Peryton
En peryton är en best med ursprung i Mellanmården. De har en hjorts kropp och horn, men en örns vingar. De har en djupt gyllene päls, fjädrar och horn, något som är eftertraktat av jägare både i Mellanmården och i Ekaya. Olika älvhov leder årliga jakter på bestarna, och det anses föra tur med sig att dräpa den första besten under dessa tillställningar. Vissa hov håller dem i större viltparker just för att jaga dem, medan andra hov jagar ner det vilda beståndet.
Perytonen är ett fredligt betesdjur som snabbt tar till flykt när det känner sig hotat. Deras vingar kan lyfta dem, men enbart under kortare sträckor. De använder ofta detta för att ta sig till högre mark, eller över raviner för att bli av med jägare. Under hösten är det parningssäsong. Det är då inte ovanligt att se dem stångas med sina stora hornkronor, och det berättas om fantastisk luftakrobatik då de använder sina vingar för att slåss i luften.
Likt ugglebjörnar så tar sig perytoner sig ibland till Ekaya genom de naturliga portaler som finns mellan de båda planen. Den jägare som dräper en peryton kan räkna med finansiell lycka då pälsen är åtråvärd och dess horn är en värdefull alkemisk ingrediens för Ekayas alkemister. Detta har lett till att vissa djärva jägare beger sig in i Mellanmården på jakt efter dessa bestar. Vissa av dem klarar sitt mål medan andra finner sig förlorade för all framtid.
Utseende
Perytonen liknar en kungshjort i storlek, men har ett par imponerande vingar som liknar de av en örn. Både hanar och honor har en imponerande krona av horn. Perytonens päls, vingar, och horn glänser samtliga i guld, något som har gjort den åtråvärd som byte, både i Mellanmården och i Ekaya.
Utbredning
Perytonen har sitt ursprung i Mellanmårdens urskogar där den fortfarande lever. Den jagas friskt, speciellt i närheten av älvhov, men tack vare skogens djup så har den klarat sig från att utrotas helt.
Ibland tar sig en peryton sig från Mellanmården till Ekaya genom de naturliga portaler som uppstår mellan planen, men dessa överlever sällan länge.
