Taronnes Adel

Adeln är Taronnes främsta och primära styrande skick, och majoriteten av statsmakt utgår från adeln. Adeln i Taronne är en pyramidformad hierarki, med Coroneten högst upp, följt av Hertig, Greve, Baron och Riddare i nedåtstigande ordning. Varje titel är vasall (underordnad och har svurit lydnad) till en titel ett steg upp i hierarkin, enligt beskrivning nedan. Den titelhållare man svurit trohet och lojalitet till kallas för ens Liege.

Med titeln baron kommer ett landområde, kallat län eller förläning, som är titelhållarens ansvar och rättighet att styra efter. Det är från länet och dess invånare som baronen kan driva in skatt, och det är hens ansvar att skydda, försvara, leda och styra över länet, men också svara inför sin liege. Titeln hertig och greve besitter inte ett eget län, utan ger rätten att styra över sina vasaller. De flesta hertigar och grevar har däremot även minst en barontitel, och oftast flera. Riddare är den lägsta adliga titeln i Taronne som ges för att belöna och upphöja ofrälse till adlig status. Denna person får därmed adelsprivelegier men har inga egna vasaller och därmed inga möjligheter att driva in skatt. I äldre tider var alla riddare förpliktigade att ställa upp med häst och rustning, men idag kan man likväl vinna sin riddarvärdighet genom att vara skicklig med pennan som med svärdet. Riddare är nära bundna till sin liege och bor oftast i hens slott. En riddare som saknar en liege lever på att dra runt på landsbygden och ta upp tillfälliga tjänstgöringar hos olika titelhållare, med målet att någon gång tillåtas svära en trohetsed och i gengäld få bostad och mat.

Jämbördiga med riddare i rang är de titellösa ädlingar som lever hos titelhållarna. Som ädling utan titel är man enligt sed alltid välkommen att gästa sin närmaste titelhållande släkting, men man kan också bli inbjuden att besöka (eller rent av bli rekryterad till att anluta sig till) en annan titelhållares hov. Att leva som hovfolk hos en titelhållare är ett sätt att trygga sin försörjning då titelhållaren har ansvar för att försörja en, med motkravet att du måste vara titelhållaren trogen.

Anspråk och arv inom adeln

Många ädlingar bär anspråk på olika titlar som de inte har. Att bära anspråk på en titel innebär att man har laglig rätt att kräva titeln om rätt omständigheter skulle uppstå. Inom lågadeln och den rika borgarklassen händer det att man fabricerar ett anspråk på en titel för att hävda sin status och förfina sin ättelinje. Ett anspråk kan vara väldigt värdefullt och det ingås giftermål och andra ädlingar rekryteras till hov med syftet att stärka ett anspråk. Om en titelhållare lyckas hjälpa en av sitt hovfolk att göra anspråk på en titel så betyder det oftast att hen får en värdefull vasall. Det händer att anspråk drivs igenom med ren vapenmakt, likväl som genom ränkspel och list.

Seden är att adelstitlar går i arv till titelhållarens äldsta barn oavsett kön. Titelhållarens gemål kan alltså inte ärva titeln. Om båda föräldrarna till ett barn håller titlar ärver det äldsta barnet alla dessa titlar. Om det förstfödda barnet dör utan arvingar går arvet vidare till nästa barn i syskonskaran. Om den förstfödda arvingen dör före sin titelhållande förälder, men har avlat avkomma så ärver de barnen före den förstfödda arvingens syskon