Pantheos

Pantheos är den heliga skriften Den Stora Pantheonen grundar sig i.

Skapelsen

Detta är ett utdrag ur Pantheos som förvaras under Visdomens sal i Comitium.

---

Innan vår värld tog sin form fanns det endast ett ljudlöst kaos, en ocean av osynliga färger och formlösa varelser vars makt slet emot varandra i en evig dragkamp. Detta pågick i tusentals år, fram och tillbaka i skapelse och förstörelse, tills tomheten i slutna cyklar hann ifatt vissa av varelserna. En längtan började slå rot och gro inom dem. En längtan som drog dem till varandra, en längtan till ömhet och tillväxt, utveckling och harmoni. Tillsammans vände de ryggen till den värld som skapat och fostrat dem, och bildade en ny möjlighet ur universums ekande toner.

Och så skapades Världen, ur nyvaken passion inom de varelser vi nu kallar Gudar. De slog samman sin makt i en implosion, en vibration i alla riktningar som rörde sig genom hela kaoset. De regelverk som funnits lirkades upp, och ur dess trådar började Gudarna väva samman allting som vi nu tar för givet.

Deras längtan skapade först Ekaya, den dödliga världen, en plats för fostran och utveckling. De skapade Luft och Jord, Eld och Vatten, land, hav, berg och sjöar. De satte frön i marken och moln i luften, formade varelser, växter, och mineraler. De skapade Folken, varelser vars sinnen stod öppna och vars intelligens och nyfikenhet skulle komma att leda Ekaya vidare genom tiderna.

Gudarna fann dock ingen frid i Ekaya - deras längtan brann ännu som ett bål inom dem. De kände igen Folkens nyfikenhet som deras egen, och fruktade att de skulle falla offer till rastlöst våld. De skulle komma att ställa frågor om de varelser som skapat dem, om världen de befinner sig i. Som svar skapade Gudarna Astralas, ett skimrande skikt fyllt av passager till andra platser för Folken att utforska och finna svar i, utsträckt som ett nät över Ekayas natthimmel.

Med Astralas föll ett lugn över Gudarna, deras iver ersatt av stolthet och kärlek till världen de skapat. De kunde inte rå sig för att lämna den, så de skapade ett hem åt dem själva där de kunde vaka över sin skapelse. De kallade sin värld Egathín, Gudahemmet, och fyllde den med ett ljus så starkt att det brände ett hål genom himmelen de lagt mellan sig själva och Ekaya. Även till denna dag sträcker sig Egathíns ljus mot oss genom detta hål, och dess strålar skänker liv till världen under dem.

Ur denna skapelse, dock, föddes mer. Gudarna hade i sin iver översett den mest grundläggande regeln: att alla ting har en motpol. Varenda objekt och varelse har två sidor, och balansen kräver att bibehållas oavsett vilka mäktiga varelser som sliter i den. Ur Ekaya föddes Mellanmården, en förvriden spegelbild av världen Gudarna avsett skapa. Deras ordning vändes upp och ner, och den linjära tid de så längtat efter snördes ihop och blev omöjlig. Folken, de ärliga och nyfikna varelserna, blev till Älvor, lömska, illvilliga, och farliga.

Mellanmården var dock ingenting mot Ínuast, Mörkervaggan, det mörka djup som bildades ur Egathín. En ylande avgrund, ett näste ut vilket monster frigjorde sig och beredde sig för strid. Liksom hur Gudarnas makt skapade Ekayas skönhet, så bildades det nya varelser vars inflytande tog formen av hemska mutationer. Dessa varelser, demonerna, bar makt näst intill likvärdig med Gudarnas, men deras syfte stod i rak motsats mot den kärleksfulla vision som kom före dem. Demonerna ämnade förstöra och korrumpera allt vad Gudarna skapat. De skapade monster att riva och söndra och smög sig in i Folkens sinnen för att vrida deras tankar emot mörkret.

Gudarna insåg sitt misstag, men det var för sent. Demonerna var skapade, och med dem kom insikten att Ekaya och Världen var en plats i behov av beskydd - både från Demonerna och de andra varelserna ur kaoset. Som svar skänkte Gudarna oss Väggen, en sköld av beskydd som stängde av Världen från kaoset kring den och gav Gudarna förmågan att endast hantera de hot som kom inifrån den plats de skapat.

Även här var de alltför sena. En del av kaoset hann slinka in i Världen, omärkt av Gudarna. En liten strimma av ren energi, ett stjärnskott och ett mirakel, spridde ut sig över Världen i ett känsligt nät, av trådar som flätades samman med varandra. Denna väv av ren kraft kom att kallas Magi, och blev en del av världen likväl som individer ur Folken och objekt inuti den.

Och så bildades vår Värld, en oas av trygghet i det oändliga Kaoset, separerad och skyddad men oförnekligen kopplad genom Magi, Demoner och Gudar. Det sägs att fler Världar och Noder skapades av varelser i Kaoset, skilda från våran genom samma tomhet som världen skapats av.

---