Legenden om Fiskaren och Hydran

Legenden om Fiskaren och Hydran är ursprungslegenden som ligger bakom Hydrans Monsterjägarskolas doktriner.

Legenden

Från djupet steg den upp med sina nio huvuden. En varelse som aldrig tidigare skådats och som aldrig skall skådas igen. Fiskaren stod som förstenad i sin eka och bad en tyst bön till de fem. Varelsen sänkte sitt mittersta huvud så att det stod i samma höjd som fiskarens. Sedan öppnade den munnen och med en djup röst frågade: “Vem är ni som tar mina barn ifrån mig?”

Fiskaren som först inte kunde tro sina ögon trodde inte på det hen hörde. Denna best talade. Utan att få ett svar ringlade varelsen sin kropp runt den lilla ekan och fiskaren kunde se hur den var fylld av skimrande sylvassa fjäll och fyra armar som med enkelhet tryckte sina klor runt årorna.

“Ni har tagit från mig de jag håller kär. Säg mig, vem är ni som vågar trotsa naturens ordning?” Bestens andedräkt luktade inte bara av hav, utan en död doft spred sig i luften och om fiskaren inte hade haft modet kvar hade hen fallit ner i havet till sin död som så många tidigare fiskare. Hen öppnade munnen och besvarade besten.

“Ärade havsodjur, jag gör det jag måste för min och min familjs överlevnad. Utan era…”, hen tystnade en sekund och fortsatte sedan, “barn skulle vi gå under. Ingenting på land växer och himlen har inte visat sin sorg på flera solvarv.”

Varelsen lade sitt mittersta huvud på sned och mötte fiskarens blick. Något i dess ögon sa att om fiskaren inte varit ärlig hade hen varit död sedan länge. De andra huvudena vände sig mot fiskaren nu och alla gav ifrån sig ett hjärtskärande skrik.

“Aldrig igen ska ni ta av mina barn. Havet är mitt hem och alla dess invånare står under mitt beskydd. Ni tvåbenta monster tror er ha rätt att stjäla, och för det ska ni få ert straff.” Varelsen öppnade sina vida käftar i alla munnar och var beredd att sluka fiskaren, när så fiskaren föll på knä och bad om nåd.

“Visa barmhärtighet mot den som endast försöker föda sina egna barn. Aldrig ville jag stjäla från er, bara ge mina barn en framtid jag själv inte har.” Varelsen stängde sina käftar och rätade upp alla huvuden utom det mittersta och tog igen till orda.

“Du, patetiska monster skall få leva med ditt liv i behåll. Ni ska få ta av havets barn, men i gengäld ska ni vart tionde år ge mig tillbaka ett av era barn. Jag ska ta väl hand om det och lära det om havets natur. Du ska ge mig ditt nyfödda barn som väntar därhemma. Om tre nätter anländer jag till er här igen. Skulle du inte ge mig det jag kräver kommer ni tvåbenta aldrig att lämna havet levande igen. Ni ska ta av mina barn enbart så mycket som krävs för att föda er, aldrig mer.” Fiskaren såg med förskräckelse på besten. “Nej… jag kan inte ge er mitt barn!” utbrast hen. Varelsen ringlande sin långa hals runt fiskaren och viskade.

“Ni ska ge mig det som är rättmätigt mitt. Utan mina barn skulle era förgås. Mina barn lever i era. Var nu klok och gör som jag säger.”

Fiskaren reste sig långsamt upp i ekan och sade till besten. “Låt oss göra ett utbyte, men ta mig i er tjänst istället för mitt barn. Låt min tjäna er tills dess att min skuld är betald.” Varelsen gav ifrån sig ett djupt skratt och hånlog.

“Nåväl, ni naiva tvåbenta lär er aldrig. Låt oss göra ett utbyte. Ni ska känna mig vid namn Hydra och ni ska tjäna mig tills dess att skulden är betald. För ni förstår att det är i all evighet inte sant? För ni kommer aldrig att sluta ta mina barn. Ni ska tjäna mig som en jägare och slakta alla de monster som tar sitt levebröd där det är förbjudet. Ni ska få kunskap av mig och i gengäld skall ni ge mig en av er vid vart tionde solvarv. Ni kommer inte undan att era barn lever för att ni tog av mina. Det här är mitt sista erbjudande till dig, Fiskare, ta det eller förgås i mina käftar.” Fiskaren reste sig med stapplande steg i ekan och bugade inför Hydran.

“Jag är i er tjänst tills det att jag förgås eller dör av ålder. Må mina likar tjäna er lika väl som jag.” Hydran lyfta alla sina huvuden och bet sig i fjället. Blod sipprade ner i ekan och fiskaren förstod. Hen tog sin kniv och skar sig i handen. Blodet från besten och från fiskaren blandades och pakten var så sluten.

“Vi ska ha ett utbyte fiskare, det första ska ske inom tio nätter. Ge mig det första barn du ser vandra på denna jord och ni ska få tillstånd att ta av mina. Förinta alla de monster som står i din väg, skapa en order, samla dina allierade men glöm inte att ni tjänar mig och att jag kommer kräva betalning.”

Hydran försvann i havets djup och fiskaren satte sig ner och funderade länge på vad hen gett sig i kast med innan hen rodde tillbaka mot land. Så skulle livets nyck bli att det första barn hen såg var sitt eget komma springandes över stranden. Långt ut i havet skrattade Hydran och fiskaren som inte kunde göra annat än att lyda gav så tio nätter senare besten det pris som var avsagt.