Viveira
Viveira är en del av De Västra Rikena och gränsar mot Libra, Taronne och Tekozad i norr, Nexalia i öst och Caphar i syd. Viveiras klimat är torrt och varmt längs kusten och de inre delarna av landet är täckta av vidsträckta grässlätter där flockar av vildhästar är en vanlig syn. Närmare bergen blir klimatet fuktigare och fylls av blandad bladskog. Trädgårdar och plantager där det odlas kryddor, färgväxter och medicinska örter är vanliga i alla delar av landet.
Mångfalden av monster och bestar är ovanligt stor i Viveira. Även om jordbruket växer stadigt så finns de stora områden med vildmark kvar i landet. Alla samhällen i gränslandet till skogarna i öster har problem med monster och monsterjägare kan alltid hitta arbete i Viveira. Ett system ämnat att vara förebyggande har skapats för monsterjakt, där betalt ges för inlämnade huvuden. Dessa betalar vanligtvis mindre än vanliga kontrakt och det ryktas om att skrupellösa monsterjägare har drivit odjur mot bosättningar för att få mer betalt.
De flesta större samhällen i Viveira är placerade omkring den stora sjön Toldas och så även huvudstaden Marife. På en ö i Toldas ligger Silverhäradens licenskontor.
Intresset för botanik och hur örter och växter kan manipuleras genom alkemi och magi är särskilt stort i Viveira. Detta har gjort att det skapats flera mindre lärosäten som erhåller patronage av rika familjer med täta band till Silverhäraden.
Mer information om städer och byar hittar du på sidan Viveiras Geografi
Kultur och samhälle
En stor del av samhället i Viveria kretsar kring resor och att knyta handelskontakter. Unga förväntas så snart de kan att flytta hemifrån (även vid låga åldrar) och ge sig ut i världen och återvända till hemlandet först efter ett par år. Traditionen kommer från tiden då viveirer var ett nomadfolk som levde med sina hästar och om familjen har råd är det vanligt att en yngling som ger sig ut på sitt första äventyr får en häst med sig som gåva. Även om stora hästgods finns kvar och hästar har en central roll i den viveirska kulturen så bor de flesta i mindre byar eller några av de få större städer som finns kring sjön Toldas.
Under sin resandetid är det brukligt för en viveir att lär sig kunskaper och färdigheter som är av nytta för deras familj, men de uppmuntras också att söka upp äventyr och finna sig själv innan de återvänder hem. Kunskaper om alkemi och botanik är särskilt eftertraktade. Skogarna i landet Nexalia har en nära mytologisk status i Viveira men unga varnas för att resa in i landet då vildmarken är farlig och få återvänder.
En viveirs status i samhället bestäms av hur mycket rikedomar ens familj besitter. De visar gärna upp sin rikedom genom att bära färgglada kläder i exklusiva tyger. De rikaste bär plagg sydda i mönstrade- och dyrt färgade tyger som indigo, lapis eller karmin. Plagg är ofta skräddade för att kunna användas till häst och dekorationer i form av band och broderier är vanliga. De fattigare försöker i allt efterlikna de rika, men får nöja sig med det andra- eller tredje färgbadet. Kläderna är mer dova i färgen och tyger är sällan mönstrade. Plagg är ofta skräddade för att kunna arbetas i och användas till vardags.
Det småskaliga jordbruket är för de flesta den största och viktigaste inkomstkällan. Större plantager förekommer endast på markerna hos de allra rikaste. Framförallt odlas det mat- och brännvinskryddor, men också flertalet drog- och läkemedelsväxter såsom opiumvallmon. Viveira är även den största producenten av färgämnen i De Västra Rikena och ett av få ställen i den kända världen där silke framställs utanför Zelicáj. Maten i Viveira ofta kryddstark och serveras traditionellt som många små rätter.
Viveira har en historia av att vara en fredlig nation och har en mycket liten stående armé, varav den absoluta majoriteten är ett lätt kavalleri. Landet kontrollerar däremot en ansenlig handelsflotta som utifrån ett gammalt dekret ska rustas vid händelse av krig. Viveria besitter formellt inga krigsmagiker men det ryktas om att många magiker från Viverira är mycket lojala mot sitt hemland.
Styrelseskick
Viveira är en nekrokrati då den formellt regerande Coroneten Perpétua den Tredje har varit försvunnen i över 400 år och förväntas ha avlidit under sina resor västerut. Perpétua bordade ett skepp för att söka nya land över haven västerut och kom aldrig tillbaka. Eftersom Perpétua inte har bekräftats död så kan inte en ny Coronet utses. Istället leds landet av en ställföreträdare som väljs av representanter från Viveriras ledande familjer, aristokratin.
Viveiras aristokrati utgörs av de hundra rikaste familjerna som ges rösträtt på det ting som hålls en gång om året av Coronetens ställföreträdare. Tinget röstar om lagar och utrikespolitik men medlar även i tvister mellan familjerna, samt vilka familjer som ska ges rätt att ingå i tinget. Aristokratin är skattebefriad men är skyldiga att stå för landets försvar.
Sexualitet och Samlevnad
Äktenskap i Viveira ingås i regel mellan två personer, men triader förekommer. Barn förväntas födas inom äktenskapet och är en viktig del av namnkulturen. Relationer utanför äktenskapet är däremot vanliga och inget skambelagt så länge barnen hålls inom familjen.
Namnkultur
Viveirer har oftast två förnamn (ett tilltalsnamn och ett annat, men adel har ibland ännu fler) och två efternamn från varje förälder. När de presenterar sig brukar de ange sitt tilltalsnamn och två efternamn, förslagsvis de som de sen planerar att ge vidare till eventuella barn.
Religion
Tempel helgade åt både Myvmare och Phimis är vanliga i Viveira. De återfinns på natursköna platser och i annars orörd natur och är ofta översållade med både vackra och ovanliga växter vars skötsel ses som ett sakrament till gudarna.
Magi och Alkemi
En kort båtresa från huvudstaden Marife ligger Silverhäradens licenskontor och häradsmagiker är både välkomnade och respekterade i Viveira. Magiker från Licenskontoret är en aktiv och mycket uppskattad del av societeten i landet. Uppvaknandet och att bli upptagen i Silverhäraden anses vara en stor ära för familjen magikern kommer ifrån. I folkmun kallar viveirer Licenskontoret för ‘Silverhäradens säte’ men detta är inte något häraden själv uppmuntrar till.
Läran om alkemi är särskilt vanligt i Viveira och skolade barn förväntas ha kunskap om i alla fall de mest rudimentära alkemiska begreppen och metoderna. Detta har också gjort att den alkemiska vetenskapen fyller en viktig roll i landets ekonomi. Särskilt med syftet att färga och behandla tyger och garn. Många alkemister i Viveira drömmer om att odla fram nya växter med magiska egenskaper.
Att resa i Viveira
Viveiras vägnät är byggt för beriden förflyttning, vilket till stor del innebär naturliga jordvägar som packats under många hovar och fötter.
Rastplatser
Viveira har ordentliga rastplatser med möjligheter för övernattning för såväl folk som fä. Uppbindningsplatser och inhägnade områden ‘Estrecados’ för hästar förekommer vid alla större rastplatser, för att säkra resedjurens trygghet under resan.
Rastplatser ses av alla hederliga viveirer som fredade områden, vilket innebär att andras hästar respekteras och inte saboteras. Att förgifta eller medvetet skada någon annans häst vid en rastplats ses lika grovt på som förgiftning eller överfall på en viveir.
Allmän praxis vid rastplatser är att hjälpas åt att vakta hästarna nattetid, oavsett vilket resesällskap en tillhör.
