Jaktplatser: Skillnad mellan sidversioner

Från Grågripens Fiktion
Ingen redigeringssammanfattning
Ingen redigeringssammanfattning
 
Rad 20: Rad 20:
Lägerplatsen består av två vindskydd i trä och en eldstad upprättad i närheten av ett torp omgiven av hagar som på sommaren ofta är fyllda med hästar. Varför Torpägaren gått med på att upprätthålla en säker plats för monsterjägare och andra förbivandrande drägg råder det en del debatter om. Vissa hävdar att de tillät platsens upprättelse som betalning för ett kontrakt, andra att det rör sig om [[Monsterjägare_i_Ekaya#Nycks_lag|Nycks Lag]], medan ytterligare rykten säger att Markägaren kanske till och med själv är gammal monsterjägare som till slut slagit sig ner. Det är oavsett sällan hen syns till, och det finns en oskriven regel att torpägaren inte ska störas, hen vill inte ha något med era problem att göra. Det är ett skört privilegium att platsen fortsättningsvis tillåts att existera och att de som vistas där får bruka torpsägarens brunn. Så länge alla era problem stannar vid lägerplatsen och inte längre ner än så.  
Lägerplatsen består av två vindskydd i trä och en eldstad upprättad i närheten av ett torp omgiven av hagar som på sommaren ofta är fyllda med hästar. Varför Torpägaren gått med på att upprätthålla en säker plats för monsterjägare och andra förbivandrande drägg råder det en del debatter om. Vissa hävdar att de tillät platsens upprättelse som betalning för ett kontrakt, andra att det rör sig om [[Monsterjägare_i_Ekaya#Nycks_lag|Nycks Lag]], medan ytterligare rykten säger att Markägaren kanske till och med själv är gammal monsterjägare som till slut slagit sig ner. Det är oavsett sällan hen syns till, och det finns en oskriven regel att torpägaren inte ska störas, hen vill inte ha något med era problem att göra. Det är ett skört privilegium att platsen fortsättningsvis tillåts att existera och att de som vistas där får bruka torpsägarens brunn. Så länge alla era problem stannar vid lägerplatsen och inte längre ner än så.  
Lägerplasten en av de säkrare att spendera natten på, med god översikt över hagarna och det närliggande området är det en plats som är svår att smyga sig på vilket tar bort flera av de vanliga hoten läger belagda längre in i skogen brukar tampas med.
Lägerplasten en av de säkrare att spendera natten på, med god översikt över hagarna och det närliggande området är det en plats som är svår att smyga sig på vilket tar bort flera av de vanliga hoten läger belagda längre in i skogen brukar tampas med.
Byn utanför Agarres har förändrats sen Månad 3, Dag 23, år 524 (när lajvet När Elden Är Tänd II utspelade sig). Vad som innan var en liten fattig by med knappa 100 personer, främst bönder och hantverkare, är numera en by främst ockuperad av många fler, betydligt mer beväpnade personer. Byn är numera tungt bevakad och beskyddad och allt eftersom månaderna går befästs byn allt mer med folk, byggnader, och främst en ny hög palissad. Skogen runt om har börjats stegvis nyttjas mer och mer och det är tydligt på håll att detta inte är samma by längre.


=Stenringen=
=Stenringen=

Nuvarande version från 24 juni 2024 kl. 15.18

Det finns många sätt och ställen för en monsterjägare, eller andra vandrare, att spendera natten på. Allt från höloft, till värdshus, till en någorlunda torr fläck på marken. Men utspritt över Ekaya finns också något mer etablerade rastplatser dit många monsterjägare gärna tar sig till och lägger sina stigar runt. Platser dit vanliga vandrare inte tar sig, utan som är till för de som rör sig längs med samhällets utkanter, de som kanske inte kan ta in på ett värdshus i en by hur som helst. Självklart finns det flertalet rastplatser som används av såväl monsterjägare som respektabla handelskaravaner, men de som många klassar som ”faktiska” jaktplatser för monsterjägare ligger i regel mer avskilt från andra populärare platser och vanligt folk. Det är inte alla som uppskattar ruttnande griphuvuden i närheten av deras sovplats tydligen.

Vissa av dessa jaktplatser är tomma bitar land som etablerats efter att tillräckligt många olika monsterjägare återkommit till samma plats, vissa är mer utförliga ”läger” med fasta eldstäder, byggnader, eller vindskydd. Vissa är mer ”officiella” än andra, några är upprättade av enskilda monsterjägare som gärna håller hårt om sina hemliga ställen. Även de olika monsterjägarskolorna brukar ha specifika platser som i huvudsak bara de känner till. Men majoriteten av alla jaktplatser är kända och deras lägen delas fritt monsterjägare emellan.

Det är inte ovanligt att även alver syns till och brukar platserna, monsterjägare eller ej, men huruvida de väljer att avlägsna sig, eller tillåts stanna när andra grupper dyker upp är en annan sak.

Nedan följer en inkomplett lista på några jaktplatser, det finns nog ingen som känner till alla jaktplatser i hela Ekaya, det är i stort sett omöjligt, och ingen komplett lista existerar. Beroende på vem man är och varifrån man kommer kanske man känner till olika platser, skriv gärna och lägg till era egna!

Kruset

I nord-västra Cordotiva finns en jaktplats som kort brukar kallas ”Kruset” av många av dess besökare. Platsen är ett litet gammalt övergivet värdshus med allt som hör där till, från ett fåtal stallplatser till en dammig vinkällare, bardisk, trasiga bord och stolar, och ett knappt halv dussin små tomma rum. Den gamla skylten utanför hänger envist kvar på en av sina två kedjor och trots ett numera oläsligt namn går det fortfarande tydligt att utröna symbolen av ett krus.

Byggnaden ligger inom gångavstånd till en medelstor by omgiven av ett fåtal vingårdar men det är sällan byborna stör Krusets besökare. Värdshuset lämnades övergivet för 20 år sedan när monster dödade eller åtminstone drev ut de gamla ägarna och även efter att problemet löstes var det ingen som lade anspråk på verksamheten. Efter det tog det inte lång tid innan dess enda återkommande gäster var de som sökte skydd för natten och antingen inte hade råd eller vilja att inkvartera sig på värdshuset i byn. Kort sagt blev det en plats för många monsterjägare att spendera natten. Byggnadens skick brukar variera lite beroende på dess senaste besökare, det finns alltid de som skiter fullkomligt i allt de själva inte äger, och de som är villiga att spendera lite av sin tid för att laga en läcka i taket. Om tillräckligt många besökare med vänliga intentioner samlas kan man ibland skymta en fägring av värdshusets gamla glansdagar när brasan tänds, stop fylls, och sång och skratt skrålas ut från de som för natten gjort Kruset till sitt hem.

Agarres

”Agarres läger”, eller ”Agarres plats”, eller ”Agarres Respit”? Ett kärt barn har många namn och exakt vad just den här platsen heter brukar inte vara särskild noga utan tenderar att variera en hel del från monsterjägare till monsterjägare, oftast brukar det helt enkelt kortas ner till endast ”Agarres”.

Agarres ligger i Nord-Östra Viveira, nära till gränserna av Taronne, Rasvania, och Tekozad. Den största närmsta stad är Guergúz Maïna som ligger några dygn bort. Den närmaste bosättningen är en liten rätt fattig by som saknar i stort sett allting. Det går ibland att få tag på de mest grundläggande förnödenheter, men inte alltid.

Lägerplatsen består av två vindskydd i trä och en eldstad upprättad i närheten av ett torp omgiven av hagar som på sommaren ofta är fyllda med hästar. Varför Torpägaren gått med på att upprätthålla en säker plats för monsterjägare och andra förbivandrande drägg råder det en del debatter om. Vissa hävdar att de tillät platsens upprättelse som betalning för ett kontrakt, andra att det rör sig om Nycks Lag, medan ytterligare rykten säger att Markägaren kanske till och med själv är gammal monsterjägare som till slut slagit sig ner. Det är oavsett sällan hen syns till, och det finns en oskriven regel att torpägaren inte ska störas, hen vill inte ha något med era problem att göra. Det är ett skört privilegium att platsen fortsättningsvis tillåts att existera och att de som vistas där får bruka torpsägarens brunn. Så länge alla era problem stannar vid lägerplatsen och inte längre ner än så. Lägerplasten en av de säkrare att spendera natten på, med god översikt över hagarna och det närliggande området är det en plats som är svår att smyga sig på vilket tar bort flera av de vanliga hoten läger belagda längre in i skogen brukar tampas med.

Byn utanför Agarres har förändrats sen Månad 3, Dag 23, år 524 (när lajvet När Elden Är Tänd II utspelade sig). Vad som innan var en liten fattig by med knappa 100 personer, främst bönder och hantverkare, är numera en by främst ockuperad av många fler, betydligt mer beväpnade personer. Byn är numera tungt bevakad och beskyddad och allt eftersom månaderna går befästs byn allt mer med folk, byggnader, och främst en ny hög palissad. Skogen runt om har börjats stegvis nyttjas mer och mer och det är tydligt på håll att detta inte är samma by längre.

Stenringen

En liten bit ifrån en välanvänd resväg i södra Rasvania finns flertalet ungefär midjehöga stenar uppstickande ur marken. Tillsammans bildar de en någorlunda ojämn cirkel. Cirkeln är omgiven av några glesvuxna träd och det går fortfarande att skymta vägen från cirkeln, det tar dock bara några meter till förbi träden innan man befinner sig mitt i en av de Rasvanska skogarna. Platsen innanför cirkeln har inte någon större skillnad i bekvämlighet jämfört med marken utanför men trots det brukar många välja att slå läger innanför cirkeln. Det finns ingen färdig eldstad men sot och aska vittnar oftast om vart den senaste eldstaden varit och brukar vara på ungefär samma plats. Många monsterjägare slår läger här men också små grupper av häxjägare brukar platsen med jämna mellanrum. Vissa har inget emot att dela platsen men det är inte alltid en självklarhet. Speciellt inte med monsterjägare från andra skolor än Varghundens, och även dem har ibland för vana att inte vilja dela sina läger med utländska monsterjägare. Men det varierar helt beroende på vilken grupp man råkar stöta på och deras sinnesstämning. Det finns rötägg och solstrålar inom alla grupperingar.