Wiindigo

Från Grågripens Fiktion
Version från den 4 februari 2025 kl. 10.21 av LeoKurki (diskussion | bidrag) (Skapade sidan med '{{Info-Monster | namn = Wiindigo | klass = 3 | utbredning = I glesbygd, bergskedjor, och gruvtunnlar | egenskaper = Mager. Hungrar ständigt efter mer kött, men kan aldrig äta sig mätta. Ses i tider av svält. | kategori = Förbannade }} Ett av Ekayas största tabuer är kannibalism, och de som bryter mot detta kan råka ut för förbannelsen som tvingar dem att byta skepnad till den fruktansvärda wiindigon. Det är inte...')
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)

Ett av Ekayas största tabuer är kannibalism, och de som bryter mot detta kan råka ut för förbannelsen som tvingar dem att byta skepnad till den fruktansvärda wiindigon. Det är inte en enskild individ som förbannar dem, utan det kommer ibland som konsekvens av att inmundiga köttet från Folk. Det finns teorier om att en kraftfull magiker skapade originalförbannelsen, medan andra menar på att förbannelsen kommer direkt från gudarna som straff för synden av kannibalism.

På grund av det stora tabut så påträffas sällan wiindigor. De är vanligare under karga vintermånader, krig, svältår, och andra tider folk har ont om mat. Det finns inga dokumenterade fall av wiindigor i tätbefolkade områden, utan de verkar hålla till i glesbygd, skogar, och grottsystem som Tekozads tunnlar.

Till följd av förbannelsen är wiindigon ständigt hungrig och gör allt den kan för att försöka stilla sin hunger för kött. De äter boskap och vilt, men framför allt hungrar de efter mer kött från Folk. Hur mycket de än äter så kan de inte stilla sin hunger, och de förblir magra och utsvultna.

En wiindigo behåller ett sken av mänsklighet med en rudimentär förmåga till tal som de använder för att locka ut folk från stugor och gårdar. Överlevare vittnar om en hes röst som verkar eka. Wiindigor drar med sig en känsla av kyla och frostiga fotspår har påträffats, även utanför vintermånaderna.

När en wiindigo påträffas kallas en monsterjägare in i de allra flesta fall, och dessa gör ofta ner wiindigon. Det finns ett handfull berättelser om jägare som istället för att döda monstret försöker bryta förbannelsen och förvandla dem tillbaka till sin mänskliga form. Det har teoretiseras att det går att bryta förbannelsen genom att frivilligt mata wiindigon, till exempel med grönsaker, men då det är en stor risk är det sällan förbannelsen försöks brytas. Istället nedgörs ofta en wiindigo.

Utseende

Wiindigor är magra med uttorkad hud som spänner hårt över dess skelett. Läpparna är spruckna och visar på en käft med rader av vassa tänder som skiftar i sjukligt gult. Deras armar och ben sträcks ut och blir oproportionerligt långa. Människor, orcher, och alver kan samtliga bli en wiindigo. De behåller sin ungefärliga längd och utseende från sitt liv som Folk, men sjukligt magra. Hur mycket de än äter så förblir de ständigt magra och hungriga.

Utbredning

Wiindigor är ovanliga, och det finns inga rapporterade fall om en wiindigo i städer och större bebyggelser. Istället siktas de på glesbygd, speciellt i skogsområden. Det finns även ett antal dokumenterade fall då en wiindigo har påträffats i Tekozads tunnelsystem, ofta efter att ett ras har skurit av ett gruvlag från omvärlden och gruvarbetarna har tvingats äta varandra.

Kopplingen till svält är ständig och det är vanligare att se en wiindigo under karga vintrar, under svältår, eller i områden drabbade av krigsföring.