Basilisk
Basilisker är stora reptilmonster med ormkropp och sex stycken starka ben som skjuter ut på nedre delen av kroppen. De genomgår flera metamorfoser i sina liv, en biologi den delar med insekter och amfibier, vilket är ovanligt för ryggradsdjur. De skiftar färg mellan sina olika stadier, men slutar oftast på en ovanligt klar röd färg. Deras skinn är dyrbart, och är populärt bland västra imperiets borgarklass. Basilisker kan sprinta med kortvarig, plötslig acceleration och topphastighet. Denna ringlande sprint ser nästan ut som när havsormar simmar under vattnet, en spiralisk dans av fruktansvärd fart. De besitter starkt bett och rejäl kramstyrka. Som om inte det vore nog så besitter de också kraftfullt gift i sina munnar, som de även kan kasta upp i projektil-liknande klumpar.
Utseende
Basilisker har fyra stadier av metamorfos i sin naturliga livscykel.
Yngelstadiet (1 år): Som nyfödda och växande larver så är de minst sagt rotunda, med slapp hud som är för stora för deras kroppar. Det är nästan en komisk syn som liknar en överjäst limpa. Beiga, sandgula eller gråfärgade i varierande ljushet. Deras tjocka kroppar döljer deras underutvecklade ben, så de slingrar sig fram likt en orm.
Juvenila stadiet (2 år): Här växer monstret till en längd på 1-2 meter, och de växer in i sin pösiga hud. Där underhudsfett härskade formas det istället definierade muskler. Fjäll och skinn börjar skifta färg, de blir ljusare och rödspräckliga fläckar är första tecknet på att de börjar närma sig ett könsmoget stadie. De basilisker som redan var ljusa i sitt larvstadie får oftast starkare kulör om sina varmfärgade fläckar. I detta stadie blir reptilbesten en duktig klättrare, och de första tecknen på ben skjuter fram likt knölar ur mellankroppen.
Könsmogna stadiet (4 år): Här har basilisken växt upp till 2-3 meter i längd. Deras ben är fortfarande inte fullt utvecklade, så man har historiskt sett misstagit dessa för fenor. Skinnet blir mer rödbrunt och deras ansikten växer sig från trubbig till ett långsmalt, ödleliknande ansikte. Fjällen blir skarpare och mer segmenterade. Nu är deras spottkörtlar så pass effektiva att de kan spy upp galla blandat med sitt gift.
Vuxentadiet (7 år:) Vid fullvuxen ålder så skjuter benen ut, och monstret når en längd på 4-5 meter. Nu börjar monstret att springa runt och använder sig av sin nyfunna snabbhet för att bli en mycket effektiv jägare. Basiliskens fjäll är nu en briljant röd färg, som övergår till lila, och är så pass vassa att de skär upp sår på fångade byten.
Alla basilisker har unika mönster på sin kropp. Bland rikt folk och adeln så ändras det konstant vilka mönster som är i mode för stunden. Mången monsterjägare har blivit berövade på sin fulla belöning, för de har inte hittat “exakt rätt” mönster på basilisk-skinn.
Beteenden
Basilker har en glupande aptit, då deras omsättning och stora kropp är ytterst krävande för magen. De behöver äta sin kroppsvikt per dag, och det medför att de upplevs som aggressiva och terriotirska. En mätt basilisk är dock ytterst passiv, och tillåter även andra djur att använda dem som klätterställning när de solar sig på uppvärmda stenar, eller svalkar sig i grunt vatten. Basilisker äter också grus och småsten för att hjälpa sin matsmältning, vilket gör att man kan finna dem i stenbrott och på stenstränder. Deras favorit är marmor, vilket gör att de gärna förstör statyer och arkitektur. Deras spillning är ofta stenhård och grusliknande.
De har också en förkärlek för skinande stenar, såsom juveler och glasbitar. En person som bär smycken kan plötsligt finna sig avundsjukt nerstirrad av dessa vidunder. Denna del av deras kost, deras paralyserande gift och blängande attityd kan mycket väl vara grunden för folktron att en basilisks blick kan förstena sina offer.
Basiliskers parningsdans innefattar att de visar upp sina mönster. De kråmar och ålar sig för att skapa ett slags bildspel för sin påtänkta partner. Basilisker samlar på sig ett flertal partners innan de parar sig. Caphariska orgier kallas ibland för “basiliskgropar”, som en karikatyr på det djuriska beteende som pågår bakom stängda dörrar.
Utbredning
Basilisker håller sig till den södra delen av kontinenten. De är vanligast i Caphar, Cordotiva och Västra Zelicáj, men avarter har skymtats i Nexalia, Astrabergen och Romembergh. Basilisker föredrar att bosätta sig i gryt under jorden, nära till fiskrikt vatten, fågeltäta skogar och där hjordar av växtätande djur strövar. På vintern går de i ide och spenderar vinterdvalan i grottsystem, klippskrevor och andra varmare platser.
Skrock och Sägner
Förstenande blick
Det krävs endast en snabb glimt av de gula ögonen på detta monster, för att du omedelbart förvandlas till sten. Basiliskers lyor är inredda med dumdristiga äventyrare, för evigt fångade i sten, likt en gravplats bestående av statyer. Endast kyssen av ett folk med kungligt blod, iklädd basiliskens egna fjäll, kan bryta försteningen.
Drakars girighet
Basilisker föddes ur avhuggna svansar från uråldriga drakar. Dessa ormar ärvde urbestarnas girighet efter värdesaker, och likt sina anfäder ruvar de på högar av skatter. I deras lyor, högt uppe i bergen, kan modiga själar finna mer skatter än vad folk kan göra av med under en livstid. Basilisken samlar på ädelstenar, och de glittrande, mångfärgade högarna sägs också smitta av draksjukan. Den som bär på en ädelsten från ett basilisknäste blir allt mer girig och snål ju längre tiden går.
