Grågripens Fiktion - Användarbidrag [sv]

Basilisk

2026-03-06T18:59:02Z

LeoKurki: Skapade sidan med '{{Info-Monster | namn = Basilisk | klass = 1-4 beroende på monstrets ålder. | utbredning = Sydvästra Ekaya fram till centrala Romemberg. | egenskaper = Ormliknande ödlor med sex ben, lilaröda, vassa fjäll och näbbliknande käftar. De kan springa oerhört snabbt, och spyr upp sekret-projektiler som kan paralysera byten med nervgift. | kategori = Bestar }} Basilisker är stora reptilmonster med ormkropp och sex stycken starka ben som skjuter...'

{{Info-Monster
| namn = Basilisk
| klass = 1-4 beroende på monstrets ålder.
| utbredning = Sydvästra Ekaya fram till centrala Romemberg.
| egenskaper = Ormliknande ödlor med sex ben, lilaröda, vassa fjäll och näbbliknande käftar. De kan springa oerhört snabbt, och spyr upp sekret-projektiler som kan paralysera byten med nervgift.
| kategori = [[:Category:Bestar|Bestar]]
}}

Basilisker är stora reptilmonster med ormkropp och sex stycken starka ben som skjuter ut på nedre delen av kroppen. De genomgår flera metamorfoser i sina liv, en biologi den delar med insekter och amfibier, vilket är ovanligt för ryggradsdjur. De skiftar färg mellan sina olika stadier, men slutar oftast på en ovanligt klar röd färg. Deras skinn är dyrbart, och är populärt bland västra [[Det Garonska Imperiet|imperiets]] borgarklass. Basilisker kan sprinta med kortvarig, plötslig acceleration och topphastighet. Denna ringlande sprint ser nästan ut som när havsormar simmar under vattnet, en spiralisk dans av fruktansvärd fart. De besitter starkt bett och rejäl kramstyrka. Som om inte det vore nog så besitter de också kraftfullt gift i sina munnar, som de även kan kasta upp i projektil-liknande klumpar.

=Utseende=
Basilisker har fyra stadier av metamorfos i sin naturliga livscykel.

Yngelstadiet (1 år): Som nyfödda och växande larver så är de minst sagt rotunda, med slapp hud som är för stora för deras kroppar. Det är nästan en komisk syn som liknar en överjäst limpa. Beiga, sandgula eller gråfärgade i varierande ljushet. Deras tjocka kroppar döljer deras underutvecklade ben, så de slingrar sig fram likt en orm.

Juvenila stadiet (2 år): Här växer monstret till en längd på 1-2 meter, och de växer in i sin pösiga hud. Där underhudsfett härskade formas det istället definierade muskler. Fjäll och skinn börjar skifta färg, de blir ljusare och rödspräckliga fläckar är första tecknet på att de börjar närma sig ett könsmoget stadie. De basilisker som redan var ljusa i sitt larvstadie får oftast starkare kulör om sina varmfärgade fläckar. I detta stadie blir reptilbesten en duktig klättrare, och de första tecknen på ben skjuter fram likt knölar ur mellankroppen.

Könsmogna stadiet (4 år): Här har basilisken växt upp till 2-3 meter i längd. Deras ben är fortfarande inte fullt utvecklade, så man har historiskt sett misstagit dessa för fenor. Skinnet blir mer rödbrunt och deras ansikten växer sig från trubbig till ett långsmalt, ödleliknande ansikte. Fjällen blir skarpare och mer segmenterade. Nu är deras spottkörtlar så pass effektiva att de kan spy upp galla blandat med sitt gift.

Vuxentadiet (7 år:) Vid fullvuxen ålder så skjuter benen ut, och monstret når en längd på 4-5 meter. Nu börjar monstret att springa runt och använder sig av sin nyfunna snabbhet för att bli en mycket effektiv jägare. Basiliskens fjäll är nu en briljant röd färg, som övergår till lila, och är så pass vassa att de skär upp sår på fångade byten.

Alla basilisker har unika mönster på sin kropp. Bland rikt folk och adeln så ändras det konstant vilka mönster som är i mode för stunden. Mången [[monsterjägare]] har blivit berövade på sin fulla belöning, för de har inte hittat “exakt rätt” mönster på basilisk-skinn.

=Beteenden=
Basilker har en glupande aptit, då deras omsättning och stora kropp är ytterst krävande för magen. De behöver äta sin kroppsvikt per dag, och det medför att de upplevs som aggressiva och terriotirska. En mätt basilisk är dock ytterst passiv, och tillåter även andra djur att använda dem som klätterställning när de solar sig på uppvärmda stenar, eller svalkar sig i grunt vatten. Basilisker äter också grus och småsten för att hjälpa sin matsmältning, vilket gör att man kan finna dem i stenbrott och på stenstränder. Deras favorit är marmor, vilket gör att de gärna förstör statyer och arkitektur. Deras spillning är ofta stenhård och grusliknande.

De har också en förkärlek för skinande stenar, såsom juveler och glasbitar. En person som bär smycken kan plötsligt finna sig avundsjukt nerstirrad av dessa vidunder. Denna del av deras kost, deras paralyserande gift och blängande attityd kan mycket väl vara grunden för folktron att en basilisks blick kan förstena sina offer.

Basiliskers parningsdans innefattar att de visar upp sina mönster. De kråmar och ålar sig för att skapa ett slags bildspel för sin påtänkta partner. Basilisker samlar på sig ett flertal partners innan de parar sig. [[Caphar|Caphariska]] orgier kallas ibland för “basiliskgropar”, som en karikatyr på det djuriska beteende som pågår bakom stängda dörrar.

=Utbredning=
Basilisker håller sig till den södra delen av kontinenten. De är vanligast i [[Caphar]], [[Cordotiva]] och Västra [[Zelicáj]], men avarter har skymtats i [[Nexalia]], [[Astrabergen]] och [[Romembergh]]. Basilisker föredrar att bosätta sig i gryt under jorden, nära till fiskrikt vatten, fågeltäta skogar och där hjordar av växtätande djur strövar. På vintern går de i ide och spenderar vinterdvalan i grottsystem, klippskrevor och andra varmare platser.

=Skrock och Sägner=
==Förstenande blick==
Det krävs endast en snabb glimt av de gula ögonen på detta monster, för att du omedelbart förvandlas till sten. Basiliskers lyor är inredda med dumdristiga äventyrare, för evigt fångade i sten, likt en gravplats bestående av statyer. Endast kyssen av ett folk med kungligt blod, iklädd basiliskens egna fjäll, kan bryta försteningen.

==Drakars girighet==
Basilisker föddes ur avhuggna svansar från uråldriga [[drake|drakar]]. Dessa ormar ärvde urbestarnas girighet efter värdesaker, och likt sina anfäder ruvar de på högar av skatter. I deras lyor, högt uppe i bergen, kan modiga själar finna mer skatter än vad folk kan göra av med under en livstid. Basilisken samlar på ädelstenar, och de glittrande, mångfärgade högarna sägs också smitta av draksjukan. Den som bär på en ädelsten från ett basilisknäste blir allt mer girig och snål ju längre tiden går.

[[Category: monster]]
[[Category: bestar]]

Gaffelgadd

2026-03-06T18:49:28Z

LeoKurki: Skapade sidan med '{{Info-Monster | namn = Gaffelgadd | klass = 1 | utbredning = Bergsområden och skogslandskap | egenskaper = En bevingad reptil med lång käft och piskliknande svans. Svansen slutar i två stycken krokliknande piggar. | kategori = Bestar }} För den som strövar bland skog och berg bjuder naturen oftast på en fridfull harmoni. Detta lugn riskerar dock att avbrytas av hesa skrän och gällt kraxande från toppen av höga träd eller på klippans t...'

{{Info-Monster
| namn = Gaffelgadd
| klass = 1
| utbredning = Bergsområden och skogslandskap
| egenskaper = En bevingad reptil med lång käft och piskliknande svans. Svansen slutar i två stycken krokliknande piggar.
| kategori = [[:Category:Bestar|Bestar]]
}}

För den som strövar bland skog och berg bjuder naturen oftast på en fridfull harmoni. Detta lugn riskerar dock att avbrytas av hesa skrän och gällt kraxande från toppen av höga träd eller på klippans topp. Ljuden kommer från dessa skadedjur - kallade Gaffelgaddar - territoriskt ilskna och ständigt dreglande efter nästa mål mat. Dessa flygande monster anfaller ibland karavaner eller vandrare även när de nyss ätit. Deras hyeneliknande skrän ekar medan de sveper ned för att slita i hår och ansikte, eller utför störtdykande tacklingar nog att vräka omkull både häst och ryttare.

=Utseende=
Skinntorra reptiler med ofjädrade vingar, avsmalnat gap radat med hullingar till tänder, och en piskande svans som avslutas med två krokiga piggar. Deras bakben är underutvecklade, och används enbart för att hålla sig fast i grenar eller att klumpigt hasa sig fram på marken. Gaffelgaddar har ljus, bleknad hy från grå till brun, men även gulblekt och mossgrönt förekommer. De har ett fläckigt mönster på ryggtavlan, och de som lever i kallare områden har ett glest borst längst med ryggraden. Gaffelgaddens svans - som den namngetts efter - ser ut som en tjock, brandgul högaffel. Under parningssäsong skiftar gaffeln till blodsröd.

=Egenskaper=
Dessa bestar är ett av de svagaste av reptilmonster Ekaya har att erbjuda. Då deras ben är ihåliga så motstår de inte fysiskt våld särskilt väl, och de har knappt någon muskelstyrka att erbjuda. Vad som gör Gaffelgaddar farliga för vanligt folk är deras snabbhet och iver att trakassera andra livsformer. De kan flyga med en förvånansvärt fart, och störtdyker utan rädsla. Med en agil skicklighet bromsar de in strax innan de krockar med sitt byte, och svingar sina gaddar i för att skära eller genomborra sina byten. Gaffelgaddar är asätare och är ständigt på jakt efter kadaver. Men i desperata tider jagar de färskt byte. Gaffelgaddars föda består av både mindre till medelstora rovjur- samt växtätare. Gaffelgaddar lever i flock och anfaller aldrig ensamma.

=Utbredning=
Gaffelgaddar syns inte till i Ekayas norra delar, utan håller sig till [[Astrabergen|Astrabergens]] som gräns. Undantagsvis så bosätter de sig i [[Viveira|Viveiras]] södra delar under sommaren. Vid ett par få tillfällen, under speciellt varma år, så har flockar av gaffelgaddar flugit till södra delarna av [[Lazulia]]. Gaffelgaddar flyger söderut på vintern. Under dessa svärmningar har de förkärlek att resa genom [[Romembergh]] och [[Gara]], för att sedan hålla sig till [[Zelicáj|Zelicájs]] kustlandskap.

=Skrock och Sägner=
==Eldens mästare==
“Yngel från drakars ruttna ägg är vad dem är! Tvåbenta ödlor som stulit fladdermusens vingar och en svans som genomborrar tjockaste riddarrustning! Eller ja, det är vad min gammelfarbror brukade säga, när han druckit sig rund om foten. Folk ser dem inte så ofta, så det pratas inte ofta om dem. Hursomhelst, gaffelgaddarna, de stjäl renhjärtat byafölk och sveper ned för att kidnappa friska barn från klar himmel! Men du vet, de säger att den som dödar besten och dricker deras blod kan kontrollera eldens flammor, lika lätt som att pissa i medvind!” - Kazrolf Domer, viveirisk bonde.

==Huskur för pistill och ståndare==
Benmärg från själva gaffelgadden erbjuds som en afrodisiaka bland medicinhälare och billigare apotekare runt om i [[Caphar]]. Givetvis så stämmer detta - “effekten är mirakulös!” - enligt de mest trovärdiga av ormoljeförsäljare i Capha.

[[Category: monster]]
[[Category: bestar]]

Malvindr

2026-03-06T18:41:06Z

LeoKurki: Skapade sidan med '{{Info-Monster | namn = Malvindr | klass = 3 | utbredning = Öppna landskap och bergsområden. | egenskaper = En utmärglad humanoid med ett flertal genomträngande hål över hela sin kropp. Skrikande vindar som skär genom kött och träd blåser igenom dessa hål. | kategori = Förbannad }} ''Stormens ansätter dig som från ingenstans. Likt Malströmmens hungriga vindar dyker de upp, väsande och vrålande, slitandes i mantel och hår. Ber...'

{{Info-Monster
| namn = Malvindr
| klass = 3
| utbredning = Öppna landskap och bergsområden.
| egenskaper = En utmärglad humanoid med ett flertal genomträngande hål över hela sin kropp. Skrikande vindar som skär genom kött och träd blåser igenom dessa hål.
| kategori = [[:Category:Förbannade|Förbannad]]
}}

''Stormens ansätter dig som från ingenstans. Likt Malströmmens hungriga vindar dyker de upp, väsande och vrålande, slitandes i mantel och hår. Bergspassaget erbjuder inget lä, och snön blåser dig rätt i synen. Ansträngande, skrämmande, men fortfarande av [[Myvmare]] och [[Dimisitra|Dimistras]] händer spunnet. Det är med denna insikt du inser att någonting utanför gudarnas skapelse olovligen sällskapar dig. Kulingens kakafoni skärs itu av en disharmoni som inget folkligt öra förtjänar höra. Likt en kastby som tränger igenom ett trångt hål - en falsk, ond ton från en felsträngad violin - blodiga naglar på svarta tavlan. En svallvåg drar luften ur dina lungor, och du faller på knä ned i kylan. Omgiven av snöns virvlande dans tornar den mörka silhuetten upp sig, utmärglad, ansiktslös. Dess kroppshydda är perforerad av hundratals hål, var och en vinande med osammanhängande toner från [[Ínuast|Mörkervaggans]] inre.
Var kavitet hungrar efter dig, jämrandes av törst, ditt kött och livsblod det enda som kan tysta Malvindrs klagosång.''

=Utseende=
En Malvindr är en humanoid med ebenholtsfärgad hy, senig och knakande som ett uråldrigt träd. Dess skinn stramar hårt åt över dess utmärglade stofthydda. Den bär inga anleten, utan huserar endast en slät yta där ett ansikte borde sitta. Genomborrande urgröpningar gapar över hela monstrets kropp, och när vinden blåser igenom dessa uppstår ett gällt, skärande ljud. En Malvindr står mellan 2-3 meter på sin höjd, med onaturligt långa lemmar. Dessa [[Category:Förbannade|förbannade]] stinker av förruttnelse och mögel, och bär stråk av intorkat blod över huden.

=Egenskaper=
Malvindrs klagosång får folk och fauna att uppleva en primär skräck. Instinkter vrålar att fly eller frysa, och absolut inte fäkta. [[Magiker]] kan känna förhäxade energier av [[Aspekterna#Död|Död]] och [[Aspekterna#Korruption|Korruption]], som om monstrets rekviem får [[Magi#Väven|Vävens]] [[Magi#Knutpunkter,_Trådar,_och_Maskor|trådar]] att vibrera med dessa aspekter. Skulle det vara så att deras byte klarar av att fly så kan Malvindrs framkalla stormbyar och kastvindar från sina hål. Dessa kulingar har sådan kraft att de kan blåsa omkull mindre hus och slunga folk flera meter. De använder denna slagkraft för att vräka sin offer ut över klippkanter eller ned i sankmark.

Malvindr nedgör sina byten med sina spetsiga fingrar, oftast genom att forma handen likt en spjutspets och trepanera dem. De kommer skyndsamt att börja slita av köttstycken och pressa in den blodiga massan i sina hål. Där får likdelarna ligga, och sakta men säkert absorberas det ruttnande köttet in i monstrets kropp. När samtliga hål är fyllda börjar Malvindr ströva i ett bedövat rus och deras ilande vindar stillas. Det är i detta stadie som det går att häva den förbannelse som binder varelsen till Ekaya.

=Utbredning=
Platser där vinden blåser ohämmat har en dragningskraft som kallar till sig både folk och fä. Att få svepa med blicken fri från obstruktioner väcker känslor av frihet och möjlighet, men även en ödmjuk underkastelse till självbespegling. Öppna vidder och höga berg erbjuder tyvärr inte enbart frid och självinsikts-filosoferande. Utöver de monster och rovdjur som strövar denna livsmiljö, så dras Malvindr till berg och fältlandskap, stormiga kuster och blåsiga dalgångar. En Malvindr är ytterst ovanliga, men kan uppstå över hela Ekaya, så länge det blåser regelbunden vind där.

=Skrock och Sägner=
==Den Ihålige==
I [[Caphar]] finns berättelsen om den Ihålige, en seriemördare som gröpte ur sina offer och fyllde deras innanmäte med buketter av svart nattskatta. Det påstås att hen var aktiv år 67 till år 89, och gärningspersonen blev aldrig funnen. Enligt sägnen så var det enbart de som förtjänade att straffas som blev offer för dessa gräsliga brott. Somliga påstår att det givetvis var [[Caphar#Det_stora_spelet|Custodia]] som skapade dessa scener, för att statuera exempel.
Hundra år senare så började dock folket hitta lik i både stad och på landsbygd.Lik som det växte en större och vackrare variant av just Nattskatta ur. Växten hade slagit rot i deras kranium, och flertalet kirurgiskt cirkulära hål fanns på deras kroppar. Den Ihålige blev legend, och flertalet monsterjägare kallades in för att lösa fallet. Än idag kan capharska föräldrar hota med att den Ihålige skall komma och sticka hål i de barn som inte sköter sig.

[[Category: monster]]
[[Category: förbannade]]

Astrabergen

2026-03-06T18:26:32Z

LeoKurki: /* Monster i Astrabergen */

Ekayas största bergskedja är den naturliga gränsen (och troligen grundläggande orsaken) som skiljer [[:Category: Västra Rikena|De Västra Rikena]] och [[Det Garonska Imperiet]]. Den sträcker sig i en båge från nordvästra [[Caphar]], norrut mot [[Tekozad|Tekozadiska]] [[Vildmarken|Vildmarksgränsen]] och sedan österut mot [[Zelicáj|Zelicájs]] nordvästra kust. Åtta länder har del av Astrabergen: [[Viveira]], [[Caphar]], [[Nexalia]], [[Romembergh]], [[Tekozad]], [[Gara]], [[Telam]] och [[Zelicáj]]. I folkmun kallas Astrabergen ofta för Ekayas Ryggrad, eller helt enkelt Ryggraden.

=Geografi=
Astrabergen sträcker sig 200 mil från kust till kust, och sammanlagt täcker den 354 kvadratkilometer.

Likt alla höga berg så har “Ekayas ryggrad” ett mycket annorlunda klimat högst upp jämfört med vid dess fötter, vilket påverkar både djur- och växtlivet på olika höjder. Vissa växter kan endast växa vid en specificerad höjd och inte längre upp eller ner, vilket ofta leder till att unika arter förekommer på bergssidorna.

Astrabergen delar för det mesta liknande karaktärsdrag längs hela sin sträcka, men på särskilda geografiska områden skiljer bergslandskapet sig markant från normen.

==Att resa genom bergen==
Att korsa bergen är minst sagt en strapats. Det krävs erfarenhet att finna rätt stigar, och fåtal individer är så pass säregna att de riskerar sina liv för att nå sådan skicklighetsnivå. Under vintern är det rena rama självmordet att resa över bergen, och under de varmare månaderna så kryllar dessa ociviliserade marker av monster.

Höjdsjuka drabbar mer än hälften av alla lågländare som tillbringar mer än ett par timmar på en höjd över 3 500 meter.

Det finns en liten skara av stigfinnare som kallar bergens fötter sina hem. De tillhör ingen organisation, och kan komma från vilka angränsande länder som helst. Dessa kan hjälpa de som vill ta sig över bergen i skymundan, men stigfinnarna förföljs av rykten och anklagelser om smuggling och folkrov.

Västledspassagen är en landsväg som går mellan Caphar och Viveira, och under mark har det grävts ut en handelstunnel mellan Tekozad och Telam. Dessa kräver dyr tull, men specialiserade handelsfolk vet att det är värt att betala flera lejon för att följa dansen kallad “tillgång och efterfrågan”.

==Fabelkittlar==
Uppe i bergen (och på enstaka platser i övriga Ekaya) finns det områden som drar till sig monster likt malen till eldslågan. Orsaken till detta tvistas ännu om bland bestologer; vare sig det har med [[Magi#Väven|Väven]] eller perfekta klimatförutsättningar att göra. Det är inte bara de lokala monstren som flockas hit, utan ovanliga bestar, sällsynta monster, och rent av vidunder som hör hemma i motsatta klimatförhållanden.

Dessa fabelkittlar är oerhört farligt att befinna sig i, då de utsvultna monstren är ovanligt blodtörstiga, tack vare territoriska dispyter monster emellan. Märkligt nog dras också villebråd till fabelkittlarna, så monstren har ständigt påfyllande föda att gotta sig i.

=Flora och Fauna=
Vid de nedre sluttningarna växer lövträd som lind, ek, bok, poppel, alm, kastanj, rönn, björk och lönn. På högre höjder dominerar barrskog såsom gran, lärk och olika tallarter.
Stora rovdjur såsom björnar, vargar, lodjur och järvar jagar efter murmeldjur, hare och olika gnagare här. I bergen finns en stor samling fågelarter, inklusive örnar, ripa, vråk, korp, falk och en drös med småfåglar.

==Monster i Astrabergen==
[[Nackare|Bergsnackare]] frodas i underjordiska hålor och grottsystem, [[Harpy|harpyor]] ruvar bland trädtoppar, och [[Skvader|skvadern]] kilar kvickt över klippa och fjäll. Den olycklige vandraren kan stöta på fullvuxna [[Stenpadda|stenpaddor]] eller krossas av territoriska [[marskal]] bland bergen.

Ensamma [[luranko]] finns att hitta längs med hela bergskedjan, och det har rapporterats vid ett tillfälle att en faktiskt flock av dessa flygande monster skymtats.

[[Troll|Stortroll, eller bergstroll]], är ovanligt att stöta på; men resenärer har ibland hittat utsmyckade, övergivna grottor som bevis på trollens närvaro. Sagor om vilsna vandrare som räddats av vackra varelser härstammar säkerligen från ömsinnade troll som hjälpt folk hitta hem.

Volker van Dracht skriver om ett möte med en [[Stjärnbest]] uppe på en av de högsta bergen i Astrabergen. Att stjärnorna är närmre bergens höjd går inte att förneka, så måhända det finns sanning i att [[Astralas]] monster dyker upp bland dessa toppar, en eller två gånger per sekel.

Det är i dessa berg som man hör rykten av [[malvindr]], [[wiindigo]] och unika avarter av många vidunder.

=Västra Astrabergen=
Denna del av bergen sträcker sig från [[Caphar|Capharska]] bukten till den [[Tekozad|Tekozadiska]] och [[Romembergh|Romemberghska]] gränsen. Klimatet varierar från torrt till subtropiskt vid låglandet, men blir snabbt kallare på sina höjder.
==Viveira och Capharska gränsen==
Gränsen mellan lågland och högland mellan [[Viveira]] och [[Caphar]] är rent ut sagt dramatisk. Branta klippor skjuter upp från södra delen av skogen Erflóris (respektive norra Caphar på motsatta sluttningar), och fortsätter sträcka sig uppåt kilometer efter kilometer. Till slut så lugnar sig landskapet, och breder ut sig i massiv som bildar vidsträckta platåer, kallade “högslätterna”. Mellan varje upphöjning vilar skrovliga dalgångar, där floder rusar fram.

Det finns väldigt få stora sjöar uppe på dessa höjder, utan det mesta av vattnet rinner i hundratals små åar, ned mot kusten. Flera mineralkällor skjuter upp från urberget, och den som inte vet vilka vattendrag som är säkra att dricka ur riskerar att bli förgiftade av farliga substanser, såsom svavel och arsenik. På vissa bergstoppar går det att hitta varma källor som går att bada i året runt.

Den längsta och bredaste av massiv-platåerna växer i bergskedjans mitt. Krönet på denna del av bergen är unikt i hur smalt och skarpt det är, och kallas för Barbatan. Det finns endast en plats längst med detta krön där en naturlig passage uppstått.

==Västledspassagen==
Saria’gham ve Andooh är en stor kaldera-sjö som klyver Barbatan på sin mitt. De två topparna som skapats av denna erosion kallas för Dia och Domai. Det är här som landsvägen kallad “passagen” sammanlänkar Viveira och Caphar.

Det finns flertalet övernattningsstugor och färjor som sköts om av Västledsgillet. Gillet finansieras av både Viveira och Capar, och tar ut tull för dem som korsar Saria’gham. Under vintertid så står tullhuset tomt, och det går att korsa sjön utan att betala tull, men detta räknas som olagligt i Caphar.

Gillet har en vaktstyrka som kallas Passistansen (namnets ursprung går att skylla på felöversättning, och nu går namnet inte ändra tack vare en rad av invecklade Capharska klausuler) som ser till att passagen repareras och hålls säker från lösdrivare. Passistansen hyr ibland in monsterjägare och legoknektar för att hjälpa dem med faror såsom monster och rövare.

==Dimskogen Efin jangel==
Molnskogar bildas endast i ett smalt band på ett specifikt höjdläge, där de atmosfäriska förhållandena är rätt. En kännetecknande egenskap är ett konstant molntäcke i höjd med trädtopparna, vilket minskar mängden solljus som når marken. Träden i dessa områden är ofta kortare och har tjockare stammar än de som växer lägre ner. Den höga luftfuktigheten gynnar mossor, lavar och blommande växter som orkidéer. Markens jord är näringsrik men mycket fuktig, ofta bestående av torv och humus.

Efin jangel huserar många unika arter av vilt som bara går att finna här. Den som väljer att besöka den fuktiga skogen bör ta sig i akt (utöver att det vimlar av giftiga djur) då det sägs vandra [[älvfolk]] bland dimmorna. I Viveira kallas skogen “Ceja altura” vilket betyder “höjt ögonbryn”.

==Skilje==
En liten by med hårdnackade skogs- och bergfolk lever i harmoni med skog och natur.

==Västra fabelkitteln==
Det påstås att [[Grågripens Monsterjägarskola]] ligger dold bland bergen här, och troligen upprättades den för att utnyttja faktumet att monster samlas till området.

==Nexaliska bergen==
Det enda som, till synes, skiljer dessa berg från resterande Astrabergen är dess grönska. Många tåliga och envisa växter greppar sig fast bland karga klipphällar och branta höjder. Mossa växer där det egentligen är för torrt, och träden växer sig tjocka och högra trots mäktiga bergsvindar och kallare klimat.

Mycket av växtligheten har överdimensionerade rotsystem, som skjuter upp ur myllan och gör landskapet oerhört svårframkomlig. Många grytlevande djur bosätter sig här, och likaså även underjordiska monster. I dessa områden kan man finna stora mängder av “bösbestar”: monster som inte utgör särskilt stort hot, men ändå räknas som vidunder.

För den som söker efter Nexaliska patruller att idka byteshandel med så är det dessa berg man rör sig mot.

De [[magiker]] och [[Mirakel|mirakelutövare]] som reser igenom de Nexaliska bergen upplever snabbt att [[Magi#Väven|Väven]] är annorlunda mot resten av Ekaya. Det kan bäst beskrivas som en stor maska längs hela västra bergskedjan, med flera punkter som nästintill är skuggplatser.

==Flora och Fauna==
Några enstaka avarter av magniträd går att finna här: de högresta döntallen och de knubbiga bao bao. Även på högsta höjderna greppar sig lövträden fast; här växer svart ek, ask, al, frostkastanj, valnöt men också enträd och ädelcypresser. Tistelväxter är vanliga här, och breder ut sig tillsammans med rödlav längst med klippig terräng.
Här vimlar det av vilt såsom vildåsna, bergslejon, storörad guldstjärt, snömakak och tusentals fågel- och gnagararter.

===Monster i Västra Astrabergen===
[[Gaffelgadd|Gaffelgaddar]], [[Karmoisinkatt|karmoisinkatter]] och [[Quillback|quillbacks]] håller sig mestadels borta från resten av bergskedjan, då klimatet här är optimalt för deras överlevnad.

En mindre avart av blåskimrande [[Basilisk|basilisker]] lever i hålor mellan platåerna. De livnär sig mest på fisken i floderna, men när de vuxit sig stora nog slingrar de sig upp på högslätterna, och börjar jaga rådjur och vildåsnor. Dessa basilisker har inte lika potent förstenande gift som sina mer storväxta kusiner. Deras tunnare pansar gör också att de är enklare att nedgöra för monsterjägare.
Där skog och berg möts sägs det bo den sällsynta avkomman av [[Troll|skogs- och stentroll]]; en så kallad [[Rese]], men om dessa finns eller bara är en skröna tvistas det om bland monsterjägare.

=Centrala Astrabergen=
Denna del av bergen sträcker sig från [[Romembergh|Romemberghska]] gränsen, genom [[Tekozad]] och [[Gara]] samt slutar halvvägs genom Telam. Det är i denna del av Astrabergen man kan hitta de högsta av Ekayas berg. Snötäcka toppar och branta tundror är normen på de högre höjderna.Tusentals grottsystem perforerar dessa berg, så pass frekventa att man kan tro att urbergen är formade som en hålig ost. Flertal värdefulla mineralådror går att hitta, och många gruvor har byggts och övergivits genom åren.

Det finns ovanligt många forntidsruiner byggda som vakttorn på bergstopparna. Mängden med skydd från det kalla klimatet gör att laglösa från Gara, Romembergh, Telam och Tekozad flyr hit.

Det finns grupper av forna alvslavar från Tekozad och Caphar här, som samlats i stammar. Inte sanna [[Alver#Vildalver|vildalver]], men så nära som det går. Dessa “fria alver”, som de kallar sig själva, är plågoandar för de civiliserade folk som reser via handelstunnlar, eller arbetar som pälsjägare och örtplockare.

==Härskarspiran==
Ekayas högsta berg, Härskarspiran, ligger sydväst om staden [[Tekozads_Geografi#Ezvrolith|Ezvrolith]] och norr om Tvillingsjön i Gara. Det finns hundratals sägner om Härskarspiran, och vissa av bergsfoket dyrkar berget som en [[inevecti]] av [[Myvmare]] eller [[Langisele]]. Här sägs det att Ekayas sista [[drake]] sågs, men det är troligen bara skrock och myt.

==Himmelsöar==
Vissa berg är så höga att de blir isolerade och skapar ett unikt ekosystem. Hittills har stycken himmelsöar funnits och dokumenterats, och samtliga huserar arter av flora och fauna som inte går att hitta någon annanstans i Ekaya.

==Ezvrolithiska glaciären==
Centrala Astrabergen inrymmer endast en glaciär, men det räcker gott och väl, då den är massiv och evig. Det är härifrån som glaciärsjöar bildas, och i sinom tid rinner nedför bergen i stora vattenfall. Då smältvattnet under vårtid når låglandet orsakas det ofta översvämningar.

==Flora och Fauna==
===Monster i Centrala Astrabergen===
Storväxta fladdermusiknande monster, kallade [[fladdernatter]], bosätter sig i skogarna längst med sluttningarna. [[Waargbest|Waargbestar]] jagar storvilt, [[Troglodiit|troglodiiter]] lurar bland gryt och grotta, och [[Levingeir|levingeirs]] kastar ljungeld omkring sig på stjärnklara nätter.

Genom historien har två fall av de fasansfulla [[Meteorachnes]] rapporterats. Varför dessa ökenmonster har huserat i bergen vet ingen. Det sades att dessa monster hade mer stålfärgat skal än sina släktingar i söder, och att de använde sina lysande gaddar att locka till sig villebråd likt en djuphavsfisk.

Legenden om bergets konung: [[behemoth]], kan återberättas vid varje lägereld, och det har vid ett tillfälle jagats ned en [[bjarndaufyrste]] av en grupp med mästerjägare i närheten av himmelsön Caiorontos.

=Östra Astrabergen=
Denna del av bergen sträcker sig genom [[Telam]]. Här breder sig landskapet ut i fjällsområden. Gränslandet kallas för “förfjäll” och man märker direkt när man nått fram till lågfjällen, då inga sammanhängande skogar växer här. Marken täcks istället av alpinbuskage och enstaka lågväxta träd. Ju högre man reser desto mer övergår landskapet i högfjäll.

Väst och öst om floden Silvertår bildas det ofta kärr och myrar vid bergens fötter. Här bosätter sig lersamlare som bränner tegelsten- och pannor, pälsjägare ute efter bäver, bisamråtta och de fruktsamma sumphumparna, eller enstöriga fiskare på jakt efter träskfisk.

I Telams mitt så skjuter det ut en bergskil mot sydöst. Här är bergen mer lika resterande Bergskedjan, och det finns en ovanligt stor mängd glaciärer här. Det friska, mineralrika vattnet samlas i Telams största sjö som sedan rinner ut i Silvertår mot kusten.

==Flora och Fauna==
Eftersom träden aldrig fått grepp om dessa fjäll så är det vanligt med lågväxande buskar, lavar och tusentals arter av blommor. Utöver de arter som förekommer i samtliga delar av bergskedjan så finns här också: ren, älg, myskoxe, tundrauggla, sork, klippfasan, fjällräv, snöleopard, jak, grottbjörnar och en onödigt mängd myggor.

En unik art av salamander lever längs med sluttningarna. Vöderödlorna, som de kallas, är kända för att de föder levande ungar.

===Monster i Östra Astrabergen===
Många av de monster man skymtar bland bergen saknas här, troligen då den stora mängd [[Vampyr|vampyrer]] som finns i [[Telam]] har jagat bort dem. Bergen kryllar för övrigt av just dessa lågvampyrer, som har lärt sig överleva den hårda vintern, och kan husera med blod under flera månader. I träskmarkerna växer sig [[Bloeszuiger|bloedzuigers]] mätta på vilt- och folkblod från bybor. I närheten av sankmarkerna (där det också finns närliggande öppna landskap) surrar [[Blodslans|blodslansar]] runt, redo att med oerhört snabbhet ränna sina vassa snablar i bogen på överraskade klövdjur.

Det finns en avart av [[lönnskördare]] som sägs kunna hoppa flera meter, vertikalt och horisontellt, experter på att gömma sig i snö.

I syd, mot [[Zelicáj]], har det skymtats [[Wolkenwald|Wolkenwalds]], osalig andar förbannad att fastna i formen av ett träd. De krälar långsamt fram på rotliknande tentakler, spridandes en ohelig dimma omkring sig.

Sist, men absolut inte minst, så är det här [[Mantikora|mantikoror]] har sin hemvist. Klimatet är perfekt för dessa köttätare, och deras förkärlek att samla på ben från sina offer avslöjar var deras gryt ligger dolda.

[[Category: Geografi]]

Levingeir

2026-03-06T18:24:19Z

LeoKurki: Skapade sidan med '{{Info-Monster | namn = Levingeir | klass = 3-4 | utbredning = Östra Ekaya och Astrabergen | egenskaper = En avlång, tvåbent reptil med taggar på kroppen som kan alstra elektricitet. Besten rör sig oerhört snabbt och kan avfyra åskviggar från sin kropp. | kategori = Bestar }} Föreställ dig att en åskvigg föds med kroppen av en reptil. Dess hud är täckt av ett fält av vassa, glänsande taggar; pulserande med så kraftfull energi att d...'

{{Info-Monster
| namn = Levingeir
| klass = 3-4
| utbredning = Östra Ekaya och Astrabergen
| egenskaper = En avlång, tvåbent reptil med taggar på kroppen som kan alstra elektricitet. Besten rör sig oerhört snabbt och kan avfyra åskviggar från sin kropp.
| kategori = [[:Category:Bestar|Bestar]]
}}

Föreställ dig att en åskvigg föds med kroppen av en reptil. Dess hud är täckt av ett fält av vassa, glänsande taggar; pulserande med så kraftfull energi att de kan avfyra urladdningar i form av ljungeldar. Levingeirs rörelser är otroligt snabba, så snabba att det tycks som om de uppenbarar sig och försvinner likt en blixt från klar himmel. Dessa bestar förekommer mestadels i östra [[Ekaya]]. De föredrar öppna och karga platser, där de kan röra sig obehindrat. Det sägs att den som kysser en Levingeir aldrig behöver vara rädd för åskans muller eller åskviggar.

=Utseende=
Levingeir är en avlång, trubbnosig ödlebest, med starka bakben och en robust bringa. Deras halsar kan röra sig lika smidigt som en ormkropp, men bara på våglängden. Besten kan knappt röra huvudet upp och ned, och svansens spets ligger i lod med huvudet. Deras fjäll täcks av pyramidformade spetsar, som på håll ser trubbiga ut, men de är vassa som rakblad. I sol- och månljus glänser de likt olja på vatten, och man kan då och då se små urladdningar dansa mellan spetsarna. Levingeirs brukar vara grå eller bruna till sin färg, med ljusare partier på undersidan av kroppen.

=Egenskaper=
Levingeirs producerar stora mängder av bioelektricitet, som de med hjälp av väven kan avlossa från spetsen av sina taggar. De kan inte styra dessa åskviggar, men äldre levingeirs är klipska nog att kunna välja varifrån på kroppen de aktiverar sagda urladdningar. När de gör detta så vänder de gärna kroppsdelen mot sitt byte, vilket ökar chansen att blixten träffar sitt mål.

Levingeirs är svagt magnetiska, och drar till sig mindre föremål av metall som fastnar på deras kroppar.

Levingeirs har tjocka lager med hud och fet som isolerar dess muskulatur från sin egen elektricitet. Genom att räta ut sin kropp bildas det en organisk strömledare som hindrar ljungelden att passera dess vitala organ. Denna egenskap försvinner när bestens hjärta inte slår, men med alkemiska preparat och mycket arbete går det att garva huden till en läderrustning som avstöter elektricitet. Det finns två historiska monsterjägare, Caldéen Calcifer och den ökende “Morgonstorm” som bar levingeir-skinn på sina rustningar. Det sägs också att Stormfågelns främste, levande jägare bär en mantel och mäktiga axelskydd av levingeirläder.

=Utbredning=
Dessa elektriska reptiler finner man främst i öst, speciellt i [[Tekozad]] och [[Zelicáj]], men de har även synts till längs med [[Astrabergen]]. I Tekozads västra del, där marken saltats och bränts, kan man hitta en ovanlig mängd med vidundren. De har en förkärlek till just salt, och man kan hitta spår efter deras räfflade tungor på saltstenar, både i vildmark men även i boskapsinhägnader. Levingeirs undviker gärna skogar, där deras hastiga rörelser lätt får dem att dundra in i hinder och på så vis öka risken för skador och minska lyckosam jakt. De skyr sankmark och kuststräckor, då de inte kan simma. En levingeir är som mest sårbar när de söker sig till små vattendrag, som regnpölar och åar. Levingeirs övervintrar inte på samma sätt som andra monster. De går ned i en slags drömsk dvala, men de är fortfarande aktiva. De söker sig märkligt nog närmre Vildmarkens gränser under de kallare månaderna av året.

=Skrock och Sägner=
==Skattätare==
Levingeirs älskar allt som har med silver och guld att göra. Får de upp vittring på en tung peningpung, eller förgyllda navhylsor på en sprillans ny droska, så kommer spåra denna doft tills den eller innehavaren är död. De sväljer ädelmetallen med glupande frenesi, och rör sig snabbt hemåt. Väl i sin lya så kräks den upp vad den stulit, och ruvar sedan på sin skatthög likt hönan på ägget. Den som är listig kommer garanterat att finns rikedomar från forntiden om de vågar sig in i ett Levingeirnäste.

==Stormkyss==
Det sägs att den som kysser en Levingeir blir välsignad av [[Vakelane]], tack vare sitt oerhörda mod. Efter denna passionerade kyss kommer inga blixtar någonsin att skada den tappre igen. Hen kan klä sig i tyngsta plåt, med ringbrynja rasslande över skjorta, klädd i de vackraste ädelmetaller, och rida ut i stormens klimax. Ingen blixt skall slicka dennes kropp, och ingen åska skall bullra i hens öron.

==Sagan om Ödlan och Draken ==
I tidens gryning, när världen Ekaya ännu bara var en outgrundlig dröm, hamnade gudarna [[Myvmare]] och [[Vakelane]] i dispyt. Myvmare, naturens första frö, vävde jordens gröna slöjor och blomstrande marker. Vakelane, passionens härskare, tände eldarna av känsla och lust i världen. Men deras sinne för skapelse förenades inte fullt ut. En dag, under en diskussion om vädrets växlingar, skilde sig deras åsikter åt. Myvmare strävade efter stillhet och lättnad, medan Vakelane drömde om stormar och åskväder som kunde spegla passionens hetta. Deras meningsskiljaktighet exploderade i en vredesfull konflikt, och ur deras oenighet föddes ett monstrum — Levin, tordönsdraken vars vingar sände stormar och åskknallar. Den hotade att förevigt skymma [[Astralas]] med sina åskmoln och ljungeldar, och gudarna insåg att deras skapelse hotades av mörker och förstörelse. [[Phimis]], den visaste av gudarna, såg mot skapelsen och insåg att enbart en varelse kunde vara Ekayas räddning. I öst hade gudarna gett liv till en ödla, vars yttre var svart som sot, men dess inre liknade ässjans glöd. Geir var dess namn, och den var den första och enda ödlan i Ekaya som skänkts talets gåva. Myvmare och Phimis gick till Langisele, och en plan smiddes mellan de tre. De visste att deras vilda syskon, Dimisitra, aldrig skulle gå med på denna list, så Vakelane tvingades distrahera den kaotiska guden på annat ort. Langisele och Myvmare bad Geir att fånga Levin is sina käftar, för än hade ingen eld, varken jordisk eller himmelsk, undvikit ödlans glupande hunger och fängslande inre. Ödlan lovade att fånga Levingeir, trots att den visste att detta skulle bli dess, och sitt släktes, död. I utbyte bad den att få bli en väktare vid Malströmmens kant, och att få smaka av de levandes värme. Gudarna gick med på detta avtal, och ledde Geir till Levins nästa. Med maktens ord: Pelarnas lag och Naturens urkraft, fängslade de Levin i Geirs gap. Vad gudarna ej visste, var att ödlan bar ägg inom sig, och dessa befruktades av åskviggars makt och eldljungens kraft.

Så kom det sig att monstret Levingeir föddes av gudarnas nyckfullhet, och de härjar än idag mot östern, det land där tordönsdraken ruvade på en framtid av enbart hällregn och åskviggars dån.
[[Category: monster]]
[[Category: bestar]]

Nackare

2026-03-06T18:15:41Z

LeoKurki: Skapade sidan med '{{Info-Monster | namn = Nackare | klass = 1 | utbredning = Hela Ekaya | egenskaper = Troligen det mest utbredda monstret i Ekaya. De är korta och krumväxta humanoider med elaka flin, stora öron och spretig borst. Deras namn härstammar från deras förkärlek till att bryta nacken av sina byten. | kategori = Nekrofag }} En nackare är ett av de vanligaste väsen man kan stöta på i Ekaya. De är korta till växten och håriga till utsee...'

{{Info-Monster
| namn = Nackare
| klass = 1
| utbredning = Hela Ekaya
| egenskaper = Troligen det mest utbredda monstret i Ekaya. De är korta och krumväxta humanoider med elaka flin, stora öron och spretig borst. Deras namn härstammar från deras förkärlek till att bryta nacken av sina byten.
| kategori = [[:Category:Nekrofager|Nekrofag]]
}}

En nackare är ett av de vanligaste väsen man kan stöta på i [[Ekaya]]. De är korta till växten och håriga till utseendet. Med sina utstående öron, flinande munnar fulla med vassa tänder och abnormt långa armar ställer de till med ofog var de än finns. De är kända för att strypa sina offer i en våldsam batalj som ofta leder till att nacken knäcks och kotor bryts. Nackare är flockdjur; varje medlem är mer girig, smutsig, korkad och hungrig än den andra.

=Utseende
Nackare är små till växten, med en krökt rygg och hjulbent gång. Ett grovt borst växer fläckvist över deras krumma ryggar och seniga armar. Denna päls skiftar i färg och tjocklek beroende på underart och habitat. Det går att särskilja liknande monster från Nackare tack vare deras igenkännbara, fladdermusliknande öron som står ut på vardera sida.

Deras gula eller mjölkvita ögon sitter djupt insjunkna i deras rödspräckliga, rynkiga ansikten. Nackare har långa armar, med överdrivet definierade underarmsmuskler, och tjocka klor på sina fyra fingrar.

=Egenskaper=
Deras namn kommer från faktumet att de dödar sina byten på två sätt: bryta deras nackar eller strypa dem. En nackare må vara liten till växten, men deras armar och grepp överskrider även vuxet folk med marginal.

Nackare är tyngre än man först tror, och det syns hur kompakta de är när de rör sig. Man tror att deras densitet är vad som gör dem lata; för det är ofta man hittar Nackare som vilar eller latar sig, ansträngt flåsandes.

Nackare är allätare, men föredrar as eller färskt kött. Märkligt nog så är Nackare helt galna i potatis, och många bönder tvingas hyra [[monsterjägare]] under skördetider att hantera dessa ohyror kring deras planteringsåkrar.

Ensam så är Nackaren en feg varelse, som enbart vågar ge sig på spädbarn eller ägg och ungdjur direkt från djurbon och nästen. De lever i stora flockar, så ser man en Nackare kan man garantera att det finns fler i närheten.

Nackare är notoriskt korkade, och har en fallenhet att trilla omkull. De är också oerhört nyfikna, vilket gör att de ofta rör sig nära bosättningar eller närmar sig resande grupper, på avstånd.

=Utbredning=
Nackare är ett av de vanligaste bestar i Ekaya. Varje nation och landskap kan husera nackare, tack vare deras goda anpassningsförmåga och envishet. Monstren föredrar att bo under jord, där flockar gräver ut stora gryt; helst där jorden är bördig. Ibland finner man dem även i övergivna gruvgångar eller i gamla björngrottor.

=Skrock och Sägner=
==Spegelbild==
Det sägs att Nackare blir förtrollade av sin egen spegelbild. Den som visar besten en handhållen spegel med silver- eller tennram kan få monstret att stanna upp, fullständigt förförd av sitt eget anlete. Detta brås på att Nackare är så märkliga till sättet att de ser allt fult som vackert, och allt vackert som fult. Det finns en saga från [[Cordotiva]] som kallas “Nackaren Narci”, vilken berättar om detta namngivna vidunder som spenderade dagarna med att stirra ned i den klaraste av skogskällor. Monstret ströp alla djur och allt folk som kom dit för att dricka, och växte sig så stor på kvarlevorna att den inte längre kunde se hela sitt ansikte i tjärnen. Då dog den av sorg, och skogen slapp sin plågoande.

==Bortbytingar==
''“Ja säger då de, att krösamor min, när ho va jänteunge, då såg ho granntanten lämna ut si yngsta tös till skogen, så som man gjorde på den tide då skogen leve med andar och magiska väsen. Mor mi berättade att flickebarnet hade finaste rosetten i spädebarna-håret, en avskedsgåva från mor si. Tiden gick, men mor kunne inte glömma lindebarnets gnyn ho hörde den kvällen. Nä mor fyllt tolv somrar så var de någon som stal alla rovor å potatis byn skördat, och byn va föfärad av vrede. En natt, nä ho hjälpte ti att hålla vakt, hörde ho samma gny frå skoga. Där så hon, en krökryggad varelse, på två fötter, me långa klor och vassa öron. Dimmiga ögon lös i mörkret, å skarpa tänder flinade avgrundbesten me i glinet. Den hade byns siste potatisar i famnen, siste maten innan svältens grepp. Men hemskast av allt, de va då att monstret hade samma rosett i håret som dagin då ho skänktes ti skoga.”'' - Agathe Krukmakare, bybo från södra Taronne.

==Stulna röster==
Nackare sägs kunna stjäla rösten från barn, om de smyger in i deras rum om natten. De lockas till barnasång, speciellt om sången är nidisk, retsam eller fräck. Historierna varierar över Ekaya. Ibland är det barnskratt som stjäls, på andra orter är det barnagråt nackarna suktar efter. Oavsett vad som stjäls, så är det en ypperlig ursäkt för trötta föräldrar, eller sura grannar, att be högljudda ungar hålla truten.

[[Category: monster]]
[[Category: nekrofager]]

Monsterjägare

2026-03-03T19:05:46Z

LeoKurki:

Monsterjägare kallas de individer i Ekaya som jagar [[:Category:Monster|monster]]. Vissa anser att en måste vara ansluten till en [[:Category:Monsterjägarskola|Monsterjägarskola]] för att få kalla sig monsterjägare, men det är omöjligt att reglera och det finns ingen högre makt som beslutar.

Ett antal monsterjägarskolor har gått samman i ett förbund för att upprätta någon form av standard på monsterjagande, när det kommer till kontraktshantering och dylikt. Skolorna skiljer sig åt, men något de håller gemensamt är att respektera kontrakt och stigen.

==Stigen==
''(Metainfo: Konceptet av Stigen är inte ett krav för att spela monsterjägare. Exemplen är till för inspiration, och en spelare behöver inte följa karaktärsdrag. Spelare är också fria att hitta på egna stigar, och skicka in förslagen till fiktionsgruppen.)''

Att dedikera sitt liv till att jaga monster är inte bara ett levnadssätt, det är också en avvikande ideologi som inte är lämpad för “vanligt” folk. Utöver ihärdighet och skicklighet krävs ett visst mått av säregna karaktärsdrag för att överleva som jägare.
Detta sätt att se på världen, och själva utövandet av yrket, kallas av monsterjägare för “Stigen”.

I alla tider har monsterjägare tvistat om vilka jaktsätt som är bäst lämpade för specifika kontrakt och jakter. Där likasinnade samlades så började olika inriktningar av yrket läras ut, och efter en tid började jägarna benämna dessa läror som olika sätt att “vandra på Stigen.” Vilken jägare kan vandra vilken Stig som helst, oavsett skolning. Det finns inga officiella kategoriseringar, utan namnen som getts är mer av oskrivna regler eller filosofiska anknytningar. De används främst för att enklare förstå vilka färdigheter och spetskunskaper gemene jägar-kollega besitter.

Vandrar du enbart en Stig så innebär det oftast en djup och inriktad specialkompetens.
Strövar du på flera Stigar är du troligtvis mångsysslare med bredare, men också mer ytlig, kunskap.

Inte alla monsterjägare bryr sig om eller känner till dessa ideologier och filosofier. En jägare behöver inte “vandra Stigen” för att jaga monster.

En faktiskt fysisk aspekt av Stigen är de [[Jaktplatser]] skapade och underhållna av och för monsterjägare. I korta drag är dessa läger- eller samlingsplatser till för resande monsterjägare, oftast fredade eller undangömda.

===Klingans stig===
Brukandet av närstridsvapen för att nedgöra monster öga mot öga. En av de äldsta av Stigar, vandras ofta av ärrade krigare som är självuppoffrande, fysiskt begåvade och smärttåliga. De som kastar sig in i närkamp med vidunder har ofta något att bevisa, en desperation att undfly smärtsamma minnen, eller en bristande självbevarelsedrift.

===Skyttens stig===
För de jägare som inte räds monsters närvaro, men föredrar att dräpa dem med avståndsvapen. Bågskyttar, spjutkastare och arbalister vandrar denna stig. De är duktiga på att bruka sidosvärdet eller nöd-dolken, men är likväl mest anpassade till strängens visslande sång. Skyttens stig är till för de som håller huvudet kallt, har extremt god koncentrationsförmåga och pricksäkerhet. Tyvärr anses det inte lika hjältemodigt att stå på avstånd, och detta gör att det uppstår tvister mellan Skyttar och Klingor.

===Dolda stigen===
Den sluge jägarens stig, den som slingrar sig genom dunkel och tålamod. “Dolda jägare” föredrar att gömma sig och överrumpla sina byten, efter en tålmodig tid av förberedelser och spejeri. Det krävs lömskhet, avhållsamhet och försåtlighet för att smyga längs Stigen, och många enstöringar och kanaljer väljer denna skuggstig. Mycket av monsterjägaryrkets sämre rykten och folks fördomar skylls ofta på de Dolda jägarna.

===Snärjande stigen===
Jägare som specialiserat sig på konstruktionen av fällor, snaror och fängslande medel färdas längs denna Stig. De förlitar sig på repkonst, nätvävning och ingenjörskap. “Om en jägare aldrig behöver använda sin egen kropp för att dräpa ett monster, så är det att föredra.”

===Etterstigen===
Det finns dödliga preparat för alla varelser i Ekaya, och denna mörka stig avslöjar vilket och hur mycket av dem du skall använda mot ditt byte. Etterstigen är till för dem som vill bruka gifter för att nedgöra sina byten. Detta är en effektiv, men också destruktiv stig att smyga sig fram på. Det krävs kriminella kontakter och ljusskygga intressen för att få tillgång till dessa kunskaper och resurser. I kontrast så har några av de mest effektiva av Ekayas motgifter och vissa läkemedel uppfanns av just Etterjägare.

===Innovativa stigen===
Med fräna, kemiska dofter och nytänkande fotsteg inriktar sig denna stig på krutvapen och [[alkemi|alkemiska]] preparat. Stigen kräver ett gott läshuvud, en hyperfokus på destruktiv vetenskap och envisheten att låsa in sig i ett laboratorium dagar i sträck. Även de jägare som inte är i fält vandrar denna stig, och är oftast uppskattade av andra monsterjägare, oavsett inriktning. Deras fokus på forskningstid gör dock att de kanske inte är lika fysiskt begåvade som andra mer fältinriktade monsterjägare.

===Krutets stig===
De jägare som inte är alkemister men hängivit sig åt skjutvapen och bomber. Detta är ett av de yngsta jaktsätt som banades fram mellan Skyttens och den Innovativa stigen. Många konservativa jägare ser ned på dem som spankulerar stigen med krutdoft och blykulor i sina påsar. En gnutta pyromaniska och bombastiska tendenser är vanligt bland “krutjägare”, speciellt de som föredrar sprängämnen framför flintlåsmuskedunder.

===Ockulta stigen===
Denna gåtfulla stig leder jägare in i det oförklarliga, det gömda och uråldriga. De som söker att nedgöra monster med esoteriska och övernaturliga förmågor, [[Förbannelser|förbannelsebräckare]] och [[magiker]] strögar längst de Ockulta stigarna. Dessa jägare är ofta inriktade på specifika magiska och icke-fysiska monster, speciellt om vidundren är kopplade till [[Aspekterna]] på något sätt. Även “mundana” jägare kan bli ockultister.

===Helgade stigen===
En ytterst liten skara av [[Mirakel|mirakelutövare]] blir monsterjägare. Detta är den yngsta av stigar, och uttrycket myntades enbart för 10 år sedan i [[Albeir]]. De få [[Caeducet#Paladiner|paladiner]] som utbildats i monsterjägarskolor föses in på denna stig, och likt sina [[Caeducet#Caedux|Caedux-kusiner]] så brukar de dedikera sig till en av [[Kategori:De_Fem_Gudarna|de fem gudarna]]. Utöver sina mirakel-förmågor så kan “helgade jägare” också inrikta sig på att jaga [[Kategori:Förbannade|förbannade]], [[Kategori:Demoner|demoner]] och monster som bryter mot gudarnas vision av Ekaya.

===Espriets stig===
För de som föredrar bibliotek och föreläsningssalar så är denna stig av kunskapstörstande espri vägen att gå. Stigen banades av bestologer och krönikörer samtidigt som Klingans stig uppluckrades. De få monsterjägare som överlever länge nog att nå ålderns höst brukar ofta dra sig tillbaka och strosa Espriets stig, när deras kroppar är för trötta för fältarbete. Det är dessa ihärdiga själar som genom tiden avslöjat monsters svagheter och egenskaper, och de respekteras av samtliga jägare.

===Eldens stig===
En forntida stig som banades långt innan de första skolornas grundande. Eld har ansetts ha en renande effekt sedan urminnes tider, och de jägare som brukar eldens makt för att bränna monster har en rik historia kantad av aska och rök. “Eldjägare” använder sig ofta av rökelser, oljor och annan bränsle när de jagar; och de är experter på att skydda sig från brännskador från eldkvastar eller brännheta monsterförmågor.

===Sångens Stig===
Musik har en universal potens över folk, rytmen finns i vårt blod och till och med bäbisar skrålar. Denna makt kan även trollbinda vissa monster och flertalet jägare har genom historien bannlyst [[Vålnad|vålnader]], skingrat [[förbannelser]] eller skrämt bort vidunder med just sångens kraft. Stigen är ytterst specifik, men inte mindre värd för det. Att resa tillsammans med en jägare på Sångens stig erbjuder också kvalitativ underhållning istället för vanlig enformighet.

==Monsterjägarförbundet==
När fler monsterjägarskolor började bildas uppstod en rivalitet monsterjägarna sinsemellan. För att förhindra att monsterjägarna dödade varandra i större utsträckning än monster, slöts en pakt. Denna döptes till Huvudpakten och används huvudsakligen för att styra upp monsterjägarna.

Pakten i sig är väldigt simpel och grundstenen handlar om att respektera andras kontrakt och inte försvåra för andra monsterjägare med avsikt.

Huvudpakten innebär ett skydd för alla som är anslutna till en erkänd monsterjägarskola. Att som monsterjägare ta ett kontrakt på en annan monsterjägare anses ytterst fult, såvida den andre inte blivit bannlyst från sin skola.

===Monsterjägarskolorna===
[[Fil:Monsterjagarskolorna.webp|350px|right|Monsterjägarskolorna]]
Huvudpakten erkänner följande monsterjägarskolor:
*[[Blodhundens Monsterjägarskola]]
*[[Grågripens Monsterjägarskola]]
*[[Krakens Monsterjägarskola]] (ej längre aktiv)
*[[Spindelns Monsterjägarskola]]
*[[Hydrans Monsterjägarskola]]
*[[Varghundens Monsterjägarskola]]

Huvudpakten erkänner inte följande monsterjägarskolor:
*[[Stormfågelns Monsterjägarskola]]

(Listan uppdateras allt eftersom fler skolor läggs till i fiktionen.)

==Nycks lag==
Nycks lag innebär att som betalning för ett kontrakt, eller om man räddat livet på någon, så tar man i betalning “nästa sak som du har, men du ännu inte vet att du har” eller liknande formuleringar. Detta kan vara ett smycke, ett hus eller varför inte ett barn? Barn som tillfaller monsterjägaren på detta vis anses vara ett Nyckbarn, och tas till skolan för att bli monsterjägare. Namnet kommer från [[inevecti]]n [[Vict Nyck]], som anses vara det första Nyckbarnet.

==Hydradagarna==
Hydradagarna är en högtid för monsterjägare i hela Ekaya. Den infaller med ojämna mellanrum och de olika skolorna turas om att ansvara för den. Det finns ingen bestämd plats för hydradagarna, utan skolan som ansvarar för sammankomsten väljer själva vart de vill hålla tävlingarna.

Under Hydradagarna samlas monsterjägare från hela Ekaya för att tävla mot varandra, berätta historier, dela med sig av erfarenheter eller sälja allehanda redskap för monsterjakt.

Hydradagarna är mest kända för sina tävlingar även om den sociala aspekten anses vara minst lika viktig. Tävlingarna innefattar allt allt från fäktning, alkemi, tärningsspel, till monsterkunskap.

[[Category: Monsterjägare]]

Monsterjägare

2026-03-03T17:23:33Z

LeoKurki: /* Stigen */

Monsterjägare kallas de individer i Ekaya som jagar [[:Category:Monster|monster]]. Vissa anser att en måste vara ansluten till en [[:Category:Monsterjägarskola|Monsterjägarskola]] för att få kalla sig monsterjägare, men det är omöjligt att reglera och det finns ingen högre makt som beslutar.

Ett antal monsterjägarskolor har gått samman i ett förbund för att upprätta någon form av standard på monsterjagande, när det kommer till kontraktshantering och dylikt. Skolorna skiljer sig åt, men något de håller gemensamt är att respektera kontrakt och stigen.

==Stigen==
''(Metainfo: Konceptet av Stigen är inte ett krav för att spela monsterjägare. Exemplen är till för inspiration, och en spelare behöver inte följa karaktärsdrag. Spelare är också fria att hitta på egna stigar, och skicka in förslagen till fiktionsgruppen.)''

Att dedikera sitt liv till att jaga monster är inte bara ett levnadssätt, det är också en avvikande ideologi som inte är lämpad för “vanligt” folk. Utöver ihärdighet och skicklighet krävs ett visst mått av säregna karaktärsdrag för att överleva som jägare.
Detta sätt att se på världen, och själva utövandet av yrket, kallas av monsterjägare för “Stigen”.

I alla tider har monsterjägare tvistat om vilka jaktsätt som är bäst lämpade för specifika kontrakt och jakter. Där likasinnade samlades så började olika inriktningar av yrket läras ut, och efter en tid började jägarna benämna dessa läror som olika sätt att “vandra på Stigen.” Vilken jägare kan vandra vilken Stig som helst, oavsett skolning. Det finns inga officiella kategoriseringar, utan namnen som getts är mer av oskrivna regler eller filosofiska anknytningar. De används främst för att enklare förstå vilka färdigheter och spetskunskaper gemene jägar-kollega besitter.

Vandrar du enbart en Stig så innebär det oftast en djup och inriktad specialkompetens.
Strövar du på flera Stigar är du troligtvis mångsysslare med bredare, men också mer ytlig, kunskap.

Inte alla monsterjägare bryr sig om eller känner till dessa ideologier och filosofier. En jägare behöver inte “vandra Stigen” för att jaga monster.

En faktiskt fysisk aspekt av Stigen är de [[Jaktplatser]] skapade och underhållna av och för monsterjägare. I korta drag är dessa läger- eller samlingsplatser till för resande monsterjägare, oftast fredade eller undangömda.

===Klingans stig===
Brukandet av närstridsvapen för att nedgöra monster öga mot öga. En av de äldsta av Stigar, vandras ofta av ärrade krigare som är självuppoffrande, fysiskt begåvade och smärttåliga. De som kastar sig in i närkamp med vidunder har ofta något att bevisa, en desperation att undfly smärtsamma minnen, eller en bristande självbevarelsedrift.

===Skyttens stig===
För de jägare som inte räds monsters närvaro, men föredrar att dräpa dem med avståndsvapen. Bågskyttar, spjutkastare och arbalister vandrar denna stig. De är duktiga på att bruka sidosvärdet eller nöd-dolken, men är likväl mest anpassade till strängens visslande sång. Skyttens stig är till för de som håller huvudet kallt, har extremt god koncentrationsförmåga och pricksäkerhet. Tyvärr anses det inte lika hjältemodigt att stå på avstånd, och detta gör att det uppstår tvister mellan Skyttar och Klingor.

===Dolda stigen===
Den sluge jägarens stig, den som slingrar sig genom dunkel och tålamod. “Dolda jägare” föredrar att gömma sig och överrumpla sina byten, efter en tålmodig tid av förberedelser och spejeri. Det krävs lömskhet, avhållsamhet och försåtlighet för att smyga längs Stigen, och många enstöringar och kanaljer väljer denna skuggstig. Mycket av monsterjägaryrkets sämre rykten och folks fördomar skylls ofta på de Dolda jägarna.

===Snärjande stigen===
Jägare som specialiserat sig på konstruktionen av fällor, snaror och fängslande medel färdas längs denna Stig. De förlitar sig på repkonst, nätvävning och ingenjörskap. “Om en jägare aldrig behöver använda sin egen kropp för att dräpa ett monster, så är det att föredra.”

===Etterstigen===
Det finns dödliga preparat för alla varelser i Ekaya, och denna mörka stig avslöjar vilket och hur mycket av dem du skall använda mot ditt byte. Etterstigen är till för dem som vill bruka gifter för att nedgöra sina byten. Detta är en effektiv, men också destruktiv stig att smyga sig fram på. Det krävs kriminella kontakter och ljusskygga intressen för att få tillgång till dessa kunskaper och resurser. I kontrast så har några av de mest effektiva av Ekayas motgifter och vissa läkemedel uppfanns av just Etterjägare.

===Innovativa stigen===
Med fräna, kemiska dofter och nytänkande fotsteg inriktar sig denna stig på krutvapen och [[alkemi|alkemiska]] preparat. Stigen kräver ett gott läshuvud, en hyperfokus på destruktiv vetenskap och envisheten att låsa in sig i ett laboratorium dagar i sträck. Även de jägare som inte är i fält vandrar denna stig, och är oftast uppskattade av andra monsterjägare, oavsett inriktning. Deras fokus på forskningstid gör dock att de kanske inte är lika fysiskt begåvade som andra mer fältinriktade monsterjägare.

===Krutets stig===
De jägare som inte är alkemister men hängivit sig åt skjutvapen och bomber. Detta är ett av de yngsta jaktsätt som banades fram mellan Skyttens och den Innovativa stigen. Många konservativa jägare ser ned på dem som spankulerar stigen med krutdoft och blykulor i sina påsar. En gnutta pyromaniska och bombastiska tendenser är vanligt bland “krutjägare”, speciellt de som föredrar sprängämnen framför flintlåsmuskedunder.

===Ockulta stigen===
Denna gåtfulla stig leder jägare in i det oförklarliga, det gömda och uråldriga. De som söker att nedgöra monster med esoteriska och övernaturliga förmågor, [[Förbannelser|förbannelsebräckare]] och [[magiker]] strögar längst de Ockulta stigarna. Dessa jägare är ofta inriktade på specifika magiska och icke-fysiska monster, speciellt om vidundren är kopplade till [[Magi#Aspekterna|Aspekterna]] på något sätt. Även “mundana” jägare kan bli ockultister.

===Helgade stigen===
En ytterst liten skara av [[Mirakel|mirakelutövare]] blir monsterjägare. Detta är den yngsta av stigar, och uttrycket myntades enbart för 10 år sedan i [[Albeir]]. De få [[Caeducet#Paladiner|paladiner]] som utbildats i monsterjägarskolor föses in på denna stig, och likt sina [[Caeducet#Caedux|Caedux-kusiner]] så brukar de dedikera sig till en av [[Kategori:De_Fem_Gudarna|de fem gudarna]]. Utöver sina mirakel-förmågor så kan “helgade jägare” också inrikta sig på att jaga [[Kategori:Förbannade|förbannade]], [[Kategori:Demoner|demoner]] och monster som bryter mot gudarnas vision av Ekaya.

===Espriets stig===
För de som föredrar bibliotek och föreläsningssalar så är denna stig av kunskapstörstande espri vägen att gå. Stigen banades av bestologer och krönikörer samtidigt som Klingans stig uppluckrades. De få monsterjägare som överlever länge nog att nå ålderns höst brukar ofta dra sig tillbaka och strosa Espriets stig, när deras kroppar är för trötta för fältarbete. Det är dessa ihärdiga själar som genom tiden avslöjat monsters svagheter och egenskaper, och de respekteras av samtliga jägare.

===Eldens stig===
En forntida stig som banades långt innan de första skolornas grundande. Eld har ansetts ha en renande effekt sedan urminnes tider, och de jägare som brukar eldens makt för att bränna monster har en rik historia kantad av aska och rök. “Eldjägare” använder sig ofta av rökelser, oljor och annan bränsle när de jagar; och de är experter på att skydda sig från brännskador från eldkvastar eller brännheta monsterförmågor.

===Sångens Stig===
Musik har en universal potens över folk, rytmen finns i vårt blod och till och med bäbisar skrålar. Denna makt kan även trollbinda vissa monster och flertalet jägare har genom historien bannlyst [[Vålnad|vålnader]], skingrat [[förbannelser]] eller skrämt bort vidunder med just sångens kraft. Stigen är ytterst specifik, men inte mindre värd för det. Att resa tillsammans med en jägare på Sångens stig erbjuder också kvalitativ underhållning istället för vanlig enformighet.

==Monsterjägarförbundet==
När fler monsterjägarskolor började bildas uppstod en rivalitet monsterjägarna sinsemellan. För att förhindra att monsterjägarna dödade varandra i större utsträckning än monster, slöts en pakt. Denna döptes till Huvudpakten och används huvudsakligen för att styra upp monsterjägarna.

Pakten i sig är väldigt simpel och grundstenen handlar om att respektera andras kontrakt och inte försvåra för andra monsterjägare med avsikt.

Huvudpakten innebär ett skydd för alla som är anslutna till en erkänd monsterjägarskola. Att som monsterjägare ta ett kontrakt på en annan monsterjägare anses ytterst fult, såvida den andre inte blivit bannlyst från sin skola.

===Monsterjägarskolorna===
[[Fil:Monsterjagarskolorna.webp|350px|right|Monsterjägarskolorna]]
Huvudpakten erkänner följande monsterjägarskolor:
*[[Blodhundens Monsterjägarskola]]
*[[Grågripens Monsterjägarskola]]
*[[Krakens Monsterjägarskola]] (ej längre aktiv)
*[[Spindelns Monsterjägarskola]]
*[[Hydrans Monsterjägarskola]]
*[[Varghundens Monsterjägarskola]]

Huvudpakten erkänner inte följande monsterjägarskolor:
*[[Stormfågelns Monsterjägarskola]]

(Listan uppdateras allt eftersom fler skolor läggs till i fiktionen.)

==Nycks lag==
Nycks lag innebär att som betalning för ett kontrakt, eller om man räddat livet på någon, så tar man i betalning “nästa sak som du har, men du ännu inte vet att du har” eller liknande formuleringar. Detta kan vara ett smycke, ett hus eller varför inte ett barn? Barn som tillfaller monsterjägaren på detta vis anses vara ett Nyckbarn, och tas till skolan för att bli monsterjägare. Namnet kommer från [[inevecti]]n [[Vict Nyck]], som anses vara det första Nyckbarnet.

==Hydradagarna==
Hydradagarna är en högtid för monsterjägare i hela Ekaya. Den infaller med ojämna mellanrum och de olika skolorna turas om att ansvara för den. Det finns ingen bestämd plats för hydradagarna, utan skolan som ansvarar för sammankomsten väljer själva vart de vill hålla tävlingarna.

Under Hydradagarna samlas monsterjägare från hela Ekaya för att tävla mot varandra, berätta historier, dela med sig av erfarenheter eller sälja allehanda redskap för monsterjakt.

Hydradagarna är mest kända för sina tävlingar även om den sociala aspekten anses vara minst lika viktig. Tävlingarna innefattar allt allt från fäktning, alkemi, tärningsspel, till monsterkunskap.

[[Category: Monsterjägare]]

Gråben

2026-01-28T18:17:15Z

LeoKurki: Skapade sidan med '{{Info-Monster | namn = Gråben | klass = 5 | utbredning = Rasvania | egenskaper = stor, hundliknande varelse med kluven svans, en hjälpsam varelse som assisterar ensamma vandrare | kategori = Relikt }} Gråben är en närmast mytologiskt varelse som ibland siktas i Rasvania. Ingen verkar veta just vad Gråben är eller var den kommer ifrån, men folk är överens om att det bara verkar finnas en, och att den kanske därför söker sig till...'

{{Info-Monster
| namn = Gråben
| klass = 5
| utbredning = Rasvania
| egenskaper = stor, hundliknande varelse med kluven svans, en hjälpsam varelse som assisterar ensamma vandrare
| kategori = [[:Category:Relikter|Relikt]]
}}

Gråben är en närmast mytologiskt varelse som ibland siktas i [[Rasvania]]. Ingen verkar veta just vad Gråben är eller var den kommer ifrån, men folk är överens om att det bara verkar finnas en, och att den kanske därför söker sig till andra ensamma vandrare som bär dess avbildning. Något som är säkert däremot, och kanske lite illavarslande, är att ingen någonsin har sett Gråben medan de haft ett [[Vict_Nouds_Order#Trollkors|trollkors]] på sig!

Vad som hänt i de historier där någon påstått sig möta Gråben skiljer sig ganska mycket, men den är alltid av en hjälpsam natur. En del säger att Gråben hjälpte dem vakta deras boskap eller dem själva, jagade bort ett farligt djur eller monster eller ledde dem tillbaka till stigen när de kommit vilse. Det sägs att Gråben tycker om vallmo och därför oftare söker sig till vandrare som plockat med sig en sådan eller skymtas i vallmofält. Vissa säger också att om man bär en avbildning (ofta en brodyr) av en Gråben med sig eller på sin klädsel är det mer troligt att Gråben dyker upp och hjälper en.

=Utseende=
Till utseendet är det en grå, slank, vinthundsliknande hund eller ulv med kluven svans. I vissa historier är den så pass hög att den når en vuxen människa till axeln.

=Utbredning=
Gråben har enbart observerats i [[Rasvania]], och är en sällsynt syn - något som har gett upphov till teorin om att det bara finns en individ.

[[Category:monster]]
[[Category:relikter]]

Kattormar

2026-01-28T18:07:34Z

LeoKurki: Skapade sidan med '{{Info-Monster | namn = Kattorm | klass = 2 | utbredning = berg och grottor i Rasvania och Tekozad | egenskaper = Framkroppen av en katt, med lång ormsvans och giftigt bett. Skygg, men tvekar inte att anfalla om den känner sig hotad | kategori = Bestar }} I berg och grottor i Rasvania förekommer kattormen, ibland kallad tatzelwurm, ett slugt och farligt monster. Den har vassa klor och dess bett är mycket giftigt. Även om det är en skygg v...'

{{Info-Monster
| namn = Kattorm
| klass = 2
| utbredning = berg och grottor i Rasvania och Tekozad
| egenskaper = Framkroppen av en katt, med lång ormsvans och giftigt bett. Skygg, men tvekar inte att anfalla om den känner sig hotad
| kategori = [[:Category:Bestar|Bestar]]
}}

I berg och grottor i [[Rasvania]] förekommer kattormen, ibland kallad tatzelwurm, ett slugt och farligt monster. Den har vassa klor och dess bett är mycket giftigt. Även om det är en skygg varelse som ofta lever ensam och föredrar att jaga mindre byten är det alltifrån ovanligt att gruvdrift stör dem eller inkräktar på deras jaktmarker varvid den kan lägga sig på lur för att gå till vildsint anfall. Särskilt utsatta är gruvarbetare som går vilse i gruvorna och kommer bort från sitt arbetslag.

=Utseende=
Kattormen har framkroppen av en katt, men avslutas i en lång, kraftig ormsvans som på ett äldre exemplar kan vara längre än två meter lång. Ofta är den helt svart förutom ett par nästan lysande ljusa ögon, men andra färger som tillåter kamouflage i bergsterräng förekommer.

=Utbredning=
Kattormen jagar i bergen i [[Rasvania]] och [[Tekozad]] där den har sina nästen i grottsystem. Ofta rör den sig inte där folk finns, men framför allt gruvbrytning medför en risk att folk tar sig in på kattormens revir och blir ett av dess offer.

[[Category: monster]]
[[Category: bestar]]

Lindorm

2026-01-27T20:08:34Z

LeoKurki: Skapade sidan med '{{Info-Monster | namn = Lindorm | klass = 2-4 | utbredning = Ekayas djupa skogar | egenskaper = Stor, ormliknande varelse vackra fjäll i olika färger beroende på geografisk plat | kategori = Förbannade / Skogsväsen }} Det finns olika typer av lindormar på kontinenten, i olika storlekar och färgskiftningar. Lindormar kan inte tala eller kommunicera, men sägs vara intelligenta - kanske lika intelligenta som folk....'

{{Info-Monster
| namn = Lindorm
| klass = 2-4
| utbredning = Ekayas djupa skogar
| egenskaper = Stor, ormliknande varelse vackra fjäll i olika färger beroende på geografisk plat
| kategori = [[:Category:Förbannade|Förbannade]] / [[:Category:Skogsväsen|Skogsväsen]]
}}

Det finns olika typer av lindormar på kontinenten, i olika storlekar och färgskiftningar. Lindormar kan inte tala eller kommunicera, men sägs vara intelligenta - kanske lika intelligenta som folk. Detta har lett till legender om att lindormar en gång var folk som fått en förbannelse på sig för att skifta skepnad. Det finns även skilda berättelser om hur det kan föra tur eller otur med sig att vidröra en lindorm, samt om hur deras ömsade skinn kan bota svåra sjukdomar. På grund av det senare så är lindormsfjäll en eftertraktad [[Alkemi|alkemisk]] ingredients, men vidskepliga [[Monsterjägare i Ekaya|monsterjägare]] tvekar på att ta ett lindormskontrakt då att döda dem kan föra otur med sig.

I många fall är lindormar inte aggressiva om de inte hotas, men för de som ämnar att jaga en lindorm av större storlek så är de en formidabel fiende. De är snabba, trots sin storlek, och kan lätt krossa en vuxen person.

=Rasvansk Lindorm=
[[Rasvania]] har en större population lindormar, och även här finns historier om hur häxor förvandlar folk till lindormar. Hur det än är med sanningen om lindormarna är de fridlysta i Rasvania, men de som kan fånga en levande och ta med den till hovet får en stor belöning. Ryktet säger nämligen att [[Rasvanias_historia#Drottning_Lysanne_IV|Lysanne IV]] tror att hennes äldre bror, den försvunne Kronprinsen, förvandlats till en lindorm och hon har vidtagit åtgärder för att utröna om så är fallet.

=Utseende=
Runt Ekaya finns det olika lindormsvarianter som varierar i storlek och i färgskiftning. Den rasvanska varianten är vit och pärlemorsskimrande medan lindormar i det södra Imperiet snarare drar mot svarta och vinröda fjäll. I [[Albeir]] syns olika nyanser av grönt och i [[Nexalia]] har det rapporterats gul- och brun-fläckinga lindormar.

De flesta varianter har ett segel längs med ryggraden, ibland med taggar som sticker upp längs det. De besitter en rad vassa tänder, med två extra långa framtänder. En lindorms bett innehåller inget gift, men kan vara dödligt ändå, tack vare storleken på tänderna och kraften i dess käke.

Lindormar varierar även mycket i storlek - från något som kan misstas för en helt vanlig orm, till en varelse som kan ringla sig runt ett helt hus.

=Utbredning=
Lindormar håller sig till Ekayas djupa skogar, och det är sällan de ses av gemene befolkning. I regel håller de sig borta från bebyggnad och boskap, så kontrakt som utfärdas på dem är sällan på grund av att de anses som skadedjur, utan mer troligt på grund av värdet på deras fjäll.

Det sägs att lindormar övervintrar i lindar som då på vintern inte tappar sina löv utan förblir gröna ända tills våren kommer.

[[Category:Monster]][[Category:Förbannade]][[Category:Förbannade]]

Albeir

2025-12-06T20:47:53Z

LeoKurki:

{{Info-Land
| government = klansamhälle
| population = TBA
| ruler = [[Ordlista#Laird|lairder]], Lairdmötet
| capitol = [[Albeir#Geografi|Albeir'd]]
| image = [[Fil:Albeir - Karta v2.jpg|Karta över Albeir]]
| person = En albit, flera albiter
| knownFor = klansamhälle med stark samhörighet, nära till [[Mellanmården]] och [[Älvfolk#Älvhov|älvhov]], tillber [[Inevecti|invecti]] i stor utsträckning
| primaryGods = [[Inevecti|invecti]] [[Vict Marrigan|Marrigan]] och [[Vict Iun|Iun]]
| typical = uppriktig, vidskeplig, lojal
| elfstatus = Förtryckta
| magic = Misstroende mot magiker och [[Silverhäraden]], har [[Albeir#Druider|druider]]
| allies = Inga.
| enemies = Inga.
}}

{{TOC limit|3}}

Albeir [all-BEJR] ligger i det nordvästra hörnet av kontinenten. Landet tillhör de [[:Category:Västra Rikena|De Västra Rikena]] och deras enda landsgräns är söderut mot [[Taronne]].

=OFF-inspiration=
Albeir är inspirerat av klansamhället i Skottland under 1600- och 1700-talet, samt Outlander-serien, och Skellige i Witcher-spelen.

Namngivning i Albeir följer ett generellt mönster av ett förnamn, följt av ‘aep’ (äpp) och en förälders namn, följt av klanen en tillhör. Vilken förälder som får tillskriva sitt namn är oftast en som är samkönad med barnet, dvs en dotter bär sin mors namn osv, men det är alltid en överenskommelse föräldrar emellan. Före klanen sätt också ett av två prefix, Mc eller O’ (mäck/åo), vilket av dem som används är generellt uppdelat efter västra och östra Albeir där västra får O’ och östra Mc.

Mall: [namn] aep [förälder] Mc/O’[klan]
Ex.: Isoult aep Kainwen McTosch, Pwell aep Fionn O’Higgins

Albeirs dräktskick hittar ni [[Dräktguide#Albeir|HÄR]].

=Geografi=
Albeir domineras av en förkastning som delar landet i det nordliga höglandet, och det sydliga låglanden. Det plattare låglandet är hem till den största delen av landets befolkning och domineras av stora blandskogar. Höglandet är en karg och enslig trakt med höga berg och djupa dalar. Här finns rika järn- och kolfyndigheter som utgör Albeirs främsta export. Landets djupa skogar, forsande floder och bergskedjor är hem åt allsköns monster och odjur. [[Lyktbärare]] och [[Varulv|varulvar]] är särskilt vanliga. Landet har dessutom en mycket stor andel [[älvfolk]]. Den karakteristiska alberska vidskeplighet kommer till stor del ifrån de seder och traditioner som är nedärvda i varje familj för att hålla sig väl med älvorna, och hur man skyddar sig mot dem på bästa sätt.

Albeir’d är landets enda större stad och ligger precis vid gränsen mellan hög- och låglandet. Här håller klanerna lairdmöte varje sommar.

Läs mer [[Albeirs Geografi|HÄR]].

=Kultur och Samhälle=
Alber präglas av ärlighet och uppriktighet. En alb kan ljuga och luras mot folk de ogillar, men kommer vara tydligt med sitt misstycke för något med sina närmaste. En alb som ser dig som sin vän kommer vara gästfri med mat och dryck, vare sig du frågat efter detta eller inte, och ser det som en skymf om du skulle tacka nej. Många alber som växt upp i hemlandet vet hur det är att leva i armod och lärt sig uppskatta det enkla livet och hjälpa dom som är i nöd.

Muntliga berättelser inför grupp och sånger är viktiga traditioner i albeir. Kringresande barder och skalder är vanliga och högt skattade och många alber bär med sig en stor visskatt genom livet.

==Seder==
===Begravningar===
Det finns fyra distinkta sätt att hantera de döda i Albeir.

====Myrgravar====
Mycket av låglandet och delar av nordlandet i Albeir består av våtmarker och myrar. En vanlig hantering av de döda i dessa regioner är att gräva djupa hål i myrarna. Under blålera och torv läggs kroppen till vila tillsammans med kära ägodelar. Myrgravar är vanligast i södra inlandet, men sker vart än våtmarker går att finna, särskilt bland dem som tillber [[Langisele]], [[Phimis]] eller deras [[Inevecti]].

====Stensättning====
Stensättningar sker i hela landet med lokala variationer. Den döda läggs på marken eller i en grav, och täcks med stenar. Hur rik eller mäktig eller omtyckt personen var i livet påverkar hur storslagen graven blir. Bland de fattigare regionerna, särskilt i norra inlandet, är det vanligt att kroppen läggs på en stenhäll och täcks av stenar som är för stora för asätande djur att riva undan. I vissa fall går familjer alltid till samma berg för att säga adjö till sina döda vilket resulterar i mindre landskap av stenhögar som långsamt täcks av mossa och svamp, och till slut nya stenhögar. Ofta följs också en sed av att ta med en sten till gravplatsen och lägga på graven man besöker, vilket gör att det går att se hur gammal en grav är på hur stor högen blivit, och när någon glömts bort innan mossan växer över sista stenen.

I vissa fall begravs kroppen istället i marken och stenarna placeras snarare i en form för att berätta vem den döda var i livet. Längs kusterna är det vanligt att stenarna ställs i form av ett skeppsskrov, symbolik för gudar och [[Inevecti]] är också vanligt över hela landet, [[Phimis|Phimisdyrkare]] brukar få ett stort stenblock med en skrift om deras liv inristat på det.

====Skeppsbränning====
Albeir har en lång kust och har utvecklat många olika seder bland sina havsnära samhällen. Sjölairds och rika handlare lindas ofta i segelduk och läggs på en bädd av tändvirke och olja i sitt personliga långskepp, sjösätts och bränns efter solnedgången. Fattigare fiskare bränner oftare sina döda i förtid och lägger aska samt ägodelar från flera personer i en gammal fiskebåt som inte längre går att reparera och sänks till havs.

====Kråkfester====
Landet och markerna är väldigt viktigt i Albeir, och en urgammal sed är att lämna en kropp tvättad och naken på en hed, i en lund eller på ett skär för att låta kråkorna, Marrigans fåglar, äta upp kroppen och återvända den till landet den närts av. Namnet Kråkfest menar på att det är en sed ursprungligen hängiven [[Vict Marrigan|Marrigan]], men beroende på vilken gud som stod närmast den döda kommer det olika djur i flockar som förtär kroppen. Spindlar eller katter för [[Vict Asshwarr|Asshwarr]], vargar för [[Vict Iun|Iun]], kor för [[Vict Auld Modern|Auld Modern]], och så vidare.

===Giftermål===
Att gifta sig ses som en viktig sak i och med hur centralt familjen står i Albisk kultur. Det är dock oftast en vemodig tillställning. Det är ganska ovanligt med giftermål inom en klan, det likställs nästan med inavel och sker egentligen bara inom väldigt stora klaner där det är svårt att känna alla medlemmar väl. Därför kommer nästan alltid (minst) en person att ta farväl av sin familj och födelseklan vid bröllopet. Det är absolut vanligast att ett giftermål sker mellan två personer, Albeir är osedvanligt heterodominant för Ekaya men det är varken stigmatiserat eller ohört med samkönade äktenskap, inte heller med diverse konstellationer hos ickebinära eller könsflytande personer. Det händer också att flera personer ingår i ett äktenskap eller att en person har flera äktenskap med olika individer.

Själva ceremonin hålls ofta ganska kort och görs med ett litet sällskap. Ibland närvarar bara en förälder till varje part i giftermålet, och det är sällan mer än föräldrar och syskon på plats, utöver de två Druider som genomför den bindande riten. Det kan hända att [[Caeducet#Caedux|Caedux]] genomför giftermålet, men det är sällsynt och sker endast i de absolut sydligaste delarna av landet där Caedux kan finnas tillgängliga.

Vart giftermålet sker varierar efter region. Längs kusten i söder är det vanligt med klippor över havet; i norr nedanför en fors, i en undangömd lund eller vid en sjö på inlandet. Ceremonin påbörjas med att åkalla de guddomar som står närmast de blivande makarna. Därefter svär de personliga eder till varandra, oftast med ett tema om kärlek eller annat relevant. Slutligen äter de varsin hälft av en lokal frukt eller bär, och sparar fröna som tas med därifrån för att planteras vid det nya hushållet.

Efter ceremonin följer oftast en avskedsresa där de nya makarna reser runt och tar farväl av den närmsta släkten och före detta klanmedlemmarna till den (eller de) som lämnat sin klan vid giftermålet. Det är vanligt att ta farväl av den nygifta med en lite gåva de kan bära med sig på resan. Denna resa varar oftast i ett par veckor, och sällan i mer än en månad.

Skilsmässor är ganska ovanliga i Albeir. Inte för att det finns något tabu utan snarare för att de som väljer att gifta sig ofta går förlovade och bor tillsammans länge innan giftermålet blir av. Eftersom (minst) en av dem oftast måste lämna sin klan bakom sig gifter sig sällan folk utan att först vara säkra på att relationen är hållbar.

===Adoption===
Familjen och dess band är otroligt viktiga i Albeir, och till en [[adoption]] hör en av de största festerna som finns i landet. Inte bara är det storslagna måltider och mängder av gäster, ofta är hela klanen på plats tillsammans med vänner från andra klaner, utan festligheterna håller på flera dagar i sträck. Ju äldre den adopterade är, desto längre håller festen på.

Det äts mycket mat, det är vanligt att varje familj som kommer tar med sig och lagar en måltid var, och framför allt ställs det till med många lekar och spel.
Det hela går ut på att välkomna en ny familje- och klanmedlem och spelen involverar ofta att komma ihåg namn och berätta familjesägner. Trots skråligheterna kring firandet bryter det sällan ut slagsmål på adoptionsfester.

===Födelse===
Födseln har ett ovanligt litet firande bland Alber, som vanligtvis tar varje ursäkt de får att ställa med fest. Istället väntar de att barnet överlevt de första åren innan de firar. Då firas det med en namngivning och en fest som mer eller mindre är densamma som vid en adoption.

==Styrelseskick==
Albeir är klanerna, och klanerna är Albeir. Varje klanfamilj leds av en laird som väljer sin efterträdare. En laird är inte adlig, utan enbart ledare för sin klan. Klanernas inbördes relationer är komplicerade och skiftande. De större klanerna har ofta mindre klaner bundna till sig genom tradition eller personliga lojaliteter, men dessa skiftar över generationer.

Klanerna samlas under några sommarveckor varje år i Albeir’d för lairdmöte. Vid mötet hanteras konflikter mellan klanerna och ärenden som gäller landet i stort tas upp, men klanerna är självstyrande över sina områden och lairdmötet har ingen formell makt. Den vanligaste anledningen för klanerna att faktiskt göra gemensam sak de senaste generationerna har varit när adeln i norra Taronne försökt ta mark från låglandets klaner. Ingenting enar ett lairdmötet som uppnosiga sydlänningar.

Vid lairdmötet spelar vanligtvis Shinty, ett lagspel som utförs med en speciell klubba och en hård boll i läder eller trä. Mycket fest, bråk, och slagsmål är förväntat (och ses fram emot) under lairdmötet.

==Klanerna==
För en alb är hens familj och klanen viktigare än individen. Det är inte omöjligt att bli upptagen av en annan klan eller livnära sig som resande skald eller bard, men att ha brutit med sin familj är något som kommer förfölja en alb för resten av hens liv. De enda verkligt utstötta som finns i Albeir är de som av någon anledning blivit utkastade av sin klan.

Som i allt annat är klanen central i albernas klädval. Sydlänningar känner ofta till albernas tartanmönstrade belted plait och schalar, men många klaner väljer också att visa sin samhörighet genom smycken. Det är inte ovanligt att klanens huvudnäring avspeglas genom dessa symboler – exempelvis ullhantverk och stickade detaljer hos fåraherdarna, öronsmycken i brons bland gruvarbetarna, och broscher i ben hos jägare. Detta symboler är såpass viktiga för en alb att bära en annan klans tartan eller smycken är tabu och tolkas både som ett hån mot klanen som den tillhör, och som en skymf mot din egen klan för att du besudlar dig med andras symboler. Andra klaners symboler hanteras därför oftast med försiktighet. Gemensamt för alla klaner är att det oftast är lätt att visuellt urskilja även på avstånd vilken klan en alb tillhör så länge man vet vad man ska titta efter.

==Militär==
Albeir har ingen övergripande militär struktur eller strategi, men det finns svepande drag som de flesta krigsband har gemensamt. Det finns tre saker som genomsyrar Albeirs militär. I vilken utsträckning de olika används, om överhuvudtaget, varierar mellan regioner och Lairds härar.

Det första gemensamma draget är det lätta infanteriet. Albeir förlitar sig inte på massiva formationer av pikar eller musköter. Istället använder de nålstickstaktiker och slåss i små konfrontationer där par eller trissar av krigare där en löper runt med små tjocka sköldar och långa breda svärd som täcker en eller två skyttar beväpnade med bågar, armborst eller musköter. Dessa enheter är mycket effektiva på att slå ut fientligt befäl för att lamslå och förvirra en fiende. De har dock svårt att slåss i stora strider på öppna fält eller i okänd terräng. De har också svårt att hantera kavalleri.

Den andra grundstenen i Albeirs arméer är deras artilleri. Albeir har få tunga, stora kanoner. De har heller inget eget utvecklat kavalleri, då de inte har många bra ridhästar. Istället har de mest kraftiga hästar avlade för att dra plogar och timmer. Dessa används i krig för att dra mellanstora och små kanoner genom höglandets täta skogar och branta backar. Dessa kanoner är lastade på kärror som alltid är redo att användas för snabba överfall mot en marscherande fiende, laddade med solida kulor eller druvskott. De vinner sällan artilleri-dueller då kanonerna är för små för att nå upp till några imponerande räckvidder.

Sist men inte minst finns Albeirs långskepp, de så kallade Svanskeppen. Med ändlöst mycket timmer från de djupa skogarna och en lång kust har Albeir en stark tradition av skeppsbyggeri och sjöfart.
Albeirs skepp är grunda och låga, perfekta för amfibiska anfall och räder. Dock är de i det närmaste värdelösa i sjöslag. Även om större varianter kan bestyckas med kanoner blir de blåsta ur vattnet av moderna fregatter med större och högre placerad beväpning.

De långa Svanskeppens stora fördel ligger i hur snabbt och billigt de kan produceras, samt att de ofta kan undvika slag till sjöss genom att segla på grunda vatten som säkerligen skulle sänka andra fartyg.

==Sexualitet och Samlevnad==
För alber är idealet ett monogamt och livslångt förhållande där barn kan uppfostras inom klanen. Barn förväntas ta efter föräldrarnas skrå och bidra till klanens överlevnad. Det anses en stor ära att få adoptera ett barn som förlorat sin förälder, som inte sällan sker i våldsamheter mellan rivaliserande klaner.

==Alver i Albeir==
Alber är vidskepliga, och alver har alltid associerats med älvfolk. Alver är därför sällan välkomna i byarna, oavsett arbetsgivare eller sammanhang. Att släppa in en alv i byn ses i många klaner som att släppa in älvfolk i byn, och det kan inte bringa annat än olycka.

Generellt kan en säga att ju längre norrut i Albeir du åker, desto mer förtryckta och misstänkliggjorda är alverna. På samma sätt är förtrycket värre ju längre ut på landsbygden du åker. I de södraste städerna kan alver komma undan som daglönare, tjänare till medelklassen och möjligen lärlingar till enklare hantverkare, medan de i de norraste byarna kan förvänta sig att bli utjagade med sten om de ens närmar sig byns utkanter.

På grund av detta är alver väldigt ovanliga i Albeir. De alver som har, eller har haft rättare sagt, möjligheten att resa söderut till Taronne eller Rasvania gör ofta det. De alver som blir kvar i Albeir har antingen inget val eller stannar kvar på grund av någon sorts stolthet eller patriotism till landet.

=Religion och magi=
==Religion==
[[:Category:Den Stora Pantheonen|Den Stora Pantheonen]] är en stöttepelare för livet bland klanerna. Alber lever hårda liv, med många faror i skog och berg, och utlämnade i stort till årstidernas skiftningar. Alber sätter dock inte sin främsta tillit till gudarna, utan en brokig skara upphöjda, där [[Vict Marrigan]] och [[Vict Iun]] är de främsta. Marrigan och Iun sägs vara de två första människorna som bosatte sig i Albeir när världen var ung, men legenderna om vilka de var i livet varierar (alltifrån kön till vilka äventyr de var med om) vilket är orsaken bakom många bråk mellan klanfamiljerna. För utomstående så tycks inte mycket skilja sig från hur dessa upphöjda äras, och hur gudarna tillbes i övriga delar av De Västra Rikena.

Såpass nära [[Vict Marrigan]] och [[Vict Iun]] står det Albeirska folket att det inte är ovanligt att de lägger bort titlarna och snarare pratar om dem som att de vore gamla vänner eller andra närstående. "Marrigan hjälpte mig", "Iun är vis" och så vidare

Det är ovanligt för utomstående att lägga vikt vid Marrigan och Iun i sin tro, och de ger sällan sin hjälp till andra än alberna. Det händer att sydlänningar valt att bli en del av det albiska folket och de upphöjda verkar acceptera detta först efter att konvertiter genomlevt en rad prövningar.

==Magi och alkemi==
Alber är vidskepliga och misstror [[magi]] som farlig och magiker som lömska. Uppvaknande magiker behandlas ofta som klanlösa och skickas till [[Silverhäraden]] mer för att bli av med dem än av omsorg, alternativt till en druidcirkel. Det är inte ovanligt att klaner bränner magiker på bål om de upplevs som ett hot.

==Druider==
Druider är en mystisk grupp människor i Albeir som ses som en slags religiösa figurer som får utöva magi i Albeirs samhälle utan att skändas. Druider existerar någonstans emellan [[Caeducet#Caedux|Caedux]] och [[magiker]]. Alber godtar Druidernas magi som ofarlig då de har en religiös natur likt en Caedux eller [[Caeducet#Paladiner|Paladin]]. Druider fyller i mångt och mycket samma funktion i samhället som Caedux: rådgivning, själavård och ceremonier. Samtidigt gör de vad en magiker kan göra i andra länder utan att bli förkastaded då druidernas magi tros snarare vara en gudasänd gåva tillika en Caedux krafter.

Druider är löst organiserade i vänskapskretsar, kallade druidcirklar, som tar del av urgamla mysterier om hur världen är sammansatt. De tror, till skillnad från resten av Albeir, att magin är en naturlig del av världen. De dedikerar sig till att utforska och veta så mycket som möjligt om världen de lever i, och de försöker förstå sig på gudarnas vilja och beteende.

Många Druider är magiker, men inte alla. Det finns druider som besitter samma förmågor som en Caedux, men de har ingen tillhörighet till [[Caeducet]]. Det finns druider som inte besitter några övernaturliga förmågor utan helt enkelt besitter som visdom och kunskap om huskurer eller till och med alkemi.

Druider med magiska förmågor har inga kopplingar till [[Silverhäraden]] eller dess [[Magiker#Licensmagiker|licenser]] och det är inte ovanligt att Druider lär sig om de kaotiska aspekterna från början, och att de inte räds att djupdyka i dessa. Det är ovanligt att Druider blir [[Magiker#Paktmagiker|paktmagiker]], men de rynkar i regel inte på näsan åt de som blir det.

En nyuppväckt magiker i Albeir kommer antingen dödas eller jagas ut av sin Laird, eller så kommer närmsta Druid dit och tar den nyuppväckte under sin vinge. Det händer också att en Laird kallar på en Druid för att ta hand om den nyuppväckta, varpå Druiden tar åt sig ansvaret för novisen och praktiskt taget adopterar dem.

Druider kan leva på olika sätt och platser. Vissa lever med Lairds i deras fästningar som rådgivare eller dolda bland tjänarfolket, andra lever med sina familjer på sina torp eller gårdar. Vissa Druider lever helt och hållet ute i de djupa skogarna, eller högt upp i bergen, då ibland själva eller i sällskap av andra Druider och samhällets drivare.

=Vidare läsning=

=Sidor om {{PAGENAME}}=
{{#categorytree:Sidor om {{PAGENAME}}|hideroot|mode=pages}}

==Övrigt==

[[Category:Länder]]
[[Category:Västra Rikena]]
[[Category:Sidor om Albeir]]

Albeir

2025-12-06T20:46:48Z

LeoKurki: /* Kultur och Samhälle */

{{Info-Land
| government = klansamhälle
| population = TBA
| ruler = [[Ordlista#Laird|lairder]], Lairdmötet
| capitol = [[Albeir#Geografi|Albeir'd]]
| image = [[Fil:Albeir - Karta v2.jpg|Karta över Albeir]]
| person = En albit, flera albiter
| knownFor = klansamhälle med stark samhörighet, nära till [[Mellanmården]] och [[Älvfolk#Älvhov|älvhov]], tillber [[Inevecti|invecti]] i stor utsträckning
| primaryGods = [[Inevecti|invecti]] [[Vict Marrigan|Marrigan]] och [[Vict Iun|Iun]]
| typical = uppriktig, vidskeplig, lojal
| elfstatus = Förtryckta
| magic = Misstroende mot magiker och [[Silverhäraden]], har [[Albeir#Druider|druider]]
| allies = Inga.
| enemies = Inga.
}}

Albeir [all-BEJR] ligger i det nordvästra hörnet av kontinenten. Landet tillhör de [[:Category:Västra Rikena|De Västra Rikena]] och deras enda landsgräns är söderut mot [[Taronne]].

=OFF-inspiration=
Albeir är inspirerat av klansamhället i Skottland under 1600- och 1700-talet, samt Outlander-serien, och Skellige i Witcher-spelen.

Namngivning i Albeir följer ett generellt mönster av ett förnamn, följt av ‘aep’ (äpp) och en förälders namn, följt av klanen en tillhör. Vilken förälder som får tillskriva sitt namn är oftast en som är samkönad med barnet, dvs en dotter bär sin mors namn osv, men det är alltid en överenskommelse föräldrar emellan. Före klanen sätt också ett av två prefix, Mc eller O’ (mäck/åo), vilket av dem som används är generellt uppdelat efter västra och östra Albeir där västra får O’ och östra Mc.

Mall: [namn] aep [förälder] Mc/O’[klan]
Ex.: Isoult aep Kainwen McTosch, Pwell aep Fionn O’Higgins

Albeirs dräktskick hittar ni [[Dräktguide#Albeir|HÄR]].

=Geografi=
Albeir domineras av en förkastning som delar landet i det nordliga höglandet, och det sydliga låglanden. Det plattare låglandet är hem till den största delen av landets befolkning och domineras av stora blandskogar. Höglandet är en karg och enslig trakt med höga berg och djupa dalar. Här finns rika järn- och kolfyndigheter som utgör Albeirs främsta export. Landets djupa skogar, forsande floder och bergskedjor är hem åt allsköns monster och odjur. [[Lyktbärare]] och [[Varulv|varulvar]] är särskilt vanliga. Landet har dessutom en mycket stor andel [[älvfolk]]. Den karakteristiska alberska vidskeplighet kommer till stor del ifrån de seder och traditioner som är nedärvda i varje familj för att hålla sig väl med älvorna, och hur man skyddar sig mot dem på bästa sätt.

Albeir’d är landets enda större stad och ligger precis vid gränsen mellan hög- och låglandet. Här håller klanerna lairdmöte varje sommar.

Läs mer [[Albeirs Geografi|HÄR]].

=Kultur och Samhälle=
Alber präglas av ärlighet och uppriktighet. En alb kan ljuga och luras mot folk de ogillar, men kommer vara tydligt med sitt misstycke för något med sina närmaste. En alb som ser dig som sin vän kommer vara gästfri med mat och dryck, vare sig du frågat efter detta eller inte, och ser det som en skymf om du skulle tacka nej. Många alber som växt upp i hemlandet vet hur det är att leva i armod och lärt sig uppskatta det enkla livet och hjälpa dom som är i nöd.

Muntliga berättelser inför grupp och sånger är viktiga traditioner i albeir. Kringresande barder och skalder är vanliga och högt skattade och många alber bär med sig en stor visskatt genom livet.

==Seder==
===Begravningar===
Det finns fyra distinkta sätt att hantera de döda i Albeir.

====Myrgravar====
Mycket av låglandet och delar av nordlandet i Albeir består av våtmarker och myrar. En vanlig hantering av de döda i dessa regioner är att gräva djupa hål i myrarna. Under blålera och torv läggs kroppen till vila tillsammans med kära ägodelar. Myrgravar är vanligast i södra inlandet, men sker vart än våtmarker går att finna, särskilt bland dem som tillber [[Langisele]], [[Phimis]] eller deras [[Inevecti]].

====Stensättning====
Stensättningar sker i hela landet med lokala variationer. Den döda läggs på marken eller i en grav, och täcks med stenar. Hur rik eller mäktig eller omtyckt personen var i livet påverkar hur storslagen graven blir. Bland de fattigare regionerna, särskilt i norra inlandet, är det vanligt att kroppen läggs på en stenhäll och täcks av stenar som är för stora för asätande djur att riva undan. I vissa fall går familjer alltid till samma berg för att säga adjö till sina döda vilket resulterar i mindre landskap av stenhögar som långsamt täcks av mossa och svamp, och till slut nya stenhögar. Ofta följs också en sed av att ta med en sten till gravplatsen och lägga på graven man besöker, vilket gör att det går att se hur gammal en grav är på hur stor högen blivit, och när någon glömts bort innan mossan växer över sista stenen.

I vissa fall begravs kroppen istället i marken och stenarna placeras snarare i en form för att berätta vem den döda var i livet. Längs kusterna är det vanligt att stenarna ställs i form av ett skeppsskrov, symbolik för gudar och [[Inevecti]] är också vanligt över hela landet, [[Phimis|Phimisdyrkare]] brukar få ett stort stenblock med en skrift om deras liv inristat på det.

====Skeppsbränning====
Albeir har en lång kust och har utvecklat många olika seder bland sina havsnära samhällen. Sjölairds och rika handlare lindas ofta i segelduk och läggs på en bädd av tändvirke och olja i sitt personliga långskepp, sjösätts och bränns efter solnedgången. Fattigare fiskare bränner oftare sina döda i förtid och lägger aska samt ägodelar från flera personer i en gammal fiskebåt som inte längre går att reparera och sänks till havs.

====Kråkfester====
Landet och markerna är väldigt viktigt i Albeir, och en urgammal sed är att lämna en kropp tvättad och naken på en hed, i en lund eller på ett skär för att låta kråkorna, Marrigans fåglar, äta upp kroppen och återvända den till landet den närts av. Namnet Kråkfest menar på att det är en sed ursprungligen hängiven [[Vict Marrigan|Marrigan]], men beroende på vilken gud som stod närmast den döda kommer det olika djur i flockar som förtär kroppen. Spindlar eller katter för [[Vict Asshwarr|Asshwarr]], vargar för [[Vict Iun|Iun]], kor för [[Vict Auld Modern|Auld Modern]], och så vidare.

===Giftermål===
Att gifta sig ses som en viktig sak i och med hur centralt familjen står i Albisk kultur. Det är dock oftast en vemodig tillställning. Det är ganska ovanligt med giftermål inom en klan, det likställs nästan med inavel och sker egentligen bara inom väldigt stora klaner där det är svårt att känna alla medlemmar väl. Därför kommer nästan alltid (minst) en person att ta farväl av sin familj och födelseklan vid bröllopet. Det är absolut vanligast att ett giftermål sker mellan två personer, Albeir är osedvanligt heterodominant för Ekaya men det är varken stigmatiserat eller ohört med samkönade äktenskap, inte heller med diverse konstellationer hos ickebinära eller könsflytande personer. Det händer också att flera personer ingår i ett äktenskap eller att en person har flera äktenskap med olika individer.

Själva ceremonin hålls ofta ganska kort och görs med ett litet sällskap. Ibland närvarar bara en förälder till varje part i giftermålet, och det är sällan mer än föräldrar och syskon på plats, utöver de två Druider som genomför den bindande riten. Det kan hända att [[Caeducet#Caedux|Caedux]] genomför giftermålet, men det är sällsynt och sker endast i de absolut sydligaste delarna av landet där Caedux kan finnas tillgängliga.

Vart giftermålet sker varierar efter region. Längs kusten i söder är det vanligt med klippor över havet; i norr nedanför en fors, i en undangömd lund eller vid en sjö på inlandet. Ceremonin påbörjas med att åkalla de guddomar som står närmast de blivande makarna. Därefter svär de personliga eder till varandra, oftast med ett tema om kärlek eller annat relevant. Slutligen äter de varsin hälft av en lokal frukt eller bär, och sparar fröna som tas med därifrån för att planteras vid det nya hushållet.

Efter ceremonin följer oftast en avskedsresa där de nya makarna reser runt och tar farväl av den närmsta släkten och före detta klanmedlemmarna till den (eller de) som lämnat sin klan vid giftermålet. Det är vanligt att ta farväl av den nygifta med en lite gåva de kan bära med sig på resan. Denna resa varar oftast i ett par veckor, och sällan i mer än en månad.

Skilsmässor är ganska ovanliga i Albeir. Inte för att det finns något tabu utan snarare för att de som väljer att gifta sig ofta går förlovade och bor tillsammans länge innan giftermålet blir av. Eftersom (minst) en av dem oftast måste lämna sin klan bakom sig gifter sig sällan folk utan att först vara säkra på att relationen är hållbar.

===Adoption===
Familjen och dess band är otroligt viktiga i Albeir, och till en [[adoption]] hör en av de största festerna som finns i landet. Inte bara är det storslagna måltider och mängder av gäster, ofta är hela klanen på plats tillsammans med vänner från andra klaner, utan festligheterna håller på flera dagar i sträck. Ju äldre den adopterade är, desto längre håller festen på.

Det äts mycket mat, det är vanligt att varje familj som kommer tar med sig och lagar en måltid var, och framför allt ställs det till med många lekar och spel.
Det hela går ut på att välkomna en ny familje- och klanmedlem och spelen involverar ofta att komma ihåg namn och berätta familjesägner. Trots skråligheterna kring firandet bryter det sällan ut slagsmål på adoptionsfester.

===Födelse===
Födseln har ett ovanligt litet firande bland Alber, som vanligtvis tar varje ursäkt de får att ställa med fest. Istället väntar de att barnet överlevt de första åren innan de firar. Då firas det med en namngivning och en fest som mer eller mindre är densamma som vid en adoption.

==Styrelseskick==
Albeir är klanerna, och klanerna är Albeir. Varje klanfamilj leds av en laird som väljer sin efterträdare. En laird är inte adlig, utan enbart ledare för sin klan. Klanernas inbördes relationer är komplicerade och skiftande. De större klanerna har ofta mindre klaner bundna till sig genom tradition eller personliga lojaliteter, men dessa skiftar över generationer.

Klanerna samlas under några sommarveckor varje år i Albeir’d för lairdmöte. Vid mötet hanteras konflikter mellan klanerna och ärenden som gäller landet i stort tas upp, men klanerna är självstyrande över sina områden och lairdmötet har ingen formell makt. Den vanligaste anledningen för klanerna att faktiskt göra gemensam sak de senaste generationerna har varit när adeln i norra Taronne försökt ta mark från låglandets klaner. Ingenting enar ett lairdmötet som uppnosiga sydlänningar.

Vid lairdmötet spelar vanligtvis Shinty, ett lagspel som utförs med en speciell klubba och en hård boll i läder eller trä. Mycket fest, bråk, och slagsmål är förväntat (och ses fram emot) under lairdmötet.

==Klanerna==
För en alb är hens familj och klanen viktigare än individen. Det är inte omöjligt att bli upptagen av en annan klan eller livnära sig som resande skald eller bard, men att ha brutit med sin familj är något som kommer förfölja en alb för resten av hens liv. De enda verkligt utstötta som finns i Albeir är de som av någon anledning blivit utkastade av sin klan.

Som i allt annat är klanen central i albernas klädval. Sydlänningar känner ofta till albernas tartanmönstrade belted plait och schalar, men många klaner väljer också att visa sin samhörighet genom smycken. Det är inte ovanligt att klanens huvudnäring avspeglas genom dessa symboler – exempelvis ullhantverk och stickade detaljer hos fåraherdarna, öronsmycken i brons bland gruvarbetarna, och broscher i ben hos jägare. Detta symboler är såpass viktiga för en alb att bära en annan klans tartan eller smycken är tabu och tolkas både som ett hån mot klanen som den tillhör, och som en skymf mot din egen klan för att du besudlar dig med andras symboler. Andra klaners symboler hanteras därför oftast med försiktighet. Gemensamt för alla klaner är att det oftast är lätt att visuellt urskilja även på avstånd vilken klan en alb tillhör så länge man vet vad man ska titta efter.

==Militär==
Albeir har ingen övergripande militär struktur eller strategi, men det finns svepande drag som de flesta krigsband har gemensamt. Det finns tre saker som genomsyrar Albeirs militär. I vilken utsträckning de olika används, om överhuvudtaget, varierar mellan regioner och Lairds härar.

Det första gemensamma draget är det lätta infanteriet. Albeir förlitar sig inte på massiva formationer av pikar eller musköter. Istället använder de nålstickstaktiker och slåss i små konfrontationer där par eller trissar av krigare där en löper runt med små tjocka sköldar och långa breda svärd som täcker en eller två skyttar beväpnade med bågar, armborst eller musköter. Dessa enheter är mycket effektiva på att slå ut fientligt befäl för att lamslå och förvirra en fiende. De har dock svårt att slåss i stora strider på öppna fält eller i okänd terräng. De har också svårt att hantera kavalleri.

Den andra grundstenen i Albeirs arméer är deras artilleri. Albeir har få tunga, stora kanoner. De har heller inget eget utvecklat kavalleri, då de inte har många bra ridhästar. Istället har de mest kraftiga hästar avlade för att dra plogar och timmer. Dessa används i krig för att dra mellanstora och små kanoner genom höglandets täta skogar och branta backar. Dessa kanoner är lastade på kärror som alltid är redo att användas för snabba överfall mot en marscherande fiende, laddade med solida kulor eller druvskott. De vinner sällan artilleri-dueller då kanonerna är för små för att nå upp till några imponerande räckvidder.

Sist men inte minst finns Albeirs långskepp, de så kallade Svanskeppen. Med ändlöst mycket timmer från de djupa skogarna och en lång kust har Albeir en stark tradition av skeppsbyggeri och sjöfart.
Albeirs skepp är grunda och låga, perfekta för amfibiska anfall och räder. Dock är de i det närmaste värdelösa i sjöslag. Även om större varianter kan bestyckas med kanoner blir de blåsta ur vattnet av moderna fregatter med större och högre placerad beväpning.

De långa Svanskeppens stora fördel ligger i hur snabbt och billigt de kan produceras, samt att de ofta kan undvika slag till sjöss genom att segla på grunda vatten som säkerligen skulle sänka andra fartyg.

==Sexualitet och Samlevnad==
För alber är idealet ett monogamt och livslångt förhållande där barn kan uppfostras inom klanen. Barn förväntas ta efter föräldrarnas skrå och bidra till klanens överlevnad. Det anses en stor ära att få adoptera ett barn som förlorat sin förälder, som inte sällan sker i våldsamheter mellan rivaliserande klaner.

==Alver i Albeir==
Alber är vidskepliga, och alver har alltid associerats med älvfolk. Alver är därför sällan välkomna i byarna, oavsett arbetsgivare eller sammanhang. Att släppa in en alv i byn ses i många klaner som att släppa in älvfolk i byn, och det kan inte bringa annat än olycka.

Generellt kan en säga att ju längre norrut i Albeir du åker, desto mer förtryckta och misstänkliggjorda är alverna. På samma sätt är förtrycket värre ju längre ut på landsbygden du åker. I de södraste städerna kan alver komma undan som daglönare, tjänare till medelklassen och möjligen lärlingar till enklare hantverkare, medan de i de norraste byarna kan förvänta sig att bli utjagade med sten om de ens närmar sig byns utkanter.

På grund av detta är alver väldigt ovanliga i Albeir. De alver som har, eller har haft rättare sagt, möjligheten att resa söderut till Taronne eller Rasvania gör ofta det. De alver som blir kvar i Albeir har antingen inget val eller stannar kvar på grund av någon sorts stolthet eller patriotism till landet.

=Religion och magi=
==Religion==
[[:Category:Den Stora Pantheonen|Den Stora Pantheonen]] är en stöttepelare för livet bland klanerna. Alber lever hårda liv, med många faror i skog och berg, och utlämnade i stort till årstidernas skiftningar. Alber sätter dock inte sin främsta tillit till gudarna, utan en brokig skara upphöjda, där [[Vict Marrigan]] och [[Vict Iun]] är de främsta. Marrigan och Iun sägs vara de två första människorna som bosatte sig i Albeir när världen var ung, men legenderna om vilka de var i livet varierar (alltifrån kön till vilka äventyr de var med om) vilket är orsaken bakom många bråk mellan klanfamiljerna. För utomstående så tycks inte mycket skilja sig från hur dessa upphöjda äras, och hur gudarna tillbes i övriga delar av De Västra Rikena.

Såpass nära [[Vict Marrigan]] och [[Vict Iun]] står det Albeirska folket att det inte är ovanligt att de lägger bort titlarna och snarare pratar om dem som att de vore gamla vänner eller andra närstående. "Marrigan hjälpte mig", "Iun är vis" och så vidare

Det är ovanligt för utomstående att lägga vikt vid Marrigan och Iun i sin tro, och de ger sällan sin hjälp till andra än alberna. Det händer att sydlänningar valt att bli en del av det albiska folket och de upphöjda verkar acceptera detta först efter att konvertiter genomlevt en rad prövningar.

==Magi och alkemi==
Alber är vidskepliga och misstror [[magi]] som farlig och magiker som lömska. Uppvaknande magiker behandlas ofta som klanlösa och skickas till [[Silverhäraden]] mer för att bli av med dem än av omsorg, alternativt till en druidcirkel. Det är inte ovanligt att klaner bränner magiker på bål om de upplevs som ett hot.

==Druider==
Druider är en mystisk grupp människor i Albeir som ses som en slags religiösa figurer som får utöva magi i Albeirs samhälle utan att skändas. Druider existerar någonstans emellan [[Caeducet#Caedux|Caedux]] och [[magiker]]. Alber godtar Druidernas magi som ofarlig då de har en religiös natur likt en Caedux eller [[Caeducet#Paladiner|Paladin]]. Druider fyller i mångt och mycket samma funktion i samhället som Caedux: rådgivning, själavård och ceremonier. Samtidigt gör de vad en magiker kan göra i andra länder utan att bli förkastaded då druidernas magi tros snarare vara en gudasänd gåva tillika en Caedux krafter.

Druider är löst organiserade i vänskapskretsar, kallade druidcirklar, som tar del av urgamla mysterier om hur världen är sammansatt. De tror, till skillnad från resten av Albeir, att magin är en naturlig del av världen. De dedikerar sig till att utforska och veta så mycket som möjligt om världen de lever i, och de försöker förstå sig på gudarnas vilja och beteende.

Många Druider är magiker, men inte alla. Det finns druider som besitter samma förmågor som en Caedux, men de har ingen tillhörighet till [[Caeducet]]. Det finns druider som inte besitter några övernaturliga förmågor utan helt enkelt besitter som visdom och kunskap om huskurer eller till och med alkemi.

Druider med magiska förmågor har inga kopplingar till [[Silverhäraden]] eller dess [[Magiker#Licensmagiker|licenser]] och det är inte ovanligt att Druider lär sig om de kaotiska aspekterna från början, och att de inte räds att djupdyka i dessa. Det är ovanligt att Druider blir [[Magiker#Paktmagiker|paktmagiker]], men de rynkar i regel inte på näsan åt de som blir det.

En nyuppväckt magiker i Albeir kommer antingen dödas eller jagas ut av sin Laird, eller så kommer närmsta Druid dit och tar den nyuppväckte under sin vinge. Det händer också att en Laird kallar på en Druid för att ta hand om den nyuppväckta, varpå Druiden tar åt sig ansvaret för novisen och praktiskt taget adopterar dem.

Druider kan leva på olika sätt och platser. Vissa lever med Lairds i deras fästningar som rådgivare eller dolda bland tjänarfolket, andra lever med sina familjer på sina torp eller gårdar. Vissa Druider lever helt och hållet ute i de djupa skogarna, eller högt upp i bergen, då ibland själva eller i sällskap av andra Druider och samhällets drivare.

=Vidare läsning=

=Sidor om {{PAGENAME}}=
{{#categorytree:Sidor om {{PAGENAME}}|hideroot|mode=pages}}

==Övrigt==

[[Category:Länder]]
[[Category:Västra Rikena]]
[[Category:Sidor om Albeir]]

Dräktguide

2025-12-06T19:53:40Z

LeoKurki: /* De Västra Rikena */

''Detta är en meta-artikel, vilket innebär att informationen riktar sig till dig som spelare och är skriven därefter.''

Många av länderna i Ekaya är inspirerade av verkliga kulturer och tidsepoker grundade Europa fram till 1700-talet (och dess relation till sin omvärld), och så även deras dräktskick. Samtliga kulturer blandar historiska influenser och det finns inget 'historiskt korrekt' i Ekaya. Det finns heller inga begränsningar på att inte bära kläder från en annan kultur, eftersom det i Ekaya förekommer kulturellt utbyte länder sinsemellan.

En bonde från Romembergh kan lika gärna bära en bredbrättad hatt, typisk för rasvaniter, och även om taronner är kända för sina axelmantlar och kavaljerhattar, finns det ingenting som hindrar en telam från att inspireras av senaste modet i Taronne. Detta gör att olika kulturers dräktskick kan blandas och inspireras av varandra.

Magiker är kända för att bära flashigt, färgstarkt, och excentriskt mode. Deras stil kan vara inspirerad av modet i landet de kommer ifrån eller bor i, men inte nödvändigtvis.

Notera att enskilda arrangörer kan ställa andra krav för sina lajv. Prata alltid med din arrangör om du känner dig osäker på dräkt till just din karaktär på lajvet du ska till.

==[[:Category: Västra Rikena|De Västra Rikena]]==
===[[Albeir]]===
Albeirs klädsel utgörs traditionellt av ylle, pälsar och läder. I modern tid är självklart andra tyger som linne också vanliga, men dessa importeras mest och kan vara väldigt dyra. Det lokalt tillverkade yllet färgas med växter och mineraler som finns tillgängliga i närområdet, och vävs sedan i rutiga och randiga mönster. Mönstren symboliserar ofta, men inte alltid klantillhörighet. Klaner i samma område använder ofta samma färger eftersom det är de som finns tillgängliga. Oftast hålls kläderna praktiska med enkla snitt, dock är det populärt med åtsittande byxor och skjortor med lösa fallande kiltar eller rockar utanpå. Väldigt vanligt är också stickade plagg som tröjor, baskrar, sjalar eller annat.

Under de senaste åren har även rockar och hattar i Lazulisk stil blivit populära, särskilt längs Albeirs västra och norra kust, då detta blivit ett sätt att utforska utländskt mode utan att associeras med Taronne. Längs östkusten går det också att se inslag av Rasvanska stilar. Inlandet, särskilt i norr, håller dock hårt i de inhemska kläderna - med undantag av Dhubhcarraig - dels av praktiska skäl men också av stolthet.

'''Inspiration:''' Skottland under 1600-1700 talet.

===[[Lazulia]]===
Sjöfarare från Lazulia bär lösa byxor, culottes eller breeches avskurna strax under knäet, tillsammans med yllestrumpor. På överkroppen bärs lösa skjortor eller blusar, och gärna lårlånga rockar och dekorerade trekantshattar. Kläder är ofta mycket fylliga och luftiga och hålls fast med armband och midjebälten i läder eller tyg.

'''Inspiration:''' Sjöröveriets guldålder i Karibien mellan år 1650-1726.

===[[Libra]]===
Långa, lösa klädesplagg i dova- eller jordnära färger och material som ylle och läder. Dekorationer i metall såsom halsband, armband och broscher är vanliga och representerar status, åstadkommanden och meriter. Klädseln upplevs ofta färglös och dyster.

===[[Nexalia]]===
För att överleva i Nexalias skogar är det framförallt viktigt att kunna röra sig smidigt och diskret. Kläderna ska klara väder och vind och hålla länge. De flesta nexalier har sytt sina egna kläder och lagat dem i flera omgångar. Läder med pälsdetaljer är vanligt. För nexalier är deras vapen värdefulla ägodelar en viktig del utav klädseln.

===[[Rasvania]]===
''Informationen om Rasvania är under arbete''

'''Inspiration:''' Slaviskt och östeuropeiskt 1700-tal.

===[[Taronne]]===

Axelmantlar, kravatter, kavaljerhattar, bicorne- och trekornshattar är modernt och populärt i Taronne. Baldriker och andra breda axelgehäng bärs även av dem som inte bär vapen. Taronner älskar att dekorera sina hattar med fjädrar, rosetter och andra detaljer och prydnader.

'''Inspiration:''' Frankrike och England under 1600-1700 talen.

====Längre beskrivning====

I sin allra enklaste form bär taronner några av följande plagg:
* Figurnära hellånga byxor eller vid fotsid/ankellång kjol, eller klänning i ankellängd, Ylle, linne eller siden är vanliga material på alla tre.
* Storskjorta/pösskjorta/blus i linne, siden eller liknande material
* Kavaljerhatt, bicorne eller tricorne, i antingen läder eller ullfilt
* Figurnära väst av valfri längd (men sällan längre än till skrevet), i ylle, siden eller linne
* Stövlar i läder (eller diskreta lågskor med överdrag/damasker)
* En moderiktig taronner bär även en enaxelmantel

I denna outfit skiljer sig en högstatus-taronner från en lågstatus dito genom tygkvalitet och sömnadsteknik, utsmyckning och dekoration på kläder, samt smycken och accessoarer.

Bortom denna mest grundläggande outfit är det i Taronne även vanligt med plaggen nedan, i olika kombinationer:
* Doublet (både långa och korta), i ylle eller siden
* Snörliv och stays
* Justaucorps/rockar/gowns, i ylle eller liknande
* Andra tjusiga hattar, såsom barretten
* Baldriker/bandolierer
* Lågskor med spännen, eller kortare stövlar
* Knälånga byxor med fall front, ofta kombinerat med knästrumpor

En taronner utsmyckar ofta sina kläder och sig själv med accessoarer och prydnader: armband, halsband, tiaror/diadem och ringar i ädla metaller och med ädla stenar, såväl som vackra och exklusiva tyger, kantband, foder och liknande.

===[[Tekozad]]===
I Tekozad går klädseln i dova och jordnära färger med många fickor och väskor. Skyddsglasögon, handskar och förkläden i läder är vanligt tillsammans med åtsittande och heltäckande klädsel. Tekozader uppskattar praktiskt mode och bär gärna med sig allt de behöver för dagen.

===[[Viveira]]===
Viveirer bär till vardags cotehardier i lång- eller kort modell med antingen kort eller lång ärm. De är antingen snörade, knäppta eller ihopsydda fram. På detta byggs ofta ett lager av överklänningar, västar, jackor eller rockar. Till en kort cotehardie bärs hosor och brokor. På huvudet bärs ofta dok och haklin, struthätta eller bycocket.

'''Inspiration:''' Frankrike och England under 1300-1400 talen.

==[[Det Garonska Imperiet]]==
===[[Caphar]]===
Rika Capharer bär utsmyckade och broderade kaftaner, thawb, och mantlar. Även toga används, en inspiration från Gara. De som öppet arbetar för Custodias eller senaten bär ofta plagg i djupröda nyanser. De med lägre status har mer praktiska åtsittande kläder som västar och vida byxor lämpliga för kroppsarbete, även dessa med broderier. Capharer målar ögon och läppar för att markera status, allianser och tillhörighet. Smycken som örhängen, halsband, armband och fotlänkar är vanliga.

'''Inspiration:''' Osmanska riket under 1500-1600 talen.

===[[Cordotiva]]===
Höga smockade kragar och voluminösa ärmar är moderiktigt i Cordotiva. Accessoarer i form av flertalet bälten, handskar, smycken och broderade väskor är vanligt. Överdådigt och färggrannt, starkt breddbetonat och starkt dekorerat. Olika former av baretter förses med smycken och plymer. Ytterplaggen är slitsade så att underliggande foder syns likt det romembergska modet. De flesta dräkter har snörningar så att den underliggande skjortan eller särken kan synas genom ytterplaggen.

'''Inspiration:''' Spanien och Italien under renässansen (1400-1600 talen).

===[[Gara]]===
I Gara finns en tydlig klyfta i mode mellan militärer och civila. Hos militärer har kläder ett praktiskt snitt där byxor är vanligare än långa kjolar, lågskor är vanligare än klackar, och huvudbonader är mindre och åtsittande. Både fest- och vardagskläder efterliknar gärna uniformerna i den imperiska armén.
Civila i Gara tenderar mot toga, chiton, stolla, och ankellånga tunikor. Heltäckande sjalar är mer vanliga än mantlar.
En sak som förenar allt Gara-mode är purpurns popularitet. Som den officiella färgen på det kejserliga hovet förekommer purpurfärgade plagg i alla samhällsklasser.

'''Inspiration:''' Romarriket och det hellenistiska Grekland .

===[[Romembergh]]===
I Romembergh bärs pösskjortor under slitsade doublets och byxor, alternativt bumlor med knästrumpor och strumpebandshållare. På byxorna sitter ofta dekorerade codpieces. På huvudet bärs hattar i olika former, gärna i sammet eller ylle och med fördel överdådiga fjäderpryder. Flerfärgade och asymmetriska kläder är högsta mode.

'''Inspiration:''' Tysk-romerska riket (1400-1500).

===[[Telam]]===
Telamer bär en ansiktsmask som täcker övre hälften av ansiktet. Till vardags är dessa masker ofta enkla och odekorerade, medans det vid tillställningar bärs mer dekorerade och utstuderade masker. Puffiga axlar med mycket tyg, långa klänningar med vida kappor och pösiga byxor är moderiktigt. På huvudet bärs kavaljer- eller florentinerhattar. Kläder har gärna snörning baktill eller på sidorna för att visa undertyget. Adeln bär peruker. Vapen bärs även till vardags.

'''Inspiration:''' Renässanstiden i centrala och södra Europa (1500-1600).

===[[Zelicáj]]===
Dräktskicket i Zelicáj präglas annars av vida, böljande silhuetter och former, med strategiskt eller praktiskt placerade “åtsmitningar”. Pösiga byxor med snäva smalben, böljande kjolar med hög midja och klänningar med snävt liv och böljande kjol är vanliga plagg i Zelicáj. Detta kombineras ofta med mer figurnära plagg närmast kroppen och sedan böljande rockar, kappor, gowns och mantlar ytterst.

På huvudet bär zelicer ofta tygstycken i olika former av sammansättning. Olika varianter av dok, turbaner och liknande. Om zelicer bär hattar är det ofta mjukare varianter såsom barret eller pillerburk och då ofta som ett uttryck för deras yrkesutövning.

=Pinterest=
Vi har ett Pinterest-konto där vi har samlat inspiration till de olika ländernas dräktskick. Den hittar ni här:
[https://se.pinterest.com/greyhawk_larp/ Grågripens Pinterest]

[[Category:Meta]]

Albeir

2025-12-06T19:52:13Z

LeoKurki: /* OFF-inspiration */

Albeir

2025-12-06T19:50:56Z

LeoKurki:

Astrabergen

2025-12-04T21:12:21Z

LeoKurki: /* Dimskogen Efin jangel */

Ekayas största bergskedja är den naturliga gränsen (och troligen grundläggande orsaken) som skiljer [[:Category: Västra Rikena|De Västra Rikena]] och [[Det Garonska Imperiet]]. Den sträcker sig i en båge från nordvästra [[Caphar]], norrut mot [[Tekozad|Tekozadiska]] [[Vildmarken|Vildmarksgränsen]] och sedan österut mot [[Zelicáj|Zelicájs]] nordvästra kust. Åtta länder har del av Astrabergen: [[Viveira]], [[Caphar]], [[Nexalia]], [[Romembergh]], [[Tekozad]], [[Gara]], [[Telam]] och [[Zelicáj]]. I folkmun kallas Astrabergen ofta för Ekayas Ryggrad, eller helt enkelt Ryggraden.

=Geografi=
Astrabergen sträcker sig 200 mil från kust till kust, och sammanlagt täcker den 354 kvadratkilometer.

Likt alla höga berg så har “Ekayas ryggrad” ett mycket annorlunda klimat högst upp jämfört med vid dess fötter, vilket påverkar både djur- och växtlivet på olika höjder. Vissa växter kan endast växa vid en specificerad höjd och inte längre upp eller ner, vilket ofta leder till att unika arter förekommer på bergssidorna.

Astrabergen delar för det mesta liknande karaktärsdrag längs hela sin sträcka, men på särskilda geografiska områden skiljer bergslandskapet sig markant från normen.

==Att resa genom bergen==
Att korsa bergen är minst sagt en strapats. Det krävs erfarenhet att finna rätt stigar, och fåtal individer är så pass säregna att de riskerar sina liv för att nå sådan skicklighetsnivå. Under vintern är det rena rama självmordet att resa över bergen, och under de varmare månaderna så kryllar dessa ociviliserade marker av monster.

Höjdsjuka drabbar mer än hälften av alla lågländare som tillbringar mer än ett par timmar på en höjd över 3 500 meter.

Det finns en liten skara av stigfinnare som kallar bergens fötter sina hem. De tillhör ingen organisation, och kan komma från vilka angränsande länder som helst. Dessa kan hjälpa de som vill ta sig över bergen i skymundan, men stigfinnarna förföljs av rykten och anklagelser om smuggling och folkrov.

Västledspassagen är en landsväg som går mellan Caphar och Viveira, och under mark har det grävts ut en handelstunnel mellan Tekozad och Telam. Dessa kräver dyr tull, men specialiserade handelsfolk vet att det är värt att betala flera lejon för att följa dansen kallad “tillgång och efterfrågan”.

==Fabelkittlar==
Uppe i bergen (och på enstaka platser i övriga Ekaya) finns det områden som drar till sig monster likt malen till eldslågan. Orsaken till detta tvistas ännu om bland bestologer; vare sig det har med [[Magi#Väven|Väven]] eller perfekta klimatförutsättningar att göra. Det är inte bara de lokala monstren som flockas hit, utan ovanliga bestar, sällsynta monster, och rent av vidunder som hör hemma i motsatta klimatförhållanden.

Dessa fabelkittlar är oerhört farligt att befinna sig i, då de utsvultna monstren är ovanligt blodtörstiga, tack vare territoriska dispyter monster emellan. Märkligt nog dras också villebråd till fabelkittlarna, så monstren har ständigt påfyllande föda att gotta sig i.

=Flora och Fauna=
Vid de nedre sluttningarna växer lövträd som lind, ek, bok, poppel, alm, kastanj, rönn, björk och lönn. På högre höjder dominerar barrskog såsom gran, lärk och olika tallarter.
Stora rovdjur såsom björnar, vargar, lodjur och järvar jagar efter murmeldjur, hare och olika gnagare här. I bergen finns en stor samling fågelarter, inklusive örnar, ripa, vråk, korp, falk och en drös med småfåglar.

==Monster i Astrabergen==
[[Bergsnackare]] frodas i underjordiska hålor och grottsystem, [[Harpy|harpyor]] ruvar bland trädtoppar, och [[Skvader|skvadern]] kilar kvickt över klippa och fjäll. Den olycklige vandraren kan stöta på fullvuxna [[Stenpadda|stenpaddor]] eller krossas av territoriska [[marskal]] bland bergen.

Ensamma [[luranko]] finns att hitta längs med hela bergskedjan, och det har rapporterats vid ett tillfälle att en faktiskt flock av dessa flygande monster skymtats.

[[Troll|Stortroll, eller bergstroll]], är ovanligt att stöta på; men resenärer har ibland hittat utsmyckade, övergivna grottor som bevis på trollens närvaro. Sagor om vilsna vandrare som räddats av vackra varelser härstammar säkerligen från ömsinnade troll som hjälpt folk hitta hem.

Volker van Dracht skriver om ett möte med en [[Stjärnbest]] uppe på en av de högsta bergen i Astrabergen. Att stjärnorna är närmre bergens höjd går inte att förneka, så måhända det finns sanning i att [[Astralas]] monster dyker upp bland dessa toppar, en eller två gånger per sekel.

Det är i dessa berg som man hör rykten av [[malvindr]], [[wiindigo]] och unika avarter av många vidunder.

=Västra Astrabergen=
Denna del av bergen sträcker sig från [[Caphar|Capharska]] bukten till den [[Tekozad|Tekozadiska]] och [[Romembergh|Romemberghska]] gränsen. Klimatet varierar från torrt till subtropiskt vid låglandet, men blir snabbt kallare på sina höjder.
==Viveira och Capharska gränsen==
Gränsen mellan lågland och högland mellan [[Viveira]] och [[Caphar]] är rent ut sagt dramatisk. Branta klippor skjuter upp från södra delen av skogen Erflóris (respektive norra Caphar på motsatta sluttningar), och fortsätter sträcka sig uppåt kilometer efter kilometer. Till slut så lugnar sig landskapet, och breder ut sig i massiv som bildar vidsträckta platåer, kallade “högslätterna”. Mellan varje upphöjning vilar skrovliga dalgångar, där floder rusar fram.

Det finns väldigt få stora sjöar uppe på dessa höjder, utan det mesta av vattnet rinner i hundratals små åar, ned mot kusten. Flera mineralkällor skjuter upp från urberget, och den som inte vet vilka vattendrag som är säkra att dricka ur riskerar att bli förgiftade av farliga substanser, såsom svavel och arsenik. På vissa bergstoppar går det att hitta varma källor som går att bada i året runt.

Den längsta och bredaste av massiv-platåerna växer i bergskedjans mitt. Krönet på denna del av bergen är unikt i hur smalt och skarpt det är, och kallas för Barbatan. Det finns endast en plats längst med detta krön där en naturlig passage uppstått.

==Västledspassagen==
Saria’gham ve Andooh är en stor kaldera-sjö som klyver Barbatan på sin mitt. De två topparna som skapats av denna erosion kallas för Dia och Domai. Det är här som landsvägen kallad “passagen” sammanlänkar Viveira och Caphar.

Det finns flertalet övernattningsstugor och färjor som sköts om av Västledsgillet. Gillet finansieras av både Viveira och Capar, och tar ut tull för dem som korsar Saria’gham. Under vintertid så står tullhuset tomt, och det går att korsa sjön utan att betala tull, men detta räknas som olagligt i Caphar.

Gillet har en vaktstyrka som kallas Passistansen (namnets ursprung går att skylla på felöversättning, och nu går namnet inte ändra tack vare en rad av invecklade Capharska klausuler) som ser till att passagen repareras och hålls säker från lösdrivare. Passistansen hyr ibland in monsterjägare och legoknektar för att hjälpa dem med faror såsom monster och rövare.

==Dimskogen Efin jangel==
Molnskogar bildas endast i ett smalt band på ett specifikt höjdläge, där de atmosfäriska förhållandena är rätt. En kännetecknande egenskap är ett konstant molntäcke i höjd med trädtopparna, vilket minskar mängden solljus som når marken. Träden i dessa områden är ofta kortare och har tjockare stammar än de som växer lägre ner. Den höga luftfuktigheten gynnar mossor, lavar och blommande växter som orkidéer. Markens jord är näringsrik men mycket fuktig, ofta bestående av torv och humus.

Efin jangel huserar många unika arter av vilt som bara går att finna här. Den som väljer att besöka den fuktiga skogen bör ta sig i akt (utöver att det vimlar av giftiga djur) då det sägs vandra [[älvfolk]] bland dimmorna. I Viveira kallas skogen “Ceja altura” vilket betyder “höjt ögonbryn”.

==Skilje==
En liten by med hårdnackade skogs- och bergfolk lever i harmoni med skog och natur.

==Västra fabelkitteln==
Det påstås att [[Grågripens Monsterjägarskola]] ligger dold bland bergen här, och troligen upprättades den för att utnyttja faktumet att monster samlas till området.

==Nexaliska bergen==
Det enda som, till synes, skiljer dessa berg från resterande Astrabergen är dess grönska. Många tåliga och envisa växter greppar sig fast bland karga klipphällar och branta höjder. Mossa växer där det egentligen är för torrt, och träden växer sig tjocka och högra trots mäktiga bergsvindar och kallare klimat.

Mycket av växtligheten har överdimensionerade rotsystem, som skjuter upp ur myllan och gör landskapet oerhört svårframkomlig. Många grytlevande djur bosätter sig här, och likaså även underjordiska monster. I dessa områden kan man finna stora mängder av “bösbestar”: monster som inte utgör särskilt stort hot, men ändå räknas som vidunder.

För den som söker efter Nexaliska patruller att idka byteshandel med så är det dessa berg man rör sig mot.

De [[magiker]] och [[Mirakel|mirakelutövare]] som reser igenom de Nexaliska bergen upplever snabbt att [[Magi#Väven|Väven]] är annorlunda mot resten av Ekaya. Det kan bäst beskrivas som en stor maska längs hela västra bergskedjan, med flera punkter som nästintill är skuggplatser.

==Flora och Fauna==
Några enstaka avarter av magniträd går att finna här: de högresta döntallen och de knubbiga bao bao. Även på högsta höjderna greppar sig lövträden fast; här växer svart ek, ask, al, frostkastanj, valnöt men också enträd och ädelcypresser. Tistelväxter är vanliga här, och breder ut sig tillsammans med rödlav längst med klippig terräng.
Här vimlar det av vilt såsom vildåsna, bergslejon, storörad guldstjärt, snömakak och tusentals fågel- och gnagararter.

===Monster i Västra Astrabergen===
[[Gaffelgadd|Gaffelgaddar]], [[Karmoisinkatt|karmoisinkatter]] och [[Quillback|quillbacks]] håller sig mestadels borta från resten av bergskedjan, då klimatet här är optimalt för deras överlevnad.

En mindre avart av blåskimrande [[Basilisk|basilisker]] lever i hålor mellan platåerna. De livnär sig mest på fisken i floderna, men när de vuxit sig stora nog slingrar de sig upp på högslätterna, och börjar jaga rådjur och vildåsnor. Dessa basilisker har inte lika potent förstenande gift som sina mer storväxta kusiner. Deras tunnare pansar gör också att de är enklare att nedgöra för monsterjägare.
Där skog och berg möts sägs det bo den sällsynta avkomman av [[Troll|skogs- och stentroll]]; en så kallad [[Rese]], men om dessa finns eller bara är en skröna tvistas det om bland monsterjägare.

=Centrala Astrabergen=
Denna del av bergen sträcker sig från [[Romembergh|Romemberghska]] gränsen, genom [[Tekozad]] och [[Gara]] samt slutar halvvägs genom Telam. Det är i denna del av Astrabergen man kan hitta de högsta av Ekayas berg. Snötäcka toppar och branta tundror är normen på de högre höjderna.Tusentals grottsystem perforerar dessa berg, så pass frekventa att man kan tro att urbergen är formade som en hålig ost. Flertal värdefulla mineralådror går att hitta, och många gruvor har byggts och övergivits genom åren.

Det finns ovanligt många forntidsruiner byggda som vakttorn på bergstopparna. Mängden med skydd från det kalla klimatet gör att laglösa från Gara, Romembergh, Telam och Tekozad flyr hit.

Det finns grupper av forna alvslavar från Tekozad och Caphar här, som samlats i stammar. Inte sanna [[Alver#Vildalver|vildalver]], men så nära som det går. Dessa “fria alver”, som de kallar sig själva, är plågoandar för de civiliserade folk som reser via handelstunnlar, eller arbetar som pälsjägare och örtplockare.

==Härskarspiran==
Ekayas högsta berg, Härskarspiran, ligger sydväst om staden [[Tekozads_Geografi#Ezvrolith|Ezvrolith]] och norr om Tvillingsjön i Gara. Det finns hundratals sägner om Härskarspiran, och vissa av bergsfoket dyrkar berget som en [[inevecti]] av [[Myvmare]] eller [[Langisele]]. Här sägs det att Ekayas sista [[drake]] sågs, men det är troligen bara skrock och myt.

==Himmelsöar==
Vissa berg är så höga att de blir isolerade och skapar ett unikt ekosystem. Hittills har stycken himmelsöar funnits och dokumenterats, och samtliga huserar arter av flora och fauna som inte går att hitta någon annanstans i Ekaya.

==Ezvrolithiska glaciären==
Centrala Astrabergen inrymmer endast en glaciär, men det räcker gott och väl, då den är massiv och evig. Det är härifrån som glaciärsjöar bildas, och i sinom tid rinner nedför bergen i stora vattenfall. Då smältvattnet under vårtid når låglandet orsakas det ofta översvämningar.

==Flora och Fauna==
===Monster i Centrala Astrabergen===
Storväxta fladdermusiknande monster, kallade [[fladdernatter]], bosätter sig i skogarna längst med sluttningarna. [[Waargbest|Waargbestar]] jagar storvilt, [[Troglodiit|troglodiiter]] lurar bland gryt och grotta, och [[Levingeir|levingeirs]] kastar ljungeld omkring sig på stjärnklara nätter.

Genom historien har två fall av de fasansfulla [[Meteorachnes]] rapporterats. Varför dessa ökenmonster har huserat i bergen vet ingen. Det sades att dessa monster hade mer stålfärgat skal än sina släktingar i söder, och att de använde sina lysande gaddar att locka till sig villebråd likt en djuphavsfisk.

Legenden om bergets konung: [[behemoth]], kan återberättas vid varje lägereld, och det har vid ett tillfälle jagats ned en [[bjarndaufyrste]] av en grupp med mästerjägare i närheten av himmelsön Caiorontos.

=Östra Astrabergen=
Denna del av bergen sträcker sig genom [[Telam]]. Här breder sig landskapet ut i fjällsområden. Gränslandet kallas för “förfjäll” och man märker direkt när man nått fram till lågfjällen, då inga sammanhängande skogar växer här. Marken täcks istället av alpinbuskage och enstaka lågväxta träd. Ju högre man reser desto mer övergår landskapet i högfjäll.

Väst och öst om floden Silvertår bildas det ofta kärr och myrar vid bergens fötter. Här bosätter sig lersamlare som bränner tegelsten- och pannor, pälsjägare ute efter bäver, bisamråtta och de fruktsamma sumphumparna, eller enstöriga fiskare på jakt efter träskfisk.

I Telams mitt så skjuter det ut en bergskil mot sydöst. Här är bergen mer lika resterande Bergskedjan, och det finns en ovanligt stor mängd glaciärer här. Det friska, mineralrika vattnet samlas i Telams största sjö som sedan rinner ut i Silvertår mot kusten.

==Flora och Fauna==
Eftersom träden aldrig fått grepp om dessa fjäll så är det vanligt med lågväxande buskar, lavar och tusentals arter av blommor. Utöver de arter som förekommer i samtliga delar av bergskedjan så finns här också: ren, älg, myskoxe, tundrauggla, sork, klippfasan, fjällräv, snöleopard, jak, grottbjörnar och en onödigt mängd myggor.

En unik art av salamander lever längs med sluttningarna. Vöderödlorna, som de kallas, är kända för att de föder levande ungar.

===Monster i Östra Astrabergen===
Många av de monster man skymtar bland bergen saknas här, troligen då den stora mängd [[Vampyr|vampyrer]] som finns i [[Telam]] har jagat bort dem. Bergen kryllar för övrigt av just dessa lågvampyrer, som har lärt sig överleva den hårda vintern, och kan husera med blod under flera månader. I träskmarkerna växer sig [[Bloeszuiger|bloedzuigers]] mätta på vilt- och folkblod från bybor. I närheten av sankmarkerna (där det också finns närliggande öppna landskap) surrar [[Blodslans|blodslansar]] runt, redo att med oerhört snabbhet ränna sina vassa snablar i bogen på överraskade klövdjur.

Det finns en avart av [[lönnskördare]] som sägs kunna hoppa flera meter, vertikalt och horisontellt, experter på att gömma sig i snö.

I syd, mot [[Zelicáj]], har det skymtats [[Wolkenwald|Wolkenwalds]], osalig andar förbannad att fastna i formen av ett träd. De krälar långsamt fram på rotliknande tentakler, spridandes en ohelig dimma omkring sig.

Sist, men absolut inte minst, så är det här [[Mantikora|mantikoror]] har sin hemvist. Klimatet är perfekt för dessa köttätare, och deras förkärlek att samla på ben från sina offer avslöjar var deras gryt ligger dolda.

[[Category: Geografi]]

Astrabergen

2025-12-04T21:10:41Z

LeoKurki:

Ekayas största bergskedja är den naturliga gränsen (och troligen grundläggande orsaken) som skiljer [[:Category: Västra Rikena|De Västra Rikena]] och [[Det Garonska Imperiet]]. Den sträcker sig i en båge från nordvästra [[Caphar]], norrut mot [[Tekozad|Tekozadiska]] [[Vildmarken|Vildmarksgränsen]] och sedan österut mot [[Zelicáj|Zelicájs]] nordvästra kust. Åtta länder har del av Astrabergen: [[Viveira]], [[Caphar]], [[Nexalia]], [[Romembergh]], [[Tekozad]], [[Gara]], [[Telam]] och [[Zelicáj]]. I folkmun kallas Astrabergen ofta för Ekayas Ryggrad, eller helt enkelt Ryggraden.

=Geografi=
Astrabergen sträcker sig 200 mil från kust till kust, och sammanlagt täcker den 354 kvadratkilometer.

Likt alla höga berg så har “Ekayas ryggrad” ett mycket annorlunda klimat högst upp jämfört med vid dess fötter, vilket påverkar både djur- och växtlivet på olika höjder. Vissa växter kan endast växa vid en specificerad höjd och inte längre upp eller ner, vilket ofta leder till att unika arter förekommer på bergssidorna.

Astrabergen delar för det mesta liknande karaktärsdrag längs hela sin sträcka, men på särskilda geografiska områden skiljer bergslandskapet sig markant från normen.

==Att resa genom bergen==
Att korsa bergen är minst sagt en strapats. Det krävs erfarenhet att finna rätt stigar, och fåtal individer är så pass säregna att de riskerar sina liv för att nå sådan skicklighetsnivå. Under vintern är det rena rama självmordet att resa över bergen, och under de varmare månaderna så kryllar dessa ociviliserade marker av monster.

Höjdsjuka drabbar mer än hälften av alla lågländare som tillbringar mer än ett par timmar på en höjd över 3 500 meter.

Det finns en liten skara av stigfinnare som kallar bergens fötter sina hem. De tillhör ingen organisation, och kan komma från vilka angränsande länder som helst. Dessa kan hjälpa de som vill ta sig över bergen i skymundan, men stigfinnarna förföljs av rykten och anklagelser om smuggling och folkrov.

Västledspassagen är en landsväg som går mellan Caphar och Viveira, och under mark har det grävts ut en handelstunnel mellan Tekozad och Telam. Dessa kräver dyr tull, men specialiserade handelsfolk vet att det är värt att betala flera lejon för att följa dansen kallad “tillgång och efterfrågan”.

==Fabelkittlar==
Uppe i bergen (och på enstaka platser i övriga Ekaya) finns det områden som drar till sig monster likt malen till eldslågan. Orsaken till detta tvistas ännu om bland bestologer; vare sig det har med [[Magi#Väven|Väven]] eller perfekta klimatförutsättningar att göra. Det är inte bara de lokala monstren som flockas hit, utan ovanliga bestar, sällsynta monster, och rent av vidunder som hör hemma i motsatta klimatförhållanden.

Dessa fabelkittlar är oerhört farligt att befinna sig i, då de utsvultna monstren är ovanligt blodtörstiga, tack vare territoriska dispyter monster emellan. Märkligt nog dras också villebråd till fabelkittlarna, så monstren har ständigt påfyllande föda att gotta sig i.

=Flora och Fauna=
Vid de nedre sluttningarna växer lövträd som lind, ek, bok, poppel, alm, kastanj, rönn, björk och lönn. På högre höjder dominerar barrskog såsom gran, lärk och olika tallarter.
Stora rovdjur såsom björnar, vargar, lodjur och järvar jagar efter murmeldjur, hare och olika gnagare här. I bergen finns en stor samling fågelarter, inklusive örnar, ripa, vråk, korp, falk och en drös med småfåglar.

==Monster i Astrabergen==
[[Bergsnackare]] frodas i underjordiska hålor och grottsystem, [[Harpy|harpyor]] ruvar bland trädtoppar, och [[Skvader|skvadern]] kilar kvickt över klippa och fjäll. Den olycklige vandraren kan stöta på fullvuxna [[Stenpadda|stenpaddor]] eller krossas av territoriska [[marskal]] bland bergen.

Ensamma [[luranko]] finns att hitta längs med hela bergskedjan, och det har rapporterats vid ett tillfälle att en faktiskt flock av dessa flygande monster skymtats.

[[Troll|Stortroll, eller bergstroll]], är ovanligt att stöta på; men resenärer har ibland hittat utsmyckade, övergivna grottor som bevis på trollens närvaro. Sagor om vilsna vandrare som räddats av vackra varelser härstammar säkerligen från ömsinnade troll som hjälpt folk hitta hem.

Volker van Dracht skriver om ett möte med en [[Stjärnbest]] uppe på en av de högsta bergen i Astrabergen. Att stjärnorna är närmre bergens höjd går inte att förneka, så måhända det finns sanning i att [[Astralas]] monster dyker upp bland dessa toppar, en eller två gånger per sekel.

Det är i dessa berg som man hör rykten av [[malvindr]], [[wiindigo]] och unika avarter av många vidunder.

=Västra Astrabergen=
Denna del av bergen sträcker sig från [[Caphar|Capharska]] bukten till den [[Tekozad|Tekozadiska]] och [[Romembergh|Romemberghska]] gränsen. Klimatet varierar från torrt till subtropiskt vid låglandet, men blir snabbt kallare på sina höjder.
==Viveira och Capharska gränsen==
Gränsen mellan lågland och högland mellan [[Viveira]] och [[Caphar]] är rent ut sagt dramatisk. Branta klippor skjuter upp från södra delen av skogen Erflóris (respektive norra Caphar på motsatta sluttningar), och fortsätter sträcka sig uppåt kilometer efter kilometer. Till slut så lugnar sig landskapet, och breder ut sig i massiv som bildar vidsträckta platåer, kallade “högslätterna”. Mellan varje upphöjning vilar skrovliga dalgångar, där floder rusar fram.

Det finns väldigt få stora sjöar uppe på dessa höjder, utan det mesta av vattnet rinner i hundratals små åar, ned mot kusten. Flera mineralkällor skjuter upp från urberget, och den som inte vet vilka vattendrag som är säkra att dricka ur riskerar att bli förgiftade av farliga substanser, såsom svavel och arsenik. På vissa bergstoppar går det att hitta varma källor som går att bada i året runt.

Den längsta och bredaste av massiv-platåerna växer i bergskedjans mitt. Krönet på denna del av bergen är unikt i hur smalt och skarpt det är, och kallas för Barbatan. Det finns endast en plats längst med detta krön där en naturlig passage uppstått.

==Västledspassagen==
Saria’gham ve Andooh är en stor kaldera-sjö som klyver Barbatan på sin mitt. De två topparna som skapats av denna erosion kallas för Dia och Domai. Det är här som landsvägen kallad “passagen” sammanlänkar Viveira och Caphar.

Det finns flertalet övernattningsstugor och färjor som sköts om av Västledsgillet. Gillet finansieras av både Viveira och Capar, och tar ut tull för dem som korsar Saria’gham. Under vintertid så står tullhuset tomt, och det går att korsa sjön utan att betala tull, men detta räknas som olagligt i Caphar.

Gillet har en vaktstyrka som kallas Passistansen (namnets ursprung går att skylla på felöversättning, och nu går namnet inte ändra tack vare en rad av invecklade Capharska klausuler) som ser till att passagen repareras och hålls säker från lösdrivare. Passistansen hyr ibland in monsterjägare och legoknektar för att hjälpa dem med faror såsom monster och rövare.

==Dimskogen Efin jangel==
Molnskogar bildas endast i ett smalt band på ett specifikt höjdläge, där de atmosfäriska förhållandena är rätt. En kännetecknande egenskap är ett konstant molntäcke i höjd med trädtopparna, vilket minskar mängden solljus som når marken. Träden i dessa områden är ofta kortare och har tjockare stammar än de som växer lägre ner. Den höga luftfuktigheten gynnar mossor, lavar och blommande växter som orkidéer. Markens jord är näringsrik men mycket fuktig, ofta bestående av torv och humus.

Elfin jangel huserar många unika arter av vilt som bara går att finna här. Den som väljer att besöka den fuktiga skogen bör ta sig i akt (utöver att det vimlar av giftiga djur) då det sägs vandra älvfolk bland dimmorna. I Viveira kallas skogen “Ceja altura” vilket betyder “höjt ögonbryn”.

==Skilje==
En liten by med hårdnackade skogs- och bergfolk lever i harmoni med skog och natur.

==Västra fabelkitteln==
Det påstås att [[Grågripens Monsterjägarskola]] ligger dold bland bergen här, och troligen upprättades den för att utnyttja faktumet att monster samlas till området.

==Nexaliska bergen==
Det enda som, till synes, skiljer dessa berg från resterande Astrabergen är dess grönska. Många tåliga och envisa växter greppar sig fast bland karga klipphällar och branta höjder. Mossa växer där det egentligen är för torrt, och träden växer sig tjocka och högra trots mäktiga bergsvindar och kallare klimat.

Mycket av växtligheten har överdimensionerade rotsystem, som skjuter upp ur myllan och gör landskapet oerhört svårframkomlig. Många grytlevande djur bosätter sig här, och likaså även underjordiska monster. I dessa områden kan man finna stora mängder av “bösbestar”: monster som inte utgör särskilt stort hot, men ändå räknas som vidunder.

För den som söker efter Nexaliska patruller att idka byteshandel med så är det dessa berg man rör sig mot.

De [[magiker]] och [[Mirakel|mirakelutövare]] som reser igenom de Nexaliska bergen upplever snabbt att [[Magi#Väven|Väven]] är annorlunda mot resten av Ekaya. Det kan bäst beskrivas som en stor maska längs hela västra bergskedjan, med flera punkter som nästintill är skuggplatser.

==Flora och Fauna==
Några enstaka avarter av magniträd går att finna här: de högresta döntallen och de knubbiga bao bao. Även på högsta höjderna greppar sig lövträden fast; här växer svart ek, ask, al, frostkastanj, valnöt men också enträd och ädelcypresser. Tistelväxter är vanliga här, och breder ut sig tillsammans med rödlav längst med klippig terräng.
Här vimlar det av vilt såsom vildåsna, bergslejon, storörad guldstjärt, snömakak och tusentals fågel- och gnagararter.

===Monster i Västra Astrabergen===
[[Gaffelgadd|Gaffelgaddar]], [[Karmoisinkatt|karmoisinkatter]] och [[Quillback|quillbacks]] håller sig mestadels borta från resten av bergskedjan, då klimatet här är optimalt för deras överlevnad.

En mindre avart av blåskimrande [[Basilisk|basilisker]] lever i hålor mellan platåerna. De livnär sig mest på fisken i floderna, men när de vuxit sig stora nog slingrar de sig upp på högslätterna, och börjar jaga rådjur och vildåsnor. Dessa basilisker har inte lika potent förstenande gift som sina mer storväxta kusiner. Deras tunnare pansar gör också att de är enklare att nedgöra för monsterjägare.
Där skog och berg möts sägs det bo den sällsynta avkomman av [[Troll|skogs- och stentroll]]; en så kallad [[Rese]], men om dessa finns eller bara är en skröna tvistas det om bland monsterjägare.

=Centrala Astrabergen=
Denna del av bergen sträcker sig från [[Romembergh|Romemberghska]] gränsen, genom [[Tekozad]] och [[Gara]] samt slutar halvvägs genom Telam. Det är i denna del av Astrabergen man kan hitta de högsta av Ekayas berg. Snötäcka toppar och branta tundror är normen på de högre höjderna.Tusentals grottsystem perforerar dessa berg, så pass frekventa att man kan tro att urbergen är formade som en hålig ost. Flertal värdefulla mineralådror går att hitta, och många gruvor har byggts och övergivits genom åren.

Det finns ovanligt många forntidsruiner byggda som vakttorn på bergstopparna. Mängden med skydd från det kalla klimatet gör att laglösa från Gara, Romembergh, Telam och Tekozad flyr hit.

Det finns grupper av forna alvslavar från Tekozad och Caphar här, som samlats i stammar. Inte sanna [[Alver#Vildalver|vildalver]], men så nära som det går. Dessa “fria alver”, som de kallar sig själva, är plågoandar för de civiliserade folk som reser via handelstunnlar, eller arbetar som pälsjägare och örtplockare.

==Härskarspiran==
Ekayas högsta berg, Härskarspiran, ligger sydväst om staden [[Tekozads_Geografi#Ezvrolith|Ezvrolith]] och norr om Tvillingsjön i Gara. Det finns hundratals sägner om Härskarspiran, och vissa av bergsfoket dyrkar berget som en [[inevecti]] av [[Myvmare]] eller [[Langisele]]. Här sägs det att Ekayas sista [[drake]] sågs, men det är troligen bara skrock och myt.

==Himmelsöar==
Vissa berg är så höga att de blir isolerade och skapar ett unikt ekosystem. Hittills har stycken himmelsöar funnits och dokumenterats, och samtliga huserar arter av flora och fauna som inte går att hitta någon annanstans i Ekaya.

==Ezvrolithiska glaciären==
Centrala Astrabergen inrymmer endast en glaciär, men det räcker gott och väl, då den är massiv och evig. Det är härifrån som glaciärsjöar bildas, och i sinom tid rinner nedför bergen i stora vattenfall. Då smältvattnet under vårtid når låglandet orsakas det ofta översvämningar.

==Flora och Fauna==
===Monster i Centrala Astrabergen===
Storväxta fladdermusiknande monster, kallade [[fladdernatter]], bosätter sig i skogarna längst med sluttningarna. [[Waargbest|Waargbestar]] jagar storvilt, [[Troglodiit|troglodiiter]] lurar bland gryt och grotta, och [[Levingeir|levingeirs]] kastar ljungeld omkring sig på stjärnklara nätter.

Genom historien har två fall av de fasansfulla [[Meteorachnes]] rapporterats. Varför dessa ökenmonster har huserat i bergen vet ingen. Det sades att dessa monster hade mer stålfärgat skal än sina släktingar i söder, och att de använde sina lysande gaddar att locka till sig villebråd likt en djuphavsfisk.

Legenden om bergets konung: [[behemoth]], kan återberättas vid varje lägereld, och det har vid ett tillfälle jagats ned en [[bjarndaufyrste]] av en grupp med mästerjägare i närheten av himmelsön Caiorontos.

=Östra Astrabergen=
Denna del av bergen sträcker sig genom [[Telam]]. Här breder sig landskapet ut i fjällsområden. Gränslandet kallas för “förfjäll” och man märker direkt när man nått fram till lågfjällen, då inga sammanhängande skogar växer här. Marken täcks istället av alpinbuskage och enstaka lågväxta träd. Ju högre man reser desto mer övergår landskapet i högfjäll.

Väst och öst om floden Silvertår bildas det ofta kärr och myrar vid bergens fötter. Här bosätter sig lersamlare som bränner tegelsten- och pannor, pälsjägare ute efter bäver, bisamråtta och de fruktsamma sumphumparna, eller enstöriga fiskare på jakt efter träskfisk.

I Telams mitt så skjuter det ut en bergskil mot sydöst. Här är bergen mer lika resterande Bergskedjan, och det finns en ovanligt stor mängd glaciärer här. Det friska, mineralrika vattnet samlas i Telams största sjö som sedan rinner ut i Silvertår mot kusten.

==Flora och Fauna==
Eftersom träden aldrig fått grepp om dessa fjäll så är det vanligt med lågväxande buskar, lavar och tusentals arter av blommor. Utöver de arter som förekommer i samtliga delar av bergskedjan så finns här också: ren, älg, myskoxe, tundrauggla, sork, klippfasan, fjällräv, snöleopard, jak, grottbjörnar och en onödigt mängd myggor.

En unik art av salamander lever längs med sluttningarna. Vöderödlorna, som de kallas, är kända för att de föder levande ungar.

===Monster i Östra Astrabergen===
Många av de monster man skymtar bland bergen saknas här, troligen då den stora mängd [[Vampyr|vampyrer]] som finns i [[Telam]] har jagat bort dem. Bergen kryllar för övrigt av just dessa lågvampyrer, som har lärt sig överleva den hårda vintern, och kan husera med blod under flera månader. I träskmarkerna växer sig [[Bloeszuiger|bloedzuigers]] mätta på vilt- och folkblod från bybor. I närheten av sankmarkerna (där det också finns närliggande öppna landskap) surrar [[Blodslans|blodslansar]] runt, redo att med oerhört snabbhet ränna sina vassa snablar i bogen på överraskade klövdjur.

Det finns en avart av [[lönnskördare]] som sägs kunna hoppa flera meter, vertikalt och horisontellt, experter på att gömma sig i snö.

I syd, mot [[Zelicáj]], har det skymtats [[Wolkenwald|Wolkenwalds]], osalig andar förbannad att fastna i formen av ett träd. De krälar långsamt fram på rotliknande tentakler, spridandes en ohelig dimma omkring sig.

Sist, men absolut inte minst, så är det här [[Mantikora|mantikoror]] har sin hemvist. Klimatet är perfekt för dessa köttätare, och deras förkärlek att samla på ben från sina offer avslöjar var deras gryt ligger dolda.

[[Category: Geografi]]

Astrabergen

2025-12-02T19:09:35Z

LeoKurki: Skapade sidan med 'Ekayas största bergskedja är den naturliga gränsen (och troligen grundläggande orsaken) som skiljer De Västra Rikena och Det Garonska Imperiet. Den sträcker sig i en båge från nordvästra Caphar, norrut mot Tekozadiska Vildmarksgränsen och sedan österut mot Zelicájs nordvästra kust. Åtta länder har del av Astrabergen: Viveira, Caphar, Nexalia, Romembergh, Tekozad...'

Ekayas största bergskedja är den naturliga gränsen (och troligen grundläggande orsaken) som skiljer [[:Category: Västra Rikena|De Västra Rikena]] och [[Det Garonska Imperiet]]. Den sträcker sig i en båge från nordvästra [[Caphar]], norrut mot [[Tekozad|Tekozadiska]] [[Vildmarken|Vildmarksgränsen]] och sedan österut mot [[Zelicáj|Zelicájs]] nordvästra kust. Åtta länder har del av Astrabergen: [[Viveira]], [[Caphar]], [[Nexalia]], [[Romembergh]], [[Tekozad]], [[Gara]], [[Telam]] och [[Zelicáj]]. I folkmun kallas Astrabergen ofta för Ekayas Ryggrad, eller helt enkelt Ryggraden.

{{TOC limit|2}}

=Geografi=
Astrabergen sträcker sig 200 mil från kust till kust, och sammanlagt täcker den 354 kvadratkilometer.

Likt alla höga berg så har “Ekayas ryggrad” ett mycket annorlunda klimat högst upp jämfört med vid dess fötter, vilket påverkar både djur- och växtlivet på olika höjder. Vissa växter kan endast växa vid en specificerad höjd och inte längre upp eller ner, vilket ofta leder till att unika arter förekommer på bergssidorna.

Astrabergen delar för det mesta liknande karaktärsdrag längs hela sin sträcka, men på särskilda geografiska områden skiljer bergslandskapet sig markant från normen.

==Att resa genom bergen==
Att korsa bergen är minst sagt en strapats. Det krävs erfarenhet att finna rätt stigar, och fåtal individer är så pass säregna att de riskerar sina liv för att nå sådan skicklighetsnivå. Under vintern är det rena rama självmordet att resa över bergen, och under de varmare månaderna så kryllar dessa ociviliserade marker av monster.

Höjdsjuka drabbar mer än hälften av alla lågländare som tillbringar mer än ett par timmar på en höjd över 3 500 meter.

Det finns en liten skara av stigfinnare som kallar bergens fötter sina hem. De tillhör ingen organisation, och kan komma från vilka angränsande länder som helst. Dessa kan hjälpa de som vill ta sig över bergen i skymundan, men stigfinnarna förföljs av rykten och anklagelser om smuggling och folkrov.

Västledspassagen är en landsväg som går mellan Caphar och Viveira, och under mark har det grävts ut en handelstunnel mellan Tekozad och Telam. Dessa kräver dyr tull, men specialiserade handelsfolk vet att det är värt att betala flera lejon för att följa dansen kallad “tillgång och efterfrågan”.

==Fabelkittlar==
Uppe i bergen (och på enstaka platser i övriga Ekaya) finns det områden som drar till sig monster likt malen till eldslågan. Orsaken till detta tvistas ännu om bland bestologer; vare sig det har med [[Magi#Väven|Väven]] eller perfekta klimatförutsättningar att göra. Det är inte bara de lokala monstren som flockas hit, utan ovanliga bestar, sällsynta monster, och rent av vidunder som hör hemma i motsatta klimatförhållanden.

Dessa fabelkittlar är oerhört farligt att befinna sig i, då de utsvultna monstren är ovanligt blodtörstiga, tack vare territoriska dispyter monster emellan. Märkligt nog dras också villebråd till fabelkittlarna, så monstren har ständigt påfyllande föda att gotta sig i.

=Flora och Fauna=
Vid de nedre sluttningarna växer lövträd som lind, ek, bok, poppel, alm, kastanj, rönn, björk och lönn. På högre höjder dominerar barrskog såsom gran, lärk och olika tallarter.
Stora rovdjur såsom björnar, vargar, lodjur och järvar jagar efter murmeldjur, hare och olika gnagare här. I bergen finns en stor samling fågelarter, inklusive örnar, ripa, vråk, korp, falk och en drös med småfåglar.

==Monster i Astrabergen==
[[Bergsnackare]] frodas i underjordiska hålor och grottsystem, [[Harpy|harpyor]] ruvar bland trädtoppar, och [[Skvader|skvadern]] kilar kvickt över klippa och fjäll. Den olycklige vandraren kan stöta på fullvuxna [[Stenpadda|stenpaddor]] eller krossas av territoriska [[marskal]] bland bergen.

Ensamma [[luranko]] finns att hitta längs med hela bergskedjan, och det har rapporterats vid ett tillfälle att en faktiskt flock av dessa flygande monster skymtats.

[[Troll|Stortroll, eller bergstroll]], är ovanligt att stöta på; men resenärer har ibland hittat utsmyckade, övergivna grottor som bevis på trollens närvaro. Sagor om vilsna vandrare som räddats av vackra varelser härstammar säkerligen från ömsinnade troll som hjälpt folk hitta hem.

Volker van Dracht skriver om ett möte med en [[Stjärnbest]] uppe på en av de högsta bergen i Astrabergen. Att stjärnorna är närmre bergens höjd går inte att förneka, så måhända det finns sanning i att [[Astralas]] monster dyker upp bland dessa toppar, en eller två gånger per sekel.

Det är i dessa berg som man hör rykten av [[malvindr]], [[wiindigo]] och unika avarter av många vidunder.

=Västra Astrabergen=
Denna del av bergen sträcker sig från [[Caphar|Capharska]] bukten till den [[Tekozad|Tekozadiska]] och [[Romembergh|Romemberghska]] gränsen. Klimatet varierar från torrt till subtropiskt vid låglandet, men blir snabbt kallare på sina höjder.
==Viveira och Capharska gränsen==
Gränsen mellan lågland och högland mellan [[Viveira]] och [[Caphar]] är rent ut sagt dramatisk. Branta klippor skjuter upp från södra delen av skogen Erflóris (respektive norra Caphar på motsatta sluttningar), och fortsätter sträcka sig uppåt kilometer efter kilometer. Till slut så lugnar sig landskapet, och breder ut sig i massiv som bildar vidsträckta platåer, kallade “högslätterna”. Mellan varje upphöjning vilar skrovliga dalgångar, där floder rusar fram.

Det finns väldigt få stora sjöar uppe på dessa höjder, utan det mesta av vattnet rinner i hundratals små åar, ned mot kusten. Flera mineralkällor skjuter upp från urberget, och den som inte vet vilka vattendrag som är säkra att dricka ur riskerar att bli förgiftade av farliga substanser, såsom svavel och arsenik. På vissa bergstoppar går det att hitta varma källor som går att bada i året runt.

Den längsta och bredaste av massiv-platåerna växer i bergskedjans mitt. Krönet på denna del av bergen är unikt i hur smalt och skarpt det är, och kallas för Barbatan. Det finns endast en plats längst med detta krön där en naturlig passage uppstått.

==Västledspassagen==
Saria’gham ve Andooh är en stor kaldera-sjö som klyver Barbatan på sin mitt. De två topparna som skapats av denna erosion kallas för Dia och Domai. Det är här som landsvägen kallad “passagen” sammanlänkar Viveira och Caphar.

Det finns flertalet övernattningsstugor och färjor som sköts om av Västledsgillet. Gillet finansieras av både Viveira och Capar, och tar ut tull för dem som korsar Saria’gham. Under vintertid så står tullhuset tomt, och det går att korsa sjön utan att betala tull, men detta räknas som olagligt i Caphar.

Gillet har en vaktstyrka som kallas Passistansen (namnets ursprung går att skylla på felöversättning, och nu går namnet inte ändra tack vare en rad av invecklade Capharska klausuler) som ser till att passagen repareras och hålls säker från lösdrivare. Passistansen hyr ibland in monsterjägare och legoknektar för att hjälpa dem med faror såsom monster och rövare.

==Dimskogen Efin jangel==
Molnskogar bildas endast i ett smalt band på ett specifikt höjdläge, där de atmosfäriska förhållandena är rätt. En kännetecknande egenskap är ett konstant molntäcke i höjd med trädtopparna, vilket minskar mängden solljus som når marken. Träden i dessa områden är ofta kortare och har tjockare stammar än de som växer lägre ner. Den höga luftfuktigheten gynnar mossor, lavar och blommande växter som orkidéer. Markens jord är näringsrik men mycket fuktig, ofta bestående av torv och humus.

Elfin jangel huserar många unika arter av vilt som bara går att finna här. Den som väljer att besöka den fuktiga skogen bör ta sig i akt (utöver att det vimlar av giftiga djur) då det sägs vandra älvfolk bland dimmorna. I Viveira kallas skogen “Ceja altura” vilket betyder “höjt ögonbryn”.

==Skilje==
En liten by med hårdnackade skogs- och bergfolk lever i harmoni med skog och natur.

==Västra fabelkitteln==
Det påstås att [[Grågripens Monsterjägarskola]] ligger dold bland bergen här, och troligen upprättades den för att utnyttja faktumet att monster samlas till området.

==Nexaliska bergen==
Det enda som, till synes, skiljer dessa berg från resterande Astrabergen är dess grönska. Många tåliga och envisa växter greppar sig fast bland karga klipphällar och branta höjder. Mossa växer där det egentligen är för torrt, och träden växer sig tjocka och högra trots mäktiga bergsvindar och kallare klimat.

Mycket av växtligheten har överdimensionerade rotsystem, som skjuter upp ur myllan och gör landskapet oerhört svårframkomlig. Många grytlevande djur bosätter sig här, och likaså även underjordiska monster. I dessa områden kan man finna stora mängder av “bösbestar”: monster som inte utgör särskilt stort hot, men ändå räknas som vidunder.

För den som söker efter Nexaliska patruller att idka byteshandel med så är det dessa berg man rör sig mot.

De [[magiker]] och [[Mirakel|mirakelutövare]] som reser igenom de Nexaliska bergen upplever snabbt att [[Magi#Väven|Väven]] är annorlunda mot resten av Ekaya. Det kan bäst beskrivas som en stor maska längs hela västra bergskedjan, med flera punkter som nästintill är skuggplatser.

==Flora och Fauna==
Några enstaka avarter av magniträd går att finna här: de högresta döntallen och de knubbiga bao bao. Även på högsta höjderna greppar sig lövträden fast; här växer svart ek, ask, al, frostkastanj, valnöt men också enträd och ädelcypresser. Tistelväxter är vanliga här, och breder ut sig tillsammans med rödlav längst med klippig terräng.
Här vimlar det av vilt såsom vildåsna, bergslejon, storörad guldstjärt, snömakak och tusentals fågel- och gnagararter.

===Monster i Västra Astrabergen===
[[Gaffelgadd|Gaffelgaddar]], [[Karmoisinkatt|karmoisinkatter]] och [[Quillback|quillbacks]] håller sig mestadels borta från resten av bergskedjan, då klimatet här är optimalt för deras överlevnad.

En mindre avart av blåskimrande [[Basilisk|basilisker]] lever i hålor mellan platåerna. De livnär sig mest på fisken i floderna, men när de vuxit sig stora nog slingrar de sig upp på högslätterna, och börjar jaga rådjur och vildåsnor. Dessa basilisker har inte lika potent förstenande gift som sina mer storväxta kusiner. Deras tunnare pansar gör också att de är enklare att nedgöra för monsterjägare.
Där skog och berg möts sägs det bo den sällsynta avkomman av [[Troll|skogs- och stentroll]]; en så kallad [[Rese]], men om dessa finns eller bara är en skröna tvistas det om bland monsterjägare.

=Centrala Astrabergen=
Denna del av bergen sträcker sig från [[Romembergh|Romemberghska]] gränsen, genom [[Tekozad]] och [[Gara]] samt slutar halvvägs genom Telam. Det är i denna del av Astrabergen man kan hitta de högsta av Ekayas berg. Snötäcka toppar och branta tundror är normen på de högre höjderna.Tusentals grottsystem perforerar dessa berg, så pass frekventa att man kan tro att urbergen är formade som en hålig ost. Flertal värdefulla mineralådror går att hitta, och många gruvor har byggts och övergivits genom åren.

Det finns ovanligt många forntidsruiner byggda som vakttorn på bergstopparna. Mängden med skydd från det kalla klimatet gör att laglösa från Gara, Romembergh, Telam och Tekozad flyr hit.

Det finns grupper av forna alvslavar från Tekozad och Caphar här, som samlats i stammar. Inte sanna [[Alver#Vildalver|vildalver]], men så nära som det går. Dessa “fria alver”, som de kallar sig själva, är plågoandar för de civiliserade folk som reser via handelstunnlar, eller arbetar som pälsjägare och örtplockare.

==Härskarspiran==
Ekayas högsta berg, Härskarspiran, ligger sydväst om staden [[Tekozads_Geografi#Ezvrolith|Ezvrolith]] och norr om Tvillingsjön i Gara. Det finns hundratals sägner om Härskarspiran, och vissa av bergsfoket dyrkar berget som en [[inevecti]] av [[Myvmare]] eller [[Langisele]]. Här sägs det att Ekayas sista [[drake]] sågs, men det är troligen bara skrock och myt.

==Himmelsöar==
Vissa berg är så höga att de blir isolerade och skapar ett unikt ekosystem. Hittills har stycken himmelsöar funnits och dokumenterats, och samtliga huserar arter av flora och fauna som inte går att hitta någon annanstans i Ekaya.

==Ezvrolithiska glaciären==
Centrala Astrabergen inrymmer endast en glaciär, men det räcker gott och väl, då den är massiv och evig. Det är härifrån som glaciärsjöar bildas, och i sinom tid rinner nedför bergen i stora vattenfall. Då smältvattnet under vårtid når låglandet orsakas det ofta översvämningar.

==Flora och Fauna==
===Monster i Centrala Astrabergen===
Storväxta fladdermusiknande monster, kallade [[fladdernatter]], bosätter sig i skogarna längst med sluttningarna. [[Waargbest|Waargbestar]] jagar storvilt, [[Troglodiit|troglodiiter]] lurar bland gryt och grotta, och [[Levingeir|levingeirs]] kastar ljungeld omkring sig på stjärnklara nätter.

Genom historien har två fall av de fasansfulla [[Meteorachnes]] rapporterats. Varför dessa ökenmonster har huserat i bergen vet ingen. Det sades att dessa monster hade mer stålfärgat skal än sina släktingar i söder, och att de använde sina lysande gaddar att locka till sig villebråd likt en djuphavsfisk.

Legenden om bergets konung: [[behemoth]], kan återberättas vid varje lägereld, och det har vid ett tillfälle jagats ned en [[bjarndaufyrste]] av en grupp med mästerjägare i närheten av himmelsön Caiorontos.

=Östra Astrabergen=
Denna del av bergen sträcker sig genom [[Telam]]. Här breder sig landskapet ut i fjällsområden. Gränslandet kallas för “förfjäll” och man märker direkt när man nått fram till lågfjällen, då inga sammanhängande skogar växer här. Marken täcks istället av alpinbuskage och enstaka lågväxta träd. Ju högre man reser desto mer övergår landskapet i högfjäll.

Väst och öst om floden Silvertår bildas det ofta kärr och myrar vid bergens fötter. Här bosätter sig lersamlare som bränner tegelsten- och pannor, pälsjägare ute efter bäver, bisamråtta och de fruktsamma sumphumparna, eller enstöriga fiskare på jakt efter träskfisk.

I Telams mitt så skjuter det ut en bergskil mot sydöst. Här är bergen mer lika resterande Bergskedjan, och det finns en ovanligt stor mängd glaciärer här. Det friska, mineralrika vattnet samlas i Telams största sjö som sedan rinner ut i Silvertår mot kusten.

==Flora och Fauna==
Eftersom träden aldrig fått grepp om dessa fjäll så är det vanligt med lågväxande buskar, lavar och tusentals arter av blommor. Utöver de arter som förekommer i samtliga delar av bergskedjan så finns här också: ren, älg, myskoxe, tundrauggla, sork, klippfasan, fjällräv, snöleopard, jak, grottbjörnar och en onödigt mängd myggor.

En unik art av salamander lever längs med sluttningarna. Vöderödlorna, som de kallas, är kända för att de föder levande ungar.

===Monster i Östra Astrabergen===
Många av de monster man skymtar bland bergen saknas här, troligen då den stora mängd [[Vampyr|vampyrer]] som finns i [[Telam]] har jagat bort dem. Bergen kryllar för övrigt av just dessa lågvampyrer, som har lärt sig överleva den hårda vintern, och kan husera med blod under flera månader. I träskmarkerna växer sig [[Bloeszuiger|bloedzuigers]] mätta på vilt- och folkblod från bybor. I närheten av sankmarkerna (där det också finns närliggande öppna landskap) surrar [[Blodslans|blodslansar]] runt, redo att med oerhört snabbhet ränna sina vassa snablar i bogen på överraskade klövdjur.

Det finns en avart av [[lönnskördare]] som sägs kunna hoppa flera meter, vertikalt och horisontellt, experter på att gömma sig i snö.

I syd, mot [[Zelicáj]], har det skymtats [[Wolkenwald|Wolkenwalds]], osalig andar förbannad att fastna i formen av ett träd. De krälar långsamt fram på rotliknande tentakler, spridandes en ohelig dimma omkring sig.

Sist, men absolut inte minst, så är det här [[Mantikora|mantikoror]] har sin hemvist. Klimatet är perfekt för dessa köttätare, och deras förkärlek att samla på ben från sina offer avslöjar var deras gryt ligger dolda.

[[Category: Geografi]]

Ekaya

2025-12-02T17:34:16Z

LeoKurki:

Ekaya är namnet på världen vi lajvar i. Det är namnet på kontinenten samt existensplanet. Kontinenten inkluderar [[:Category: Västra Rikena|De Västra Rikena]] i nordväst, [[Det Garonska Imperiet]] i söder, samt den outforskade och farliga [[Vildmarken]] i nordöst. De Västra Rikena och det Garonska Imperiet skiljs åt av bergskedjan [[Astrabergen]], i folkmun kallad Ekayas Ryggrad eller helt enkelt Ryggraden. Det är en värld med [[Folk|människor, alver och orcher]], med [[:Category: monster|monster]] och farliga bestar, med [[magi]] och [[alkemi]], och mycket annat. Mer information om de varelser som bor i Ekaya hittar du [[Ekayas Taxonomi|HÄR]].

Det är okänt om det förekommer fler kontinenter i världen då samtliga upptäcktsresande som begett sig ut för att se vad som finns på andra sidan horisonten inte har kommit tillbaka. Det mest kända exemplet på detta är [[Viveira#Styrelseskick|Viveiras Coronet Perpétua den Tredje]].

Information om att resa i Ekaya hittar du [[Resa i Ekaya|här]].

[[Category:Meta]]

Rödvinges Rättegång (Seneshalens Regicid)

2025-11-30T23:00:28Z

LeoKurki:

=I korthet=
* Månad 4, 524 arresteras Valerna Rödvinge för mordet på förra coroneten Luna Skaldhjärta.
* En rättegång sätter igång, med hertigar i juryn, coroneten som domare och hovcaedux som åklagare. Valerna försvarar sig själv.
* Många vittnesmål genomförs. Valernas dotter Cerealia vittnar att hennes mor har erkänt mordet till henne. Magiker och andra vittnar om själar från den Röda Sfären. Elewys Cotillard vittnar om bevis hon hittat i Valernas hovmagikers torn.
* Dagboksanteckningar, kvitton och liknande dokument används som bevis.
* I månad 12, 524 döms Valerna till döden, med enhällig jury. Hon tar sitt eget liv med giftampull i sin cell medan hon väntar på att domen ska exekveras.
* Seneshalämbetet är tomt och förblir tomt tills Jaktfesten år 525 (Maktspel i Taronne 3)

=Upptakten=
Under perioden 523-7 till 524-4 har coroneten och några av hennes bundsförvanter samlat bevis mot Valerna Rödvinge för mordet på Luna Skaldhjärta.

I slutet av månad 4, 524 ansågs det till sist finnas tillräckligt med bevis, och en arresteringsoperation genomfördes under ledning av Coronetens Musketörer och delar av Lilla Rådet. Valerna Rödvinge togs i förvar och de officiella procedurerna kring rättegången sattes igång.

==Aktörer i rättegången==
'''Domare:''' Coronet Kira Skaldhjärta

'''Åklagare:''' Hovcaedux Cetina Grånäve av Tempel Juridicum

'''Försvarsadvokat:''' Valerna Rödvinge försvarar sig själv

'''Jury:''' Hertig Pavot av Foret, Hertig Glimmerklo av Lazulia, Hertig Coraline Camus av Camulia, Greve Julie de la Valliere

===Vittnen i urval===
'''Elewys Cotillard - Före detta hovmagiker för Hertig Rödvinge'''
Har spenderat mycket tid med att gå igenom Traxigors torn i jakt på bevis. Vittnar om vad hon hittat och vilka slutsatser som därav kan dras.

'''Bellamy Aberglade, rektor på L'Académie des Courants'''
Närvarar som sakkunnig under Röda Sfär-ritualen (mer nedan) och vittnar sedan som expertvittne om vad som faktiskt hände under sagda ritual.

'''Cerealia Rödvinge, dotter till Valerna Rödvinge'''
Vittnar, inte helt frivilligt, om att hennes mor erkänt mordet till henne. Vittnesmålet ges delvis i utbyte mot immunitet mot “medhjälp”-åtal.

'''Vesper Tetralix, Glenn Gordon, m.fl.'''
Vittnar om vad som hände under Jaktfesten 523 när Lunas Skaldhjärtas själ extraherades ur den Röda Sfären.

'''Vorenika Pondurosa, hovmagiker till Kira Skaldhjärta'''
Var den som hittade Lunas och Emiles kroppar och vittnar om detta.

==Bevis, i urval==
===Vittnesmål från ritual under Jaktfesten år 523===
Under Jaktfesten år 523 genomfördes en ritual, under vilken Lunas Skaldhjärtas själ extraherades från den Röda Sfären. Hon kunde berätta att hon blivit mördad och att Traxigor, men antagligen också Valerna, låg bakom.

Många av de som närvarade under ritualen vittnar i rättegången .

===Ritual som genomförs under rättegången, bakom lyckta dörrar===
Under rättegången genomförs en ritual på den Röda Sfären. Denna ritual sker bakom lyckta dörrar och följande individer närvarar:
* Domare
* Åklagare
* Försvarsadvokat (och därmed även åtalad)
* Vesper Tetralix och Elewys Cotillard som genomför den magiska ritualen
* Rektor Bellamy Aberglade, i egenskap av sakkunnig inom magi.

Under ritualen extraheras en själ ur orben. Denna själ är Emile - Luna Skaldhjärtas närmaste musketör och fästman, som dog samtidigt som Luna. Under ritualen kan de närvarande kommunicera med Emiles själ, och vissa bevis och indicier framkommer.

Allt detta presenteras sedan som vittnesmål under rättegången.

===Cerealias vittnesmål===
Cerealia vittnar om att hennes mor erkänt morden för henne under Jaktfest år 523.

===Traxigors anteckningar, kvitton, dagboksinlägg, m.m.===
Traxigor tog mycket anteckningar och gjorde många inköp när han planerade mordet och Elewys Cotillard har lyckats sätta samman ett tydligt case för att han utförde mordet.

Bland dessa dokument finns också mötesanteckningar från ett möte mellan Traxigor och Valerna där mordet planeras/diskuteras.

===Tjänares dagboksanteckning===
En tjänare i seneshalpalatset överhörde mötet mellan Valerna och Traxigor där de planerade mordet och skrev sedan ner det i sin dagbok. Tjänaren är död, men vittnen styrker att hen jobbade i seneshalpalatset under gällande period samt att handstilen mycket riktigt är hens.

=Resultatet=
* I slutet av månad 12, år 524 döms Hertig Valerna Rödvinge till döden för mordet på Luna Skaldhjärta och tas i förvar tills dess att domen kan exekveras. Valerna lyckas dock, på ett eller annat sätt, få tag på en giftampull och tar sitt liv innan skarprättaren får chansen.
* Samtliga jurymedlemmar röstade “skyldig”.
* Seneshalämbetet blir tomt och förblir så tills vidare. Under Maktspel i Taronne 3 planeras en ny seneshal väljas.
* Rödvakten upplöses i sin helhet. En del blir arresterade som medkonspiratörer, medan andra får möjligheten att återvända till sina hem eller ta värvning annorstädes.
*En släkting till Valerna Rödvinge blir utnämnd till Valernas arvtagare och ärver därmed alla titlar och egendomar.

'''''META:''' Vi återkommer med exakt vem detta är längre fram.''

[[Category: Sidor om Taronne]]
[[Category: Historia]]

Sanningen om Nexalia och Nexa

2025-11-30T22:59:49Z

LeoKurki:

Enligt [[En_saga_om_ett_träd|nexalierna själva]] planterades Nexa av Myvmare vid tidernas begynnelse som ett kärt barn, och [[Nexalia]] anlades runt omkring för att skydda landet.

Det som egentligen hände är något helt annat.

==Necestel och Tenaria==
En av [[Alvrikets_Storhet_och_Fall#Alvrikets_Historia|alvrikets ledare]] var Necestel, yngst av tre syskon. [[Livet_som_en_Caedux#Anknytningen_och_invigningsceremonin|Anknuten]] till [[Myvmare]] levde hon tillsammans med sin livspartner Tenaria - en väldigt skicklig [[Magi#Astralvandring_och_Portaler|portalmagiker]] - och spenderade många år på att utforska andra plan och dimensioner tillsammans för att sprida såväl alvernas storhet som Myvmares ord.

Tenaria var, likt många andra Lindalër, en mycket skicklig magiker, men istället för att väva skapelser och helande magi, vävde hen portaler till andra dimensioner. Med hjälp av [[Magi#Astralvandring_och_Portaler|astralvandring]] utforskade paret andra plan än det de själva levde på. Detta ledde till interaktioner med entiteter av slag helt okända i Ekaya; [[Demon|demoner]], monster, och mörk magi av onaturlig karaktär. De blev lockade med lovord om fullständig dominans över andra individer, eviga liv och odödliga arméer, men Necestel och Tenaria stod fast vid sin kärlek till varandra, Ekaya, och Myvmare, och nekade ihärdigt alla bud de fick.

==Åkallande av gudarnas ilska==
I slutet av [[Alvrikets_Storhet_och_Fall#Den_Sista_Sångens_Strid|den Sista Sångens Strid]] skedde den största magiska ritual Ekaya skådat. De mäktigaste alvmagikerna, Isqua, som fortfarande kunde stå på benen, vävde under ledning av blodsalverna en enorm ritual för att väcka de döda på slagfältet till vandöda krigare.

När ritualen började fallera på grund av mängden dräpta Isquas, i kombination av att ha sett sina syskon falla för fiendeklingor, drevs Necestel av djupt rotad desperation. Hon tog kontroll över den vävda magin och omformade och manipulerade den. När Myvmare inte besvarade hennes böner vände hon magin mot [[Ínuast]] och de [[Ínuasts Härskare|entiteter]] hon och Tenaria träffat där, och accepterade ett tidigare givet erbjudande om hjälp.

Detta uppskattades inte av Myvmare, som inte bara förlorade en av sina mest lojala följesåtar, utan också såg hur Ekayas balans som hen noga upprätthållit sedan tidernas begynnelse, rubbades.

Myvmare gjorde sitt bästa för att avbryta ritualen, men inte ens en av De Fem kunde häva den enorma mängd magi som framkallats, speciellt inte tillsammans med den tidigare osedda kraften från Ínuasts Härskare. Istället exploderade Väven, vilket visserligen avslutade kriget, men inte gav de resultat Myvmare önskade.

Kvar på slagfältet låg Necestel, märkt av Ínuasts härskare, och Tenaria, omedveten om vad sin älskare hade planerat, medvetslösa hand i hand med ett blodbad omkring sig. Rädd för vad Necestel skulle kunna åstadkomma i framtiden försökte Myvmare dräpa den utmattade alven, men stoppades av den [[Aspekterna#Demon|demonmagi]] hon bundit sig till. Mån om att bibehålla någon form av balans i Ekaya, konstaterade Myvmare vad som behövde göras, och flyttade de båda alverna till en säkrare plats.

==Fängslandet av Necestel==
Med Necestel i säkert förvar, försänkt i gudomlig sömn för att vara hanterbar, informerade Myvmare Tenaria om vad som behövde göras. Tenaria samlade ihop Myvmare-dyrkare från hela kontinenten för att göra en ritual som skulle binda Necestel och minimera mängden skada hon kunde fortsätta åverka på Ekaya.

På en udde i en sjö de båda spenderat många timmar vid, grävdes en grav. Necestel, som vaknat ur sin sömn och försökte kämpa emot hela processen, sänktes ner och kedjades fast i marken, och ett magiskt fängelse vävdes fram under Myvmares uppsikt. Ett ungt träd planterades på Necestels bröstkorg, och rötterna vävdes ihop med kedjorna runt kroppen för att stärka försvaret och binda hennes själ ytterligare. Som en sista, avgörande aspekt i ritualen offrade Tenaria sitt liv och sitt blod för att binda sin förlorade älskare för all framtid.

Ett intrikat fängelse, unikt i sitt slag, skapades med syfte att hålla Necestel fången till tidens slut, starkt nog att inte ens demoner skulle kunna bryta henne fri. Som en del i processen restes en bergskedja runt sjön och Necestels grav, för att skärma av omvärlden och ytterligare försvåra en eventuell fritagning.

==Nexalia==
Myvmare-dyrkarna blev Necestels fångvaktare. Efter att frivilligt ha fått minnet av processen raderat, upptog de nya identiteter och hängav sig helhjärtat åt vaktandet av trädet som planterats. Trädet namngavs som [[Nexalia#Nexa|Nexa]], och fängelset [[Nexalia]]. Fångvaktarna kunde inte komma ihåg varför det var så viktigt, men de visste djupt inom sig att Nexa skulle skyddas och försvaras. [[Vict_Tenaria_av_Nexa|Tenaria]] upphöjdes till [[Inevecti]], och såväl sjön som bosättningen döptes efter hen, för att hedra hens minne i att skydda kontinenten.

Nexalias existens uppstod som över en natt på kontinenten, men i alla folks minnen suddades gränserna ut. Ingen påtalade att det helt plötsligt fanns berg där det inte funnits tidigare, och att ett nytt land plötsligt fanns på kartan - folk var upptagna nog med att återhämta sig efter Den Sista Sångens Strid för att ens tänka tanken på att ifrågasätta situationen.

==Nexas Väktare==
När fler och fler anslöt sig till Nexalia, började kärngruppen av fångvaktare kalla sig för [[Nexas Väktare]]. Dessa var noga utvalda av Myvmare för att bibehålla ett vakande öga på den korrupta magi som fångats in och fängslats.

Ursprungligen var alla Väktare Myvmare-[[Caeducet#Paladiner|paladiner]] med paladin-vapen skapade av delar av Nexa, vilket är varifrån regeln om att enbart väktare hanterar Nexa-vapen kommer - enbart paladiner hanterar sina egna vapen. Detta har med tiden förvrängts till “enbart Väktare får bruka Nexa-vapen”.

==Nexas öde==
Allt som åren gick, växte sig Necestels fängelse starkare, och så även Nexa om än i långsammare takt. När planen stod rätt och Myvmare var särskilt upptagen på annat håll, lyckades Nexa få kontakt med vissa av sina Väktare, och få dem att tillbe henne istället genom viskningar om makt och syften. När paladonen började sväras till Nexa istället för Myvmare satte Myvmare stopp för paladonen helt. Myvmares paladiner ställdes mot Nexas paladiner. Blod spilldes och Nexas kedjor lindades hårdare runt hennes lemmar.

Detta hindrade inte vissa av väktarna från att fortsätta vara lojala till Nexa, mer eller mindre i hemlighet. Den nya väktareden svärs fortfarande till Nexa, men paladonen görs i regel inte längre.

Med tidens gång har konflikten mellan Nexa och Myvmare allt mer glömts bort, vilket Myvmare uppskattar, men Nexa försöker fortfarande slå sig fri med ojämna mellanrum.

==Läs mer==
* [[En saga om ett träd]]
* [[Nexalia]]
* [[Nexas Väktare]]
* [[Vict Tenaria av Nexa]]
* [[Alvrikets Storhet och Fall]]
* [[Den Sista Sångens Strid]]

==OFF/META==
I dagsläget är den ursprungliga konflikten nästintill helt glömd. Nexa behandlas som om hon vore ett utskott av Myvmare, vilket gynnar Myvmare, och väktareden svärs till Myvmare genom Nexa. Paladin-traditionen har fallit i glömska, det som kvarstår är dock inställningen att enbart väktare hanterar Nexa-vapen och att Nexa-vapen ges till lojala Väktare.

Huruvida det faktiskt är Nexa eller Myvmare som delar ut materialet till Nexa-vapen är varierande. Myvmare materialiserar sig fortfarande som kattdjur i Nexalia, och har därmed all möjlighet att ta grenar från Nexa och placera på väl valda ställen. Nexalier vet inte skillnaden, enbart Nexa vet. Nexa själv ger ut delar av sig själv till de som är lojala mot henne snarare än Myvmare, och försöker hindra Myvmare från att stjäla från henne, men som ett träd är det svårt att kämpa emot en gud.

Ingen minns att Paladonen är förbjuden, men paladintraditionen har helt fallit i glömska. Eftersom alla väktare historiskt sett var paladiner, omnämns de som “väktare” i de muntliga sagor och sägner som berättas.

[[Category:Sidor om Nexalia]]
[[Category: Historia]]

Alvrikets Storhet och Fall

2025-11-30T22:59:28Z

LeoKurki:

==De Forna Alverna (Lindalë-alverna)==
Lindalë-alverna [linn-DAH-le] kallades de [[Folk#Alver|alver]] som levde under alvernas stormaktstid i Laurelindórinan [lau-re-linn-DOO-ri-nann]. Alverna på denna tid hade en livslängd på flera tusen år tack vare sin starka koppling till den [[magi]]ska [[Aspekterna#Liv|aspekten Liv]]. Till följd av deras långa livslängd var de inte särskilt många till antalet, speciellt inte i förhållande till [[Folk#Orcher|orcherna]] och [[Folk#Människor|människorna]] som med sina kortare livslängder och högre dödlighet producerade betydligt fler avkommor. Alviska barn föddes sällan, eftersom varje ny alv var en investering på hundratals, om inte tusentals, år.

Alla alver tillhörde inte Laurelindórinan, men de som inte var en del av det sågs generellt sett ner på av lindalë-alverna, som såg sig som mer kultiverade bakom sina murar och palatsväggar.

I princip alla lindalër var magiskt kunniga, en del mer än andra, men den absoluta majoriteten brukade magi i någon skala. Vanligast var just aspekten Liv. De som valt att viga sitt liv åt magins konst och uppnå högre magisk kompetens och skolning fick titeln Isqua [ISS-qwah].

Liv kunde hela skador, bota sjukdomar, få grödor att växa, forma träd och levande materia, skapa livskraft, och så vidare. Det var en mycket potent magiaspekt som var svår att kontrollera. Istället behövde en forma och begära aspekten, vilket oftast gjordes med hjälp av sång. Magiska ritualer som involverade Liv skedde allt som oftast med hjälp av musik och sång, och vävde samman aspekter i ett nät av melodier och stämmor.

De flesta lindalër klarade av grundläggande helning, att sjunga fram blommor i hemmet och få träd att växa åt ett särskilt håll för att undvika byggnader, men för de verkliga stordåden krävdes en Isqua, som med sin fördjupade kunskap kunde åstadkomma de stordåd lindalë-alverna oftast associeras med.

==="Vildalverna"===
Alverna som inte tillhörde Laurelindórinan kallades “Heclana” [he-KLA-nah] av lindalërna i nedsättande ton, men “Aranya” [ah-RANN-jah] av sig själva. Dessa alver hade övergivit den extravagans och överdådighet som alvriket innebar, och istället bosatt sig på landsbygderna och i skogarna. Även dessa alver kunde bruka aspekten Liv, men gjorde det ofta på andra sätt än lindalërna. Istället för att tämja naturen med magin ämnade de förstärka och skydda den.

===Lindalërnas syn på döden===
Eftersom brukandet av Liv markant förlängde deras livslängd och gav dem möjlighet att såväl hela sår som bota sjukdomar, fick många av lindalërna en väldigt vinklad syn på döden; de skydde döden i allt utom det naturliga åldrandet. Att dö av ålder var hedersamt, och att ens yttre visade att en började bli gammal var positivt eftersom det signalerande erfarenhet och vishet som enbart kan uppnås av att bli gammal. Att dö på något annat vis ansågs vara till följd av ett bristande samhälle, och mord var förenligt med förkastning och total isolation från de andra alverna.

Inställningen till döden ledde till att alverna nästintill aldrig stred till döden, inte ens när de gick i krig dödade de varandra. Skador respekterades och en skadad alv tilläts söka vård och återhämtning. Krig var därmed också en sällan förekommande situation, utan eventuella osämjor löstes på andra vis eller med hjälp av dueller till första, andra eller tredje skadan, men aldrig till döden.

==Alvrikets Historia==
Alvriket Laurelindórinan [lau-re-linn-DOO-ri-nann] sträckte sig över det som i dagsläget innefattar delar av både [[:Category: Västra Rikena|De Västra Rikena]] och [[det Garonska Imperiet]], men också delar av det som nu är obeträdbar [[Vildmarken|Vildmark]]. Riket skapades av tre alviska syskon, Irilinn, Sirinahtar och Necestel, som genom framförallt diplomati och hjälpinsatser visat sig värdiga samhällets lojalitet och tillit och lyckades utvidga hovet de föddes in i. Även om syskonen inte alltid höll med varandra, höll de allt som oftast enad front utåt och arbetade ständigt för ett starkt, stabilt och ståtligt rike.

Irilinn [ir-I-linn] var den äldsta och mest skickliga sångaren av de tre. Hans förmåga att väva melodier och magi var ohörd på resten av kontinenten och det sades att hans sånger kunde framkalla vilken känsla han än önskade i sina lyssnare. Med sina magiska färdigheter kunde han väva fram nästintill vadhelst han önskade ur småsten, och han anlade såväl jordbruk som tempel som hospital. Som ung blev han ofta utnyttjad för sina kunskaper, men med åren växte han till att bli en striktare individ, alltid mån om att värna om sitt folks bästa.

Sirinahtar [sir-I-nah-taar] var mellansystern. Hon var en skicklig general tillika stridsmagiker och kompetent på slagfältet. Trots sin kompetens var hon inte konfliktsökande, utan menade att ett samhälle behövde en stark, men trygg, ledare för att frodas. Oerhört skicklig i den väpnade konsten, men också diplomatisk och vältalig utanför slagfältet, hade hon en stor styrka soldater som var villiga att följa hennes fana i strid när hon kallade.

Necestel [neck-ESS-tell] var den yngste, ambitiösaste och mest religiösa av de tre syskonen. Född utan magiska förmågor visade sig hon ha ett oerhört starkt band till [[Myvmare]] och fick i tidiga vuxenåldern en [[Livet_som_en_Caedux#Anknytningen_och_invigningsceremonin|anknytning]]. Djupt fokuserad på de religiösa aspekterna i ett magigrundat samhälle, agerade Necestel till stor del diplomat och rådgivare till sina syskon, och reste runt och predikade såväl som bad för omkringlevande folk. Tillsammans med sin partner, tillika [[Aspekterna#Stjärnor|stjärnmagiker]], Tenaria, utforskade hon även andra [[De_olika_planen|dimensioner]] i Myvmares namn genom [[Magi#Astralvandring_och_Portaler|Astralvandring]].

Laurelindórinan var uppbyggt kring struktur och perfektionism. Deras långa livslängd gav dem tid att förfina allting in i minsta detalj, och att lägga ett par årtionden på ett och samma konstverk var inga konstigheter. Detta, i kombination med deras stora tilltro till sina magiska förmågor, ledde till ett långsamt utvecklande folk som motsatte sig drastiska förändringar. Det som tog de övriga folken ett par år att utforska och övervinna, kunde ta alverna flera hundra år att acceptera var värt att utforska.

===Tiden innan undergången===
Födda till de tidigare regenterna i det lokala alvhovet Imlothidir såg syskonen, när de tog över styret, skäl att expandera sin familjs makt och lägga mer mark under sin fana. De valde att döpa om sitt hov till Laurelindórinan och började expandera.

Till en början sågs Laurelindórinan som ett givmilt rike, de hjälpte med glädje till att stötta de mer kortlivades besvär, botade sjukdomar och garanterade goda skördar. Generation efter generation av människor ansåg att alverna var för det bättre, och sakta men säkert sträckte sig riket över nästintill hela Ekaya.

Med storhet kom också prioriteringskrav. Med ett större område under sin fana, och allt fler munnar att föda, ökade kraven på regentsyskonen. Istället för att vända blickarna utåt vändes de inåt mot alverna själva, och deras egen storhet. Hjälp som tidigare delats ut till människobyar och orchklaner började dras tillbaka till förmån för lindalërnas egna tillväxt.

===Den första revolten===
Det övriga folket, som inte nödvändigtvis levde i förtryck, men som allt mer exkluderades från alvernas storhet och magiska förmågor, tröttnade på de långlivades arrogans och oförmåga att se längre än vad som gynnade dem. Alvernas livstid ledde till att de övriga folkens problem tedde sig oväsentliga, vad var ett dåligt skördeår eller tio för ett folkslag som kunde sjunga fram mat i överflöd på sina egna åkrar?

Efter flera dåliga år med svält och sjukdomar de tidigare fått hjälp att hantera, tröttnade människorna på att se alvernas överflöd i deras palats. Under ledning av Answald samlades en armé av kämpar som tröttnat på alvernas styre, och alverna hamnade i sin första större skärmytsling mot en enad människofront. Människorna insåg snabbt att deras stridsförmågor knappast nådde upp till de långlivade alvernas, men de hade en fördel alverna inte hade. De stred för att döda.

Ovana vid att hantera dödsfall i sina led drog sig alverna tillbaka i ren desperation. Människorna valde att inte följa efter, utan istället arbeta fram en vapenvila och ett samarbete. Laurelindórinan skulle skicka ut skördekunniga magiker för att hjälpa människorna med sina skördar i svåra tider, mot att människorna slutade attackera och döda förbiresande alver.

Samarbetet höll i ett par mänskliga generationer. Alverna som en gång slagits mot människorna, stod senare och hjälpte deras barnbarnsbarn att förlösa sina kor, så sina åkrar och vårda sina fruktplantager. En början till vänskap började byggas upp, även om många människobarn uttryckte oro för vad alverna kunde göra med sina krafter.

===De första blodsalverna===
I desperation efter att ha sett sina fränder dö, gav sig vissa av lindalë-alverna in på en mörkare bana efter den första skärmytslingen med Answald och hans kämpar. De började experimentera med gränserna för vad [[Aspekterna#Liv|Liv]] kunde åstadkomma och tänjde på alla regler och lagar de kunde. Genom att kombinera aspekterna på ett sätt som länge varit förbjudet, och enligt vissa även med hjälp av utomvärldsliga influenser, lyckades de skapa de första odöda krigarna, Qualmehtar. De väckte de döda från sin vila, vilket inte bara orsakade stor uppståndelse i alvriket, utan också gav oväntade konsekvenser på såväl magin som världen.

Dessa alver, de som valde att gå denna förbjudna väg, kallades för blodsalverna, döpta efter det blod de offrade i ritualerna som krävdes för att väcka de döda i en process som evigt korrumperade både dem själva och deras magi. Ovälkomna bland de övriga alverna drog sig blodsalverna undan och gick under jord. Med sig tog de de odöda krigarna de skapat, och all kunskap om deras skapelseprocess.

===En nedsmutsad fontän===
Det ingen visste eller insåg var att användandet av aspekten Liv på detta vis också korrumperade magin de brukade. Föreställ dig en fontän med ett slutet vattensystem. Så länge ingen smuts tillförs till vattnet, förblir vattnet rent. Tillsätter du en droppe färg kommer det inte synas, men när en droppe blir tio droppar, som blir tusen droppar, som blir hundratals tusen droppar, kommer vattnet till slut oåterkalleligen färgas. Det var det som hände med aspekten Liv. För varje mutation blodsalverna genomförde, för varje död de återuppväckte, smutsade de ner aspekten Liv. De magiska trådarna i [[Magi#Väven|Väven]] korrumperades.

Resten av alverna märkte inte av detta till en början. Tio droppar färg i tusentals liter vatten gör inte så stor skillnad, men över tid kommer effekterna smygande. Alvernas helande magier blev sakta men säkert mindre effektiva, det krävdes fler och fler alver för att sjunga fram en skörd, och nog dog de väl aningens fortare än de gjorde innan?

===Tid av förändring===
Förändringen kom långsamt, även med alvamått mätt, och när alverna insett vad det var som egentligen höll på att hända hade människorna tröttnat. Samarbetet de en gång haft med alverna var som försvunnet. Syskonen hade, återigen, beordrat tillbaka alla sina alver till sina egna bosättningar, i hopp om att bibehålla deras magiska kraft genom antal. Människorna blev därmed ännu en gång utsatta för väder och vind, samt orchattacker från klaner som inte vågat attackera när alverna bidrog med sin styrka.

Till slut tröttnade människorna igen, och vände åter hotfulla blickar mot alverna. Med gamla berättelser i minnet om hur deras ättlingar slagits mot alverna och tvingat fram ett samarbete, samlade sig en ny här och marscherade mot sina forna vänner. Genom rå styrka och förlöst ilska lyckades människorna även denna gång decimera ett antal alver, innan de möttes av något de aldrig sett förut - odöda alvkrigare. Blodsalverna hade bevittnat konflikterna och utnyttjade situationen för att visa upp sina nya kreationer i hopp om att skrämma människorna till underkastelse.

Den här gången var det människorna som flydde efter att bokstavligen ha stirrat döden i ögonen. De retirerade tillbaka till sina bosättningar, förbryllade över vad de bevittnat och skadade av magi de inte skådat innan.

===Qualmehtar på vift===
De odöda alvkrigarna visade sig inte bara vara effektiva i strid, utan också ett problem på landsbygden. De visade sig vara svårkontrollerade och började ströva fritt utanför blodsalvernas kontroll. Bönder på åkrar och resande på vägar attackerades av dessa kreationer vilket orsakade allt mer oroligheter hos det övriga folket. I tron om att detta var ett planerat attentat från alverna började ett tredje uppror gro. Människorna och orcherna slöt samman i en allians mot det nya hotet, gjorde egna [[Månskensförbanden|magiska experiment]] och det som gick till historieböckerna som den Sista Sångens Strid inleddes.

===Inledande stridigheter och vapenvila===
Alliansen inledde med räder mot alviska gränsbyar och bosättningar, tillsammans med riktade attacker mot resande alver. Det blev ett par blodiga månader för alverna, som febrilt försökte allokera sitt försvar för att skydda sina mer utsatta delar av sitt rike, bara för att mötas av arga kämpar från Alliansen.

Allt eftersom Alliansen tog kontroll över mer och mer mark, började de ge sig på Laurelindórinans yttre försvar i mer riktade attacker, varpå alverna marscherade ut för att möta dem på slagfältet. Utan sin helande magi föll allt fler alver för orcherna och människornas klingor, och även om mången människa och orch föll hade de antalet på sin sida. Sakta men säkert decimerades alverna, och till slut gick Alliansen med på en vapenvila för att diskutera alvernas öde.

Blodsalverna, som visserligen hade bannlysts från sina forna fränder, uppenbarade sig i alvernas läger och presenterade ett förslag som de ännu levande Lindalë-alverna inte kunde tacka nej till om de hyste några som helst förhoppningar kring sin egna överlevnad: Konsten att skapa odöda krigare. Omedvetna om vad detta faktiskt skulle ha för konsekvenser på framtiden, beordrade Sirinhatar alla kvarvarande Isqua att förbereda en enorm, magisk ritual, med resterande kapabla alver som batterier.

Med målmedvetenheten hos ett desperat folk som inte längre ansåg att de hade något att förlora, vävdes ett magiskt nät över slagfältet. I skydd av mörkret bröt de i en enda akt mot såväl krigsettikett som sina egna regler och lagar om brukandet av magi

===Den Sista Sångens Strid===
Titeln på hela konflikten refererar till den sång som sjöngs när alvriket föll. Det sägs att den var så hjärtskärande, med nyanser av liv och död; av hopp och sorg; av kärlek och desperation, att den svagsinte kunde förlora sig fullständigt till tonerna av magin. Den ovetande Alliansen väcktes ur sin sömn till en himmel som skimrade av kraft, och ljudet av rörelse på det tidigare stilla slagfältet. Alla fallna soldater, alv som orch som människa, hade rest sig igen, och kontrollerade av alvernas magi hade de siktet inställt på Alliansen. Vapenvilan var därmed bruten och kriget tvingades fortsätta. Alla hopp om ett fredsavtal var förbi, och återigen var det på slagfältet deras öde skulle förseglas.

Slaget fortsatte oavbrutet - de odöda krigarna behövde inte vila. Alliansen insåg snart att den fördel de tidigare haft genom att vara fler än alverna, inte längre var till deras vinning. Qualmehtars visade sig återigen vara svårdräpta, och varenda levande som föll för de korrumperades klingor reste sig som en av dem. För varje fallen människa eller orch fick alverna ytterligare en soldat i sina led.

===En sista, desperat handling===
Denna gång var det Alliansen som drog sig tillbaka, och nu var det deras tur att desperat försöka komma fram till en lösning innan de odöda slaktat dem alla. Insikten slog dem att det bästa sättet att hantera problemet på var att avlägsna källan till de odöda - de sjungande alverna. Genom att studera den magiska väven i skyn kunde de spåra vart alverna sjöng sin sång, och riktade attacker planerades.

En efter en decimerades antalet Isquas som upprätthöll ritualen, och de kvarvarande alverna gav mer och mer av sig själva in i magin. Det påstås att den magiska energin i luften var så stark att den gick att ta på, och så intensiv att håret reste sig och klingor blixtrade.

Till slut var det inte många sjungande alver kvar. Necestel, som under sina resor blivit erbjuden krafter från [[Ínuasts Härskare|utomvärdliga entiteter]] men fram tills denna dag konsekvent nekat, tog, efter att ha sett båda sina syskon falla för Alliansens vapen, kontrollen över ritualen och vände magin utåt, bortåt. Om alverna trodde de var desperata när de accepterade Blodsalvernas erbjudande, var det ingenting mot Necestel när hon öppnade en portal till [[De_olika_planen#Ínuast,_Mörkervaggan|Ínuast]] och släppte in [[Demon|Demoner]] i Ekaya.

En gigantisk, magisk explosion skakade kontinenten, och dräpte såväl alver, som människor som orcher. Alla kvarvarande trådar av aspekten Liv brändes sönder i processen, vilket ledde till att alvriket byggt på dess magi föll såväl bildligt som bokstavligt. Allt som var byggt eller förstärkt av magin raserades, och alvernas storhetstid hade nått sitt slut.

===En värld i spillror===
När dammet hade lagt sig var Laurelindórinan förlagt till historien, och skakade efter krigets abrupta avslut splittrades Alliansen. Människorna drog sig undan på sin kant, orcherna på en annan, och de få överlevande alverna på en tredje. Skärrade av att se hela sin världsbild ändras var alverna rotlösa och förvirrade.

Människorna tog tillfället i akt och började bygga upp sina samhällen igen. Vana att leva och bruka jorden utan magiska hjälpmedel tog det inte många generationer innan de var tillbaka på banan, om än utan alvernas magiska assistans.

Alverna som överlevt insåg snabbt att de inte hade mycket att komma med, och fann sig själva straffade och oönskade av människorna. De fick skulden för hela explosionen och den otroliga mängd dödsfall den orsakade, och utan sina särskilda magiska förmågor hade de inte mycket att försvara sig med. Istället fann de sig förtryckta, förslavade och som den eviga syndabocken.

Vad som egentligen hänt försvann oroväckande snabbt ur de överlevandes minnen. Vissa menar att det var genom gudomlig påverkan - att gudarna själva ingrep och ändrade folkminnet - medan andra menar på att magin som släpptes lös var stark nog i sig själv att påverka verkligheten. Oavsett vad var det uppenbart att alverna klantat till det, demoner hade nu tillgång till Ekaya, monster började röra sig på kontinenten, och ett [[Sanningen om Nexalia och Nexa|nytt land uppenbarat sig på kartan]].

==Läs Mer==
* [[Den Sista Sångens Strid]]

==Meta/OFF==
Den Sista Sångens Strid fungerar som en “soft reset” av Ekaya, där tidigare möjlig magi bli omöjlig, kartan begränsades, alverna hamnade i underläge, och mycket mer. Det gav helt enkelt Ekaya den mörkare tonen som präglar kontinenten idag.

För mer överskådlig information om vad som hände och vad det innebär, se [[Den Sista Sångens Strid]].

[[Category: Historia]]

Kategori:Myter och legender

2025-11-30T22:37:24Z

LeoKurki:

Här samlas IN-texter som klassifieras som myter, legender och sagor i Ekayas värld.
[[Category: fiction]]

Kategori:Myter och legender

2025-11-25T18:34:09Z

LeoKurki:

Här samlas IN-texter som klassifieras som myter, legender och sagor i Ekayas värld. Att de finns under denna sida betyder inte nödvändigt att det är fiktion, utan det kan naturligtvis finnas sanningar även i dessa texter.
[[Category: IN-text]]
[[Category: fiction]]

Legenden om Urhäxan

2025-11-25T18:33:07Z

LeoKurki:

'''[Utdrag ur verket: ''Ekayas legender och sägner'', Francisco E. Silvestre Venãncio E.V., sida 43 ff.]'''

----

Genom en legend minns vi den individ som, än idag, kan kännas vid som Ekayas mäktigaste och farligaste magiker. På grund av att denna individ levde för så länge sedan, sannolikt under alvernas storhetstid, har dennes identitet glömts bort och kallas istället för Urhäxan.

Urhäxan sägs ha varit en människa¹ som behärskat Väven på ett sätt som ingen annan tidigare och som ingen framtida magiker
någonsin skulle kunna återskapa. Hen hade utomordentlig kontroll över alla Aspekter, Liv inkluderat, och sägs ha kunnat
förflytta sig över Ekayas alla delar med otrolig hastighet. Vissa påstod sig ha sett Urhäxan på flera platser samtidigt.

Urhäxan sägs ha åstadkommit fantastiska underverk och skapat grunderna till den magi som brukas idag, men trots denna
fallenhet för välvilja och godhet verkar något illasinnat en dag ha lyckats sätta sina klor i Urhäxan.

''¹Olika källor benämner Urhäxan som olika typer av Folk. Vissa texter refererar till en alv, andra till en orch.''
''Majoriteten av de texter jag analyserat har beskrivit hen som en människa, detta tyder dock inte på sanning.''

Olika berättelser kring denna individ kan skilja sig enormt från källa till källa, men alla nämner samma oundvikliga
förändring. Istället för att arbeta för Ekayas framtid vänder sig Urhäxan plötsligt mot krig och osämja.

Konflikter var inte en ovanlighet i forntidens Ekaya, och Urhäxan verkade ha börjat söka sig till dessa för att utnyttja en kraft hen upptäckt'''²''' kring Dödens aspekt. Vissa nämner att Urhäxan alltid haft en fascination för Döden, andra nämner inget om ämnet. Alla beskriver dock hur de döda återigen reste sig runt hen och, en ödesdiger dag, följde Urhäxan och hens allierade'''³''' till strid mot Ekayas samlade folk.

''²Upptäckt eller blivit instruerad till att finna? Olika berättare sätter olika mycket skuld på Urhäxan själv, om hen''
''fallit under influens av en utomstående ond kraft eller för sin egen hybris.''

''³Vilka allierade talar vi om? Dessa benämns aldrig vid någon typ av titel eller namn men dyker upp i flera källor. Vilka''
''stred tillsammans med Urhäxan?''

Hen ledde dödens armé mot folk av alla dess sorter. Urhäxan stred flitigt på med hjälp av sina magiska kunskaper, men tack vare folkens gemensamma kraft lyckades de tillslut besegra Urhäxan. Vad folken dock inte visste var att Urhäxans kunskap om Döden gick mycket djupare än vad någon hade kunnat förstå.

Ett månvarv efter sin död, på den exakta dagen, reste sig Urhäxan åter från sin grav. Hen var dock inte levande men heller inte död, och besatt nu en kraft som aldrig föreställts av ens Gudarna själva. Urhäxan sägs ha orsakat förödelse och död över Ekayas alla kanter och tvingat folken att återigen samla sig för att besegra denna kraft.

Kriget mot den odöda Urhäxan sägs ha pågått i ett helt år med stora förluster på båda sidorna. Det var först när en grupp, utsända av självaste Gudarna, tog sig an att utmana Urhäxan som hen verkar ha besegrats och dragit tillbaka sina trupper för att aldrig igen resa sig ur marken igen.

----

Det är här, kära läsare, som legenden slutar och teorier om den faktiska historien kan börja. Vilka var dessa påstådda hjältar, och hur lyckades de egentligen att besegra Urhäxan? Vad de än gjorde, om de nu existerade, så drog sig Urhäxan iväg från Ekaya. Kan det vara så att hen lever än idag och, om så är fallet, vart befinner sig hen?

Hur reste sig Urhäxan ens från sin grav från första början, hade hen planerat sin död och på något vis försäkrat sin återuppståndelse? Hade hen hjälp från någon annan varelse? Demoniska besättningar fortsätter att ske i våra moderna tider, så en fråga vi kan ställa oss är ifall Urhäxan inte arbetade ensam. Eller, i motsats till frågan om Dödens magi, var Livets aspekt något mycket mer illasinnat än vad vi idag föreställer oss?

Eller är allt detta påhittat som ett försök att ännu en gång sätta skräcken för magi in i vårt gemene folk? Faktumet att detta är en stor sannolikhet är en tragisk sådan i mitt tycke då, även om jag själv inte är kunnig i magi, så tycker jag att vi borde ha en mer hälsosam attityd mot denna mystiska kraft som är så intimt bunden till vår kära Ekaya.

[[Category:IN-text]]
[[Category:Magisidor]]
[[Category: Myter och legender]]

Kategori:IN-Dokument

2025-11-25T18:32:41Z

LeoKurki:

Här amlas diverse IN-dokument

[[Category:fiction]]
[[Category: IN-text]]

Kategori:IN-Dokument

2025-11-25T18:32:32Z

LeoKurki:

Här amlas diverse IN-dokument

[[Category:fiction]]
[[Category: in-text]]

Kategori:IN-text

2025-11-25T18:31:48Z

LeoKurki:

Denna kategori innehåller alla sidor och filer som är IN-texter, dvs texter som existerar i Ekaya, inte texter som beskriver Ekaya. Vi har ytterligare en samlingssida för [[Publicerade Texter & Böcker]].

[[Category:Fiction]]

Kategori:Myter och legender

2025-11-25T18:31:36Z

LeoKurki:

Kategori:IN-text

2025-11-25T18:30:14Z

LeoKurki:

Denna kategori innehåller alla sidor och filer som är IN-texter, dvs texter som existerar I Ekaya, inte texter som beskriver Ekaya. Vi har ytterligare en samlingssida för [[Publicerade Texter & Böcker]].

[[Category:Fiction]]

Kategori:IN-text

2025-11-25T18:29:59Z

LeoKurki:

Publicerade Texter & Böcker

2025-11-25T18:28:45Z

LeoKurki:

Här samlas länkar till texter och böcker som har publicerats i Ekaya. Länkarna går till en PDF på fiktionsgruppens Google Drive. Texterna är skrivna av karaktärer och kan därför innehålla åsikter eller idéer som inte är bevisade eller till och med felaktiga.

Sidan är till för texter som existerar IN, och därför länkar vi t.ex. inte noveller eller andra texter om karaktärer, men de får ni gärna dela på vår Discord.

==En Vandrares Guide till Mellanmården, Vol.1==
<big>[[:Fil:En_Vandrares_Guide_till_Mellanmården.pdf|'''En Vandrares Guide till Mellanmården, Vol.1''']]</big>

Boken publicerades 525 av en anonym författare och har sedan dess dykt upp lite här och var i Ekaya. Boken är en del resejournal genom [[Mellanmården]] och en del fakta om [[Älvfolk|Älvfolket]], med ett kontroversiellt kapitel om [[Aspekterna#Tid|tidsmagi]]. För dem som känner henne så är det självklart att det är Tegan från Grågripen som har skrivit boken, men som av naturliga skäl har publicerat den anonymt.

'''IN-författare:''' Tegan av [[Grågripens_Monsterjägarskola|Grågripen]] (publicerad anonymt)

'''OFF-författare:''' Leo Kurki-Swenson

==Jägarens Bestiarium==
<big>[[:Fil:Jägarens_Bestiarium.pdf|'''Jägarens Bestiarium''']]</big>

Detta är Jägarens Bestiarium av Professor Jeager, (Jose-Maria Wulfgang Jeager auf Mussels) Boken har existerat i olika former och under olika namn fram till sin publicering år 519. Den är en samling texter med grundläggande information om Ekayas [[:Category:monster|monster]] och övernaturliga varelser. Boken är delvis skriven och redigerad av [[Grågripens Monsterjägarskola|Grågripens]] egen monstervetare, professor Jeager. Exemplaren kan återfinnas lite varstans i Ekaya, allt från musketörernas baracker i [[Taronne]] till de mest välsorterade biblioteken i [[Det Garonska Imperiet|Imperiet]].

'''IN-författare:''' Jose-Maria Wulfgang Jeager auf Mussels

'''OFF-författare:''' Robert Bång med Grågripens fiktionsförfattare

'''Illustrationer:''' Dominika Popielarczyk

==Luprix Theorem==
<big>[[:Fil:Luprix Theorem.pdf|'''Luprix Theorem''']]</big>

Publicerad år 512. En samling om Magus Luprix forskning och bevis för teorin om läkning av [[Magi#Väven|Väven]] genom naturkrafter. Boken är mestadels känd bland [[magiker]].

'''IN-författare:''' Zanora Nour Luprix

'''OFF-författare:''' Dominika Popielarczyk

[[Category:Meta]]
[[Category: IN-Dokument]]
[[Category: IN-text]]

Legenden om Fiskaren och Hydran

2025-11-25T18:27:46Z

LeoKurki:

''Legenden om Fiskaren och Hydran är ursprungslegenden som ligger bakom [[Hydrans Monsterjägarskola]]s doktriner.''

==Legenden==
Från djupet steg den upp med sina nio huvuden. En varelse som aldrig tidigare skådats och som aldrig skall skådas igen. Fiskaren stod som förstenad i sin eka och bad en tyst bön till de fem. Varelsen sänkte sitt mittersta huvud så att det stod i samma höjd som fiskarens. Sedan öppnade den munnen och med en djup röst frågade:
''“Vem är ni som tar mina barn ifrån mig?”''

Fiskaren som först inte kunde tro sina ögon trodde inte på det hen hörde. Denna best talade. Utan att få ett svar ringlade varelsen sin kropp runt den lilla ekan och fiskaren kunde se hur den var fylld av skimrande sylvassa fjäll och fyra armar som med enkelhet tryckte sina klor runt årorna.

''“Ni har tagit från mig de jag håller kär. Säg mig, vem är ni som vågar trotsa naturens ordning?”'' Bestens andedräkt luktade inte bara av hav, utan en död doft spred sig i luften och om fiskaren inte hade haft modet kvar hade hen fallit ner i havet till sin död som så många tidigare fiskare. Hen öppnade munnen och besvarade besten.

''“Ärade havsodjur, jag gör det jag måste för min och min familjs överlevnad. Utan era…”'', hen tystnade en sekund och fortsatte sedan, ''“barn skulle vi gå under. Ingenting på land växer och himlen har inte visat sin sorg på flera solvarv.”''

Varelsen lade sitt mittersta huvud på sned och mötte fiskarens blick. Något i dess ögon sa att om fiskaren inte varit ärlig hade hen varit död sedan länge. De andra huvudena vände sig mot fiskaren nu och alla gav ifrån sig ett hjärtskärande skrik.

''“Aldrig igen ska ni ta av mina barn. Havet är mitt hem och alla dess invånare står under mitt beskydd. Ni tvåbenta monster tror er ha rätt att stjäla, och för det ska ni få ert straff.”'' Varelsen öppnade sina vida käftar i alla munnar och var beredd att sluka fiskaren, när så fiskaren föll på knä och bad om nåd.

''“Visa barmhärtighet mot den som endast försöker föda sina egna barn. Aldrig ville jag stjäla från er, bara ge mina barn en framtid jag själv inte har.”'' Varelsen stängde sina käftar och rätade upp alla huvuden utom det mittersta och tog igen till orda.

''“Du, patetiska monster skall få leva med ditt liv i behåll. Ni ska få ta av havets barn, men i gengäld ska ni vart tionde år ge mig tillbaka ett av era barn. Jag ska ta väl hand om det och lära det om havets natur. Du ska ge mig ditt nyfödda barn som väntar därhemma. Om tre nätter anländer jag till er här igen. Skulle du inte ge mig det jag kräver kommer ni tvåbenta aldrig att lämna havet levande igen. Ni ska ta av mina barn enbart så mycket som krävs för att föda er, aldrig mer.”'' Fiskaren såg med förskräckelse på besten.
''“Nej… jag kan inte ge er mitt barn!”'' utbrast hen. Varelsen ringlande sin långa hals runt fiskaren och viskade.

''“Ni ska ge mig det som är rättmätigt mitt. Utan mina barn skulle era förgås. Mina barn lever i era. Var nu klok och gör som jag säger.”''

Fiskaren reste sig långsamt upp i ekan och sade till besten. “Låt oss göra ett utbyte, men ta mig i er tjänst istället för mitt barn. Låt min tjäna er tills dess att min skuld är betald.” Varelsen gav ifrån sig ett djupt skratt och hånlog.

''“Nåväl, ni naiva tvåbenta lär er aldrig. Låt oss göra ett utbyte. Ni ska känna mig vid namn Hydra och ni ska tjäna mig tills dess att skulden är betald. För ni förstår att det är i all evighet inte sant? För ni kommer aldrig att sluta ta mina barn. Ni ska tjäna mig som en jägare och slakta alla de monster som tar sitt levebröd där det är förbjudet. Ni ska få kunskap av mig och i gengäld skall ni ge mig en av er vid vart tionde solvarv. Ni kommer inte undan att era barn lever för att ni tog av mina. Det här är mitt sista erbjudande till dig, Fiskare, ta det eller förgås i mina käftar.”'' Fiskaren reste sig med stapplande steg i ekan och bugade inför Hydran.

''“Jag är i er tjänst tills det att jag förgås eller dör av ålder. Må mina likar tjäna er lika väl som jag.”'' Hydran lyfta alla sina huvuden och bet sig i fjället. Blod sipprade ner i ekan och fiskaren förstod. Hen tog sin kniv och skar sig i handen. Blodet från besten och från fiskaren blandades och pakten var så sluten.

''“Vi ska ha ett utbyte fiskare, det första ska ske inom tio nätter. Ge mig det första barn du ser vandra på denna jord och ni ska få tillstånd att ta av mina. Förinta alla de monster som står i din väg, skapa en order, samla dina allierade men glöm inte att ni tjänar mig och att jag kommer kräva betalning.” ''

Hydran försvann i havets djup och fiskaren satte sig ner och funderade länge på vad hen gett sig i kast med innan hen rodde tillbaka mot land. Så skulle livets [[Monsterjägare_i_Ekaya#Nycks_lag|nyck]] bli att det första barn hen såg var sitt eget komma springandes över stranden. Långt ut i havet skrattade Hydran och fiskaren som inte kunde göra annat än att lyda gav så tio nätter senare besten det pris som var avsagt.

[[Category:IN-text]]
[[Category: Myter och legender]]

Kategori:Myter och legender

2025-11-25T18:27:30Z

LeoKurki: Skapade sidan med 'Här samlas IN-texter som klassifieras som myter, legender och sagor i Ekayas värld. Att de finns under denna sida betyder inte nödvändigt att det är fiktion, utan det kan naturligtvis finnas sanningar även i dessa texter.'

En saga om ett träd

2025-11-25T18:26:30Z

LeoKurki:

Det här är den Nexaliska redogörelsen för hur landet skapades, och den, i [[Nexalia]], vedertagna sanningen.

=Den Nexaliska Skapelsemyten=

För många, många år sedan, långt innan [[Folk#alver|alverna]] styrde och långt innan civilisation som vi känner den idag, kom [[Myvmare]] ner och vandrade på den mark som var så ny som nyfallen snö. Hen gick från ände till ände på kontinenten, sökandes efter den perfekta platsen för sin symbol. Efter flera års letande hittade hen tillslut en plats, en fin sjö inte långt ifrån bergskedjan som delar kontinenten, och där, på en udde, planterade Myvmare ett träd. Några hävdar att detta är världens första träd, andra hävdar att det inte stämmer, men det är i alla fall ett av [[Ekaya]]s äldsta, fortfarande levande träd.

Myvmare döpte trädet till [[Nexalia#Nexa|Nexa]], och för att skydda henne mot världens faror reste hen en ring av berg runt Nexa och sjön, för att skapa en dal där hon kunde levas och frodas och växa sig stor och stark och stolt. Myvmare tog hand om sin skapelse under många år, och under hens vakande hand växte sig Nexa. Hon växte och växte och växte, större och starkare och stoltare för varje år som gick. Men Myvmare kunde inte stanna för evigt, och behövde tillslut lämna Nexa själv, med enbart sjön att spegla sig i som sällskap. Så där stod Nexa, ensam i många, många år.

När en grupp av alver och människor till slut hittade trädet, hade hon gått från att vara stor och stark och stolt, till att vara ensam, ledsen och förtvinad. Hon tittade på sig själv i sin spegel. Ovårdad. Oskyddad. Oälskad. Hon talade till gruppen; hon bad dem vakta henne, bygga deras hem i hennes dal och uppfostra sina barn för att skydda och älska henne. Hon berättade för dem om frid och om styrka, om att vänta för rätt tillfälle att agera. Hon berättade för dem om vänlighet och trygghet, om ärlighet och kärlek, om vänskap och smärta. Hon berättade hur det känns att få en gren avhuggen av en vass yxa, att känna den växa tillbaka just som någon annan hugger av en annan kroppsdel. Att se sina lemmar brinna. Hon berättade om ilska, hur det känns att vilja slå tillbaka men inte vara förmögen att röra sig eller göra något åt det, om att bli bränd och svedd och sårad. Hon berättade om en värld av aska.

Gruppen lugnade ner henne, de lovade att vakta henne, att bygga sina hem där och att uppfostra sina barn till att skydda och älska henne. De samlade resurser och byggde den första bosättningen i vad som snart, men inte än, skulle bli kallad [[Nexalia]].

De bodde där under många år och tog hand om Nexa vid den ännu namnlösa sjön i den ännu namnlösa dalen. Och Nexa, Nexa växte sig stor och stark och stolt igen, hennes bark läkte och hennes grenar och löv sträckte sig ännu en gång mot himlen. Tills en grupp arga människor kom för att hugga ner Nexa.

En modig, ung alv stod upp för trädet, skyddade henne med sitt liv och blev dödad för det. Hens namn var [[Vict_Tenaria_av_Nexa|Tenaria]], och när hens livsblod rann ner i sjön sänkte Nexa återigen sina grenar mot marken. Hon grät tårar av blod och ilska, och lovade att Tenarias namn aldrig skulle glömmas. Vid solnedgången döpte hon sjön efter den modige alv som dött för henne.

Från och med den dagen kom sjön att kallas Tenaria, och några svär på att de än idag hör hens dödsskrik när de sover under Nexas grenar, tillsammans med trädets sorgfyllda rop och tårar av blod och ilska.

Människorna som försökt hugga ner Nexa flydde, och berättade snart en historia om ett mystiskt träd med ett mystiskt folk som vaktade henne. Eftersom de hört att trädet kallades för Nexa, valde de att kalla hennes väktare för Nexalier. Och det namnet kom att fastna i många år som kom.

Fler träd började växa runt Tenaria, en del kallade dem barn av Nexa. De växte sig stora och starka och stolta, och snart täckte deras kronor marken, täckte dalen som för många år sedan var tom. Den nya generationen Nexalier bestämde sig för att flytta upp med träden, de byggde sina hem högt upp i skyn, långt ovanför marken och de monster som hittat dit för att stanna.

För att inte lämna Nexa ensam, eftersom de svurit att skydda henne, rev de den första bosättningen och byggde en ny ovanpå sjön, ovanpå Tenaria, så de kunde hamna närmare både Nexas och deras rötter. Och de vaktade henne, varje dag sedan dess och för varje dag som kommer. De vaktade hennes rötter och hennes grenar och hennes sjö.

Och Nexa var tacksam, hon gav sina [[Nexas Väktare|beskyddare]] delar av henne själv för att försäkra sig om att de alltid skulle vara kapabla att beskydda henne. Från hennes frivilligt givna grenar, skapades de farligaste [[Nexas_Väktare#Vapen_från_det_heliga_trädet|vapnen]] i hela området. Ett tecken på hennes tacksamhet, och ett tecken att bäraren tjänat henne väl. Ett vapen som enbart ska hanteras av någon som är beredd att skydda Nexa med sitt liv, precis som Tenaria gjorde för så många år sedan.

[[Category:IN-text]]
[[Category:Sidor om Nexalia]]
[[Category: Myter och legender]]

Vad du måste veta

2025-11-25T18:22:17Z

LeoKurki: /* Vad du MÅSTE veta som alv */

=Introduktion=

Denna sida innehåller en lista på saker som du MÅSTE veta för att kunna existera i vår lajvvärld Ekaya. Denna lista är ett sätt att se till att vi alla lajvar i samma värld, med samma grundförutsättningar för hur världen fungerar.

Viktigt att poängtera är att det inte är allt du behöver veta för att kunna skapa en karaktär i Ekaya, utan detta är en lista på saker som alla spelare och karaktärer MÅSTE veta, oavsett vem eller vad de är.

Fiktionsgruppen rekommenderar varmt att alla arrangörer gör denna sida till obligatorisk läsning inför sina lajv.

Nedan följer en lista med allt som du MÅSTE veta, och längst ner finns länkar för vidare läsning.

=Vad du MÅSTE veta=
* Världen som vi spelar i heter Ekaya. Det är också namnet på kontinenten som lajven utspelar sig på.
* Utöver Ekaya finns också [[De olika planen|andra världar/existensplan]]. På dessa plan bor [[Egathín|gudar]], [[Ínuast|demoner]] och [[Mellanmården|älvor]], bland annat.
* Det finns [[magi]] i världen och denna [[magi]] kan brukas av [[Folk#Människor|människor]], [[Folk#Alver|alver]] och [[Folk#Orcher|orcher]]. En individ föds med magisk förmåga, man kan inte lära sig att bli magiker. Däremot krävs det mycket träning för att behärska sin magiska förmåga. Den främsta utbildaren för magiker är organisationen [[Silverhäraden]]. Ekaya har olika typer av magiker och det är viktigt vilken typ en har att göra med. Du hittar dessa kategorier [[Magiker|HÄR]]. En av de viktigaste distinktionerna är om magikern är licensierad eller inte.
* Det finns tre [[Folk|folkslag]] i Ekaya som har motsvarande mänsklig intelligens: Människor, Alver och Orcher. Dessa tre folkslag kallas gemensamt för “[[Folk]]”.
* Människor och Orcher är jämställda, medan alver är förtryckta i olika utsträckning över i princip hela Ekaya. ALLA förtrycker alver, på något sätt.
* Kontinenten är uppdelad i tre distinkta delar: [[:category:Västra Rikena|De Västra Rikena]], [[det Garonska Imperiet]], och [[Vildmarken]].
* Vildmarken är ohyggligt farlig. Beger du dig in kommer du inte tillbaka.
** Om du dör i Vildmarken öppnas inte Malströmmen som den ska, vilket innebär att din själ är förlorad.
* Det finns [[:Category:De Fem Gudarna|5 gudar]], och deras existens är bekräftad. Alla VET att gudarna existerar.
* Det finns monster i världen, och deras existens är en aktiv, närvarande och påtaglig fara över hela Ekaya.
* Det vanligaste betalmedlet över hela Ekaya är [[Pengar & Valuta|Koppar-, Silver- och Guldmynt]]. Ett kopparmynt motsvarar ungefär 10 svenska kronor i värde. Löner varierar från 15 till 150 000 kopparmynt, per månad. Ett guldmynt är värt tio silvermynt och ett silvermynt är värt tio kopparmynt.
* I Ekaya är alla kön och genus jämställda. Alla behandlas lika väl utifrån deras kön- och genustillhörighet. I Ekaya är det självklart att det finns fler än två genus.
* I Ekaya är alla sexuella läggningar jämställda och accepterade. Inget förtryck, hat eller mobbing baserat på sexuell läggning existerar.
* I Ekaya är alla former av romantiska och sexuella relationer lika accepterade. Det är inte konstigare att vara polyamorös, ha ett öppet förhållande, vara i en triad eller liknande än vad det är att ha ett monogamt förhållande.

=Specifika roller/folk=

==Vad du MÅSTE veta som magiker==

* [[Magiker]] kan känna av och bruka [[Magi#Väven|Väven]], kraften som flödar genom universum. Magiker kan även, genom Väven, känna av varandra. Vissa platser har en starkare eller svagare Väv.
* Det går inte att lära sig bli magiker, utan det är något en föds till. Alla magiker går igenom ett [[Magi#Uppvaknandet|Uppvaknande]], ofta i tonåren.
* Magi är något som en aktivt måste lära sig att kontrollera. En outbildad och okontrollerad magiker är en farlig magiker.
* Det finns tre generella typer av magi: [[Magi#Direktmagi|direktmagi]], [[Magi#Ritualmagi|ritualmagi]], och [[Magi#Astralvandring_och_Portaler|astralvandring]]. Varje typ av magi har sina för- och nackdelar. Direktmagi är mer ostabil men ger en omedelbar effekt och ritualmagi tar längre tid och förberedelser men är starkare och stabilare. Astralvandring är magikers förmåga att vandra mellan [[De olika planen|planen]].
* Folk delar in magi i olika [[Aspekterna|aspekter]] som sorteras in i kategorierna [[Aspekterna#Primära|Primära]], [[Aspekterna#Kaotiska|Kaotiska]], och [[Aspekterna#Förbjudna|Förbjudna]]. Kategorierna har definierats av [[Silverhäraden]].
* [[Silverhäraden]] är en internationell magikerorganisation som har [[Silverhäraden#Silverhäradens_fyra_skolor|fyra skolor]] och är de som uträttar licenser. Silverhäraden är den främsta utbildaren av nya magiker, och de flesta nya magiker skickas till en av deras skolor efter sitt Uppvaknande.
* Ekaya har olika typer av magiker och det är viktigt vilken typ en har att göra med. Du hittar dessa kategorier [[Magiker|HÄR]]. En av de viktigaste distinktionerna är om magikern är licensierad eller inte.
* Det finns en mineral, [[Magi#cassium|Cassium]], som hämmar magi som är väldigt obehaglig för magiker. Mineralen är väldigt ovanlig.

Vi rekommenderar att du läser [[:category:Magisidor|DESSA SIDOR]] som magiker.

==Vad du MÅSTE veta som alkemist==

* [[Alkemi]] är läran om elementen som den magiska [[Magi#Väven|Väven]] består av. Genom att utföra experiment där olika [[Alkemi#De_alkemiska_kraftelementen|kraftelement]] blandas i en alkemisk process kan en person utan magiska förmågor nyttja Väven för att transformera ting och påverka naturen.
* Alla kan bli alkemister med tillräcklig träning och dedikation.
* Alkemi är uppdelat i två filosofiska skolor: [[Alkemi#De_alkemiska_skolorna|materialister och mystiker]]. Materialister framställer olika brygder, skapandet av guld, eller livselixir som ska bota alla sjukdomar och förlänga livet. För mystikerna så är alkemins syfte inte att transformera materiella ting, utan att förvandla sitt inre, andliga tillstånd, till en renare och ädlare form.
* Den främsta alkemiutbildningen i Ekaya återfinns i [[Libra]]: [[Libra#Den_Gyllene_Bägaren|Den Gyllene Bägaren]]. Förutom denna finns även [[Telam#Den_Phimiska_Vetenskapsakademin|Den Phimiska Vetenskapsakademin]] i [[Telam]] och diverse alkemiska labb i [[Tekozad]]. Andra länder har diverse mindre skolor för alkemi.

Vi rekommenderar att du läser [[:Category:Alkemisidor|DESSA SIDOR]] som alkemist.

==Vad du MÅSTE veta som mutant==
* Mutationen är permanent. En karaktär som blivit muterad kan inte bli o-muterad.
* Varje mutant har en Passagerare. Passageraren är en del av mutationen och den uttrycker sig oftast som en negativt kopplad känsla eller koncept: exempelvis Vrede, Saknad eller Uppoffring. När Passageraren får mer kontroll så tar den känslan över och blir väldigt stark.
* Den [[alkemi]]ska brygden ''[[Mutationen#Vita_Rosen|Vita rosen]]'' är det enda hittills som fått passageraren att lugna ner sig på ett kontrollerat sätt.
* En mutant blir starkare, uthålligare, mer stryktålig och de är så gott som immuna mot sjukdomar. De är också mestadels opåverkade av vanliga gifter, vilket gör det möjligt för dem att dricka alkemiska brygder som enbart en mutant överlever. Detta innebär också att de behöver dricka mer och starkare alkohol för att bli påverkade.
* Mutanter tros vara infertila.
* Mutanter tros ha ett kortare livsspann.
* Det är enbart [[Grågripens Monsterjägarskola]] som har lyckats genomföra mutationsritualen med levande utfall.

Vi rekommenderar att du läser [[Mutanter|DENNA]], [[Mutationen|DENNA]] och [[Grågripens Monsterjägarskola|DENNA]] sida som mutant.

==Vad du MÅSTE veta som paladin==

* [[:Category:De Fem Gudarna|Gudarna]] existerar och har reell makt
* En [[Caeducet#Paladiner|paladin]] är en person som svurit sin lojalitet till en av gudarna eller [[Inevecti]] i en [[Livet_som_en_Paladin#Att_svära_en_paladon|Paladon]].
* En [[Livet_som_en_Paladin#Att_svära_en_paladon|paladon]] är den ed som svärs för att bli en paladin, kan enbart göras till en gudom i taget.
* Paladinen placerar som en del av paladonen en bit av sin själ i ett av sina vapen, vilket också ger dem möjlighet att utföra [[Mirakel]].
* Paladinen är förevigt bunden till sitt paladin-vapen och kan ta skada av ofrivillig separation.
En paladin kan, men måste inte, vara ansluten till Caeducet

Att läsa: [[:Category:Religion|Religionssidorna]] särskilt [[:Category:De_Fem_Gudarna|den här]], [[Caeducet|den här]], samt [[Livet som en Paladin|den här]].

==Vad du MÅSTE veta som caedux==

* [[:Category:De Fem Gudarna|Gudarna]] existerar och har reell makt
* En [[Caeducet#Caedux|caedux]] är en person som fått en anknytning till en eller flera av gudarna eller [[Inevecti]], samt svurits in i [[Caeducet]].
* Personer som har en anknytning men inte är anslutna till caeducet är ovanliga, och förekommer i utbredd skala enbart i [[Albeir]] ([[Albeir#Druider|druider]]) och [[Nexalia]] ([[Nexalia#Schamaner|schamaner]]).
* Det finns olika roller som Caedux, där den högsta är [[Caeducet#Pontifex|Pontifexen]] i [[Comitium]], följt av [[Caeducet#Det_Caeducetska_Rådet|Ärkecaedux]], Landscaedux och Hovcaedux.
* En Caedux i tjänst bär en [[Livet_som_en_Caedux#Caeduxsjalen|Caeduxsjal]] som en symbol för sitt yrke.
* De flesta Caedux jobbar i ett tempel eller ett hov. Ett fåtal Caedux reser runt i världen mellan byar som ofta saknar egna tempel.

Att läsa: [[:Category:Religion|Religionssidorna]] särskilt [[:Category:De_Fem_Gudarna|den här]], [[Caeducet|den här]], samt [[Livet som en Caedux|den här]].

==Vad du MÅSTE veta som alv==

* Som alv måste du ha en mer hjälpsam och solidarisk syn på din roll i samhället än dina medspelare som spelar ett annat folkslag. Din överlevnad går ut på att vara till lags och till hjälp och bidra till samhället.
* Som alv vet du din plats i samhället. Du vet att människor och orcher inte är några man ska avguda, men som alv vet du att människor och orcher kan ge dig möjlighet att höja och sänka både din ekonomiska och sociala status.
* Alver i Ekaya idag är i bästa fall andra klassens medborgare. Det betyder att du inte har samma rättigheter som människor. Du lever ofta i egna kvarter eller hus som är lite avsides från de människor du arbetar för. Du är inte nödvändigtvis slav, men du är inte nödvändigtvis fri heller. Detta varierar dock från land till land.
* En alvs identifikationsbevis är kopplat direkt till dess rättigheter. Både slavalver och frialver bär med sig sin identifikation. En alv utan en identifikation är laglös, utan rättigheter och ses på som en vildalv och kommer därmed bli behandlad som en sådan.
* Som alv kan du inte hävda att du har ett vänskapsband med en människa eller en orch. Det innebär att ”höja” din egen status till en nivå som inte är rimlig för alver, medan du i samma andetag ”drar” ned människan till din nivå.
* Som fri alv har du oftast två namn. Ett alviskt och ett folkligt. Ditt folkliga namn reflekterar din ”funktion” eller sysselsättning och ges till dig av den som äger dig, anställer dig eller att du ärver ditt folkliga namn från en släkting eller alv, exempelvis Kalkyl, Register, Bläck, Indigo, Aska, Stark, Hacka etc. Ditt alviska ges till dig av din familj, exempel på alviska namn är: Erendriel, Caranthir, Ivorwen, Tinneth, Ialladis, Atla. Om du å andra sidan fötts som slavalv så kan det vara så att du aldrig fått eller vet om ditt alviska namn.
* Alver lever längre än en människa. Ditt naturliga livsspann är ungefär det dubbla av en människa, men relativt få alver dör av ålder. Som alv börjar du åldras långsammare från det att du når 20-årsåldern.
* ALLA alver har spetsiga öron. I övrigt kan deras yttre vara väldigt likt den av en människas.

[[Category:Meta]]

Chama

2025-11-25T17:46:37Z

LeoKurki: Skapade sidan med '{{Info-Monster | namn = Chama | klass = 3 | utbredning = Mellanmården | egenskaper = Eldbaserade älvor. | kategori = Älva / Konstrukt }} Chama är en typ av monster som är hemmahörande i Mellanmården. Ekayas monsterexperter klassificerar allt oftast den som en älva med tanke på dess ursprung, medan en minoritet hävdar att det är en underkategori av [[:category:konstrukter|konstrukter]...'

{{Info-Monster
| namn = Chama
| klass = 3
| utbredning = [[Mellanmården]]
| egenskaper = Eldbaserade älvor.
| kategori = [[:Category:Älvor|Älva]] / [[:Category:Konstrukter|Konstrukt]]
}}

Chama är en typ av monster som är hemmahörande i [[Mellanmården]]. Ekayas monsterexperter klassificerar allt oftast den som en [[:category:älvor|älva]] med tanke på dess ursprung, medan en minoritet hävdar att det är en underkategori av [[:category:konstrukter|konstrukter]]. De uppstod under den magiska katastrofen som skapade eldsjön i mitten av Mellanmården, och har sedan dess gjort den till sitt hem. Chamor dök upp i mitten av inferno-sjön i samband med den magiska katastrofen, och det är en populär teori att de skapades under samma katastrof, möjligtvis från de brända kropparna av de [[Älvfolk]] som dog.

Chaman är, för att vara en älva, relativt trevlig och många av dem driver mindre dryckes- och matstånd runt eldsjöns stränder för att servera de turister som besöker sjön, framför allt Älvfolk och dumdristiga [[magiker]].

=Utseende=
Chamor är kapabla att klara av ofantligt höga temperaturer, och verkar snarare trivas djupare in i eld-sjön, än på dess stränder. De är något mindre än Älvfolk och ser ut som en humanoid klädd i flammor. Det är, speciellt för Ekayas folk, oerhört svårt att titta på en chama under en längre tid utan att stirra sig blind in i dess eld, men de som gör ett tappert försök kan se att innanför lågorna verkar de ha en solid kärna av något som ser ut att kunna vara kol.

=Utbredning=
Till skillnad från många andra älvor så har chaman en väldigt begränsad geografisk spridning och återfinns enbart vid den brinnande sjön i mitten av Mellanmården. Sjön skapades för ett otal år sedan när ett magiskt experiment slutade i en katastrof där hundratals Älvfolk dog. Det var länge en farhåga att elden skulle sprida sig vidare, men har länge hållt sig till en stabil storlek. Chamor har aldrig noterats att röra sig långt från sjön och det finns teorier att deras liv är bundna till eldsaspekten som är oerhört stark just det området, och att de inte skulle överleva i övriga delar av Mellanmården eller på Ekayas plan.

[[Category: Älvor]]
[[Category: Monster]]
[[Category: Elementar]]

Mellanmården

2025-11-25T17:35:35Z

LeoKurki: /* Mellanmårdens Geografi */

Mellanmården är ett av de [[De olika planen|plan]] som har en direkt koppling till [[Ekaya]]. Världen är en hemvist för älvor, som [[Älvfolk|älvfolket]], en humanoid varelse som liknar [[Folk#Alver|alver]] i utseende med deras spetsiga öron. De är naturligt kraftfulla magiker, och de lever generellt i flera hundra år. De lockar gärna till sig folk från Ekaya och trollbinder dem med magi för älvornas egen underhållning. Det finns många historier om hur älvfolk stjäl barn, lockar vandrare från stigen, eller lurar till sig allt från rikedomar till namn.

=Koppling till Ekaya=
Ekaya och Mellanmårdens koppling har gjort så att det finns naturligt förekommande portaler mellan de två världarna. Dessa uppstår till synes av sig själva och de kan öppnas, stängas, och flytta på sig, som efter en egen vilja. Dessa portaler uppstår under [[Älvnatten]] när [[Magi#Väven|Väven]] mellan Ekaya och Mellanmården är som tunnast. [[Älvfolk]] kan öppna portaler och använder ofta dessa för att locka med sig folk in i Mellanmården. Även magiker kan öppna [[Magi#Astralvandring|portaler]], men detta anses vara ett brott av [[Silverhäraden]] då [[Magi#De förbjudna Aspekterna|älvkonst]] är en av de förbjudna aspekterna. På grund av förbudet finns det inte mycket forskning om Mellanmården och älvor, men vissa saker har noterats av upptäcktsresande av olika slag.

=Tiden i Mellanmården=
Tiden i Mellanmården fungerar på ett annorlunda sätt som ingen har lyckats mäta. Vissa upplever att de har spenderat en livstid i Mellanmården, bara för att kliva ut i Ekaya igen där enbart ett par timmar har passerat, medan andra spenderar en kväll på en älvbankett och inser att hundra år har passerat där hemma. Något som har noterats är att urverk som tas in i Mellanmården slutar fungera, även efter hemkomst. En klocka som en gång har befunnit sig i Mellanmården kommer aldrig igen att visa rätt tid.

=Mellanmårdens Geografi=
[[Fil:Älvhov_Mellanmården.jpg|350px|right|Senaste kända kartläggningen av de olika älvhoven]]
Mellanmården är en spegling av Ekaya och det innebär att geografin är någorlunda lik: där det är hav i Ekaya är där hav i Mellanmården, där det är berg i Ekaya är där berg i Mellanmården. Om en reser hundra mil väst i Mellanmården och kliver ut genom en portal så befinner personen sig ca 100 mil väst om inträdespunkten. Vissa [[magiker]] använder denna kunskap för att resa runt de båda världarna, även om detta är ett väldigt farligt bemödande.

Det finns vissa undantag i likheten mellan de två planen. Det största exemplet är att bergen som omger [[Nexalia|Nexalias]] västra och norra gränser inte återfinns i Mellanmården då dessa berg restes av [[Myvmare]] efter [[En_saga_om_ett_träd|fängslandet av Necestel och planteringen av trädet Nexa]]. Ett annat exempel är den brinnande sjön i Mellanmårdens mitt som inte har en like i Ekaya. För ett otal år sedan resulterade ett magiskt experiment i katastrof och hundratals Älvfolks död. Sjön har sedan dess brunnit konstant och under en lång tid befarades det att elden skulle sprida sig till det närliggande [[Älvfolk#Sommarhovet|Sommarhovet]]. Idag är sjön en turistattraktion för älvfolket och dumdristiga magiker, och är en väldigt potent källa för eldaspekten. Sjön är bebodd av [[chama]], en typ av älva som utvecklats för att bo i enormt varma temperaturer. Många av de älvorna driver dryckes- och matstånd för att servera turisterna.

Mellanmården är mindre bebodd och mycket mer vild än Ekaya, med utspridda [[Älvfolk#Älvhov|älvhov]] som påverkar tid och rum. Utanför älvhovens inflytande är Mellanmården en anrik urskog. I vissa delar av planet är skogen så tät att skogsgolvet aldrig ser solens sken, medan andra skogspartier badar i solsken och vilda blommor i en explosion av färger. Runt dess södra kust återfinns ett spektakulärt korallrev, och runt om i skogarna finns svavelliknande träsk och i bergen finns djupa grottsystem.

Många som reser till Mellanmården upplever överstimulering. För magiker är Väven tjockare men även för mundana så är Mellanmården en främmande plats. Det kan lukta som färger, och tiden har sitt eget liv.

=Flora och Fauna=
==Fauna==
I Mellanmården finns [[Älvfolk|älvfolket]], en intelligent art som liknar [[Folk#Alver|alver]] men skiljer sig genom sina djurlika attribut som horn, svansar eller andra egenskaper. Deras samhällen är vanligtvis organiserade i stora grupper kallade [[Älvfolk#Älvhov|hov]].

En fascinerande aspekt är deras sårbarhet mot järn, som bränner deras hud och hämmar deras naturliga magiska förmågor på ett sätt som påminner om hur [[Magi#Cassium|Cassium]] påverkar [[magiker]]. En annan unik egenskap är att älvfolket inte kan ljuga. De kan manipulera ord men är oförmögna att uttala en faktisk lögn. Detta har lett till att de tar in Ekayas folk i sina samhällen eftersom de har förmågan att berätta rena lögner, något som älvfolket saknar.

Förutom älvfolk lever ett antal varelser som brukar klassas som älvor: bland annat [[Rödhätta|rödhättor]], [[irrbloss]] och [[fehundar]]. Det teoretiseras även att [[Rå|rån]] som skogs- och vattenrån är älvor som härstammar från Mellanmården då de återfinns på båda planen.

De flesta [[Ekayas_Taxonomi#Fauna|djur]] som återfinns i Ekaya finns också i Mellanmården - vargar, rävar, ekorrar, etc. Förutom dessa finns även djurliv som är unikt för Mellanmården som [[Peryton|perytons]] - gigantiska gyllene hjortar, flygande grodor, och [[Ugglebjörn|ugglebjörnar]].

Mellanmården hyser också monster. Vissa av dessa finns också i Ekaya, som [[Troll|troll]], [[Dränkare|dränkare]], och [[Kockatris|kockatriser]], medan andra är unika för Mellanmården. Det talas om [[Nattströvare]], varelser som drar med sig natt var de än går, och om [[Cerberus]], trehövdade vargar som jagar i Mellanmårdens skogar.

Förutom dessa finns det ett otal andra varelser som inte har dokumenterats, men folks sägner har i alla tider pratat om de mest fantastiska varelserna i älvornas rike.

==Flora==
Precis som med dess fauna så återfinns en del växter från Ekaya även i Mellanmården, men desto fler av dess flora är helt unikt för det planet. En stor mängd av Mellanmårdens växtlighet besitter någon form av bioluminescens där de skiner i fantastiska färger. Många av dem använder sitt ljussken för att locka till sig varelser som plantorna sedan slukar hela, medan andra använder ljuset för att framkalla hallucinationer.

Många av Mellanmårdens plantor är lika farliga som dess fauna, som mossa som självantänder vid beröring, enorma köttätande plantor och vandrande träd som förvirrar redan vilsna vandrare.

Trots farorna som floran i Mellanmården besitter så finns det mängder av värdefulla och [[Alkemi|sällsynta alkemiska ingredienser]] som enbart återfinns där. Vissa alkemister och skattsökare trotsar därför farorna som planet erbjuder för att få tag på dessa ingredienser.

=Magi i Mellanmården=
[[Magi#Väven|Väven]] återfinns i Mellanmården, men den är annorlunda där. Den beskrivs ibland som tjockare eller vildare, och detta gör att även en erfaren magiker kan ha problem att använda magi i Mellanmården. Även Mellanmårdens annorlunda tid rubbar Väven och magin där. Undantaget är älvfolkets naturliga magi, det som [[Silverhäraden]] benämner som [[Aspekterna#Älvkonst|älvkonst]].

Silverhäraden har i sina Paragrafer förbjudit användandet av älvkonst samt forskandet om detta då det anses farligt och svårt för en magiker att kontrollera. Vissa magiker bortser från detta och utforskar Mellanmården i hemlighet. [[Magiker#Paktmagiker|Paktmagiker]] kan svära sig till ett älvfolk eller ett älvhov och genom detta få tillgång till älvkonst.

[[Category:Geografi]]
[[Category: Planen]]

Monsterjägare

2025-11-23T21:41:42Z

LeoKurki:

Fil:Monsterjagarskolorna.webp

2025-11-23T21:38:42Z

LeoKurki:

Silverhäradens Skolor och Utbildningsnivåer

2025-11-23T21:28:26Z

LeoKurki:

[[Fil:Uppdaterad_version_Silverhäradens_Skolor.webp|350px|right|Silverhäradens skolor och licenskontor]]
Magiskolor och ordnar har funnits i Ekaya i alla tider och grunden till de fyra häradskolorna fanns redan innan [[Silverhäraden]] bildades. Skolorna är uppkallade efter de fyra primära aspekterna av magi och ligger i Taronne (L'Académie des Courants), Cordotiva (Academia de la Encender), Gara (Academiae Radix), och Telam (Akademie Wolkenklang).

Varje skola leds av en Rektor med en stab av Professorer som ofta är specialister inom sina respektive ämnen. Rektorn utnämns formellt av lärarkåren på skolan och rektorerna utser i sin tur en vice-rektor som även är deras suppleant i Silverhäradens Råd. Skolorna är självstyrande och tillgodoser en grundläggande utbildning i alla de magiska aspekterna (förutom de förbjudna), men är namngiven efter en av de primära aspekterna - Vatten, Eld, Jord, eller Luft. De magiker som önskar studera en av de kaotiska aspekterna gör detta genom att bli lärling hos en specifik professor som inriktat sig just på den aspekten.

Det finns inga fasta årskurser på skolorna utan vid inskrivning placeras eleverna efter förmåga. Examen tas därför inte vid någon satt ålder utan sker vanligtvis efter fyra till sex års studier. Det är i slutändan Professorerna som avgör när en elev anses vara redo och tillåts göra sitt examensprov som tas vid Licenskontoret. Efter att examensprovet godkänts av Ministern får eleven sin licens och de flesta väljer då att lämna sin skola, men en del väljer att vidareutbilda sig eller ta anställning hos Silverhäraden.

Vid varje skola finns det en mindre stridsavdelning som styrs av en Kontringsofficer. Deras uppdrag är dels att föreläsa om och rekrytera åt [[Magiker#Jägare|Jägarna]] och [[Magiker#Magus Miles|Magus Miles]], samt utbilda dessa kandidater i kontringsmagi, något som ofta sker bakom stängda dörrar. Samtliga Kontringsofficer lyder enbart under ministern och rektorn på den skolan som de arbetar på. För att numera bli kontringsofficer måste du antingen vara utbildad och erfaren jägare, och genomföra en kurs som hålls av vapenofficer, eller vara en utbildad och erfaren Magus Miles, och genomföra en kurs som hålls av en annan Kontringsofficer.

Tre av Silverhäradens skolor ligger i [[:Category:Det Garonska Imperiet|Det Garonska Imperiet]], medan en skola och Licenskontoret ligger i de [[:Category:Västra Rikena|De Västra Rikena]]:

==L'Académie des Courants==
[[Silverhäraden#|Silverhäradens]] vattenskola ligger utanför Chamilvert i [[Taronne]], intill floden La Veine. Skolan är byggt runt ruiner, där flera av de äldre byggnaderna fortfarande är i bruk. I en av de äldsta byggnaderna finns det ett flertal underjordiska nivåer och katakomber som är förbjudna att beträda. Det finns en tradition där de äldre eleverna håller fester på den första av de underjordiska våningarna, men få vågar sig ner längre än så där det ryktas att monster hålls för magiska experiment.

L’Académie des Courants är den nyaste av de fyra skolorna, och anslöt sig till Silverhäraden år 232, 190 år efter organisationens grundande. Innan dess så fanns det en skola för att utbilda magiker på samma plats, men med anslutningen till Silverhäraden kom ytterligare resurser och strukturer. Silverhäraden har under de senaste dryga trehundra åren använt skolan i Taronne, och [[Silverhäraden#Licenskontoret|licenskontoret]] i [[Viveira]], för att stärka sin position i de Västra Rikena. Idag har de starkt stöd i just dessa två länder, men de flesta andra länder i Västra Rikena har ett spänt eller icke-existerande förhållande med Häraden.

Bellamy Aberglade, hen, har suttit längst på sin position av de fyra rektorerna, och enbart Minister Hector Novin har suttit en längre tid i [[Silverhäraden#Silverhäradens råd|Silverhäradens Råd]]. Rektor Aberglade härstammar från en mindre adelsätt i Taronne och har suttit som rektor sedan 499. Hen är konservativ i sin politik och ser ogärna att Häraden ändrar sina sätt. Hen var bland annat en motståndare till att dela upp aspekterna Sinne och Känslor i två delar. Under [[Rödvinges_Rättegång (Seneshalens_Regicid)#|före detta seneschal Valerna Rödvinges rättegång]] i Taronne agerade rektor Aberglade sakkunnig och expertvittne för den magiska ritual som tog plats under rättegången.

==Academiae Radix==
Academieae Radix är Silverhäradens första skola, etablerad år 56, enbart 14 år efter organisationens instiftande. Grundarna ansåg att det var viktigt att ha en strukturerad utbildning med gemensamma mål för noviserna, och med Imperator Lidias välsignelse startades en skola utanför den nyligen omdöpta staden Sedora. En av de första noviserna som avlade examen vid Academaiae Radix blev sen år 89 den första Silverhäraden-associerade magikern som axlade rollen som den officiella [[Livet_som_en_Häradsmagiker#Hovmagiker|hovmagikern]] för [[det Garonska Imperiet]]. Sedan dess har samtliga av Imperatorns hovmagiker varit från Häraden, och majoriteten utbildade vid just Academiae Radix.

Silverhäradens jordskola ligger i närheten av Sedora i [[Gara]]. Skolan ligger framför allt under jord med ett komplext system med grottor, tunnlar och underjordiska salar. Marken ägdes under skolans upprättande av en garonsk adelsfamilj vars yngsta barn var en av de grundande medlemmarna. I början av 100-talet lät adelsfamiljen testamentera marken permanent till Silverhäraden som har ägt marken runt skolan sedan dess.

Rektor Selima härstammar från Gara och har suttit på sin rektorspost sedan 513. Hon växte upp i en handelsfamilj i södra Gara, och hade sitt Uppvaknande sent vid sexton års ålder.

==Academia de la Encender==
Silverhäradens eldskola ligger i de östra delarna av [[Cordotiva]], nära kusten. Skolan är byggd vid en plats som använts för magiska ritualer sedan urminnes tider, intill en naturgasläcka som brinner i en evig eld. Den har under de senaste århundradena använts som en fyr för sjöfarande, och underhålls av en dedikerad grupp från Academia de la Encender.

Skolan grundades av en grupp från Häraden år 199 som inte höll med om organisationens utveckling, men redan under skolans andra rektor år 205 så slöts det ett avtal där Academia de la Encender gick med som Silverhäradens tredje skola. Under detta avtal skapades också det första utkastet för Silverhäradens råd där de tre rektorerna satt på en likställd post.

Rektor Aadila Falak Rea Pratima Silva Yusna, hon, härstammar från Viveira, och är den yngsta rektorn som även suttit kortast tid på sin post, sedan 520. Hon tog över efter långtida rektor Anguilla Isabel, och det var något kontroversiellt att Aadila Rea Silva valdes till rektor, dels på grund av hennes ålder och dels på grund av hennes ursprung. Det finns ingen regel i Silverhäradens Paragrafer som specificerar att en rektor ska komma från landen skolan ligger i, men det händer oftare än inte.

==Akademie Wolkenklang==
Silverhäradens luftskola ligger i sydöstra [[Telam]], på ett av de stora fälten öster om floden. Skolan stoltserar med tre höga torn som byggts upp för att komma närmare slättens starka vindar för forskning och ritualer.

Skolan grundades under pompa och ståt under Silverhäradens hundraårs-jubileum år 142, och Silverhäraden etablerade sig inom kort som en väsentlig rådgivar-kår för den telamska adeln. Under det fleråriga kriget mellan Gara och Telam höll sig Häraden officiellt neutrala, och fortsatte att ge råd till både imperatorn och adeln i Telam. Wolkenklang och dess byggnader undslapp det värsta av krigets förstörelse.

För dryga trettio år sedan, 493, startades en ny typ av utbildning på Akademie Wolkenklang efter Minister Novin Hectors dekret. Silverhäraden utbildar nu [[Magiker#Magus_Miles|stridsmagiker]], magiker som förutom en vid utbildning i magi även tränas i strid och militära övningar. 503 skapas positionen [[Livet_som_en_Stridsmagiker_inom_Häraden#Vapenofficer|Vapenofficer]]. Hens uppdrag är tudelat - dels att lära ut offensiv magi till magiker som har en talang för strid, samt att utbilda dessa och blivande Jägare i hur en strider utan magi. År 524 utsåg Silverhäradens Råd Safiya el-Yekta som den nya vapenofficern efter Surrula von Niephaus död i [[Den Klanlösa Konflikten]] i Albeir.

Akademie Wolkenklangs nuvarande rektor är en orch vid namn Ariki, han, som härstammar från Telam. Han har suttit på posten sedan 502. Rektor Ariki är inte den första orchen att nå en hög position inom Häraden, men det är fortfarande en ovanlighet att en orch når en hög position inom organisationen. Han arbetar aktivt för att försöka etablera ett samarbete mellan Häraden och Tekozad, något som ännu inte har lett till resultat.

==En utbildning på Silverhäraden==
===Faser och Nivåer===
Silverhäradens skolor har inga fasta klasser eller årskurser, utan varje novis placeras vid start efter deras förutsättningar och flyttas sedan omkring efterhand som deras förmågor och färdigheter utvecklas, definieras, och utvärderas.

'''Faser'''

Istället för årskurser använder sig Silverhäraden av “faser” för att beskriva en novis framsteg och närhet till examen. I nuläget har Silverhäradens ledarskap definierat 10 faser. Samtliga faser innehåller naturligtvis studier i magi, men de första fyra faserna innehåller även mer mundan utbildning, så som historia, juridik, politik, etikett och dans. Detta syftar till att träna yngre noviser i andra färdigheter som de kan komma att behöva i sin framtida tjänstgöring. Efter att en novis har “examinerats” i alla tio faser anses hen redo för licens.

Hur lång tid det tar att avancera från en fas till nästa beror på många olika faktorer, men en tumregel är att det tar 4-6 år att klara av alla 10, och att varje fas tar lite längre tid än den föregående.

Det allra vanligaste är att en novis börjar i Fas 1, men äldre noviser eller de som fått någon form av skolning utanför Silverhäraden kan börja i en högre fas. Ingen novis har någonsin börjat högre än Fas 4.

'''Nivåer'''

Inom [[Silverhäraden]] används nivåer för att beskriva en novis förutsättningar och förmågor att lära sig. Om faser avgör hur mycket en novis har lärt sig, så används nivåer för att avgöra hur bra en novis är på att lära sig.

Syftet med nivåerna är att anpassa pedagogik och metoder för att bäst passa individen eller individerna, men det är en öppen hemlighet att de högre nivåerna anses bättre och häftigare, och såväl nepotism som elitism smyger sig ofta in i konversationer kring nivåerna. De högre nivåerna tenderar också att undervisas av de bättre och mer kraftfulla lärarna, vilket naturligtvis innebär att de får bättre förutsättningar för att avancera i faserna snabbare. Detta förutsatt att de hänger med i det högre tempot, det vill säga.

Det finns fem nivåer, A till E som är rangordnade från Mest Avancerad till Mest Grundläggande. Att ingå i, och ta examen från, någon av de fyra översta nivåerna anses vara hedervärt, dugligt, och bra: du har goda chanser att bli en skicklig magiker och få en eftertraktad post efter examen. När en magiker väljer att bli [[Magiker#Häradsmagiker|Häradsmagiker]] placeras hen ut på ett uppdrag som bestäms av Silverhäraden, men noviser som tar examen från Nivå A och B har goda chanser att få sin önskade post.

Den lägsta nivån är avsedd för de individer som på en vanlig skola hade blivit relegerade, såväl för regelbrott som för bristande studieresultat. Att blir placerad i Nivå E är skamligt och pinsamt, och om och när du väl tar examen så kan du räkna med att endast få de mest simpla och tråkiga arbetsuppgifterna. Det är också ovanligt att noviser som tar examen från Nivå E hittar en professor som vill ta sig an dem för vidare studier.

I teorin ska deltagande i Nivå A-D inte innebära extra möjligheter eller begränsningar i vilka karriärer som kan erhållas efter examen, men alla vet att en högre nivå ser väldigt bra ut på meritförteckningen. Det finns ingen skrivna eller formella regler som säger att en måste ha varit i en viss nivå för att få möjlighet till en viss tjänstgöring, men om du har spenderat det mesta av din tid i Nivå D så lär du vara mindre attraktiv för vissa tjänstgöringar än de sökande som var i Nivå A-C, exempelvis.

Förflyttning upp och ner i nivåerna används flitigt som belöning och bestraffning på Silverhäradens skolor. Även här spelar dock [[Silverhäraden#Nepotism|Silverhäradens nepotism]] in.

===Nivå A===
De snabbaste och skickligaste noviserna kan hamna i Nivå A, där det är högt tempo, avancerad teori och mycket egen studiedisciplin. Naturligtvis hålls det i denna nivå också regelrätta lektioner och föreläsningar, men de är färre än i de andra nivåerna. Det är också på denna nivå som de mest kraftfulla och skickliga forskarna spenderar sin undervisningstid. Även den mest inbitne forskare förstår värdet i att undervisa just dessa noviser.

Kanske 5-10% av Silverhäradens noviser kommer någonsin upp i denna nivå, och färre än 5% spenderar hela sin utbildning där.

===Nivå B===
Nivå B är för de som är lite snabbare och kvicklärda än genomsnittet. Mer självstudier och disciplin och även mer avancerat kursinnehåll är att förvänta sig här.

Silverhäradens mer skickliga magiker föredrar att jobba med Nivå B.

Cirka 20-30% av Silverhäradens noviser spenderar tid i Nivå B, och kanske 10% spenderar majoriteten eller all sin tid där.

===Nivå C===
Nivå C är för genomsnittsstudenten. Hade det endast funnits en nivå hos Silverhäraden så hade den sett ut som Nivå C. Här spenderas mycket tid i lektionssal och även om självstudier och disciplin är viktiga, så är det långt ifrån samma krav som i Nivå A och B.

Silverhäradens skickligaste pedagoger (men inte nödvändigtvis kraftfullaste magiker) spenderar mycket av sin arbetstid med denna grupp.

Cirka 50-60% av Silverhäradens noviser spenderar tid i Nivå C, och cirka 30% spenderar det mesta eller all sin tid där.

===Nivå D===
Placering i Nivå D används definitivt som bestraffning, men det är också här som studietakten är långsammare och mjukare, och där pedagogerna tar mer tid på sig. För alver är det snarare tvärtom, att Nivå D är en belöning för exceptionellt duktiga alver.

Cirka 10% av Silverhäradens noviser spenderar tid i Nivå D och cirka 5% all sin tid här. Ca 5% av alver spenderar sin tid här, speciellt de som utbildas på L'Académie des Courants och Academia de la Encender.

===Nivå E===
Nivå E är nivån för de som i en mer traditionell akademi hade blivit relegerade eller “flunked out”. De som skolkar för mycket, bommar för många prov, inte studerar, bryter regler och på andra sätt är “olämpliga” hamnar i denna nivå. Har man väl blivit placerad i Nivå E är det högst ovanligt att man avancerar tillbaka uppåt.

Nivå E är även där de flesta alver placeras, speciellt på Academieae Radix och Akademie Wolkenklang där alvslaveriet är lagligt. Att dela klass med alver gör Nivå E till en extra skamlig grupp, både för noviserna och för de professorer som utbildar dem.

När och om du tar examen från Nivå E kan du räkna med att endast få de mest simpla och tråkiga tjänstgöringarna inom Silverhäraden, så som assistenter och sekreterare.
Cirka 5% av Silverhäradens noviser hamnar i Nivå E, och omkring 4% spenderar majoriteten av sin tid där. Ca 95% av alver spenderar majoriteten av sin utbildning i nivå E.

En del av de som hamnar i Nivå E blir dessutom skickade till något av Silverhäradens Disciplinärcentrum för (om)skolning och andra disciplinära åtgärder.

Silverhäradens Skolor och Utbildningsnivåer

2025-11-23T21:27:36Z

LeoKurki:

[[Fil:Uppdaterad_version_Silverhäradens_Skolor.webp|350px|right|Silverhäradens skolor och licenskontor]]
Magiskolor och ordnar har funnits i Ekaya i alla tider och grunden till de fyra häradskolorna fanns redan innan Silverhäraden bildades. Skolorna är uppkallade efter de fyra primära aspekterna av magi och ligger i Taronne (L'Académie des Courants), Cordotiva (Academia de la Encender), Gara (Academiae Radix), och Telam (Akademie Wolkenklang).

Varje skola leds av en Rektor med en stab av Professorer som ofta är specialister inom sina respektive ämnen. Rektorn utnämns formellt av lärarkåren på skolan och rektorerna utser i sin tur en vice-rektor som även är deras suppleant i Silverhäradens Råd. Skolorna är självstyrande och tillgodoser en grundläggande utbildning i alla de magiska aspekterna (förutom de förbjudna), men är namngiven efter en av de primära aspekterna - Vatten, Eld, Jord, eller Luft. De magiker som önskar studera en av de kaotiska aspekterna gör detta genom att bli lärling hos en specifik professor som inriktat sig just på den aspekten.

Det finns inga fasta årskurser på skolorna utan vid inskrivning placeras eleverna efter förmåga. Examen tas därför inte vid någon satt ålder utan sker vanligtvis efter fyra till sex års studier. Det är i slutändan Professorerna som avgör när en elev anses vara redo och tillåts göra sitt examensprov som tas vid Licenskontoret. Efter att examensprovet godkänts av Ministern får eleven sin licens och de flesta väljer då att lämna sin skola, men en del väljer att vidareutbilda sig eller ta anställning hos Silverhäraden.

Vid varje skola finns det en mindre stridsavdelning som styrs av en Kontringsofficer. Deras uppdrag är dels att föreläsa om och rekrytera åt [[Magiker#Jägare|Jägarna]] och [[Magiker#Magus Miles|Magus Miles]], samt utbilda dessa kandidater i kontringsmagi, något som ofta sker bakom stängda dörrar. Samtliga Kontringsofficer lyder enbart under ministern och rektorn på den skolan som de arbetar på. För att numera bli kontringsofficer måste du antingen vara utbildad och erfaren jägare, och genomföra en kurs som hålls av vapenofficer, eller vara en utbildad och erfaren Magus Miles, och genomföra en kurs som hålls av en annan Kontringsofficer.

Tre av Silverhäradens skolor ligger i [[:Category:Det Garonska Imperiet|Det Garonska Imperiet]], medan en skola och Licenskontoret ligger i de [[:Category:Västra Rikena|De Västra Rikena]]:

==L'Académie des Courants==
[[Silverhäraden#|Silverhäradens]] vattenskola ligger utanför Chamilvert i [[Taronne]], intill floden La Veine. Skolan är byggt runt ruiner, där flera av de äldre byggnaderna fortfarande är i bruk. I en av de äldsta byggnaderna finns det ett flertal underjordiska nivåer och katakomber som är förbjudna att beträda. Det finns en tradition där de äldre eleverna håller fester på den första av de underjordiska våningarna, men få vågar sig ner längre än så där det ryktas att monster hålls för magiska experiment.

L’Académie des Courants är den nyaste av de fyra skolorna, och anslöt sig till Silverhäraden år 232, 190 år efter organisationens grundande. Innan dess så fanns det en skola för att utbilda magiker på samma plats, men med anslutningen till Silverhäraden kom ytterligare resurser och strukturer. Silverhäraden har under de senaste dryga trehundra åren använt skolan i Taronne, och [[Silverhäraden#Licenskontoret|licenskontoret]] i [[Viveira]], för att stärka sin position i de Västra Rikena. Idag har de starkt stöd i just dessa två länder, men de flesta andra länder i Västra Rikena har ett spänt eller icke-existerande förhållande med Häraden.

Bellamy Aberglade, hen, har suttit längst på sin position av de fyra rektorerna, och enbart Minister Hector Novin har suttit en längre tid i [[Silverhäraden#Silverhäradens råd|Silverhäradens Råd]]. Rektor Aberglade härstammar från en mindre adelsätt i Taronne och har suttit som rektor sedan 499. Hen är konservativ i sin politik och ser ogärna att Häraden ändrar sina sätt. Hen var bland annat en motståndare till att dela upp aspekterna Sinne och Känslor i två delar. Under [[Rödvinges_Rättegång (Seneshalens_Regicid)#|före detta seneschal Valerna Rödvinges rättegång]] i Taronne agerade rektor Aberglade sakkunnig och expertvittne för den magiska ritual som tog plats under rättegången.

==Academiae Radix==
Academieae Radix är Silverhäradens första skola, etablerad år 56, enbart 14 år efter organisationens instiftande. Grundarna ansåg att det var viktigt att ha en strukturerad utbildning med gemensamma mål för noviserna, och med Imperator Lidias välsignelse startades en skola utanför den nyligen omdöpta staden Sedora. En av de första noviserna som avlade examen vid Academaiae Radix blev sen år 89 den första Silverhäraden-associerade magikern som axlade rollen som den officiella [[Livet_som_en_Häradsmagiker#Hovmagiker|hovmagikern]] för [[det Garonska Imperiet]]. Sedan dess har samtliga av Imperatorns hovmagiker varit från Häraden, och majoriteten utbildade vid just Academiae Radix.

Silverhäradens jordskola ligger i närheten av Sedora i [[Gara]]. Skolan ligger framför allt under jord med ett komplext system med grottor, tunnlar och underjordiska salar. Marken ägdes under skolans upprättande av en garonsk adelsfamilj vars yngsta barn var en av de grundande medlemmarna. I början av 100-talet lät adelsfamiljen testamentera marken permanent till Silverhäraden som har ägt marken runt skolan sedan dess.

Rektor Selima härstammar från Gara och har suttit på sin rektorspost sedan 513. Hon växte upp i en handelsfamilj i södra Gara, och hade sitt Uppvaknande sent vid sexton års ålder.

==Academia de la Encender==
Silverhäradens eldskola ligger i de östra delarna av [[Cordotiva]], nära kusten. Skolan är byggd vid en plats som använts för magiska ritualer sedan urminnes tider, intill en naturgasläcka som brinner i en evig eld. Den har under de senaste århundradena använts som en fyr för sjöfarande, och underhålls av en dedikerad grupp från Academia de la Encender.

Skolan grundades av en grupp från Häraden år 199 som inte höll med om organisationens utveckling, men redan under skolans andra rektor år 205 så slöts det ett avtal där Academia de la Encender gick med som Silverhäradens tredje skola. Under detta avtal skapades också det första utkastet för Silverhäradens råd där de tre rektorerna satt på en likställd post.

Rektor Aadila Falak Rea Pratima Silva Yusna, hon, härstammar från Viveira, och är den yngsta rektorn som även suttit kortast tid på sin post, sedan 520. Hon tog över efter långtida rektor Anguilla Isabel, och det var något kontroversiellt att Aadila Rea Silva valdes till rektor, dels på grund av hennes ålder och dels på grund av hennes ursprung. Det finns ingen regel i Silverhäradens Paragrafer som specificerar att en rektor ska komma från landen skolan ligger i, men det händer oftare än inte.

==Akademie Wolkenklang==
Silverhäradens luftskola ligger i sydöstra [[Telam]], på ett av de stora fälten öster om floden. Skolan stoltserar med tre höga torn som byggts upp för att komma närmare slättens starka vindar för forskning och ritualer.

Skolan grundades under pompa och ståt under Silverhäradens hundraårs-jubileum år 142, och Silverhäraden etablerade sig inom kort som en väsentlig rådgivar-kår för den telamska adeln. Under det fleråriga kriget mellan Gara och Telam höll sig Häraden officiellt neutrala, och fortsatte att ge råd till både imperatorn och adeln i Telam. Wolkenklang och dess byggnader undslapp det värsta av krigets förstörelse.

För dryga trettio år sedan, 493, startades en ny typ av utbildning på Akademie Wolkenklang efter Minister Novin Hectors dekret. Silverhäraden utbildar nu [[Magiker#Magus_Miles|stridsmagiker]], magiker som förutom en vid utbildning i magi även tränas i strid och militära övningar. 503 skapas positionen [[Livet_som_en_Stridsmagiker_inom_Häraden#Vapenofficer|Vapenofficer]]. Hens uppdrag är tudelat - dels att lära ut offensiv magi till magiker som har en talang för strid, samt att utbilda dessa och blivande Jägare i hur en strider utan magi. År 524 utsåg Silverhäradens Råd Safiya el-Yekta som den nya vapenofficern efter Surrula von Niephaus död i [[Den Klanlösa Konflikten]] i Albeir.

Akademie Wolkenklangs nuvarande rektor är en orch vid namn Ariki, han, som härstammar från Telam. Han har suttit på posten sedan 502. Rektor Ariki är inte den första orchen att nå en hög position inom Häraden, men det är fortfarande en ovanlighet att en orch når en hög position inom organisationen. Han arbetar aktivt för att försöka etablera ett samarbete mellan Häraden och Tekozad, något som ännu inte har lett till resultat.

==En utbildning på Silverhäraden==
===Faser och Nivåer===
Silverhäradens skolor har inga fasta klasser eller årskurser, utan varje novis placeras vid start efter deras förutsättningar och flyttas sedan omkring efterhand som deras förmågor och färdigheter utvecklas, definieras, och utvärderas.

'''Faser'''

Istället för årskurser använder sig Silverhäraden av “faser” för att beskriva en novis framsteg och närhet till examen. I nuläget har Silverhäradens ledarskap definierat 10 faser. Samtliga faser innehåller naturligtvis studier i magi, men de första fyra faserna innehåller även mer mundan utbildning, så som historia, juridik, politik, etikett och dans. Detta syftar till att träna yngre noviser i andra färdigheter som de kan komma att behöva i sin framtida tjänstgöring. Efter att en novis har “examinerats” i alla tio faser anses hen redo för licens.

Hur lång tid det tar att avancera från en fas till nästa beror på många olika faktorer, men en tumregel är att det tar 4-6 år att klara av alla 10, och att varje fas tar lite längre tid än den föregående.

Det allra vanligaste är att en novis börjar i Fas 1, men äldre noviser eller de som fått någon form av skolning utanför Silverhäraden kan börja i en högre fas. Ingen novis har någonsin börjat högre än Fas 4.

'''Nivåer'''

Inom [[Silverhäraden]] används nivåer för att beskriva en novis förutsättningar och förmågor att lära sig. Om faser avgör hur mycket en novis har lärt sig, så används nivåer för att avgöra hur bra en novis är på att lära sig.

Syftet med nivåerna är att anpassa pedagogik och metoder för att bäst passa individen eller individerna, men det är en öppen hemlighet att de högre nivåerna anses bättre och häftigare, och såväl nepotism som elitism smyger sig ofta in i konversationer kring nivåerna. De högre nivåerna tenderar också att undervisas av de bättre och mer kraftfulla lärarna, vilket naturligtvis innebär att de får bättre förutsättningar för att avancera i faserna snabbare. Detta förutsatt att de hänger med i det högre tempot, det vill säga.

Det finns fem nivåer, A till E som är rangordnade från Mest Avancerad till Mest Grundläggande. Att ingå i, och ta examen från, någon av de fyra översta nivåerna anses vara hedervärt, dugligt, och bra: du har goda chanser att bli en skicklig magiker och få en eftertraktad post efter examen. När en magiker väljer att bli [[Magiker#Häradsmagiker|Häradsmagiker]] placeras hen ut på ett uppdrag som bestäms av Silverhäraden, men noviser som tar examen från Nivå A och B har goda chanser att få sin önskade post.

Den lägsta nivån är avsedd för de individer som på en vanlig skola hade blivit relegerade, såväl för regelbrott som för bristande studieresultat. Att blir placerad i Nivå E är skamligt och pinsamt, och om och när du väl tar examen så kan du räkna med att endast få de mest simpla och tråkiga arbetsuppgifterna. Det är också ovanligt att noviser som tar examen från Nivå E hittar en professor som vill ta sig an dem för vidare studier.

I teorin ska deltagande i Nivå A-D inte innebära extra möjligheter eller begränsningar i vilka karriärer som kan erhållas efter examen, men alla vet att en högre nivå ser väldigt bra ut på meritförteckningen. Det finns ingen skrivna eller formella regler som säger att en måste ha varit i en viss nivå för att få möjlighet till en viss tjänstgöring, men om du har spenderat det mesta av din tid i Nivå D så lär du vara mindre attraktiv för vissa tjänstgöringar än de sökande som var i Nivå A-C, exempelvis.

Förflyttning upp och ner i nivåerna används flitigt som belöning och bestraffning på Silverhäradens skolor. Även här spelar dock [[Silverhäraden#Nepotism|Silverhäradens nepotism]] in.

===Nivå A===
De snabbaste och skickligaste noviserna kan hamna i Nivå A, där det är högt tempo, avancerad teori och mycket egen studiedisciplin. Naturligtvis hålls det i denna nivå också regelrätta lektioner och föreläsningar, men de är färre än i de andra nivåerna. Det är också på denna nivå som de mest kraftfulla och skickliga forskarna spenderar sin undervisningstid. Även den mest inbitne forskare förstår värdet i att undervisa just dessa noviser.

Kanske 5-10% av Silverhäradens noviser kommer någonsin upp i denna nivå, och färre än 5% spenderar hela sin utbildning där.

===Nivå B===
Nivå B är för de som är lite snabbare och kvicklärda än genomsnittet. Mer självstudier och disciplin och även mer avancerat kursinnehåll är att förvänta sig här.

Silverhäradens mer skickliga magiker föredrar att jobba med Nivå B.

Cirka 20-30% av Silverhäradens noviser spenderar tid i Nivå B, och kanske 10% spenderar majoriteten eller all sin tid där.

===Nivå C===
Nivå C är för genomsnittsstudenten. Hade det endast funnits en nivå hos Silverhäraden så hade den sett ut som Nivå C. Här spenderas mycket tid i lektionssal och även om självstudier och disciplin är viktiga, så är det långt ifrån samma krav som i Nivå A och B.

Silverhäradens skickligaste pedagoger (men inte nödvändigtvis kraftfullaste magiker) spenderar mycket av sin arbetstid med denna grupp.

Cirka 50-60% av Silverhäradens noviser spenderar tid i Nivå C, och cirka 30% spenderar det mesta eller all sin tid där.

===Nivå D===
Placering i Nivå D används definitivt som bestraffning, men det är också här som studietakten är långsammare och mjukare, och där pedagogerna tar mer tid på sig. För alver är det snarare tvärtom, att Nivå D är en belöning för exceptionellt duktiga alver.

Cirka 10% av Silverhäradens noviser spenderar tid i Nivå D och cirka 5% all sin tid här. Ca 5% av alver spenderar sin tid här, speciellt de som utbildas på L'Académie des Courants och Academia de la Encender.

===Nivå E===
Nivå E är nivån för de som i en mer traditionell akademi hade blivit relegerade eller “flunked out”. De som skolkar för mycket, bommar för många prov, inte studerar, bryter regler och på andra sätt är “olämpliga” hamnar i denna nivå. Har man väl blivit placerad i Nivå E är det högst ovanligt att man avancerar tillbaka uppåt.

Nivå E är även där de flesta alver placeras, speciellt på Academieae Radix och Akademie Wolkenklang där alvslaveriet är lagligt. Att dela klass med alver gör Nivå E till en extra skamlig grupp, både för noviserna och för de professorer som utbildar dem.

När och om du tar examen från Nivå E kan du räkna med att endast få de mest simpla och tråkiga tjänstgöringarna inom Silverhäraden, så som assistenter och sekreterare.
Cirka 5% av Silverhäradens noviser hamnar i Nivå E, och omkring 4% spenderar majoriteten av sin tid där. Ca 95% av alver spenderar majoriteten av sin utbildning i nivå E.

En del av de som hamnar i Nivå E blir dessutom skickade till något av Silverhäradens Disciplinärcentrum för (om)skolning och andra disciplinära åtgärder.

Silverhäraden

2025-11-23T21:25:36Z

LeoKurki: /* Silverhäradens fyra skolor */

Magikerorden Silverhäraden (också kallat Häraden) är en organisation som verkar i hela [[Ekaya]] och utbildar [[Magiker|magiker]] och ger ut licenser för brukandet av den magiska kraften. Silverhäraden grundades år 42 då en grupp rivaliserande magiker gick samman med det gemensamma målet att förändra synen på magi. De såg att den kända världen höll på att förändras med den begynnande stormakten i [[Gara]] och grundandet av [[Comitium]], och därmed vikten av att magiker fann ett sätt att sluta sig samman på ett liknande sätt. Du kan läsa mer om Silverhäradens historia [[Silverhäradens historia, en tidslinje|HÄR]].

Silverhäradens uttalade mål är att bistå med utbildning för samtliga magiker i Ekaya och genom detta förebygga rädslan för magiker och skapa nytta med hjälp av [[Magi|den magiska kraften]]. Organisationen utbildar inte sina noviser bara i hur de kan kontrollera sina förmågor utan också i retorik, filosofi, historia och politik för att göra dem till effektiva agenter och goda representanter för Häraden. Mer om utbildningen samt dess faser och nivåer kan läsas [[Silverhäradens Skolor och Utbildningsnivåer#En_utbildning_på_Silverhäraden|HÄR]].

Silverhäraden består av fem pelare: de fyra skolorna och licenskontoret. Utanför skolorna och licenskontoret är Häraden indelad i lokala kapitel som delvis ansvarar för att deras medlemmar sköter sig och håller sina licenser uppdaterade. Kapitlen samlar ofta magiker med olika specialintressen eller med specifika agendor. Efter utbildningen så går novisen igenom ett test, och om hen lyckas med detta så erhåller magikern en licens och anses vara en fullvärdig medlem i Silverhäraden. I vissa fall kan en novis undervisas utanför skolorna - ofta då med en mentor som tar dem an som elev. Dessa privatlärda elever tar licensprovet när mentorn anser att de är redo.

=Silverhäradens råd=
Silverhäraden leds av ett råd som består av skolornas fyra rektorer och Magiministern som styr över Licenskontoret. Samtliga poster i rådet har formellt samma auktoritet, men popularitet, personlighet och magisk förmåga reflekterar varje rådsmedlems faktiska inflytande. Medlemmar har en röst i rådet, samt rätt till en suppleant som får lova att rösta för dem de gånger de ordinarie medlemmen inte kan närvara på ett möte. Rektorernas suppleant får titeln vice-rektor, vilket ofta är ett steg mot att själva sitta på rektorsstolen en dag. Förutom deras arbete som suppleanter i Rådet hjälper vice-rektorerna till att styra den dagliga verksamheten på skolorna och representerar ibland rektorerna på officiella tillställningar som Silversymposiet. Ministerns suppleant får titeln vice-minister. Vilken typ av magiker som får denna titel skiljer sig beroende på vem som sitter som minister. En fredligare, mer byråkratisk minister är mer benägen att utse en Intendent medan andra, mer aggresiva ministrar, utser Jägare som sin suppleant. Minister Hector Novins vice-minister var Jägare Cordelia Törn som avled under ett av sina uppdrag. Novin väntas utse en ny vice-minister inom kort och många uppvaktar honom för att få positionen. Rådet har två officiella möten per år, men de kan under speciella omständigheter kalla till ytterligare möten.

Det är rådet som beslutar om Silverhäradens politik och riktning, medan rektorerna själva bestämmer hur utbildningen ser ut på deras respektive skolor. Ministern styr över vilka regler som ska gälla för examen och licensiering, samt hur jägare och intendenter fördelas över Ekaya. Det är rådet som beslutar om en magiker ska stämplas som [[Magiker#Maleficar|Maleficar]], samt hur [[Aspekterna]] ska delas upp och huruvida vissa Aspekter ska vara förbjudna att studera. De kan även dra tillbaka en magikers licens. Detta innebär inte att hen automatiskt stämplas som maleficar. Rådet beslutar även vilka magiker som bör skickas ut som hovmagiker, något som bestäms i samråd med relevant regent.

Rådsmedlemmar sitter officiellt till sin död, men det har förekommit att medlemmar har klivit av sin post på grund av sin hälsa eller som en protest på grund av motstridiga åsikter inom Rådet. Rektorerna sitter på sin post till sin död, och röstas fram av samtliga professorer på den relevanta skolan. Magiministern väljs på ett Magimot där representanter från alla de fem institutionerna röstar.

Det nuvarande rådet består av:

'''Minister Hector Novin''', han, människa (Magiminister på licenskontoret)

Minister Novin härstammar från [[Gara]] och valdes som Magiminister år 492, och har under sina dryga trettio år på posten engagerat sig mycket i att stärka [[Magiker#Jägare|Jägarnas]] position inom Häraden. Han var även den drivande kraften bakom etablerandet av [[Livet som en Stridsmagiker inom Häraden|Magus Miles]] och dess utbildning på Akademie Wolkenklang.

'''Rektor Aadila Falak Rea Pratima Silva Yusna''', hon, människa (Academia de la Encender)

Rektor Rea Pratima Silva Yusna härstammar från [[Viveira]] och har suttit på sin rektorpost sedan år 520.

'''Rektor Bellamy Aberglade''', hen, människa (L'Académie des Courants)

Rektor Aberglade härstammar från [[Taronne]] och har suttit på sin rektorpost sedan 499.

'''Rektor Selima''', hon, människa (Academiae Radix)

Rektor Selima härstammar från [[Gara]] och har suttit på sin rektorspost sedan 513.

'''Rektor Maunga Ariki''', han, orch (Akademie Wolkenklang)

Rektor Ariki är en orch som härstammar från [[Telam]] och har suttit på sin rektorspost sedan 502.

=Silverhäradens relation till Ekayas regenter=

Silverhäraden har sedan dess bildande etablerat sig som en pålitlig organisation och en maktfaktor i den kända världens storpolitik. Silverhäraden finns representerad vid nästan alla styrande hov, råd och ministerium som kontinentens regenter har samlat kring sig. I sin enklaste form är det en fråga om ett utbyte av tjänster och inflytande. Silverhäraden tillåts ha ett inflytande över hur magi och magiker (både Vildmagiker och Häradsmagiker) får verka och hur utövandet regleras i lag. I utbyte får regenterna tillgång till tjänster, kunskap och vägledning från Silverhäraden i en rad olika former (inte nödvändigtvis bara gällande [[magi]]).

Det vore nästan otänkbart för många regenter att inte ha en hovmagiker, och många inom respektive lands adel eller motsvarande har naturligtvis följt efter i detta. Detta ger naturligtvis Silverhäraden ett mycket reellt inflytande över landets politik och riktning. Något som Häraden inte är sen att nyttja. Det är likväl självfallet att andra maktspelare ser detta och misstror Häradens inflytande över sina regenter. Men det är få som öppet kan motarbeta Silverhäraden.

Häraden tar till många knep för att smälta in och göra rådande maktstrukturer väl till mods. I Gara är det vanligt att det kejserliga kapitlet marscherar in i tronsalen i led om två och två i med magikerna sist som utför kotow (ett traditionesenligt bugande genom att röra marken med pannan) för att visa underkastelse mot [[Ordlista#Imperator|Imperatorn]] i stil med Krigsmästare och officerare. Många häradsmagiker i kärnländerna av Imperiet klär sig även efter samma strikta militäriska mode som den kejserliga administrationen, ett enkelt sätt att vinna respekt och status i Imperiet. Vid de adliga hoven i Taronne och Cordotiva är det mer eller mindre lag för licenserade magiker att klä upp sig exceptionellt och efter senaste modet (och Häraden ser till att de lokala kapitlen har finanser för detta).

==Nepotism==
Det är ingen hemlighet att nepotism förekommer inom Silverhäraden, och många magiker som har toppositioner inom organisationer har dessa tack vare vänner, familj och allierade. För att komma långt inom Häraden krävs både skicklighet inom magi och det sociala spelet.

Det mest kända exemplet av nepotism inom Häraden genom historien är när forskningpositionen för stjärnmagi på L’Académie de Courants blev vakant år 338, då professor Sahn-Azul de Freijj dog. Av alla möjliga ersättare valdes Balter von Toller av rektor Winfred Landen. Von Toller var en son till en rik handelsman, och rektor Landen anklagades senare för att ha blivit välbetald för att göra detta val.

Landens familj flyttade nämligen kort därefter in i ett av Chamilverts finaste herrgårdar. Det faktiska problemet uppstod när Balter von Toller visade sig vara totalt inkompetent på att just forska, och i dryga 40 år stod stjärnmagiforskningen på grund av detta i princip stilla på L’Académie de Courants.

=Silverhäradens fyra skolor=
[[Fil:Uppdaterad_version_Silverhäradens_Skolor.webp|350px|right|Silverhäradens skolor och licenskontor]]
Magiskolor och ordnar har funnits i Ekaya i alla tider och grunden till de fyra häradskolorna fanns redan innan Silverhäraden bildades. Skolorna är uppkallade efter de fyra primära aspekterna av magi och ligger i Taronne (L'Académie des Courants), Cordotiva (Academia de la Encender), Gara (Academiae Radix), och Telam (Akademie Wolkenklang).

Varje skola leds av en Rektor med en stab av Professorer som ofta är specialister inom sina respektive ämnen. Rektorn utnämns formellt av lärarkåren på skolan och rektorerna utser i sin tur en vice-rektor som även är deras suppleant i Silverhäradens Råd. Skolorna är självstyrande och tillgodoser en grundläggande utbildning i alla de magiska aspekterna (förutom de förbjudna), men är namngiven efter en av de primära aspekterna - Vatten, Eld, Jord, eller Luft. De magiker som önskar studera en av de kaotiska aspekterna gör detta genom att bli lärling hos en specifik professor som inriktat sig just på den aspekten.

Det finns inga fasta årskurser på skolorna utan vid inskrivning placeras eleverna efter förmåga. Examen tas därför inte vid någon satt ålder utan sker vanligtvis efter fyra till sex års studier. Det är i slutändan Professorerna som avgör när en elev anses vara redo och tillåts göra sitt examensprov som tas vid Licenskontoret. Efter att examensprovet godkänts av Ministern får eleven sin licens och de flesta väljer då att lämna sin skola, men en del väljer att vidareutbilda sig eller ta anställning hos Silverhäraden.

Vid varje skola finns det en mindre stridsavdelning som styrs av en Kontringsofficer. Deras uppdrag är dels att föreläsa om och rekrytera åt [[Magiker#Jägare|Jägarna]] och [[Magiker#Magus Miles|Magus Miles]], samt utbilda dessa kandidater i kontringsmagi, något som ofta sker bakom stängda dörrar. Samtliga Kontringsofficer lyder enbart under ministern och rektorn på den skolan som de arbetar på. För att numera bli kontringsofficer måste du antingen vara utbildad och erfaren jägare, och genomföra en kurs som hålls av vapenofficer, eller vara en utbildad och erfaren Magus Miles, och genomföra en kurs som hålls av en annan Kontringsofficer.

Tre av Silverhäradens skolor ligger i [[:Category:Det Garonska Imperiet|Det Garonska Imperiet]], medan en skola och Licenskontoret ligger i de [[:Category:Västra Rikena|De Västra Rikena]]:

==L'Académie des Courants==
Silverhäradens vattenskola utanför [[Taronnes Geografi#Chamilvert|Chamilvert]] i [[Taronne]].

Läs mer [[Silverhäradens_Skolor_och_Utbildningsnivåer#L'Académie des Courants|HÄR.]]

==Academiae Radix==
Silverhäradens jordskola i närheten av [[Gara#Geografi|Sedora]] i [[Gara]].

Läs mer [[Silverhäradens_Skolor_och_Utbildningsnivåer#Academiae Radix|HÄR.]]

==Academia de la Encender==
Silverhäradens eldskola i de östra delarna av [[Cordotiva]].

Läs mer [[Silverhäradens_Skolor_och_Utbildningsnivåer#Academia de la Encender|HÄR.]]

==Akademie Wolkenklang==
Silverhäradens luftskola i de södra delarna av [[Telam]]. För dryga trettio år sedan startades en ny position på Akademie Wolkenklang efter Minister Novin Hectors dekret: en Vapenofficer. Hens uppdrag är tudelat - dels att lära ut offensiv magi till magiker som har en talang för strid, samt att utbilda dessa och blivande Jägare i hur en strider utan magi.

Läs mer [[Silverhäradens_Skolor_och_Utbildningsnivåer#Akademie Wolkenklang|HÄR.]]

=Magilicens=
Efter ett godkänt examensprov på licenskontoret i [[Viveira]] erhåller magikern sin licens, titeln [[Ordlista#Magus|Magus]], samt de silvriga tunna rep som symboliserar licensen. Dessa rep är ca 2 meter långa med silvriga tofsar i båda ändarna och är en välkänd symbol för de licensierade magiker. Många magusar väljer att inkorporera licensrepen i sin klädnad på ett eller annat sätt. För många av dem är det en visuell symbol för deras licens som den mundana befolkningen känner till. De magusar som genomgått ytterligare utbildning till antingen [[Magiker#Utredare|Utredare]], [[Magiker#Jägare|Jägare]] eller [[Magiker#Magus Miles|Magus Miles]] får tillsammans med silverrepet också bära ett blått ([[Magiker#Utredare|Utredare]]), rött ([[Magiker#Jägare|Jägare]]) respektive svart ([[Magiker#Magus Miles|Magus Miles]]) licensrep.

Licensen delas även ut i pappersform och många väljer att resa med det, då det är det officiella beviset på licensen, och det är detta dokument som [[Magiker#Intendent|intendenter]] kontrollerar när de är ute i fält. Licensen har ett nummer ‘år – nr’, där numret representerar de licenser som utfärdades under året’ ex; ‘523 – 01’ för den första licensen som utfärdades år 523. Detta nummer följer magikerns licens genom hela henoms liv, om hen inte skulle bli av med licensen, och behöver få en ny. Detta nummer ändras inte när en licens förnyas. Licensen har även en stämpel av ett magiskt vax som förblir intakt så länge licensen är giltig. Licensen representerar ett fullvärdigt medlemskap i Silverhäraden.

Magilicensen har ett utgångsdatum, och innan dess bör magikern förnya sin licens. Hur lång tid som licensen varar beror på ett flertal faktorer som hur pass ny magikern är som magus och hur pass pålitlig Silverhäraden anser att magikern är. En helt nyexaminerad magus lär behöva förnya sin licens inom ett eller två år, men för en äldre magiker som aldrig ställt till med problem kan det gå tio år innan hen behöver förnya sin licens. Den genomsnittliga tiden är dryga fem år för [[Magiker#Licensmagiker|licensmagiker]] och dryga tio år för [[Magiker#Häradsmagiker|häradsmagiker]]. Generellt är det en smidigare process för en häradsmagiker att förnya sin licens än för en licensmagiker.

En magus kan förlora sin licens, om Silverhäradens Råd eller en intendent anser det nödvändigt. Detta sker om magusen har brutit mot Silverhäradens paragrafer eller har ställt organisationen i särskilt dålig dager. Att förlora sin licens innebär inte att magusen automatiskt blir stämplad som en [[Magiker#Maleficar|maleficar]], utan det sker enbart om brottet är särskilt allvarligt och Rådet anser att magikern är en fara. En magiker som har förlorat sin licens (men inte blivit stämplad som maleficar) har rätt till en omprövning hos Ministern för att se om hen kan få licensen återställd.

=Licenskontoret=
När Silverhäraden grundades sköttes all administration i [[Gara]]. Efter [[Silverhäradens Skolor och Utbildningsnivåer#Academia de la Encender|Academia de la Encenders]] grundande och sedermera officiella anslutning till Häraden togs beslutet att det behövdes en central administrationshub som stod utanför en av skolorna. [[Silverhäradens Skolor och Utbildningsnivåer#Academiae Radix|Academiae Radix]], som tidigare de facto huvudkontor, motsatte sig detta, men förslaget gick igenom med röster från Academia de la Encenders och [[Silverhäradens Skolor och Utbildningsnivåer#Academie Wolkenklang|Akademie Wolkenklang]]. Det beslutades att kontoret skulle hamna på så neutral mark som möjligt för de tre skolorna och år 210 sattes det första spadtaget på ön i sjön Toldas i [[Viveira]].

Licenskontoret öppnade officiellt 213 och samma år röstade de tre rektorerna genom att tillsätta den första ministern med ansvar för examen, licensiering, och det administrativa arbetet för Häraden. Under hen arbetar [[Magiker#Intendent|intendenter]] och [[Magiker#Jägare|jägare]], samt ett flertal assistenter och sekreterare till dessa.

Den nuvarande ministern är Hector Novin. Han härstammar från Gara och tog examen vid Academiae Radix. Han har suttit på sin post som minister sedan 492 och är den i det nuvarande Rådet som suttit på sin post längst. Under sina dryga trettio år har han engagerat sig mycket i att stärka Jägarnas position inom Häraden. Han var även en av de drivande krafterna bakom etablerandet av [[Magiker#Magus Miles|Magus Miles]] och dess utbildning på Akademie Wolkenklang.

=Lapis=
År 243 skapades [[Lapis – Silverhäradens Disciplinära Utpost]]. Utposten är belägen i bergsregionen i norra [[Gara]] och hit skickas problematiska Noviser och Magusar från hela Ekaya. Lapis uppdrag är inte att undervisa, utan att korrigera, ombilda och disciplinera, och ingen tillåts lämna utposten utan bevisad bättring.

Utposten leds av en Direktör med hjälp av en Vice-Direktör. Direktören tillsätts av Silverhäradens Råd och Vice-Direktören tillsätts av Direktören. Disciplinärer leder arbetet och ser till att disciplin, ordning och flit uppehålls. De har även ansvar att utdela bestraffningar så som prygel eller isolering. Disciplinärer har ofta tjänstgjort som Intendenter eller Jägare innan de tar sin position på Lapis.

Utpostens huvudsakliga syften är att genom fysiskt, mentalt och magiskt arbete återinföra disciplin i avvikande Noviser och Magusar, rapportera om svagheter bland de intagna till Rådet, och fungera avskräckande och motiverande för andra inom Silverhäradens skolor.

=Silversymposiet=
Varje år anordnas ett symposium av Silverhäraden där magisk teori diskuteras och lärs ut. De fyra skolorna turas om att agera värd för symposiet, och det är en ära och ett erkännande att vara en av föreläsarna under eventet. Symposiet är enbart öppet för medlemmar i Silverhäraden, och i viss mån deras tjänare och assistenter. Det är vanligt att magiker använder det för att nätverka med andra kollegor utanför sin egen skola eller kontor, speciellt de som önskar klättra högre inom organisationen.

Silversymposiet har ingen bestämmanderätt, men många ändringar i Silverhäraden har först tagits upp på symposiet för att sedan skrivas under av rådet på ett av deras kommande möten.

=Privilegierad Magi=
Ingen magiker har tid att lära sig all magi som finns, och långt ifrån alla magiker får chansen att lära sig eller får möjlighet att forska om viss magi i Häraden. Inom Silverhäraden är forskningsplatser åtråvärda, men långt ifrån alla som tagit sin examen erbjuds en plats som forskare eller professor på en av de fyra skolorna. Enbart de mest inflytelserika, talangfulla, eller användbara för Häraden erbjuds en av de få platser som utlyses varje år. Detta har lett till intriger och konspirationer om platserna, och nepotism är en vanlig företeelse - även om Häraden förnekar att det sker.

Viss magi är helt åsidosatt för vissa positioner. Ett typiskt exempel på detta är kontringsmagi som en magiker kan använda för att motverka en annan magikers besvärjelser. Denna magi är, inom Silverhäraden, numera helt låst i kurser som hålls av kontringsofficer, och enbart framtida jägare och nytillsatta rektorer får delta i dessa.

Ett annat exempel på detta är den utökade värnmagikursen. Värnmagi är den magi som magiker i häraden lär sig för att skydda sig från annan magi. Detta innebär allt från ritualer som skyddar mot och tar bort magiska effekter från en person eller ett område, till reaktionär magi som skapar en barriär eller sköld som hindrar fysiska ting, inklusive magi, från att ta sig igenom. Alla magiker inom Häraden får gå en grundkurs i värnmagi, men den utökade kursen i värnmagi har begränsat antal platser, och dessa är först och främst reserverade till framtida jägare och Magus Miles.

Ytterligare exempel på detta är lokaliserings- och skådningsmagi. Med hjälp av någons personliga ägodelar, kan en magiker med lokaliseringsmagi känna av approximativ distans och riktning till måltavlan, och med skådningsmagi kan de se visioner av vad personen gör just nu, och se omgivningen runt omkring dem. Enbart ett fåtal magiker om året får lära sig detta, och många av dessa platser har blivit reserverade åt framtida eller nuvarande jägare.

=Alver inom Silverhäraden=
Silverhäraden tar in alla nya magiker som accepterar deras erbjudande om skolning, och detta inkluderar alver. Alviska magiker kan dock inte förvänta sig likabehandling inom Silverhäraden. De erbjuds grundläggande utbildning och placeras nästan alltid i [[Silverhäradens_Skolor_och_Utbildningsnivåer#Nivå_E|Nivå E]], med få undantag där vissa alviska underbarn placeras i [[Silverhäradens_Skolor_och_Utbildningsnivåer#Nivå_D|Nivå D]]. I [[Gara]] och [[Telam]] där alvslaveriet är lagligt betalar Silverhäraden ofta en symbolisk summa till personen eller familjen som tidigare ägt alven, och i dessa länder är det i princip ohört att en alv skulle få utbildning på en högre nivå än E. I vissa fall finns det till och med separata klasser för just alver, och det anses en skam för den professor som blir utsedd att leda den klassen.

Det är mycket ovanligt att de får lov att studera vidare efter licensen. Istället sätter Silverhäraden dem i arbete som assistenter, sekreterare på licenskontoret, eller som batterier i andra magikers ritualer. Få alver slår sig ut på egen bana som [[Magiker#Licensmagiker|licensmagiker]] då den större delen av befolkningen litar ännu mindre på en alvisk magiker.

På grund av särbehandlingen som många alver upplever inom Silverhäraden så är det något mer vanligt för alver än för människor att neka Silverhäradens erbjudande om skolning efter [[Magi#Uppvaknandet|Uppvaknandet]], men alverna är också medvetna om att alviska [[Magiker#Vildmagiker|vildmagiker]] löper hög risk. De flesta alviska vildmagiker är vildalver, men det finns undantag bland stads- och byalver.

=Pågående konflikter=
==Rasvanska häxjägare i Taronne==

Efter en vistelse i Coronet Kira Skaldhjärtas jaktstuga där både magiker och häxjägare var inbjudna så har spänningarna ökat. En vildmagiker som attackerade gästerna dödades på plats av rasvanska häxjägare, något som fick häradsmagiker att protestera då det är Silverhäradens uppdrag att vidta åtgärder mot farliga vildmagiker.

==Blodsmagi==

Debatten huruvida [[Aspekterna#Blod|blodmagi]] borde förbjudas är ett hett samtalsämne inom Silverhäraden, och de flesta har en åsikt om det. De som säger att de borde förbjudas hänvisar till blodsmagins ofta skadliga natur medan andra hävdar att magiker måste tämja all sorts magi och att häraden inte borde förbjuda någon typ av magi.

==Stridsmagiker==
Det har pågått debatt inom Häraden huruvida Magi ska användas i strid, och Minister Hectors beslut att starta upp Vapenofficer-titeln har mötts med ett flertal misstankar. Konceptet med Häradsmagiker som lever på att kriga efter genomförd vapenutbildning är relativt nytt inom häraden, och många inom Silverhäraden tycker att det är dåligt att magiker ska förknippas med krig och strid, medan vissa tycker att det är bra att det visas upp precis hur mycket magiker kan.

Safiya el-Yekta, ''hon'', valdes under våren 524 till att bli den nya [[Livet som en Stridsmagiker inom Häraden#Vapenofficer|Vapenofficeren]]. Hon har under sin korta tid i position lyckats skapa en samordning inom organisationen som saknats under de senaste åren och sägs vara en kompetent men brutal individ.

[[Category: Magisidor]]

Fil:Uppdaterad version Silverhäradens Skolor.webp

2025-11-23T21:24:16Z

LeoKurki:

Blodhundens Monsterjägarskola

2025-11-14T11:09:24Z

LeoKurki:

I centrala [[Albeir]] ligger en vid våtmark som är känd vid två namn, Bog-Feidh eller Loch-Feidh. Under sommar och vinter hänger tung dimma i slöjor över myrar och gyttjeslätter, men när vårfloden eller höstregnen kommer täcks nästan all mark av en vidsträckt sjö som breder ut sig över flera mil. Här bor det mycket få människor, men inte för att miljön är ogästvänlig. Bog-Feidh är tätt med älvor och alla sorters fä som driver ut alla som försöker bosätta sig. Mitt i våtmarkerna står dock en bergskulle. På den bara stenen är det byggt en borg som tornar sig upp genom dimmorna. I denna borg, Beinnbuirgh [benn-bErra], ligger Blodhundens Monsterjägarskola. Förutom de obarmhärtiga omgivningarna omges Beinnbuirgh av en hög koncentration av Albeirs karaktäristiska [[Älvfolk]] och [[Varulv|varulvar]]. Det sägs också att det lever [[Enhörning|enhörningar]] kring borgen, och att se en är ett omen för god jaktlycka.

==Traditioner==
Blodhundens Monsterjägarskola är en karg plats att bo på, även jämfört med resten av Albeir. Våtmarkerna där Beinnbuirgh står låter inte många resurser att forslas in till borgen, utan all mat behöver fångas av Blodhundens monsterjägare. Jägarna och deras Lärlingar lever av nödvändighet under rustika förhållanden och firar varje gång ett jaktlag kommer tillbaka från en jakt ute i världen, då de ofta har med sig lyxvaror som kryddor, exotiska viner, eller kuriosa uppfinningar utifrån.

Till skillnad från andra monsterjägarskolor som kan söka ett övertag på [[Monsterjägare i Ekaya#Stigen|Stigen]] så använder Blodhundens jägare varken [[magi]] eller [[alkemi]]ska preparat i sin kamp mot världens monster. Istället är det stora jaktlag som med kunskap, förberedelser och samarbete skaffar sig jaktlycka.

==Lärlingstiden och Jaktlag==
En lärling som tas in på Blodhunden börjar sin träning genom att tilldelas en hundvalp. Lärlingar delas in i jaktlag redan från början, efter de valpkullar som deras hundar tillhör. Urvalsprocessen som avgör vem som tas in på skolan anses räcka som att de ska överleva resan genom träsken till borgen. Vartefter lärlingarna tränas väntas de också träna och ta hand om sina hundar, och de får lära sig att jobba som ett lag, både med sina hundar och varandra.

Först efter några år anses laget vara tränat nog för att bli fullbordade [[Monsterjägare i Ekaya|monsterjägare]]. Men innan laget får ge sig ut på egen hand väntar ett slutgiltigt mentalt test då lärlingarna instrueras att dräpa sina hundar. Vanligtvis samlar ett fåtal mod nog att göra som de blivit tillsagda. Efter det följer nya instruktioner - de som inte slaktat sina kamrater får beröm för att ha klarat testet. De har visat att laget alltid kommer först och att alla räknas som en likvärdig del av familjen. Därefter slängs de som misslyckades ut ur borgen, och det nyblivna monsterjaktlaget får sitt första rov i de som vände ryggen åt sina kamrater och syskon - de som satte sin egen ambition före familjebandet de alla bundit till varandra.

Blodhundens monsterjägarskola är som en egen [[Albeir#Klanerna|Albeirsk klan]], med jaktlagen som tränas likt nya generationer i familjen. Samarbetet och vänskapsbanden är det viktigaste dessa härdiga jägare har.

[[Category: Monsterjägarskola]]
[[Category: Monsterjägare]]

Varghundens Monsterjägarskola

2025-11-11T16:14:06Z

LeoKurki:

Varghundens Monsterjägarskola är en elitistisk skola för [[Monsterjägare i Ekaya|monsterjägare]] i [[Rasvania]]. Alla som söker sig dit får inte lov att utbilda sig, och flertalet [[Monsterjägare i Ekaya#Nyckbarn|nyckbarn]] har kommit dit bara för att bli drängar, pigor eller liknande om de inte visat sig ha potential nog för monsterjägarlivet.

Monsterjägare från Varghunden anses vara väldigt kapabla, men det finns alltså väldigt få som faktiskt blir utbildade.

Eftersom [[Magiker|häxor]] i [[Rasvania]] anses vara monster händer det att de jagas av monsterjägare. Varghundens Monsterjägarskola inkluderar därför utbildning i att nergöra monster i sin läroplan, på samma sätt som med [[Varulv|varulvar]] och [[vampyrer]]. Däremot är det inte monsterjägarna som är specialiserade inom detta område, utan det är Häxjägarna från [[Vict Nouds Order]] som är experterna. Det händer att monsterjägare skickar bud till akademin för att meddela att häxor synts till - eller för att få förstärkning.

Eftersom det är ganska få som blir antagna och upplärda finns det inte så många monsterjägare från Varghundens Monsterjägarskola och därför kan det vara svårare att få tag på dem genom att skicka bud - så ibland lönar det sig att även skriva ett kontrakt som en frilansande monsterjägare kan ta, om man är beredd att ta risken.

[[Category: Sidor om Rasvania]]
[[Category: Monsterjägare]]
[[Category: Monsterjägarskola]]

Publicerade Texter & Böcker

2025-10-16T15:14:55Z

LeoKurki: /* Jägarens Bestiarium */

Publicerade Texter & Böcker

2025-10-16T15:14:00Z

LeoKurki:

Här samlas länkar till texter och böcker som har publicerats i Ekaya. Länkarna går till en PDF på fiktionsgruppens Google Drive. Texterna är skrivna av karaktärer och kan därför innehålla åsikter eller idéer som inte är bevisade eller till och med felaktiga.

Sidan är till för texter som existerar IN, och därför länkar vi t.ex. inte noveller eller andra texter om karaktärer, men de får ni gärna dela på vår Discord.

==En Vandrares Guide till Mellanmården, Vol.1==
<big>[[:Fil:En_Vandrares_Guide_till_Mellanmården.pdf|'''En Vandrares Guide till Mellanmården, Vol.1''']]</big>

Boken publicerades 525 av en anonym författare och har sedan dess dykt upp lite här och var i Ekaya. Boken är en del resejournal genom [[Mellanmården]] och en del fakta om [[Älvfolk|Älvfolket]], med ett kontroversiellt kapitel om [[Aspekterna#Tid|tidsmagi]]. För dem som känner henne så är det självklart att det är Tegan från Grågripen som har skrivit boken, men som av naturliga skäl har publicerat den anonymt.

'''IN-författare:''' Tegan av [[Grågripens_Monsterjägarskola|Grågripen]] (publicerad anonymt)

'''OFF-författare:''' Leo Kurki-Swenson

==Jägarens Bestiarium==
<big>[[:Jägarens_Bestiarium.pdf |'''Jägarens Bestiarium''']]</big>
Detta är Jägarens Bestiarium av Professor Jeager, (Jose-Maria Wulfgang Jeager auf Mussels) Boken har existerat i olika former och under olika namn fram till sin publicering år 519. Den är en samling texter med grundläggande information om Ekayas [[:Category:monster|monster]] och övernaturliga varelser. Boken är delvis skriven och redigerad av [[Grågripens Monsterjägareskola|Grågripens]] egen monstervetare, professor Jeager. Exemplaren kan återfinnas lite varstans i Ekaya, allt från musketörernas baracker i [[Taronne]] till de mest välsorterade biblioteken i [[Det Garonska Imperiet|Imperiet]].

'''IN-författare:''' Jose-Maria Wulfgang Jeager auf Mussels

'''OFF-författare:''' Robert Bång med Grågripens fiktionsförfattare

'''Illustrationer:''' Dominika Popielarczyk

==Luprix Theorem==
<big>[[:Fil:Luprix Theorem.pdf|'''Luprix Theorem''']]</big>

Publicerad år 512. En samling om Magus Luprix forskning och bevis för teorin om läkning av [[Magi#Väven|Väven]] genom naturkrafter. Boken är mestadels känd bland [[magiker]].

'''IN-författare:''' Zanora Nour Luprix

'''OFF-författare:''' Dominika Popielarczyk

[[Category:Meta]]
[[Category: IN-Dokument]]

Fil:Jägarens Bestiarium.pdf

2025-10-16T15:11:44Z

LeoKurki: