Lazulias Geografi
Lazulia består av ett flertal öar, stora som små, med sund och skär samt en del av fastlandet som gränsar till Taronne. Den största staden Desel är belägen på östkusten av den största ön. Runt om öarna finns det ett flertal mindre bosättningar. På skärgårdens norra sida finns ett stort korallrev.
Desel
Desel är Lazulias största och enda stad, belägen på östkusten på Lazulias största ö närmast fastlandet. När Lazulia tillhörde Taronne var Desel huvudstaden i hertigdömet Lazulia. Desel är en splittrad stad med tydliga skillnader i ekonomiska förhållanden. Ju närmare vattnet och hamnen, desto fattigare är området som regel.
Hamnen
Hamnen är hjärtat i Desel, och varje morgon beger sig ett stort antal fiskare ut i båtar av varierande storlek för att dra upp dagens fångst. Då dränkare och andra havsmonster är ett stort problem längs hela kusten har de flesta yrkesfiskarna gått ihop för att skapa ett gille som dels har en roterande vaktstyrka för att bekämpa monstren, men även handelsavtal sinsemellan för att hålla priset på fisk stabilt.
Hamnen är en djuphavshamn. Den tidigare taronnska flottan har sitt säte i Desel, och ska enligt fredsavtalet patrullera vattnen runt om Lazulia och Taronnes västkust. Detta sker dock inte alltid som planerat, och det ryktas att ett flertal piratskepp släpps igenom, och får till och med anlägga i Desels hamn.
Hamnen är även anländningsplats för de handelsresande som åker till och från Desel. De flesta kommer från Lazulias fastland, från Taronne, Libra, eller Viveira, men det förekommer även handlare från andra länder.
Aroga-marknaden
Mitt i staden ligger det stora Aroga-torget, namngivet efter en känd kapten från 300-talet. Nästintill varje dag hålls en stor marknad där framförallt fisk och skaldjur säljs, men även de flätade sjögräskorgar som staden har blivit känd för. Det är på Aroga-marknaden som handelsresande säljer sina importvaror.
På torget finns även ett auktionshus som ägs av Ovid-familjen där större affärer såsom fastigheter, skepp, och större partier av varor hanteras.
Citadellet
Det tidigare hertiggodset har tagits över av den nu styrande Markisen och går numera under namnet Citadellet. Citadellet ligger beläget på Desels högsta punkt med utsikt över hela staden och havet. Runt om citadellet växer ett flertal träd med exotiska frukter, något som Markisen gärna bjuder på under tillställningar på Citadellet.
Citadellet är även basen för den stadsvakt som finns kvar i Desel, vilken nu går under namnet Citadellgardet. De ska tjäna staden och dess befolkning, men är i verkligheten mer Markisens egen privata styrka och hur mycket de hjälper brottsligheten i staden beror ofta på Markisens humör och hur pass långt från Citadellet som brottet skedde.
Tempel Ainos
Vid Desels västra stadsgräns ligger Tempel Ainos. Templet är, tillsammans med hamnen, en av de äldre delarna av staden. Templet tjänar samtliga av De Fem Gudarna, men under de senaste hundra åren har fokus skiftat till att tillbe framför allt Dimisitra och Myvmare. Ett av stadens få större träd växer på templets borggård och en del av tempelarbetet är att mata och ta hand om stadens många katter i Myvmares namn.
Förutom templet så finns det även altare till Vict Dólunn i hamnområdet.
Historia
Desel började, som alla Lazulias bosättningar, som en hamn. Tempel Ainos räknas ofta som den första permanenta byggnaden, och stadens äldsta gata går fortfarande mellan hamnen och templet. Gatan är ofta smyckad med blommor, lyktor, och skålar med mat för stadens katter.
År 514 utbröt en revolution i Taronne där Lazulia och Libra förklarade sig själva självständiga och år 515 undertecknades ett fredsavtal. Taronnes coronet godkänner självständigheten och en allians dras upp på papper.
Markess Marcel de Valentino, tidigare greve, har sedan revolutionen styrt Lazulia och använt Desel som sitt huvudsäte. Till sin hjälp har han ett råd som består av tio markägare och tio kaptener. Rådet röstas fram av lazulska medborgare över 18 år, och röstningen är ett event som lockar flertalet medborgare till Desel.
Flora och Fauna
Desel saknar stor växtlighet som träd för timmer, men har stora ytor av ljung och fackelblomster som täcker staden i lila och rosa under vår och sommar. I havet runt om staden växer stora bestånd av sjögräs som fiskas upp, torkas och används för att fläta bland annat de korgar som blivit en specialitet i staden.
I utkanten av staden ligger olika odlingsfält för mat, men marken är inte optimal för odling, så invånarnas kost består till stor del av fisk och skaldjur som fiskas upp av stadens fiskare.
Staden har, tack vare många generationer skeppskatter, ett stort antal förvildade katter som rör sig runt om i staden. De tas hand om av Tempel Ainos, men även av lokalbefolkningen. Många tror att katterna för tur med sig, och de håller även skadedjuren borta - något som är mycket viktigt för en stad som har begränsad matproduktion.
Längs kusten rör sig dränkare som fiskargillet gör sitt bästa för att hålla bekämpa tillsammans med de monsterjägare som rör sig i trakterna. Det är sällan som Citadellgardet bemödar sig hjälpa till med problemet.
Längre ut till havs syns havssirener ofta, och varje år går ett flertal fiskare förlorade till dessa monster. Även selkies syns till, om än mer och mer sällan desto större staden har blivit.
Ett fåtal älvfolk från Låg- och Högebbshoven har setts i Desel, men de verkar främst röra sig på sitt eget Plan, och när de reser till Ekaya föredrar de de mer vilda av Lazulias öar.
Marilogne
Byn Marilogne är belägen på den lilla norra ön Malran. Marilogne är från början en liten fiskeby, som har haft stor expansion in i valjakt, och ökat kraftigt i folkmängd, storlek och ekonomi. Tack vare detta har staden stor export av valolja och ben, och har därför råd att hålla ett stort garde och försvar. Denna expansion har staden att tacka den numera väldigt populära adelsfamiljen Surlile. På grund av dess starka försvar vågar nästan inga pirater försöka plundra byn, och de få som vågat är inte kvar att berätta historien.
Roesberg der Mer
Den mest kända pirathamnen och fristaden i Lazulia är Roesberg der Mer, där den ökända piraten Bateau styr med en demokratisk järnhandske. Roesberg der Mer har också ett imponerande försvar, då de stal, avstyckade, och fortifierade hamnstaden med ett gammalt taronnskt slagskepp som de fick tag på under frihetskriget.
Fristaden var fram till år 492 en handelsport för koppargruvan belägen på ön. På grund av koppargruvan smakar allt sötvatten tillgängligt på ön starkt av koppar. Efter en incident mellan en maleficar och en Häradsjägare sinade koppargruvan plötsligt på all koppar. Detta ledde till hög arbetsbrist på ön. Till följd av detta, tillsammans med bristen på mat, konverterade många sina handelskepp till plundring.
Yttrabo
Långt ute i västra Lazulia, på ön Fumarol där pirater och kapare glömt att plundra, ligger en liten fiskeby. Med cirka 600 bybor är det ingen stor bosättning och förutom ett fåtal handelsmän, kommer bara några äventyrande monsterjägare på besök ibland, ett fåtal vallfärdande Dólunn-dyrkare, samt de som vill försvinna under jord ett tag.
Yttrabo, den undangömda pärlan, är den enda nämnvärda bosättningen på Fumarol, och på grund av dess avskärmning så har tiden näst intill känts stillastående. Byn har inte känt av den politiska osäkerheten, och inte heller de plundrande kapare och pirater som påverkat resten av Lazulia.
Nästintill alla bybor kan bruka ett vapen, dels på grund av de frekventa monsterbesöken, men också tack vare de monsterjägare som passerar och kan tänka sig träna byborna mot betalning.
Byn består av den nordvästra kusten på den större ön Fumarol tillsammans med broförbindelser till Lill-ön och Fyr-ön. Större skepp kan endast komma in till hamnen under den nordöstra bron. Alla vattenförbindelser har höga träpalissader under broarna som är stängbara.
Fyren på Fyr-ön är cirka 20 meter hög, och dess eld är ungefär 40 meter över havet. Fyren har två uppdrag. Det första är som vanligt att ledsaga skepp som antingen är förbipasserande eller ska in till Yttrabo, och se till så att dessa inte förliser, och det andra är att varna Yttrabo om inkommande stormar eller monsterattacker.
I Yttrabo finns det första altaret till Vict Dólunn, uppfört av den överlevande besättningen från Ylande Hunden. Hit vallfärdar varje år ett litet antal Dólunn-dyrkare, men dessa lämnar ofta lokalbefolkningen i fred.
Flora och Fauna
Ön Fumarol har gott om sprickor som avger värme och rök, vilket är anledningen till namnet. Trots den lilla mängd odlingsbar mark som finns leder öns höga mineralhalt i kombination med värmen till rikliga skördar som lyckas försörja befolkningen och dryga ut fisken.
En familj på Lill-ön hämtar saltrikt vatten och låter torka i breda och låga träkar, och får då salt för torkning av fisk och export. Saltproduktionen har återkommande problem med Saltbaggar.
Hamnen och det närliggande vattenområdet vid Yttrabo är, tack vare dessa varma sprickor, ett mycket sötare brackvatten. Detta gör att hamnen, tack vare avsaknad av salt tillsammans med värmen, är ett varmt och skönt badområde. De har även lett till stora mängder rev och tropiskt havsklimat nära byn och runt Fumarol som har skapat goda möjligheter för pärldykning under hösten och våren.
Invasioner av dränkare sker regelbundet i Yttrabo. Några av byborna tror att monsterna lockas dit av det varma vattnet, medan andra är mer vidskepliga och tror att det är skördandet av korall och pärlor som väcker odjurens vrede.
Ibland har vattenvävare lyckats bildas i närheten, och dessa har ibland bland annat höjt vattennivån eller skapat storm i det närliggande havet temporärt, till dess att de tappar sin energi, och avvecklas.
Handel
Det mesta av handeln som görs mellan Yttrabo och omvärlden går via handelsfamiljen Behraiks som gör regelbundna resor till och från mestadels Desel och Etrette. Ibland kommer andra skepp från andra länder in och köper torkad fisk för att dryga ut deras provianter, vilket möjliggör annan handel.
De varor som importeras är främst tyger, trä, olika metaller och valolja för att hålla fyren brinnande. Yttrabos största exporter är salt, fisk, pärlor och koraller. Korallerna säljs, enligt ett handelsavtal, till Den Gyllene Bägaren - alkemiakademin i Libra. Det är pärldykarna som skördar korallerna, och de är noga med att hålla reven i ett hälsosamt skick och skördar inte mer än revet klarar av.
