Stormfågelns Monsterjägarskola

Stormfågelns monsterjägarskola är en samling av monsterjägare som står utanför den Huvudpakt som många andra monsterjägarskolor svurit in sig i. De är enstöringar som håller sig åtskilda i det torn de en gång hittade. Skolan håller på en gammal och rik historia och en väl bevarad hemlighet är de “Runor” och “Runkristaller” som ger dem en extra edge mot de monster de bekämpar.

Geografi

Stormfågeln ligger på den östra gränsen mellan Tekozad och Vildmarken. Skolan är omgiven av en tät dimma fylld med åskmuller och blixtar, som verkar vara ogenomtränglig för alla utom monsterjägarna själva.

Det är ett gammalt magikertorn i vit sten som huserar monsterjägarna. Efter alla de år som gått så har restaurationer skett och man kan se hur gammalt stengods blandar sig med nya lagningar. En del mindre hus har byggts upp runt omkring, samt sandhålor och hinderbanor för träning. Tornets topp går inte att se, då det sträcker sig djupt in i den täta dimman som omger skolan. De högsta våningarnas fönster ger ingen utsikt utöver denna dimma.

Historia

Stormfågelns monsterjägare kom själva att kalla sig för en monsterjägarskola vid 480, även fast Stormväktarna inte håller med om denna klassificering. Arvet av tornet, dess historia och ritualerna där är dock mycket äldre än så.

Historien lyder att under det tidiga 200-talet letade en Tekozadisk grupp av utstötta magiker efter en tillflyktsplats efter att ha undkommit dödsstraff. De letade sig in i den storm av dimma och åska som fanns i den nordöstra gränsen mot Vildmarken och hittade då ett uråldrigt, förfallet magikertorn. Gruppens ledare, ett kollektiv av magiker bestående av orchen Izette [I-sett] (hon), orchen Eon [E-on] (han) och människan Domini [Dome-nai] (han) får första natten en vision av en levande storm med ögon av blå blixtar. Den talade till dem och sa att den valt ut dem som Stormväktare och beskyddare av detta torn. Den lärde magikerna ritualer för att stärka sig själva för denna uppgift och sedan dess har ett arv av Stormväktare alltid funnits där. Entiteten som gett dem denna uppgift har kommit att döpas till Stormfågeln.

Vad som gjort att de valde att börja kalla sig en monsterjägarskola är lite mer komplicerat. Förmodligen började de kalla sig detta efter att allmänheten runt om börjat kalla dem för monsterjägare (för att jaga monster var något de redan gjorde för att skydda Stormfågeln) och ibland kunde de dra in en välbehövd sold av att ta kontrakt på vissa monster. Ordet ‘skola’ är det inte alla som använder sig av, framförallt inte de högre i hierarkin eller de som funnits där länge och är traditionella av sig. Många av de yngre talangerna, framförallt de som nyligen anslutit sig och därmed rör sig lite mer utanför tornet eller har mer koll på omvärlden, kallar den en skola, framförallt i konversationer med utomstående.

Runorna

Stormfågeln gav de första Stormväktarna vetskapen i hur de använder Stormfågelns blod tillsammans med en stormkristall för att rista in uråldriga runor på sin kropp för att öka sina förmågor i strid.

Både magiker och mundana kan bära och bruka dessa runor, mirakelutövare kan det dock inte utan att förlora bandet till sin gud och sina förmågor. Vem som helst får inte ha vilken runa som helst. Det är Stormväktarna och Stormsmederna som bestämmer vilka som får ta vilka runor.

Runorna blandas med bläck som sedan tatueras in på kroppen. För att aktivera dem behövs en stormkristall doppad i bärarens eget blod och därmed knuten till just denne, för att aktiveras.

Användning

Bruket av tatueringarna varierar. Vissa tatueringar - oftast kopplade till fysisk och mental förstärkan - har ett passivt läge och ett aktivt läge. De ger en minimal boost i det passiva läget, men kan även aktiveras med stormkristallen och då ge en ökad boost i ca 1 minut.

Andra tatueringar finns för väldigt specifika saker, såsom bland annat mörkerseende, skydd, renande, ljussken och eld. Dessa runor har inget passivt läge utan aktiveras med stormkristallen när de behövs. Runor som en runbärare sätter på sig själv kommer efter en tid försvinna när de är “förbrukade”, vissa runor kan dock med hjälp av Runsmederna bli permanenta.

Varje runa som aktiveras använder runbärarens blod och livskraft för att ta form. Runbärare måste därför vara försiktiga för att inte använda för många runor under en dag, eller för kraftfulla runor tätt inpå varandra. De kan öka sin förmåga att använda fler och kraftfulla runor, både genom meditation, genom att pressa sin kropp till sin yttersta gräns om och om igen för att bygga upp en tolerans till det och genom blodtransfusioner.

Nackdelar

Runorna har en beroende-aspekt. Att aktivera runorna ger en form av rus hos användaren, vilket kan liknas vid stridslycka, men också vid diverse drogrus. Ju mer någon aktiverar runorna, desto mer beroende blir hen av dem och desto svårare är det att låta bli att aktivera igen. Detta beroende är både psykologiskt och fysiologiskt. Att aktivera en runa är att bli en bättre version av sig själv, och det är logiskt att vilja vara den versionen så ofta och så länge som möjligt, men det är också ett fysiskt beroende: varje gång du aktiverar en runa tryckes tröskeln för ruset fram ytterligare lite och det enda sättet att nå dit igen är att aktivera runan igen, och så vidare.

Stormsmederna har en ritual, som bland annat innefattar en speciell blodtransfusion, för att nollställa detta fysiska beroende. Detta innebär att en Runbärare måste återvända till tornet med jämna mellanrum, eller bli alltmer beroende av sina runor.

Vad andra vet

Runorna är synliga, men man pratar absolut inte om dem som att de är magi. De är gåvor från Stormfågeln och det är väldigt sällan utomstående ens får se dem aktiveras. Därför är det till största del okänt vad de faktiskt gör.

Stormfågeln vill inte bli funnen så att entiteten faktiskt finns där, och vad det är som gör att de kan rista in dessa runor, är en välbevarad hemlighet som bara de högsta av ledarna känner till.

Vad andra kan veta är att personer från Stormfågeln verkar ha rituella tatueringar, och några väldigt få kan ha tagit reda på att de verkar ge bäraren förmågor.

Stormen

Stormen som ligger runt skolan är ogenomtränglig och historierna talar om att folk försvinner och aldrig kommer tillbaka om de ger sig in i den. Den består av tung dimma, hårda vindar och muller och ljussken som av åska. Insikten att det inte är en naturlig storm är inte svår att nå.

OFF/META: Det är Stormfågeln som kontrollerar stormen och tar/försöker ta livet på alla de som inte bär runor som kliver in i stormen. Ju fler som kliver in i stormen, desto svårare har Stormfågeln att ta hand om hoten, det är därför den allierade sig med de som först kom till tornet. De Runlösa som skulle försöka rymma kommer alltså med stor sannolikhet gå samma öde till mötes, då de inte längre har runorna som förut skyddade dem.

Organisation

Stormfågelns Monsterjägarskola har en stark hierarki. En person som bryter denna hierarki eller inte respekterar de över sig kan få sina runor tagna ifrån sig.

Stormväktare

Stormväktare kallas de som styr över tornet och skolan. De är alltid 3 magiker för att reflektera de tre ledarna från den första gruppen magiker som hittade Stormfågeln. Dessa 3 blir utvalda av Stormfågeln själv och de sitter som Stormväktare till sin död. Stormväktare lämnar aldrig tornet. Många Stormväktare har en fallenhet för spådom, då deras främsta uppgift är att skydda Stormfågeln mot hot.

Stormväktare är de enda som direkt kommunicerar med Stormfågeln och vet därmed exakt hur bläcket framställs och vad stormkristallerna är gjorda av.

De nuvarande Stormväktarna är:

Tilana Cohen (hon) - Orch, född 447. Har suttit som Stormväktare sedan 483.

Charlize Langenhov (hen) - Människa, född 478. Har suttit som Stormväktare sedan 507.

Unyx (hen) - Orch, född 500. Har suttit som Stormväktare sedan 521.

Stormsmeder

Att bli en Stormsmed är ett högt ärofyllt uppdrag. Det är Stormsmederna som förfinar och framställer bläcket till runorna och tillverkar stormkristallerna, vilket de fått förklarat för sig av den Stormväktare de står under. Det är även de som forskar kring runorna och skapar nya runor. Allt detta är välbevarade hemligheter, även inom själva skolan.

Det är Stormväktare som väljer ut nya Stormsmeder och det har blivit tradition att varje Stormväktare har 3 Stormsmeder under sig. Stormväktare ärver dock sina Stormsmeder från den som satt innan hen, detta för att hålla nere antalet som vet om hur bläcket, stormkristallerna och nya runor tillverkas. När en ny Stormsmed blivit vald, lärs den upp av de andra Stormsmederna.

Det är ovanligt att en Stormsmed lämnar tornet.

Runbärare

Så fort någon fått sin första runa blir hen Runbärare. Detta brukar ske genom en liten ritual där en Stormsmed gör den första runan samt utför en blodtransfusion från en av Stormväktarna.

Runbärarna är fotsoldater. De rör sig ofta ut på uppdrag utfärdade av Stormväktarna och tar ibland egna uppdrag i form av monsterkontrakt för att få in pengar och förnödenheter tillbaka till tornet. Tornet lämnas aldrig obevakat och det är alltid minst en tredjedel av alla Runbärare som befinner sig i tornet för Stormfågelns beskydd. Fler runor leder till ett högre anseende av de andra Runbärarna.

Runlösa

En Runlös är någon som en gång varit Runbärare, men fått runorna tagna ifrån sig. Det finns flera anledningar till varför någon skulle bli Runlös. Att ta in utomstående till tornet, inte lyda order eller sätta sig om mot Stormsmeder eller Stormväktare är alla anledningar till att Stormväktare skulle ta ifrån någon dess runor.

Att bli av med en runa är en mycket smärtsam och skamfylld process. Ritualen görs inför alla som ett publikt straff. Efter denna publika bestraffning står de längst ner i hierarkin och blir i praktiken tjänstefolk. De sköter underhållet av tornet, tömmer dassen, lagar maten, skördar den lilla mat de kan odla vid tornet, städar och passar upp till Runbärarna.

Runlösa är förbjudna att lämna tornet; att stanna kvar utan att kunna ta del av gemenskapen är deras straff för vilken överträdelse de än gjorde. Om en Runlös skulle lämna tornet och lyckas ta sig förbi stormen som de inte längre är skyddade mot utan deras runor, skickas Runbärare ut efter den för att tysta personen för gott så den inte kan sprida Stormfågelns hemligheter till andra.

Den som har blivit Runlös kommer aldrig få bruka en runa igen.