del [[:Category:Västra Rikena|De Västra Rikena]]. Libra ligger vid västkusten och gränsar mot [[Lazulia]] i norr, [[Taronne]] i öster och [[Viveira]] i söder. Staden ligger på en halvö omgiven av hav och höga berg och är nästintill omöjligt att ta sig till landvägen. Staden täcker hela halvön och sträcker sig till foten av bergen. Landet tillåter inte jordbruk (mer än några enstaka fåraherdar) och majoriteten av landets råvaror behöver importeras.

Trots sitt utsatta läge har Libra ingen större militärmakt mer än ett stadsgarde. Istället får de sitt beskydd genom att hyra in legoknektar från de länder som de säljer sina vapen, maskiner, mediciner och andra varor av högt värde som bara tillverkas av Libra. Libras grenadjärgarde är en ökänd enhet inom gardet som specialiserar sig på giftgas och som spred kaos och död på slagfälten under revolutionen mot Taronne.

Utomstående välkomnas inte in i själva staden med undantag från hamnkvarteren. Libras hamn är ett handelscentrum med basarer och öppna varuhus där exotiska varor från när och fjärran erbjuds. Dess pubar och värdshus är alltid överfulla med matroser som trafikerar handelsruterna mellan De Västra Rikena och [[:Category:Det Garonska Imperiet|Det Garonska Imperiet]].

==Revolutionen och Frihetskriget år 515==
Libra har alltid varit en fristad för de lärda även innan Taronne förvärvade staden år 320. Libra förvärvades genom diplomati och handel, och fick behålla relativt mycket av sitt självstyre som en del av Taronne. Med tiden började dock ambition och rikedomar göra Libra mer och mer missnöjda med att betala skatt till Taronne, vilket ledde till att Libra ställde sig på Lazulias sida när de förklarade självständighet. Skyddade av Lazulias flotta var det omöjligt för Taronne att göra något åt situationen. Att Lazulias dessutom pirater helt plötsligt hade tillgång till den mest avancerade militära utrustningen utanför [[Tekozad]] gjorde inte situationen bättre. Då mycket lite blod spillts kunde fred slutas i god ton, vilket ledde till att Libra accepterade en ganska stor avgift för beskydd av Taronne.

==Kultur och Samhälle==
I Libra anses kunskap, ambition och framåtanda vara de tre viktigaste dygdern i livet och mycket av kulturen fokuserar på individens vilja och potential till framgång. En libres uppmuntras att ta till vara på varje möjlighet i livet för att klättra högre upp i samhället. Klasserna i samhället är tydliga och vissa former av dekorum förväntas när någon från en lägre klass bemöter en från en högre. För utomstående är det sällan tydligt hur dessa klasskillnader signaleras, men för de som vuxit upp i staden är dessa självklara. De rika i Libra förväntas ägna sig åt studier, forskning och utveckling i anknytning till någon av de fyra akademierna medan de fattiga förväntas arbeta sig upp inom någon del av industrin. En fattig libres lever fortfarande i ett bättre välstånd än många andra medborgare i både De Västra Rikena och Imperiet.

===Styrelseskick===
Efter revolutionen så styrs libra inte längre av en Mairés (en borgmästare med motsvarande titeln baron i Taronne) utan av Libras stora råd, ett parlament vars medlemmar regerar på livstid och består av en oligarki av blandade rika köpmän och aristokrater. Rådet är omgivet av mysterier och underliga ritualer som få utomstående vet vad de handlar om. Libras medborgare stödjer generellt systemet men staden tillämpar mycket strikta lagar. Kriminalitet straffas hårt och Libras fängelser är synnerligt hänsynslösa.

===Libras Akademier===
Libra har en form av frivillig skolgång där man betalar för sig men alla medborgare förväntas delta i. De som har råd med någon av de dyrare skolorna har möjlighet att få en utbildning i världsklass då kunskapare från hela den kända världen gästar dessa skolor. När skolgången anses avslutad vid 11 års ålder väljer de som har råd att söka sig till någon av Libras fyra akademier. Detta är dyrt och något endast överklassen har råd med, men det finns stipendier att söka för de som har tur att hitta en mentor som vill stödja deras ansökan. De fyra akademierna är alla välkända och en examen från vilken av dem som helst säkrar en framgångsrik karriär vid hoven i antingen De Västra Rikena eller Det Garonska Imperiet.

====Den Gyllene Bägaren====
Denna akademi undervisar i alkemi och dess hemligheter, men även filosofi, läkekonst, och geografi.

====Örlogsakademin====
Denna akademin undervisar i marin krigskonst, skeppsbyggande, logistik och industriella processer.

====Guldfloden====
Denna akademi undervisar i handel, ekonomi och valuta. Här knyter många rika handelsfamiljer sina kontaktnät och politiskt spel är en del vardagen vid akademin. Inträdesavgiften för nya studenter är enorm men akademin anses vara ett säkert kort till rikedom och framgång.

====Rådsakademin====
Det finns ingen inträdesavgift till denna akademi utan nya studenter väljs av Rådet. Akademin är omgiven av mycket hemligheter och studierna skräddarsys för varje enskild student.

===Sexualitet och Samlevnad===
Libreser är pryda och sex och samlevnad anses som något privat som ska pratas om i enrum. Släktlinjen räknas från moderns sida och giftermål är mycket ovanliga. Barnavel ses naurligt som en del av det politiska maktspelet för att skapa band och allianser mellan familjer. En sexuell akt som inte syftar till barnavel anses vara omoraliskt och är tabubelagt.

===Religion===
Dyrkandet av de fem gudarna i Libra görs främst med den närmaste familjen och [[Caeducet]]s inflytande är begränsat. Många släkten tillber obskyra [[Inevecti|inevecti]] som är okända utanför Libra. Det finns bara ett tempel i staden tillägnat [[De Fem Gudarna#Phimis|Phimis]] och inga av Pantheonens riter hålls offentligt.

===Magi===
I Libra anses magi vara något farligt och okontrollerbart vilket har lett till att det i princip är olagligt att bruka innanför stadsgränserna. De få magiker som finns i staden hålls bakom låsta dörrar i privata boningar och får inte röra sig fritt på gatorna. Libra godtar inte licenser från [[Silverhäraden]], utan en särskild kommission från Rådet överser vilka som tillåts bruka magi innanför stadsgränsen. Vilket har medfört att Libra blivit något av en fristad för särskilt kunniga Vildmagiker.

=Vidare läsning=

==Sidor om {{PAGENAME}}==
{{#categorytree:Sidor om {{PAGENAME}}|hideroot|mode=pages}}

==Övrigt==

[[Category:Länder]]
[[Category:Västra Rikena]]

Libra

2023-10-25T08:35:57Z

Kaable:

{{Info-Land
| government = Meritokrati
| title = Snabbfakta
| ruler = Libras stora råd
| capitol = Libra
| image =
[[Fil:Libra Lazulia - Karta.jpg]]
| person = En libres, flera libreser
}}
{{Snabbfakta
| gods = [[De Fem Gudarna#Phimis|Phimis]]
| person = En libres, flera libreser
| capitol = Libra
| regent = Libras stora råd
| magic = Nära förhållande till [[Silverhäraden]], generellt accepterande av härads- och licensmagiker
| allies = [[Taronne]], [[Viveira]]
| enemies = Inga.
| knownFor = Alkemi, Akademier och Urverket.
| pronunciation = "Li-" som i liv och "-bra" som i brasa.
| typical = artig, ambitiös, fyrkantig
| elfstatus = Förtryckta

}}
Libra är en stadsstat som är en del [[:Category:Västra Rikena|De Västra Rikena]]. Libra ligger vid västkusten och gränsar mot [[Lazulia]] i norr, [[Taronne]] i öster och [[Viveira]] i söder. Staden ligger på en halvö omgiven av hav och höga berg och är nästintill omöjligt att ta sig till landvägen. Staden täcker hela halvön och sträcker sig till foten av bergen. Landet tillåter inte jordbruk (mer än några enstaka fåraherdar) och majoriteten av landets råvaror behöver importeras.

Trots sitt utsatta läge har Libra ingen större militärmakt mer än ett stadsgarde. Istället får de sitt beskydd genom att hyra in legoknektar från de länder som de säljer sina vapen, maskiner, mediciner och andra varor av högt värde som bara tillverkas av Libra. Libras grenadjärgarde är en ökänd enhet inom gardet som specialiserar sig på giftgas och som spred kaos och död på slagfälten under revolutionen mot Taronne.

Utomstående välkomnas inte in i själva staden med undantag från hamnkvarteren. Libras hamn är ett handelscentrum med basarer och öppna varuhus där exotiska varor från när och fjärran erbjuds. Dess pubar och värdshus är alltid överfulla med matroser som trafikerar handelsruterna mellan De Västra Rikena och [[:Category:Det Garonska Imperiet|Det Garonska Imperiet]].

==Revolutionen och Frihetskriget år 515==
Libra har alltid varit en fristad för de lärda även innan Taronne förvärvade staden år 320. Libra förvärvades genom diplomati och handel, och fick behålla relativt mycket av sitt självstyre som en del av Taronne. Med tiden började dock ambition och rikedomar göra Libra mer och mer missnöjda med att betala skatt till Taronne, vilket ledde till att Libra ställde sig på Lazulias sida när de förklarade självständighet. Skyddade av Lazulias flotta var det omöjligt för Taronne att göra något åt situationen. Att Lazulias dessutom pirater helt plötsligt hade tillgång till den mest avancerade militära utrustningen utanför [[Tekozad]] gjorde inte situationen bättre. Då mycket lite blod spillts kunde fred slutas i god ton, vilket ledde till att Libra accepterade en ganska stor avgift för beskydd av Taronne.

==Kultur och Samhälle==
I Libra anses kunskap, ambition och framåtanda vara de tre viktigaste dygdern i livet och mycket av kulturen fokuserar på individens vilja och potential till framgång. En libres uppmuntras att ta till vara på varje möjlighet i livet för att klättra högre upp i samhället. Klasserna i samhället är tydliga och vissa former av dekorum förväntas när någon från en lägre klass bemöter en från en högre. För utomstående är det sällan tydligt hur dessa klasskillnader signaleras, men för de som vuxit upp i staden är dessa självklara. De rika i Libra förväntas ägna sig åt studier, forskning och utveckling i anknytning till någon av de fyra akademierna medan de fattiga förväntas arbeta sig upp inom någon del av industrin. En fattig libres lever fortfarande i ett bättre välstånd än många andra medborgare i både De Västra Rikena och Imperiet.

===Styrelseskick===
Efter revolutionen så styrs libra inte längre av en Mairés (en borgmästare med motsvarande titeln baron i Taronne) utan av Libras stora råd, ett parlament vars medlemmar regerar på livstid och består av en oligarki av blandade rika köpmän och aristokrater. Rådet är omgivet av mysterier och underliga ritualer som få utomstående vet vad de handlar om. Libras medborgare stödjer generellt systemet men staden tillämpar mycket strikta lagar. Kriminalitet straffas hårt och Libras fängelser är synnerligt hänsynslösa.

===Libras Akademier===
Libra har en form av frivillig skolgång där man betalar för sig men alla medborgare förväntas delta i. De som har råd med någon av de dyrare skolorna har möjlighet att få en utbildning i världsklass då kunskapare från hela den kända världen gästar dessa skolor. När skolgången anses avslutad vid 11 års ålder väljer de som har råd att söka sig till någon av Libras fyra akademier. Detta är dyrt och något endast överklassen har råd med, men det finns stipendier att söka för de som har tur att hitta en mentor som vill stödja deras ansökan. De fyra akademierna är alla välkända och en examen från vilken av dem som helst säkrar en framgångsrik karriär vid hoven i antingen De Västra Rikena eller Det Garonska Imperiet.

====Den Gyllene Bägaren====
Denna akademi undervisar i alkemi och dess hemligheter, men även filosofi, läkekonst, och geografi.

====Örlogsakademin====
Denna akademin undervisar i marin krigskonst, skeppsbyggande, logistik och industriella processer.

====Guldfloden====
Denna akademi undervisar i handel, ekonomi och valuta. Här knyter många rika handelsfamiljer sina kontaktnät och politiskt spel är en del vardagen vid akademin. Inträdesavgiften för nya studenter är enorm men akademin anses vara ett säkert kort till rikedom och framgång.

====Rådsakademin====
Det finns ingen inträdesavgift till denna akademi utan nya studenter väljs av Rådet. Akademin är omgiven av mycket hemligheter och studierna skräddarsys för varje enskild student.

===Sexualitet och Samlevnad===
Libreser är pryda och sex och samlevnad anses som något privat som ska pratas om i enrum. Släktlinjen räknas från moderns sida och giftermål är mycket ovanliga. Barnavel ses naurligt som en del av det politiska maktspelet för att skapa band och allianser mellan familjer. En sexuell akt som inte syftar till barnavel anses vara omoraliskt och är tabubelagt.

===Religion===
Dyrkandet av de fem gudarna i Libra görs främst med den närmaste familjen och [[Caeducet]]s inflytande är begränsat. Många släkten tillber obskyra [[Inevecti|inevecti]] som är okända utanför Libra. Det finns bara ett tempel i staden tillägnat [[De Fem Gudarna#Phimis|Phimis]] och inga av Pantheonens riter hålls offentligt.

===Magi===
I Libra anses magi vara något farligt och okontrollerbart vilket har lett till att det i princip är olagligt att bruka innanför stadsgränserna. De få magiker som finns i staden hålls bakom låsta dörrar i privata boningar och får inte röra sig fritt på gatorna. Libra godtar inte licenser från [[Silverhäraden]], utan en särskild kommission från Rådet överser vilka som tillåts bruka magi innanför stadsgränsen. Vilket har medfört att Libra blivit något av en fristad för särskilt kunniga Vildmagiker.

=Vidare läsning=

==Sidor om {{PAGENAME}}==
{{#categorytree:Sidor om {{PAGENAME}}|hideroot|mode=pages}}

==Övrigt==

[[Category:Länder]]
[[Category:Västra Rikena]]