Albeirs Geografi

Albeir domineras av en förkastning som delar landet i det nordliga höglandet, och det sydliga låglanden. Det plattare låglandet är hem till den största delen av landets befolkning och domineras av stora blandskogar. Höglandet är en karg och enslig trakt med höga berg och djupa dalar. Här finns rika järn- och kolfyndigheter som utgör Albeirs främsta export. Landets djupa skogar, forsande floder och bergskedjor är hem åt allsköns monster och odjur.

Albeir’d

Albeir’d är landets enda större stad och ligger precis vid gränsen mellan hög- och låglandet. Här håller klanerna lairdmöte varje sommar.

Caer Goifan

Uppe på berget Bennaidh Mhare, nära Albeirs östkust, står ett förfallet fort. Det kan vara alviska ruiner eller något äldre än så; det finns ingen levande kvar som vet. Det finns inget tak kvar, bara två torn i varierande grader av förfall och några väggar, med tecken i marken efter fler. Man kan uppskatta den ungefärliga storleken av det gamla fortet i dessa grunder, och dra slutsatsen att det måste ha varit rätt litet som fort, möjligtvis närmre ett vakttorn än något annat. Området är kuperat och stenrikt, och lämpar sig inte för lantbruk på någon betydande skala; det finns inte spår efter någon större bosättning i området.

Från Caer Goifan syns havet mellan Albeir och Vildmarken tydligt, medan inblicken in mot landet är ojämn på grund av de närliggande bergen. Samma berg skyddar platsen från flera håll, men om detta nu var mer vakttorn än befästning så kan man tänka sig att det kanske var mer intressant att se ut över vattnet då Caer Goifan sitter lite väl högt för att agera kustförsvar. Vad Caer Goifan nu en gång kan ha varit så verkar det vara en utkant av någon tidigare civilisation som inte tyckt att denna kust har varit så värst viktig att försvara, även om den tydligen var viktig nog att övervaka.

Längre nedför berget finns gles men utsträckt skog som rinner ner till ett vattendrag som kallas Chal Goifan, döpt efter fortet. Tack vare bristen på bebyggelse i området så är vattnet klart och ganska rent. Vid sidan av Chal Goifan finns ett litet, slitet stenmonument med inskrift på gammalt alviskt språk. Stenen är av annat slag än det som använts i fortet, med distinkt blå ton, men det är svårt att veta om det tillkom före eller efter Caer Goifan byggdes.

Inskriften på det lilla stenmonumentet leder Dúrach mvolu, k´aen tek´la. Det inhuggna motivet verkar föreställa något kattdjur, men tidens förlopp och mossens framväxt har suddat ut dess kanter och något mer identifierande drag kan inte urskiljas. Det verkar som att texten på monumentet även har varit längre, men bara den enstaka frasen är fortfarande läsbar.