Luranko

En luranko, flera luranko

Som jägare kan du ofta känna dig som skogens konung. Ingen björn, varg eller vildsvin är rovlystna nog för att kunna undvika din mästerliga pricksäkerhet.

Plötsligt hör du visslandet av ett par gigantiska vingar, och ett öronbedövande vrål. Du hinner knappt höja blicken innan en varelse med vingar dubbelt så stora som dig själv landar mellan dig och ditt byte. En fullvuxen Luranko med ett vidöppet, illaluktande gap stirrar hotfullt mot dig, en mörkgrön vätska rinner från den spetsiga näbben och fräter sönder gräset vid dess fötter.

Såret i ditt lår värker till från senast du stötte på ett monster som detta och samma gröna vätska vidrörde din kropp. När du såg dina muskler frätas bort framför dina ögon.

Detta byte går förlorat. Du går hem tomhänt, men du lever än en dag. Inga djur må vara hot nog gentemot dig, men din bössa är ingen match mot ett hungrigt monster.

Utseende och Beteende

Denna mycket stora flygande varelse har en kroppslängd på vanligtvis 150 cm och en vikt på upp till 50 kg. Den har vanligtvis ett vingspann på 3 till 3,5 meter och den kilformade stjärten har samma längd som de spetsiga vingarnas bredd.

En Luranko föds alltid med en ljus, nästan vit, färg och utvecklar mer färg när den blir vuxen. De vanligaste färgerna är gråbrun och sandbeige för att smälta in i miljön den lever i. Huvudet, som behåller den ljusa färgen den föds med, utvecklar vid vuxen ålder en svart rand som börjar vid ögonen och slutar vid näbben. En ovanligare typ av Luranko blir röd, i alla nyanser från rost till blod. Det finns just nu ingen allmänt erkänd teori om varför vissa får denna färg, men folktron kring dessa varelser säger att de medvetet badar i blodet av sina offer för att ses som mer skräckinjagande. Dessa röda varianter har visat en tendens för att oförvållat attackera människor och annat folk. Ögonen på en Luranko är alltid ljusa inuti en klarröd cirkel.

Lurankons huvud är relativt litet jämfört med resten av kroppen men mycket långt och sitter på en tjock, stadig nacke. Näbben slutar i en läskig, vass krok som används för att gräva igenom köttet på deras offer efter dess riktiga byte — ben och märg.

Luranko är asätare och dödar själva mycket sällan sina offer. De jagar genom att förfölja bestar, samt folk som jagar, och väntar på att de dödar sina byten innan de flyger ned för att skrämma bort bestarna och flyga iväg med kadavret. Ibland observerar de bestarna längre och väntar tills de ätit bort vad de vill av kroppen och lämnar platsen innan de flyger ned. Dock, till skillnad från andra nekrofager, så äter de inte kött. Den livnär sig på benen av varelser och märgen inuti.

En Luranko attackerar sällan människor, men är aggressiv när det kommer till sitt revir. De välkomnar inte andra Luranko på sina områden såvida det inte är häckningstid. Ett kontrakt kan placeras på en Luranko om de etablerat sitt jaktområde för nära en by som livnär sig på jakt eller slakt av boskap, där de ofta ombeds förflyttas eller dödas.

Egenskaper

För att underlätta matsmältningen kan en luranko kräkas upp sin galla med syftet att börja lösa upp benen innan den äter dem. Denna galla används även i offensiva eller defensiva syften om den känner sig hotad. Det är fruktansvärt oklokt att bli utsatt för denna galla då den hastigt kan smälta både kött och ben. Om gallan kan förvaras utan att smälta igenom sin behållare är det en potent alkemisk ingrediens, där den främst används i gifter och bomber.

Utbredning

Luranko lever i Ekayas bergskedjor men kan ibland ta sig ned till foten av ett berg om den har brist på föda. Luranko har rapporterats, om än sällan, i Viveira, Nexalia, Tekozad, Caphar, Romembergh, Gara, Telam och i den nordöstligaste delen av Zelicáj. Det anses också sannolikt att de tar sig till Vildmarken i särskilt desperata tider. Det är oklart om deras beteende förändras av dessa vistelser.