Mutanter

Från Grågripens Fiktion
Version från den 15 november 2023 kl. 15.08 av Sayla (diskussion | bidrag) (Infogande av text.)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)

Under sluteta 490-talet pågick gruppförföljelse och rent av folkmord riktat mot monsterjägaryrket. Detta kom att ske som en påföljd för händelseförloppet och slutgiltiga öde för monsterjägarskolan Kraken.

Bristen på jägare var påtaglig, och en lösning på detta problem behövdes snarast. Efter flertalet Gråd så föreslogs det att Grågripens Monsterjägarskola skulle försöka utföra “mutationen”. Detta fenomen var eftersökt sedan länge, och nu var det hög tid att damma av den spridda forskning som utförts. Andra alternativ, som att försöka rekrytera tyngre eller slå samman andra skolor, föll snabbt i bitar. Den enda utvägen tycktes vara mutationsritualen.

Forskningen var mödosam och tog många år. Snabbt skapades det högar av lik efter försökspersoner, alver såväl som människor och orcher. Att få tag i de sällsynta ingredienserna var en utmaning i sig självt, och distraherade de kvarvarande jägarna från faktiskt monsterjägande.

Våren 519 lyckades Grågripen äntligen genomföra den första mutationen, med Erwin och Prof. William Ziegler som drivande alkemist-experter. Det sägs även att den mörke magikern Achram var involverad, vilket givetvis skapar oroliga rykten om forskningsresultaten.

Även en Caedux sägs ha varit på plats. Det teoretiseras att en grundsten i mutationsritualen är en korrumperad version av en paladon, vilket är den avgörande faktorn i att jägarens själ splittras och lockelsen av “Passageraren”.

Det tog över tio års idogt forskande att nå en nivå med överlevande mutanter, och utvecklingen pågår fortfarande. Mutationen är ännu långt ifrån felfri, men anses vara tillräckligt förfinad för att användas. Framgång är fortfarande ovanlig. 3 av 10 personer överlever mutationsritualen.

  • Hittills har ingen magiker överlevt mutationen. Det finns flera teorier om varför, men universellt misstänker alkemisterna att värdkroppen inte kan hantera både uppvaknandets förmågor och mutationen.
  • Endast ett experiment där frivillig var paladin har utförts. Resultatet misslyckades, och värdkroppen dog.
  • Än så länge har ännu ingen alv överlevt mutationen. En populär tes är att alver är helt enkelt för veka och karaktärslösa för att bli mutanter.

Att genomföra mutationen är en permanent förändring av sitt liv, med delvis okänt resultat; ingen vet vad det egentligen har för konsekvenser på lång sikt. Det påverkar ens fysik, psyke, mentalitet, personlighet och inställning till världen. Att bli mutant är farligt, jobbigt och inget någon bör göra lättvindigt.

En mutant blir starkare, uthålligare, mer stryktålig och de är så gott som immuna mot sjukdomar. De är också mestadels opåverkade av vanliga gifter, vilket gör det möjligt för dem att dricka alkemiska brygder som enbart en mutant överlever.

När en jägare överlever mutationen så får hen en permanent förändring i sitt sinne. Denna förändring kallas för Passageraren, och vad exakt det är har inte framkommit ännu. En känsla, ett andeväsen som besitter mutanten, ett sjätte sinne; teorierna är många och faktum kvarstår att kunskapen som krävs för att förstå ännu är långt borta.

Passageraren är en del av mutationen och den uttrycker sig oftast som en negativt kopplad känsla eller koncept: exempelvis Vrede, Saknad eller Uppoffring. När Passageraren får mer kontroll så tar den känslan över och blir väldigt stark. Den alkemiska brygden: Vita rosen är det enda hittills som fått passageraren att lugna ner sig på ett kontrollerat sätt.