Vict Soraya

Från Grågripens Fiktion
Version från den 22 april 2024 kl. 16.57 av LeoKurki (diskussion | bidrag)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)

Vict Soraya tillbes av både caeduxer och av magiker, och det debatteras fortfarande om Soraya var en caedux eller om hon i själva fallet var en magiker som enligt den zelicájiska traditionen gömde sig i caeducet. Soraya är en av de få som dokumenterats att ha vävt tillbaka Väven efter att en skuggplats har uppstått och precis som Soraya själv debatteras det om detta bör räknas som ett mirakel eller magi. Comitium hävdar att det enbart rör sig om ett mirakel av en troende caedux, men det finns många magiker som gör anspråk på Soraya som en av dem.

Historia

Det finns inte mycket historia skriven om Vict Soraya före hennes mirakel. Det vi vet är att hon föddes i Zelicáj under sent 150-tal och att hon som tonåring vigde sitt liv till caeducet. Hon tillbringade de närmaste årtiondena på tempelön Melkiri där hon arbetade i arkivet och läste så många som möjligt av de gamla böckerna om bland annat Väven, mirakel och alla tillgängliga fragment om Den Sista Sångens Strid. Hon skrev även ett eget verk om just skillnader och likheter mellan mirakel och magi, och la fram hypotesen att de två använder samma kraftkälla i Väven - "Vävens Gudomlighet: En Förståelse av Mirakelns Heliga Väsen".

När Soraya var i sextio-årsåldern skedde en attack mot templet då en maleficar attackerade dem. Enligt vissa källor var detta en okänd magiker medan andra källor påstår att maleficaren var en av de många magiker som gömmer sig i caeducet i Zelicáj. Ytterligare källor pekar på att magikern hade ingått en pakt med en av Ínuasts Härskare och att det var en avsiktlig attack mot den heliga ön. Resultatet av attacken var förödande och en skuggplats som täckte en stor del av tempelägorna uppstod.

Soraya, tillsammans med ett flertal andra inom templet, stämde upp i en klagosång över förödelsen. Sorayas röst sägs ha hörts ända till Cozi, och många familjer har historier om hur de kunde känna sorgen, men även hoppet om återuppbyggnad i hennes röst. Soraya sjöng sin klagosång i fem dagar och fem nätter, och när den sjätte dagen grydde kollapsade hon på borggården. När andra rusade fram till henne så fann de att enbart hennes caeduxskrud och -sjal fanns kvar och att hennes kropp var spårlöst försvunnen. Samtidigt kom de första beskeden att Väven återigen var vid liv runt templet och att skuggplatsen var ett minne blott.

Comitium var snabba med att klassificera detta som ett mirakel, och Soraya upphöjdes som en Inevecti under Phimis och Myvmare, den förre på grund av Sorayas dedikation till arkivet och dess lärdomar, och den senare för hennes insats i att upprätthålla Myvmares balans. Hon tillbes ofta av akademiker, speciellt de mer troende, men även inför stora ritualer eller ceremonier.