Grågripens Fiktion - Användarbidrag [sv]

Viveira

2025-08-28T10:08:19Z

LukaBlanck: /* Kultur och samhälle */

{{Info-Land
| title = Snabbfakta
| image =
[[Fil:Viveira uppdaterad.jpg|miniatyr|Karta över Viveira]]
| government = Nekrokrati
| ruler = Namnlös ställföreträdare
| capitol = [[Viveiras Geografi#Marife|Marife]]
| population = TBD
| person = En viveir, flera viveirer
| elfstatus = Förtryckta, ej förslavade.
}}

Viveira [vi-VEJ-rah] är en del av [[:Category:Västra Rikena|De Västra Rikena]] och gränsar mot [[Libra]], [[Taronne]] och [[Tekozad]] i norr, [[Nexalia]] i öst och [[Caphar]] i syd. Viveiras klimat är torrt och varmt längs kusten och de inre delarna av landet är täckta av vidsträckta grässlätter där flockar av vildhästar är en vanlig syn. Närmare bergen blir klimatet fuktigare och fylls av blandad bladskog. Trädgårdar och plantager där det odlas kryddor, färgväxter och medicinska örter är vanliga i alla delar av landet.

Mångfalden av monster och bestar är ovanligt stor i Viveira. Även om jordbruket växer stadigt så finns de stora områden med vildmark kvar i landet. Alla samhällen i gränslandet till skogarna i öster har problem med monster och monsterjägare kan alltid hitta arbete i Viveira. Ett system ämnat att vara förebyggande har skapats för monsterjakt, där betalt ges för inlämnade huvuden. Dessa betalar vanligtvis mindre än vanliga kontrakt och det ryktas om att skrupellösa [[Monsterjägare i Ekaya|monsterjägare]] har drivit odjur mot bosättningar för att få mer betalt.

De flesta större samhällen i Viveira är placerade omkring den stora sjön [[Viveiras Geografi#Sjöar och floder|Toldas]] och så även huvudstaden [[Viveiras Geografi#Marife|Marife]]. På en ö i Toldas ligger Silverhäradens licenskontor.

Intresset för botanik och hur örter och växter kan manipuleras genom alkemi och magi är särskilt stort i Viveira. Detta har gjort att det skapats flera mindre lärosäten som erhåller patronage av rika familjer med täta band till [[Silverhäraden]].

''Mer information om städer och byar hittar du på sidan [[Viveiras Geografi]]''
=OFF-inspiration=
Viveira drar inspiration av “Age of Discovery“ från Spanien och Portugal. Namnen är inspirerad av spanska och portugisiska namn, med flera förnamn och efternamn, beroende på släkt. Viveiras dräktskick hittar ni [[Dräktguide#Viveira|HÄR]].

=Kultur och samhälle=
En stor del av samhället i Viveira kretsar kring resor och att knyta handelskontakter. Unga förväntas så snart de kan att flytta hemifrån (även vid låga åldrar) och ge sig ut i världen och återvända till hemlandet först efter ett par år. Traditionen kommer från tiden då viveirer var ett nomadfolk som levde med sina hästar och om familjen har råd är det vanligt att en yngling som ger sig ut på sitt första äventyr får en häst med sig som gåva. Även om stora hästgods finns kvar och hästar har en central roll i den viveirska kulturen så bor de flesta i mindre byar eller några av de få större städer som finns kring sjön Toldas.

Under sin resandetid är det brukligt för en viveir att lär sig kunskaper och färdigheter som är av nytta för deras familj, men de uppmuntras också att söka upp äventyr och finna sig själv innan de återvänder hem. Kunskaper om alkemi och botanik är särskilt eftertraktade. Skogarna i landet Nexalia har en nära mytologisk status i Viveira men unga varnas för att resa in i landet då vildmarken är farlig och få återvänder.

En viveirs status i samhället bestäms av hur mycket rikedomar ens familj besitter. De visar gärna upp sin rikedom genom att bära färgglada kläder i exklusiva tyger. De rikaste bär plagg sydda i mönstrade- och dyrt färgade tyger som indigo, lapis eller karmin. Plagg är ofta skräddade för att kunna användas till häst och dekorationer i form av band och broderier är vanliga. De fattigare försöker i allt efterlikna de rika, men får nöja sig med det andra- eller tredje färgbadet. Kläderna är mer dova i färgen och tyger är sällan mönstrade. Plagg är ofta skräddade för att kunna arbetas i och användas till vardags.

Det småskaliga jordbruket är för de flesta den största och viktigaste inkomstkällan. Större plantager förekommer endast på markerna hos de allra rikaste. Framförallt odlas det mat- och brännvinskryddor, men också flertalet drog- och läkemedelsväxter såsom opiumvallmon. Viveira är även den största producenten av färgämnen i De Västra Rikena och ett av få ställen i den kända världen där silke framställs utanför Zelicáj. Maten i Viveira ofta kryddstark och serveras traditionellt som många små rätter.

Viveira har en historia av att vara en fredlig nation och har en mycket liten stående armé, varav den absoluta majoriteten är ett lätt kavalleri. Landet kontrollerar däremot en ansenlig handelsflotta som utifrån ett gammalt dekret ska rustas vid händelse av krig. Viveira besitter formellt inga krigsmagiker men det ryktas om att många magiker från Viveira är mycket lojala mot sitt hemland.

===Styrelseskick===
Viveira är en nekrokrati då den formellt regerande Coroneten Perpétua den Tredje har varit försvunnen i över 400 år och förväntas ha avlidit under sina resor västerut. Perpétua bordade ett skepp för att söka nya land över haven västerut och kom aldrig tillbaka. Eftersom Perpétua inte har bekräftats död så kan inte en ny Coronet utses. Istället leds landet av en ställföreträdare som väljs av representanter från Viveriras ledande familjer, aristokratin.

Viveiras aristokrati utgörs av de hundra rikaste familjerna som ges rösträtt på det ting som hålls en gång om året av Coronetens ställföreträdare. Tinget röstar om lagar och utrikespolitik men medlar även i tvister mellan familjerna, samt vilka familjer som ska ges rätt att ingå i tinget. Aristokratin är skattebefriad men är skyldiga att stå för landets försvar.

===Sexualitet och Samlevnad===
Äktenskap i Viveira ingås i regel mellan två personer, men triader förekommer. Barn förväntas födas inom äktenskapet och är en viktig del av namnkulturen. Relationer utanför äktenskapet är däremot vanliga och inget skambelagt så länge barnen hålls inom familjen.

===Namnkultur===
Folk har oftast två förnamn där ett är tilltalsnamn (men aristokratin har ibland fler) och två efternamn från varje förälder. När de presenterar sig brukar de ange sitt tilltalsnamn och två efternamn. Förslagsvis de som de sen planerar att ge vidare till eventuella barn.

Vissa har fler namn, andra har färre, men detta är normen.

Exempel:
<br>Förälder 1 heter '''Francisco''' Emilio '''Silvestre Venâncio''' Esparraguera Valente
<br>Förälder 2 heter Salma '''Naiara Câmara Saldanha''' Valderas Morata
<br>Barnet heter '''Jacqueline''' Vera '''Câmara Silvestre''' Saldanha Venâncio

Fetstil markerar tilltalsnamnet.

===Religion===
Tempel helgade åt både [[Myvmare]] och [[Phimis]] är vanliga i Viveira. De återfinns på natursköna platser och i annars orörd natur och är ofta översållade med både vackra och ovanliga växter vars skötsel ses som ett sakrament till gudarna.

===Magi och Alkemi===
En kort båtresa från huvudstaden Marife ligger [[Silverhäraden]] [[Silverhäraden#Licenskontoret|licenskontor]] och häradsmagiker är både välkomnade och respekterade i Viveira. Magiker från Licenskontoret är en aktiv och mycket uppskattad del av societeten i landet. [[Magi#Uppvaknandet|Uppvaknandet]] och att bli upptagen i Silverhäraden anses vara en stor ära för familjen magikern kommer ifrån. I folkmun kallar viveirer Licenskontoret för ‘Silverhäradens säte’ men detta är inte något häraden själv uppmuntrar till.

Läran om [[alkemi]] är särskilt vanligt i Viveira och skolade barn förväntas ha kunskap om i alla fall de mest rudimentära alkemiska begreppen och metoderna. Detta har också gjort att den alkemiska vetenskapen fyller en viktig roll i landets ekonomi. Särskilt med syftet att färga och behandla tyger och garn. Många alkemister i Viveira drömmer om att odla fram nya växter med magiska egenskaper.

==Att resa i Viveira==
Viveiras vägnät är byggt för beriden förflyttning, vilket till stor del innebär naturliga jordvägar som packats under många hovar och fötter.

===Rastplatser===
Viveira har ordentliga rastplatser med möjligheter för övernattning för såväl folk som fä. Uppbindningsplatser och inhägnade områden ‘Estrecados’ för hästar förekommer vid alla större rastplatser, för att säkra resedjurens trygghet under resan.

Rastplatser ses av alla hederliga viveirer som fredade områden, vilket innebär att andras hästar respekteras och inte saboteras. Att förgifta eller medvetet skada någon annans häst vid en rastplats ses lika grovt på som förgiftning eller överfall på en viveir.

Allmän praxis vid rastplatser är att hjälpas åt att vakta hästarna nattetid, oavsett vilket resesällskap en tillhör.

=Vidare läsning=

==Sidor om {{PAGENAME}}==
{{#categorytree:Sidor om {{PAGENAME}}|hideroot|mode=pages}}

[[Category:Länder]]
[[Category:Västra Rikena]]
[[Category:Sidor om Viveira]]

Vict Luceren Calogera

2025-04-23T09:40:04Z

LukaBlanck: Ny sida och fullständig text

{{Info-Inevecti
| pronoun = hen
| alternateNames = Vict Luceren Rosa, Törnelden, Den Blödande Rosen
| origin = [[Cordotiva]]
| god = [[Vakelane]]
}}

Vict Luceren, även kallad Vict Luceren Rosa, representerar ansvarstagande, medmänsklighet, och ihärdigt mod. I livet var Vict Luceren en [[Vakelane]]-bunden [[Caeducet#Paladiner|paladin]] som ägnade merparten av sitt liv till att hjälpa andra kämpa sig genom svåra tider. Hen är mest känd för att ha lämnat sin armépost för att uppfylla en fientlig soldats sista bön. Trots att Vict Luceren hade sitt ursprung i [[Cordotiva]] dyrkas hen mest i [[:Category:Västra Rikena|de Västra Rikena]] idag.

==Historia==

Vict Luceren föddes troligtvis till lägre borgarklass i Cordotiva ungefär år 40, men det saknas dokumentering om hens liv före hen anslöt sig till landets militärstyrka. Luceren hade en omärkvärdig karriär på fem år före hen plötsligt försvann. Hen ansågs ha övergivit sin post och när hen sedan hittades i Teragnola ett halvår senare blev hen snabbt arresterad.

Luceren tog lugnt emot sin rättegång och var tyst fram till sista stunden, varpå hen klev fram och berättade om den erfarenhet som fått hen att lämna militären bakom sig. I strid skadade Luceren en fiende som gav en bön till Vakelane innan han dog. När Luceren letade igenom fiendens ägodelar hittade hen en karta som ledde till en gömd kista med pengar, kläder och ett brev till den döda soldatens familj. Brevet berättade om den döda soldatens desperata försök att rädda sin familj, och beskrev vägen genom Cordotiva som det sista hindret innan de kunde ta sig bortom räckhåll av faran de flydde.

Luceren blev omskakad av upptäckten, och tog det förhastade beslutet att avsluta det som den döda soldaten hade påbörjat och se till att familjen kom i säkerhet. Lucerens kommentar på detta är hens mest kända ord: 'Det var mitt svärd som spillde hans blod och kvävde hans eld. Det måste vara handen som lyfte svärdet som nu bär facklan av hans livseld vidare.'

Luceren dömdes till straff oavsett, men påstås ha stått orörlig i rättesalen och blivit så varm om kroppen att ingen kunde röra hen utan att bränna sig. Enligt folktro kallades en [[Caeducet#Caedux|caedux]] till rättssalen, som ska ha sagt att Luceren kunde släppas utan straff så länge hen vigde resten av sitt liv till att hjälpa skadade och döende att avsluta sina viktigaste ärenden. Historiker har föreslagit att det troligare rör sig om att Luceren dömdes till någon form av straffarbete snarare än fängelse eller avrättning, men det anses ganska säkert att Luceren kom undan det lagenliga straffet för att ha lämnat sin post och hjälpt en landsfiende.

Efter rättegången bosatte Luceren sig strax utanför Teragnola, nära ett sjukhus där hen ska ha tagit emot önskningar från svårt sjuka och döende för att bära deras livseld vidare. Hen reste runt stora delar av Ekaya i jakt på uppdrag som passade hens passion för att hjälpa andra, och blev känd för att ge sig ut i omöjliga strider mot rövare och monster för att rädda byar och att trotsa ordningsmakter för att föra folk från fara och våld. Hens bostad, som kallades Rosenhuset, huserade ofta folk som sökte nya hem. Luceren fick ett antal smeknamn i folkmun tack vare denna koppling med rosor, varav bara ett fåtal känns igen idag.

Luceren dog år 107. Enligt sägnen ska hen ha gått ut bland rosenbuskarna i sin trädgård och gjort upp en liten eld omringad av rosor före hen dog. Denna eld skulle representa hens livseld, och så länge den brann så hedrades hens minne och arv. Hen upphöjdes som Inevectus under Vakelane strax efter.

==Vict Luceren idag==

Vict Luceren tillbes mestadels i de Västra Rikena av paladiner och caedux som har militär anknytning och erfarenhet. Många känner igen sig i Vict Lucerens erfarenheter och hantering av de moraliska frågorna som uppstår i krig. I större tempel finner Vict Lucerens följare sig ofta i rollen som själavårdare för andra inom [[Caeducet]]. I och med den militära kopplingen är många dock utspridda bland militärstyrkor och glesbygda områden.

I västra [[Viveira]] finns Törnagården, ett tempel som är tillägnad Vict Luceren och ska ha baserats på Rosenhusets arkitektur. Templet har caedux och paladiner som blir kvar i flera år, men har också oftast ett antal som bor och arbetar där kortare perioder. Törnagården omtalas som en plats för att hitta ro i svåra tider, för både vanliga pilgrimer och Caeducet själva.

Utanför militära sammanhang dyrkas Vict Luceren mest för hens val att slutföra den uppgift som hen hade förhindrat andra från att göra. I vissa byar och mindre bebyggelser kan folk som stött sina grannar få straffet att 'bära törnelden', vilket typiskt innebär att ta över arbetet av den skadade parten under någon tid.

I sitt hemland har Vict Luceren hamnat i skymundan sedan den garonska ockuperingen. Fast Vict Luceren fortsatte bära vapen och lär ha varit med i flera slag även efter hen formellt lämnat militärtjänst var hen klart skeptisk till krig och erövring. Detta gjorde att Vict Luceren sällan tillbes inom [[:Category:Det Garonska Imperiet|Imperiet]], och i synnerhet inte i [[Gara]]. Eftersom Vict Luceren även tros ha varit inblandad i motståndsstrider mot adel och andra mäktiga individer som misshandlade undersåtar så ställer sig Imperiet skeptiskt till hens dyrkan. Att öppet prisa Vict Luceren i Cordotiva kan lätt väcka misstankar om inblandning i eller sympati gentemot motståndsrörelsen i landet.

Rosenhuset överlämnades till Caeducet efter Vict Lucerens död och har använts som mindre tempel och värdshus sedan dess. Elden som Vict Luceren påstås ha tänt precis före hens död har hållits levande i trädgården under den tiden. År 505 stängdes dock Rosenhuset till allmänheten, och det är okänt om Vict Lucerens eld fortfarande brinner.

[[Category:Inevecti]]

[[Category:Vakelanes Inevecti]]
[[Category:Den Stora Pantheonen]]

Vict Dólunn

2025-03-23T15:35:37Z

LukaBlanck:

{{Info-Inevecti
| pronoun = hen/henom
| origin = [[Lazulia]]
| god = [[Dimisitra]]
}}

Vict Dólunn är en av [[Dimisitra]]s [[Inevecti]], och tillbes framförallt i [[Lazulia]] och runt Ekayas kuster. Hen är speciellt populär bland kaptener och sjöfarare, och det är vanligt att säga en bön till hen innan ett skepp lättar ankar. Det är också till Dólunn som en ber under en begravningsrit till sjöss, eller när en är vilse till havs.

=Historia=
Inte mycket är känt om Vasca Dólunns barndom, mer än att hen föddes på en av Lazulias mindre öar runt år 220 och att hen spenderade så mycket tid som möjligt på stränder och i havet.

I vuxen ålder tjänstgjorde Dólunn ombord på skeppet ''Ylande Hunden'' där hen tillslut blev befordrad till kapten. ''Ylande Hunden'' var främst ett skepp av upptäcktsresande och kartritare, och Dólunn var känd för att kunna navigera även de svåraste av vågor och skär. Mycket av kartan över dagens Lazulia och [[:Category:Västra Rikena|De Västra Rikenas]] kust är framtagen av besättningen på ''Ylande Hunden'' som tack vare Dólunns expertis kunde ta sig igenom rev och skär utan att gå på grund.

Dólunn spenderade mycket av sin tid med att blicka mot horisonten - mot havets oändlighet. Hen sägs ha hållit [[Viveira|Viveiras]] coronet [[Viveira#Styrelseskick|Perpétua den Tredje]] som en personlig hjälte, och pratade mycket om vad som kunde finnas på andra sidan havet. Efter nära ett decennium av kartläggning av de Lazuliska öarna kunde Dólunns äventyrslust inte längre hålla sig, och hen utfärdade att nästa resa skulle inrikta sig mot äventyr i det okända västra havet. Ett fåtal ur besättningen valde att stanna kvar i Lazulia, men de flesta valde att följa sin kapten.

Efter att ''Ylande Hunden'' lättade ankar och begav sig västerut berättar besättningen om fantastiska äventyr där de stötte på delfiner och andra havsbestar, såg ett ofantligt grönt ljus vid horisonten, men historien som har vandrat ner genom generationer är Dólunns sista strid.

Ute på det öppna västra havet blev ''Ylande Hunden'' anfallen av en [[Atulas]], en enorm sjöjätte som drog sina ofantliga tentakler runt skeppet. Kapten Dólunn gav order till sin besättning att sjösätta livbåtar medan hen uppehöll det enorma sjöodjuret med pistolskott, rökgranater, och andra alkemiska preparat. Besättningen lyckades med nöd och näppe undgå Atulasen medan de tvingades se på när ''Ylande Hunden'' förliste tillsammans med sin kapten.

Dimisitra upphöjde kapten Dólunn genast, innan hen hann påverkas av Atusalen i havsdjupet. Besättningen från ''Ylande Hunden'' lyckades ro sig tillbaka till Lazulia där de spred historien om deras ärorika kapten. Navigatorn från skeppet lät uppföra det första altaret till Dólunn i Yttrabo, där livbåten först landade efter deras flykt från väst.

=Dólunn idag=
De flesta av Lazulias öar och många av fastlandets hamnar har altare tillägnat Dólunn där seglare, framför allt kaptener och navigatörer, lämnar ett offer innan de lättar ankar. Det sägs att Dólunn vakar över havets djup och många ber en bön för att få modet att bege sig ut på det okända.

I de fallen som en sjöman avlider ombord och begravningsrit behövs hållas till havs så bes en speciell bön till Dólunn för att hen ska lotsa den dödes själ säkert in i [[Malströmmen]]. Samma bön bes över skeppsvrak och drunkningsolyckor.

Dólunn sägs också vara ursprunget till sägelsen att “kaptenen går under med skeppet” och att det är skamligt för en kapten att överge sitt fartyg. Inte alla kaptener följer detta in i döden, men det anses väldigt vanärande för en kapten att i alla fall inte vara den sista som överger fartyget.

Vissa seglare påstår sig att de har sett ett spökliknande skepp med en hund målad på seglet, följt av ett ihärdigt ylande. Vissa bortförklarar detta som vind, dimma, och sjömäns vidskeplighet, men legenderna om spökskeppet ''Ylande Hunden'' och dess kapten berättas fortfarande på krogarna i Lazulia.

[[Category:Dimisitras Inevecti]]
[[Category:Inevecti]]
[[Category: Sidor om Lazulia]]
[[Category:Den Stora Pantheonen]]

Rasvania

2025-03-23T11:43:27Z

LukaBlanck: /* Statsskick */

{{Info-Land
| image =
[[Fil:Rasvania.jpg|miniatyr|Karta över Rasvania]]
| government = Absolut Feodal Monarki
| population = TBA
| ruler = Drottning Lysanne IV
| capitol = See Kerk
| person = En rasvanit, flera rasvaniter
| knownFor = Vandrande kirurger, häxjägare, svältperioder, cassium
| primaryGods = [[Langisele]], [[Phimis]] och [[Myvmare]]
| typical = Flitig, lojal, principfast, rättfram och envis
| elfstatus = Förtryckta, livegna
| magic = Magi är förbjudet och magiker anses vara monster på samma vis som varulvar och sanguiner.
| allies = Tekozad, Taronne, inofficiellt Lazulia
| enemies = Gara, Silverhäraden
}}
Rasvania är en del av [[:Category:Västra Rikena|De Västra Rikena]] och gränsar till [[Vildmarken]] i öst, [[Tekozad]] i syd och [[Taronne]] i väst. Det karga landskapet består av mestadels barr- och blandskog, stenigt stäppland och bergsområden men även en lång kustremsa i norr.

Landet är en feodal absolut monarki och Drottning Lysanne IV (hon) är landets monark. Hon är ökänt hård men rättvis och respekterad av sin befolkning. All mark i Rasvania tillhör kronan och förvaltas av vasaller.

I Rasvania anses [[magiker]] vara farliga monster och jagas därför av både inhemska [[Monsterjägare i Ekaya|monsterjägare]] och specialiserade häxjägare. [[Silverhäraden]] är inte välkommen och har inget fäste i landet, och utländska magiker hanteras med extremt stor skepticism och försiktighet.

Du kan läsa om Rasvanias historia [[Rasvanias historia|HÄR]].

==OFF-inspiration==
Rasvania inspirerats av Öst-europa, samt svenska sagor, The VVitch, och the Crones i Witcher 3. Namnkulturen blandar nederländsk och slavisk inspiration. Rasvanias dräktskick hittar ni [[Dräktguide#Rasvania|HÄR]].

==Geografi==
Det rasvanska landskapet är täckt av vidsträckta stäppland och klätt i mörka, djupa skogar och berg. Det är ett land där bara väldigt härdig grönska växer, och på grund av det karga landskapet är svält ett återkommande problem. På vintern snöar det och sjöar och vattendrag täcks av is.

Bergen som sprungit upp mellan stäpperna är på många ställen genomborrade av gruvor som hämtar järn och andra metaller ur djupet. Bland annat den mycket ovanliga metallen [[Magi#cassium|cassium]], som nästan bara bryts i Rasvania.

Rasvanias huvudstad See Kerk ligger längs med kustremsan i norr där floden Geina mynnar ut i havet. Geina sträcker sig genom landet hela vägen från Tekozad i syd till havet i norr och används för både transport och fiske. De flesta större samhällena har växt fram runt floden.

De många djupa skogarna erbjuder skogsbruk och i See Kerk finns flera stora skepps- och båtvarv.

I central Rasvania ligger Varghundens monsterjägarskola uppträngd mot sidan av ett skogsklädd samling berg. Inte långt därifrån ligger Vict Riets Lasarett, på floden Geinas västra sida. I östra Rasvania ligger Vict Nouds Akademi och utgör en samling byggnader bland bergen.

Läs mer om Rasvanias Geografi [[Rasvanias Geografi|HÄR]].

==Kultur och Samhälle==
I Rasvania är flit, familj, heder, och handlingskraft viktiga värderingar. Alla förväntas att hjälpa till och att bära sin vikt - detta betyder emellertid inte att alla mäts efter samma måttstock; någon som är halt kan till exempel fortfarande sy, laga mat eller passa barn - det finns sysslor åt alla. Det sägs ibland om rasvaniter att de är så flitiga att de inte går och lägger sig när det blir mörkt, utan bara går över till att göra inomhusarbeten i lyktskenet.
Rasvaniter är kända för att vara envisa, hårt arbetande och härdiga. Kulturen genomsyras av hantverk och sagor, i synnerhet på landsbygden.

Gemensamt för städer såsom byar är en gammal tradition av små statyetter (föreställande hundar, katter eller andra djur som förknippas med beskydd av hemmet) av trä eller sten som sätts upp på hustaket för att skydda huset från olycka, häxor och ofog.

I Rasvania utbildas [[Vict Riets Order|vandrande kirurger]] (som man kan se lite här och där världen över) och [[Vict Nouds Order|häxjägare]] (som däremot nästan aldrig reser utanför landets gränser).

===Kulturyttringar och Seder===
Sagor, historier, musik, flit och hantverk är viktiga delar av den Rasvanska kulturen, och traditionen att sitta runt elden eller härden och syssla med just detta är nästan bortom tradition och mer ett krav för att vardagen ska kännas avklarad - i synnerhet ute på landsbygden bland vanligt, hederligt folk.

Rasvaniter har ofta en stark anknytning till naturen som någonting som både ger och tar. Att det finns monster och ofog ute i skogarna är självklart, och ibland ter det sig till och med så att det kan vara bättre att hålla sig väl med dem än att kalla på monsterjägare. Symboler för beskydd och små offergåvor för att blidka det som lever där ute är inte ovanligt, men kan väcka misstankar bland grannarna om det görs för mycket. Exakt vad som anses vara ‘för mycket’ skiljer sig åt i olika delar av landet.

Trollkorset är en vanlig symbol i Rasvania och har sitt ursprung i Vict Nouds Order, där det används som beskydd specifikt mot magiker. Men det brukas även av vanligt folk som bär det för att värja sig för illasinnade knytt och olycka.

===Alver i Rasvania===
[[Folk#Alver|Alver]] är ovanliga i Rasvania, och fria alver förekommer inte alls. Den fria alv som besöker landet gör rätt i att dölja sin härkomst för att undvika att folk höjer på ögonbrynet. Rasvaniter kommer att anta att alven tillhör någons hushåll, och lär ställa frågor om de ser en ensam alv i vandringskläder.

De alver som är bofasta är livegna i olika hushåll. Bland bönder är det ofta bara större hushåll som har en alv som hjälper till med exempelvis städning, stallsysslor, tvätt och ibland matlagning. Det är sällan eller aldrig de lämnar gården de bor och arbetar på och hur dessa livegna alver behandlas kan vara olika från hushåll till hushåll. Säkerligen finns det de som behandlas förhållandevis bra, som en trogen hund, men även de som behandlas mycket dåligt.

Hos adeln är det lite mer vanligt att det finns en eller ett par alver som arbetar, men det är nästan alltid sämre ansett tjänstefolk - det vill säga de som inte syns. Det är alver som tvättar sängkläderna men det är inte de som bäddar. Alvtjänare kan till exempel finnas i stallet, men inte matsalen. Alver anses enbart lämpade för grov- och smutsgöra, men det anses fortfarande finare att ha mänskligt tjänstefolk.

Det finns däremot inte så mycket fördomar gentemot alvers förmodade moral. De anses inte vara tjuvar, rövare eller farliga av naturen, utan är lämpliga som arbetskraft, för enklare hus- och gårdssysslor.

Rena alvsamhällen utan människor förekommer inte i Rasvania, vilket lett till en avsaknad av alviskt språk, kultur, trosyttringar och högtider. Alver i Rasvania har i regel inte ens alviska namn, utan får namn enligt den rasvanska namnkulturen.

Det händer att alver från Tekozad ibland “pensioneras” i Rasvania för att göra lättare sysslor när de blivit för gamla för att slita i gruvorna eller på fälten.

===Orcher i Rasvania===
I och med Rasvanias goda och långa samarbete med Tekozad finns det inga eller mycket få negativa fördomar gentemot [[Folk#Orcher|orcher]] och halvorcher i landet. De flesta rasvaniter har träffat en eller flera och skulle inte höja på ögonbrynet om det dök upp en orch i byn - mer än av välvillig nyfikenhet.

===Sexualitet och Samlevnad===
När en familj bildas i Rasvania är det ganska ovanligt att konstellationen bryts upp när den väl har formats. Det är inte att det nödvändigtvis är förbjudet, men det finns en stark kultur av att jobba på det tills det funkar och att man ska kunna räkna med varandra i Rasvania.

Vad som anses vara en familj är rätt fritt - det kan vara att barn tillkommer, ett hus byggs att bo i, att två eller fler vuxna personer väljer att bo tillsammans - vad det än är brukar det vara tydligt för alla medverkande.

Det är också vanligt att många generationer bor och arbetar tillsammans på samma gård eller i samma bostad. I regel flyttar folk enbart därifrån om de bildar en ny familj med någon annan, och flyttar dit.

Detta innebär också att folk som beter sig illa inom familjen oftast får tillsägelser både från äldre och yngre familjemedlemmar - för att inte tala om kamrater utanför familjen. Man ska värna om sin familj, och det är en värdering som samhället uppfostrar en till - även som vuxen om det fortfarande krävs.

====Namnkultur====
''Namnkulturen blandar holländska och slaviska namn.''

Prepositionen “Van” är adeln förunnat, och förekommer bara i familjer där någon innehar en titel, och i undantagsfall familjer som en gång haft en adelstitel.

En vanligt förekommande tradition är att man döper alla sina barn till namn som börjar på samma bokstav. Någon gång har detta haft sitt ursprung i att adeln började göra det - och folket sedan tog efter.

===Kläder, föremål och utseende===
Broderier och mönstrade tyger är väldigt vanligt i alla samhällsklasser - och i synnerhet på landsbygden är det dessutom väldigt vanligt med stickade och virkade plagg.

Bland arbetande människor är det ovanligt med böljande, stora plagg - utan man har ofta enklare kläder som sitter snävare runt ben och armar, smyckade med broderier kring hals och ärmar.

Adeln har ofta längre, mer svepande dräkter med detaljerade mönster och dekorationer och breda tygbälten - men en penchant som delas av både adel och pöbel är en förkärlek till knäbyxor, höga damasker, västar och bredbrättade hattar - ofta med rund kulle.

''Inspireras gärna av ungerska och rumänska folkdräkter, svartstick, gamla slaviska dräktstuk och ta en titt på Rasvanias [https://se.pinterest.com/0079amien/a-rasvania-new/ Pinterest!]''

==Statsskick==
Rasvania är en feodal absolut monarki, och har varit det så länge folk orkar minnas. Sedan 502 har Drottning Lysanne IV (Lysanne Van Corbach, hon) styrt landet. Hon är ökänt hård men respekterad av sitt folk. Under sina mer än 20 år som på tronen har hon visat sig kapabel, tålmodig och strategisk. Även om inte alla hennes beslut inledningsvis varit populära bland folket är den vanligaste uppfattningen att hon trots allt styr med Rasvanias bästa i åtanke.

Drottning, Konung och Regent är olika namn för samma position och samtliga har använts i Rasvania av olika monarker genom tiderna. Medan Drottning, Konung och Regent antyder monarkens pronomen är “monark” en övergripande term som innefattar dem alla.

I Rasvania finns inga [[Livet som en Häradsmagiker#Hovmagiker|hovmagiker]] - magiker ses trots allt som monster. Istället finns en tradition av att ha hovalkemister som inte själva är magiker, men besitter stor teoretisk kunskap om magi.

Levnadsstandarden mellan samhällsklasserna är stor och kronans vasaller styr sina förläningar enligt tradition. Majoriteten av Rasvanias invånare är bönder eller skogs- eller gruvarbetare, men det finns förutom dem och adeln och en medelklass som kan innefatta allt från lärda alkemister och forskare till framgångsrika hantverkare, yrkessoldater, bankirer och läkare.

Alver är ovanliga i Rasvania, och fria alver förekommer inte alls. Den fria alv som besöker landet gör rätt i att dölja sin härkomst för att undvika att folk höjer på ögonbrynet. Rasvaniter kommer anta att alven tillhör någons hushåll, men lär ställa frågor om de ser en ensam alv i vandringskläder.

I och med Rasvanias goda och långa samarbete med Tekozad finns det inga eller mycket få negativa fördomar gentemot orcher och hybrider i landet. De flesta rasvaniter har träffat en eller flera och skulle inte höja på ögonbrynet om det dök upp en orch i byn - mer än av välvillig nyfikenhet.

===Adel och Vasaller===
Adeln i Rasvania har olika ansvarsområden när det kommer till att förvalta län i landet. All mark i landet ägs av kronan, men greveter och baroneter styr mindre områden, så kallade län, på uppdrag från Monarken.

Rasvanias monark kallas Drottning, Konung eller Regent beroende på pronomen. Alla kan dock tituleras som Monark. Monarkens titel går i arv till deras äldsta barn; kronprinceten. Monarken står över lagen i Rasvania och kan inte lagligen avsättas.

'''Innehavare:'''
*Hennes Majestät Drottning Lysanne IV av Rasvania, Lysanne Van Corbach.

Tronarvingar i monarkens hus kallas Prins, Prinsessa eller Princet beroende på pronomen. Det barn som är äldst bär den speciella titeln kronprins/ kronprinsessa/kronprincet och är först i tronföljden. När en ny kronprincet blir krönt behåller princetens syskon sina titlar. En princets barn har inte per automatik någon titel, men de blir ofta så småningom Vasaller för kronan, eller Undervasaller hos sina föräldrar.

'''Innehavare'''
*Tvillingarna HM Prinsessan Lara och HM Prins Larsev
*Hertiginna respektive Hertig av Linderlev.
*HM Prins Leksei, Hertig av Rhodstep.
*Den bortgångne Kung Eduard IIs levande syskon.

Rasvania är uppdelat i förläningar. Monarken äger samtliga län och delar ut maktbefogenheter till Vasaller som styr de enskilda länen. Dessa har svurit trohet till Monarken och lyder direkt under denne. Dessa Vasaller får då adliga titlar förknippade med området som sedan går i arv till det äldsta av Vasallens barn.

'''Lord Protektor''' - En Lord Protektor är en yrkestitel för en livvakt för högadeln. Vasaller har också ofta livvakter, men de är inte per automatik Lord Protektorer.
Många av innehavarna av denna yrkestitel är häxjägare från Vict Nouds Order, men inte alla.

Läs mer [[Rasvanias Adel|HÄR]].

===Kända Organisationer===
Dessa tre organisationer har politiskt och ekonomiskt stöd från kronan.
I Rasvania finns tre framträdande organisationer med politiskt och ekonomiskt stöd från kronan.

[[Vict Riets Order]] utbildar skickliga kirurger som reser runt i hela världen med sina kunskaper i läkekonst.

[[Vict Nouds Order]] utbildar häxjägare som primärt jagar häxor, men som också kan agera Lord Protektor till Rasvanias högadel.

[[Varghundens Monsterjägarskola]] utbildar monsterjägare som hjälper till att kontrollera landets monsterbestånd.

===Militärmakt===
Landets armé är tillräckligt stark för att göra ordentligt med motstånd vid intrång och göra Rasvania till ett svårvunnet byte, men är inte för tillfället upprustad att gå i krig. Skulle det barka därhän skulle armén snabbt mönstras upp med soldater från landets alla län.
I armén finns det även soldater som är tränade specifikt för att strida mot magiker - dessa tränas i viss mån av häxjägare från Vict Nouds Order, men är oftast inte själva därifrån.

==Religion==
Precis som i resten av Ekaya tillbes [[:Category:De Fem Gudarna|De Fem Gudarna]] - och utöver dem finns förstås Rasvanska [[Inevecti]] som upphöjts för sina bedrifter. De tre största av dessa i Rasvania är [[Vict Riet van Rij]], [[Vict Noud Sarev]] och [[Vict Morva]].

Av de Fem är de populäraste Langisele, Phimis och Myvmare: Langisele och Phimis i synnerhet i städer och vid lärosäten, och Langisele och Myvmare ute på landsbygden.

==Magi och alkemi==
Det finns en enorm avsky för [[magi]] och magiutövare i Rasvania (eller “häxor” och “häxkonster” som det kallas i landet). Historiskt har häxprocesser av både officiella och mindre officiella slag förekommit, och när nya magiker avslöjas är det just det som händer även idag. Därför är magiker väldigt sällsynta i landet.

Rasvaniter ser det inte heller som att en ung magiker har ett [[Magi#Uppvaknandet|“uppvaknande”]] som talas om i andra delar av världen, utan de ser det just som att en häxa som egentligen alltid varit ett monster, nu uppdagats och egentligen bara lyckats dölja det för sin omgivning fram till dess.

Magiker anses vara monster i Rasvania, de bara råkar se ut som människor, och det skrivs monsterjägarkontrakt på monster och häxor på samma vis och utan särskiljning. Monsterjägare från Varghundens Monsterjägarskola tränas till en viss grad att jaga magiker lika väl som vilka andra monster som helst, men det är Vict Nouds Order som är experterna på ämnet.

Silverhäraden är inte välkommen i Rasvania och har inte heller något fäste där. I vissa sällsynta fall kan främmande diplomatiska konvojer ha med sig [[Magiker#Häradsmagiker|häradsmagiker]] som rådgivare, men det är högst på nåder och under strikt övervakning.

I Rasvania anses inte [[Magi#Sieri|spådom]] eller tarot vara magi. Inte heller gengångare, fädernesdyrkan, [[alkemi]] eller örtkunskap och därför ses dessa saker inte heller på med samma avsky som magi. Det är inte ovanligt att det finns någon som i varje by som kan skapa avancerade örtbrygder - eller att någon i behov av hjälp reser långa sträckor för att träffa en brygdmakare som anses särskilt kunnig.

==Sidor om Rasvania==
{{#categorytree:Sidor om {{PAGENAME}}|hideroot|mode=pages}}

==Off/META==
Tanken med Rasvania är att kunna spela kring teman som ligger lite i gråzonen, moraliska dilemman, och hur kultur och uppväxt kan påverka vad en människa tror, tycker eller räds. Bondesamhällets flit och vemod och adelns förgyllda burar. Bra människor som gör dåliga saker, och dåliga människor som gör bra saker.

Det är fritt att spela vad du än vill, men författaren hoppas att Rasvanias fiktion uppmuntrar till nyanserade karaktärer och svårdefinierad moral.

Som spelare kan vi förhoppningsvis vara överens om att det är dåligt att bränna folk på bål - men för karaktärerna i Rasvania är det ett nödvändigt ont som är både förståeligt och rättfärdigt - eftersom magiker inte ses som folk, utan monster.

Av någon anledning är magiker ofta hemska i Rasvania. Vi som spelare kan förstås föreställa oss en ond cirkel av självuppfyllande profetior där ungdomar får sitt uppvaknande, tror att de är monster, och blir tvungna att förhålla sig därefter; kanske fly ut i skogen, kanske äta barn - för det är ju sådant de fått lära sig att häxor gör? Eller kanske är det cassiumet? Kanske närheten till vildmarken? Vem vet!

Detta är förstås kunskap som vi offpersoner kan resonera kring, men inte ett sätt att spela upp fiktionen. Väljer du att spela rasvanit, håll gärna hårt på detta; magiker är monster. Du har hört skräckhistorier om häxor sedan du var barn. Ha i bakhuvudet i dina interaktioner med magiker att de är monster som ser ut som människor. Som vampyrer, som varulvar.

Men, var givetvis också följsam när det kommer till vilket spel folk som spelar magiker vill ha.

Synen på magi i Rasvania skiljer sig något i samhällsskikten, men det ses genomgående som något farligt och dåligt som människor inte sysslar med. Det är mystiskt och har en stark stämning av sagor, skräck och mysticism på ett sätt som är mer förknippat med folktro än generell fantasy.

[[Category:Länder]]
[[Category:Västra Rikena]]
[[Category:Sidor om Rasvania]]

Viveira

2025-03-23T11:36:43Z

LukaBlanck: /* Kultur och samhälle */

{{Info-Land
| title = Snabbfakta
| image =
[[Fil:Viveira uppdaterad.jpg|miniatyr|Karta över Viveira]]
| government = Nekrokrati
| ruler = Namnlös ställföreträdare
| capitol = [[Viveiras Geografi#Marife|Marife]]
| population = TBD
| person = En viveir, flera viveirer
| elfstatus = Förtryckta, ej förslavade.
}}

Viveira [vi-VEJ-rah] är en del av [[:Category:Västra Rikena|De Västra Rikena]] och gränsar mot [[Libra]], [[Taronne]] och [[Tekozad]] i norr, [[Nexalia]] i öst och [[Caphar]] i syd. Viveiras klimat är torrt och varmt längs kusten och de inre delarna av landet är täckta av vidsträckta grässlätter där flockar av vildhästar är en vanlig syn. Närmare bergen blir klimatet fuktigare och fylls av blandad bladskog. Trädgårdar och plantager där det odlas kryddor, färgväxter och medicinska örter är vanliga i alla delar av landet.

Mångfalden av monster och bestar är ovanligt stor i Viveira. Även om jordbruket växer stadigt så finns de stora områden med vildmark kvar i landet. Alla samhällen i gränslandet till skogarna i öster har problem med monster och monsterjägare kan alltid hitta arbete i Viveira. Ett system ämnat att vara förebyggande har skapats för monsterjakt, där betalt ges för inlämnade huvuden. Dessa betalar vanligtvis mindre än vanliga kontrakt och det ryktas om att skrupellösa [[Monsterjägare i Ekaya|monsterjägare]] har drivit odjur mot bosättningar för att få mer betalt.

De flesta större samhällen i Viveira är placerade omkring den stora sjön [[Viveiras Geografi#Sjöar och floder|Toldas]] och så även huvudstaden [[Viveiras Geografi#Marife|Marife]]. På en ö i Toldas ligger Silverhäradens licenskontor.

Intresset för botanik och hur örter och växter kan manipuleras genom alkemi och magi är särskilt stort i Viveira. Detta har gjort att det skapats flera mindre lärosäten som erhåller patronage av rika familjer med täta band till [[Silverhäraden]].

''Mer information om städer och byar hittar du på sidan [[Viveiras Geografi]]''
=OFF-inspiration=
Viveira drar inspiration av “Age of Discovery“ från Spanien och Portugal. Namnen är inspirerad av spanska och portugisiska namn, med flera förnamn och efternamn, beroende på släkt. Viveiras dräktskick hittar ni [[Dräktguide#Viveira|HÄR]].

=Kultur och samhälle=
En stor del av samhället i Viveria kretsar kring resor och att knyta handelskontakter. Unga förväntas så snart de kan att flytta hemifrån (även vid låga åldrar) och ge sig ut i världen och återvända till hemlandet först efter ett par år. Traditionen kommer från tiden då viveirer var ett nomadfolk som levde med sina hästar och om familjen har råd är det vanligt att en yngling som ger sig ut på sitt första äventyr får en häst med sig som gåva. Även om stora hästgods finns kvar och hästar har en central roll i den viveirska kulturen så bor de flesta i mindre byar eller några av de få större städer som finns kring sjön Toldas.

Under sin resandetid är det brukligt för en viveir att lär sig kunskaper och färdigheter som är av nytta för deras familj, men de uppmuntras också att söka upp äventyr och finna sig själv innan de återvänder hem. Kunskaper om alkemi och botanik är särskilt eftertraktade. Skogarna i landet Nexalia har en nära mytologisk status i Viveira men unga varnas för att resa in i landet då vildmarken är farlig och få återvänder.

En viveirs status i samhället bestäms av hur mycket rikedomar ens familj besitter. De visar gärna upp sin rikedom genom att bära färgglada kläder i exklusiva tyger. De rikaste bär plagg sydda i mönstrade- och dyrt färgade tyger som indigo, lapis eller karmin. Plagg är ofta skräddade för att kunna användas till häst och dekorationer i form av band och broderier är vanliga. De fattigare försöker i allt efterlikna de rika, men får nöja sig med det andra- eller tredje färgbadet. Kläderna är mer dova i färgen och tyger är sällan mönstrade. Plagg är ofta skräddade för att kunna arbetas i och användas till vardags.

Det småskaliga jordbruket är för de flesta den största och viktigaste inkomstkällan. Större plantager förekommer endast på markerna hos de allra rikaste. Framförallt odlas det mat- och brännvinskryddor, men också flertalet drog- och läkemedelsväxter såsom opiumvallmon. Viveira är även den största producenten av färgämnen i De Västra Rikena och ett av få ställen i den kända världen där silke framställs utanför Zelicáj. Maten i Viveira ofta kryddstark och serveras traditionellt som många små rätter.

Viveira har en historia av att vara en fredlig nation och har en mycket liten stående armé, varav den absoluta majoriteten är ett lätt kavalleri. Landet kontrollerar däremot en ansenlig handelsflotta som utifrån ett gammalt dekret ska rustas vid händelse av krig. Viveira besitter formellt inga krigsmagiker men det ryktas om att många magiker från Viveira är mycket lojala mot sitt hemland.

===Styrelseskick===
Viveira är en nekrokrati då den formellt regerande Coroneten Perpétua den Tredje har varit försvunnen i över 400 år och förväntas ha avlidit under sina resor västerut. Perpétua bordade ett skepp för att söka nya land över haven västerut och kom aldrig tillbaka. Eftersom Perpétua inte har bekräftats död så kan inte en ny Coronet utses. Istället leds landet av en ställföreträdare som väljs av representanter från Viveriras ledande familjer, aristokratin.

Viveiras aristokrati utgörs av de hundra rikaste familjerna som ges rösträtt på det ting som hålls en gång om året av Coronetens ställföreträdare. Tinget röstar om lagar och utrikespolitik men medlar även i tvister mellan familjerna, samt vilka familjer som ska ges rätt att ingå i tinget. Aristokratin är skattebefriad men är skyldiga att stå för landets försvar.

===Sexualitet och Samlevnad===
Äktenskap i Viveira ingås i regel mellan två personer, men triader förekommer. Barn förväntas födas inom äktenskapet och är en viktig del av namnkulturen. Relationer utanför äktenskapet är däremot vanliga och inget skambelagt så länge barnen hålls inom familjen.

===Namnkultur===
Folk har oftast två förnamn där ett är tilltalsnamn (men aristokratin har ibland fler) och två efternamn från varje förälder. När de presenterar sig brukar de ange sitt tilltalsnamn och två efternamn. Förslagsvis de som de sen planerar att ge vidare till eventuella barn.

Vissa har fler namn, andra har färre, men detta är normen.

Exempel: (finns ej på wikin än, men la in ifall vi vill ha exempel)
Förälder 1 heter '''Francisco''' Emilio '''Silvestre Venâncio''' Esparraguera Valente
Förälder 2 heter Salma '''Naiara Câmara Saldanha''' Valderas Morata
Barnet heter '''Jacqueline''' Vera '''Câmara Silvestre''' Saldanha Venâncio

Fetstil markerar tilltalsnamnet.

===Religion===
Tempel helgade åt både [[Myvmare]] och [[Phimis]] är vanliga i Viveira. De återfinns på natursköna platser och i annars orörd natur och är ofta översållade med både vackra och ovanliga växter vars skötsel ses som ett sakrament till gudarna.

===Magi och Alkemi===
En kort båtresa från huvudstaden Marife ligger [[Silverhäraden]] [[Silverhäraden#Licenskontoret|licenskontor]] och häradsmagiker är både välkomnade och respekterade i Viveira. Magiker från Licenskontoret är en aktiv och mycket uppskattad del av societeten i landet. [[Magi#Uppvaknandet|Uppvaknandet]] och att bli upptagen i Silverhäraden anses vara en stor ära för familjen magikern kommer ifrån. I folkmun kallar viveirer Licenskontoret för ‘Silverhäradens säte’ men detta är inte något häraden själv uppmuntrar till.

Läran om [[alkemi]] är särskilt vanligt i Viveira och skolade barn förväntas ha kunskap om i alla fall de mest rudimentära alkemiska begreppen och metoderna. Detta har också gjort att den alkemiska vetenskapen fyller en viktig roll i landets ekonomi. Särskilt med syftet att färga och behandla tyger och garn. Många alkemister i Viveira drömmer om att odla fram nya växter med magiska egenskaper.

==Att resa i Viveira==
Viveiras vägnät är byggt för beriden förflyttning, vilket till stor del innebär naturliga jordvägar som packats under många hovar och fötter.

===Rastplatser===
Viveira har ordentliga rastplatser med möjligheter för övernattning för såväl folk som fä. Uppbindningsplatser och inhägnade områden ‘Estrecados’ för hästar förekommer vid alla större rastplatser, för att säkra resedjurens trygghet under resan.

Rastplatser ses av alla hederliga viveirer som fredade områden, vilket innebär att andras hästar respekteras och inte saboteras. Att förgifta eller medvetet skada någon annans häst vid en rastplats ses lika grovt på som förgiftning eller överfall på en viveir.

Allmän praxis vid rastplatser är att hjälpas åt att vakta hästarna nattetid, oavsett vilket resesällskap en tillhör.

=Vidare läsning=

==Sidor om {{PAGENAME}}==
{{#categorytree:Sidor om {{PAGENAME}}|hideroot|mode=pages}}

[[Category:Länder]]
[[Category:Västra Rikena]]
[[Category:Sidor om Viveira]]

Viveira

2025-03-23T11:36:13Z

LukaBlanck: /* Kultur och samhälle */

{{Info-Land
| title = Snabbfakta
| image =
[[Fil:Viveira uppdaterad.jpg|miniatyr|Karta över Viveira]]
| government = Nekrokrati
| ruler = Namnlös ställföreträdare
| capitol = [[Viveiras Geografi#Marife|Marife]]
| population = TBD
| person = En viveir, flera viveirer
| elfstatus = Förtryckta, ej förslavade.
}}

Viveira [vi-VEJ-rah] är en del av [[:Category:Västra Rikena|De Västra Rikena]] och gränsar mot [[Libra]], [[Taronne]] och [[Tekozad]] i norr, [[Nexalia]] i öst och [[Caphar]] i syd. Viveiras klimat är torrt och varmt längs kusten och de inre delarna av landet är täckta av vidsträckta grässlätter där flockar av vildhästar är en vanlig syn. Närmare bergen blir klimatet fuktigare och fylls av blandad bladskog. Trädgårdar och plantager där det odlas kryddor, färgväxter och medicinska örter är vanliga i alla delar av landet.

Mångfalden av monster och bestar är ovanligt stor i Viveira. Även om jordbruket växer stadigt så finns de stora områden med vildmark kvar i landet. Alla samhällen i gränslandet till skogarna i öster har problem med monster och monsterjägare kan alltid hitta arbete i Viveira. Ett system ämnat att vara förebyggande har skapats för monsterjakt, där betalt ges för inlämnade huvuden. Dessa betalar vanligtvis mindre än vanliga kontrakt och det ryktas om att skrupellösa [[Monsterjägare i Ekaya|monsterjägare]] har drivit odjur mot bosättningar för att få mer betalt.

De flesta större samhällen i Viveira är placerade omkring den stora sjön [[Viveiras Geografi#Sjöar och floder|Toldas]] och så även huvudstaden [[Viveiras Geografi#Marife|Marife]]. På en ö i Toldas ligger Silverhäradens licenskontor.

Intresset för botanik och hur örter och växter kan manipuleras genom alkemi och magi är särskilt stort i Viveira. Detta har gjort att det skapats flera mindre lärosäten som erhåller patronage av rika familjer med täta band till [[Silverhäraden]].

''Mer information om städer och byar hittar du på sidan [[Viveiras Geografi]]''
=OFF-inspiration=
Viveira drar inspiration av “Age of Discovery“ från Spanien och Portugal. Namnen är inspirerad av spanska och portugisiska namn, med flera förnamn och efternamn, beroende på släkt. Viveiras dräktskick hittar ni [[Dräktguide#Viveira|HÄR]].

=Kultur och samhälle=
En stor del av samhället i Viveria kretsar kring resor och att knyta handelskontakter. Unga förväntas så snart de kan att flytta hemifrån (även vid låga åldrar) och ge sig ut i världen och återvända till hemlandet först efter ett par år. Traditionen kommer från tiden då viveirer var ett nomadfolk som levde med sina hästar och om familjen har råd är det vanligt att en yngling som ger sig ut på sitt första äventyr får en häst med sig som gåva. Även om stora hästgods finns kvar och hästar har en central roll i den viveirska kulturen så bor de flesta i mindre byar eller några av de få större städer som finns kring sjön Toldas.

Under sin resandetid är det brukligt för en viveir att lär sig kunskaper och färdigheter som är av nytta för deras familj, men de uppmuntras också att söka upp äventyr och finna sig själv innan de återvänder hem. Kunskaper om alkemi och botanik är särskilt eftertraktade. Skogarna i landet Nexalia har en nära mytologisk status i Viveira men unga varnas för att resa in i landet då vildmarken är farlig och få återvänder.

En viveirs status i samhället bestäms av hur mycket rikedomar ens familj besitter. De visar gärna upp sin rikedom genom att bära färgglada kläder i exklusiva tyger. De rikaste bär plagg sydda i mönstrade- och dyrt färgade tyger som indigo, lapis eller karmin. Plagg är ofta skräddade för att kunna användas till häst och dekorationer i form av band och broderier är vanliga. De fattigare försöker i allt efterlikna de rika, men får nöja sig med det andra- eller tredje färgbadet. Kläderna är mer dova i färgen och tyger är sällan mönstrade. Plagg är ofta skräddade för att kunna arbetas i och användas till vardags.

Det småskaliga jordbruket är för de flesta den största och viktigaste inkomstkällan. Större plantager förekommer endast på markerna hos de allra rikaste. Framförallt odlas det mat- och brännvinskryddor, men också flertalet drog- och läkemedelsväxter såsom opiumvallmon. Viveira är även den största producenten av färgämnen i De Västra Rikena och ett av få ställen i den kända världen där silke framställs utanför Zelicáj. Maten i Viveira ofta kryddstark och serveras traditionellt som många små rätter.

Viveira har en historia av att vara en fredlig nation och har en mycket liten stående armé, varav den absoluta majoriteten är ett lätt kavalleri. Landet kontrollerar däremot en ansenlig handelsflotta som utifrån ett gammalt dekret ska rustas vid händelse av krig. Viveria besitter formellt inga krigsmagiker men det ryktas om att många magiker från Viveira är mycket lojala mot sitt hemland.

===Styrelseskick===
Viveira är en nekrokrati då den formellt regerande Coroneten Perpétua den Tredje har varit försvunnen i över 400 år och förväntas ha avlidit under sina resor västerut. Perpétua bordade ett skepp för att söka nya land över haven västerut och kom aldrig tillbaka. Eftersom Perpétua inte har bekräftats död så kan inte en ny Coronet utses. Istället leds landet av en ställföreträdare som väljs av representanter från Viveriras ledande familjer, aristokratin.

Viveiras aristokrati utgörs av de hundra rikaste familjerna som ges rösträtt på det ting som hålls en gång om året av Coronetens ställföreträdare. Tinget röstar om lagar och utrikespolitik men medlar även i tvister mellan familjerna, samt vilka familjer som ska ges rätt att ingå i tinget. Aristokratin är skattebefriad men är skyldiga att stå för landets försvar.

===Sexualitet och Samlevnad===
Äktenskap i Viveira ingås i regel mellan två personer, men triader förekommer. Barn förväntas födas inom äktenskapet och är en viktig del av namnkulturen. Relationer utanför äktenskapet är däremot vanliga och inget skambelagt så länge barnen hålls inom familjen.

===Namnkultur===
Folk har oftast två förnamn där ett är tilltalsnamn (men aristokratin har ibland fler) och två efternamn från varje förälder. När de presenterar sig brukar de ange sitt tilltalsnamn och två efternamn. Förslagsvis de som de sen planerar att ge vidare till eventuella barn.

Vissa har fler namn, andra har färre, men detta är normen.

Exempel: (finns ej på wikin än, men la in ifall vi vill ha exempel)
Förälder 1 heter '''Francisco''' Emilio '''Silvestre Venâncio''' Esparraguera Valente
Förälder 2 heter Salma '''Naiara Câmara Saldanha''' Valderas Morata
Barnet heter '''Jacqueline''' Vera '''Câmara Silvestre''' Saldanha Venâncio

Fetstil markerar tilltalsnamnet.

===Religion===
Tempel helgade åt både [[Myvmare]] och [[Phimis]] är vanliga i Viveira. De återfinns på natursköna platser och i annars orörd natur och är ofta översållade med både vackra och ovanliga växter vars skötsel ses som ett sakrament till gudarna.

===Magi och Alkemi===
En kort båtresa från huvudstaden Marife ligger [[Silverhäraden]] [[Silverhäraden#Licenskontoret|licenskontor]] och häradsmagiker är både välkomnade och respekterade i Viveira. Magiker från Licenskontoret är en aktiv och mycket uppskattad del av societeten i landet. [[Magi#Uppvaknandet|Uppvaknandet]] och att bli upptagen i Silverhäraden anses vara en stor ära för familjen magikern kommer ifrån. I folkmun kallar viveirer Licenskontoret för ‘Silverhäradens säte’ men detta är inte något häraden själv uppmuntrar till.

Läran om [[alkemi]] är särskilt vanligt i Viveira och skolade barn förväntas ha kunskap om i alla fall de mest rudimentära alkemiska begreppen och metoderna. Detta har också gjort att den alkemiska vetenskapen fyller en viktig roll i landets ekonomi. Särskilt med syftet att färga och behandla tyger och garn. Många alkemister i Viveira drömmer om att odla fram nya växter med magiska egenskaper.

==Att resa i Viveira==
Viveiras vägnät är byggt för beriden förflyttning, vilket till stor del innebär naturliga jordvägar som packats under många hovar och fötter.

===Rastplatser===
Viveira har ordentliga rastplatser med möjligheter för övernattning för såväl folk som fä. Uppbindningsplatser och inhägnade områden ‘Estrecados’ för hästar förekommer vid alla större rastplatser, för att säkra resedjurens trygghet under resan.

Rastplatser ses av alla hederliga viveirer som fredade områden, vilket innebär att andras hästar respekteras och inte saboteras. Att förgifta eller medvetet skada någon annans häst vid en rastplats ses lika grovt på som förgiftning eller överfall på en viveir.

Allmän praxis vid rastplatser är att hjälpas åt att vakta hästarna nattetid, oavsett vilket resesällskap en tillhör.

=Vidare läsning=

==Sidor om {{PAGENAME}}==
{{#categorytree:Sidor om {{PAGENAME}}|hideroot|mode=pages}}

[[Category:Länder]]
[[Category:Västra Rikena]]
[[Category:Sidor om Viveira]]