Taronne

Från Grågripens Fiktion
Version från den 28 augusti 2023 kl. 13.10 av GunnarSodergren (diskussion | bidrag) (Lade till första stycket från World Anvil-sidan och länkade alla relevanta grejer till ännu icke skapade artiklar.)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)

Taronne är en del av De Västra Rikena och gränsar mot Viveira i söder, i norr mot Albeir och i öst mot Rasvania. Taronnes klimat är tempererat och stora delar av landet utgörs av vidsträckta grönskande slätter, som oftare än inte brukas som betesmark eller utsådd. Böljande fält med spannmål ramas in av kullar och blandskogar. Undantaget är Taronnes norra delar som långsamt övergår i den kargare, hårda slätt som annars kännetecknar Albeir.

Taronnes fauna består av en uppsjö av vilt och diverse fyrfota rovdjur. Rådjur, vildsvin, vargar och björnar är en vanlig syn på landsbyggden. I städerna lever råttor och dränkare gott nere i kloaker och ovan jord en och annan sanguin. I landets södra delar varnar man barn för att bli bortrövade av älvor. Landsbygden tenderar att ha problem med bestar och odöda som nekrofager och gengångare. Vid gränsen mot Albeir jagar gripar fritt och gör många områden farliga att resa igenom.

Taronne har nio större städer som givits stadsrättigheter och rätten att idka handel som inte förekommer i någon större skala utanför städerna. Den största av dessa är huvudstaden Chamilvert, som är en del av Coronetens egna domän, med omkring 350 000 invånare. Städer omges av mindre byar, gårdar, torp och en och annan köping. Näst största staden, och numera Taronnes enda djuphavshamn, är Etrette, i grevskapet Chasille på Taronnes sydvästra kust.

Taronne har den mest blomstrande handeln i De Västra Rikena mycket tack vare det omfattande vägnät som tidigare coroneter låtit byggas. Detta vägnät förbinder de nio städerna och är så välskötta och noggrant anlagda att Taronnes infrastruktur kan mäta med den i Garonska Imperiet. Taronner är mycket stolta över sina vägar och donationer till deras underhåll görs av både rika som fattiga vid vägkorsningar i små bössorna tillsammans med sakrament till guden Langisele.