Vict Damir: Skillnad mellan sidversioner
Sayla (diskussion | bidrag) m (Formatering.) |
LeoKurki (diskussion | bidrag) Ingen redigeringssammanfattning |
||
(3 mellanliggande sidversioner av 3 användare visas inte) | |||
Rad 15: | Rad 15: | ||
[[Category:Inevecti]] | [[Category:Inevecti]] | ||
[[Category:Myvmares Inevecti]] | |||
[[Category:Sidor om Zelicáj]] | |||
[[Category:Den Stora Pantheonen]] |
Nuvarande version från 24 januari 2024 kl. 11.21
Vict Damir Vrioni, han, (född 130) var en Myvmare-caedux från Zelicáj som fann sitt kall när han flydde sitt krigshärjade hemland och bosatte sig i Comitium. Han arbetade där som trädgårdsförvaltare vid Pantheonens Tempel, där han träffade och förälskade sig i ärkecaedux Sien van deer Woude av Romembergh, hon.
År 164 skedde ett attentat på Caeducum där ett lönnmordsförsök på alla ärkecaedux från garonska vasallstater genomfördes, något som då skylldes på fientliga trupper från Zelicáj. Pontifexen, Garas ärkeccaedux, överlevde, men både Caphar och Romembergh miste sina ärkecaedux under anfallet. Damir klev in för att försöka skydda Sien, men han kunde inte rädda hennes liv då han höggs i ryggen.
Anfallaren greps, och Damir anmälde sig frivillig att agera som bödel. Efter avrättningen stillades dock inte hans sorg eller sökan efter rättvisa, och han anlitades permanent som den första religiöst bundna bödeln i Ekaya. Under denna period påbörjade han en tradition som skulle komma att följa ämbetet även idag – innan varje avrättning skar Damir ett sår över den dömdes rygg, som han sedan själv tog på sig för att minnas Sien och attentatet på Comitium.
Damir fortsatte arbetet ända fram till hans död år 189, då en order grundades för att fortsätta med ämbetet i hans ställe. Orden, Ordo Damir har sedan växt sig till ett drygt hundratal caedux som idag utför avrättningar över hela Ekaya.