Vict Dólunn

Vict Dólunn
Pronomen	hen/henom
Ursprung	Lazulia
Bunden till	Dimisitra

Vict Dólunn är en av Dimisitras Inevecti, och tillbes framförallt i Lazulia och runt Ekayas kuster. Hen är speciellt populär bland kaptener och sjöfarare, och det är vanligt att säga en bön till hen innan ett skepp lättar ankar. Det är också till Dólunn som en ber under en begravningsrit till sjöss, eller när en är vilse till havs.

Historia

Inte mycket är känt om Vasca Dólunns barndom, mer än att hen föddes på en av Lazulias mindre öar runt år 220 och att hen spenderade så mycket tid som möjligt på stränder och i havet.

I vuxen ålder tjänstgjorde Dólunn ombord på skeppet Ylande Hunden där hen tillslut blev befordrad till kapten. Ylande Hunden var främst ett skepp av upptäcktsresande och kartritare, och Dólunn var känd för att kunna navigera även de svåraste av vågor och skär. Mycket av kartan över dagens Lazulia och De Västra Rikenas kust är framtagen av besättningen på Ylande Hunden som tack vare Dólunns expertis kunde ta sig igenom rev och skär utan att gå på grund.

Dólunn spenderade mycket av sin tid med att blicka mot horisonten - mot havets oändlighet. Hen sägs ha hållit Viveiras coronet Perpétua den Tredje som en personlig hjälte, och pratade mycket om vad som kunde finnas på andra sidan havet. Efter nära ett decennium av kartläggning av de Lazuliska öarna kunde Dólunns äventyrslust inte längre hålla sig, och hen utfärdade att nästa resa skulle inrikta sig mot äventyr i det okända västra havet. Ett fåtal ur besättningen valde att stanna kvar i Lazulia, men de flesta valde att följa sin kapten.

Efter att Ylande Hunden lättade ankar och begav sig västerut berättar besättningen om fantastiska äventyr där de stötte på delfiner och andra havsbestar, såg ett ofantligt grönt ljus vid horisonten, men historien som har vandrat ner genom generationer är Dólunns sista strid.

Ute på det öppna västra havet blev Ylande Hunden anfallen av en Atulas, en enorm sjöjätte som drog sina ofantliga tentakler runt skeppet. Kapten Dólunn gav order till sin besättning att sjösätta livbåtar medan hen uppehöll det enorma sjöodjuret med pistolskott, rökgranater, och andra alkemiska preparat. Besättningen lyckades med nöd och näppe undgå Atulasen medan de tvingades se på när Ylande Hunden förliste tillsammans med sin kapten.

Dimisitra upphöjde kapten Dólunn genast, innan hen hann påverkas av Atusalen i havsdjupet. Besättningen från Ylande Hunden lyckades ro sig tillbaka till Lazulia där de spred historien om deras ärorika kapten. Navigatorn från skeppet lät uppföra det första altaret till Dólunn i Yttrabo, där livbåten först landade efter deras flykt från väst.

Dólunn idag

De flesta av Lazulias öar och många av fastlandets hamnar har altare tillägnat Dólunn där seglare, framför allt kaptener och navigatörer, lämnar ett offer innan de lättar ankar. Det sägs att Dólunn vakar över havets djup och många ber en bön för att få modet att bege sig ut på det okända.

I de fallen som en sjöman avlider ombord och begravningsrit behövs hållas till havs så bes en speciell bön till Dólunn för att hen ska lotsa den dödes själ säkert in i Malströmmen. Samma bön bes över skeppsvrak och drunkningsolyckor.

Dólunn sägs också vara ursprunget till sägelsen att “kaptenen går under med skeppet” och att det är skamligt för en kapten att överge sitt fartyg. Inte alla kaptener följer detta in i döden, men det anses väldigt vanärande för en kapten att i alla fall inte vara den sista som överger fartyget.

Vissa seglare påstår sig att de har sett ett spökliknande skepp med en hund målad på seglet, följt av ett ihärdigt ylande. Vissa bortförklarar detta som vind, dimma, och sjömäns vidskeplighet, men legenderna om spökskeppet Ylande Hunden och dess kapten berättas fortfarande på krogarna i Lazulia.