Här hittar du information om några av de olika adelsätter som finns i landet Taronne. Fler ätter finns och kommer läggas till efterhand som ansvariga spelare och fiktionsgruppens samlar ihop materialet.

Arietem

Ätten och Grevskapet Arietem är främst kända för sin starka militär: de håller en av de största garnisonerna i norra Taronne, och samtliga titelbärare de senaste 5 generationerna har varit militära ledare. Utöver det är ätten främst känd för sin båt- och fiskeverksamhet, där stora delar av ättens och grevskapets inkomster kommer ifrån.

Skvaller

Greve Arietems äldsta dotter och arvtagare letar just nu efter en gemål.

Cotillard

Cotillard var baroner fram till år 360 då baron Ortus Cotillard gjorde dåliga affärer och på grund av skulder och spelberoende förlorade ägorna.

Under sommaren 522 spårades Passants släktskap till släkten, specifikt Ianthe Cotillard, numera greve i Öst-Passant. Innan pensionen var Ianthe general i Taronnes armé och tilldelades Coronetens Stora Hederslilja under Kriget med Rasvania. Släkten Cotillard i stort (med ett stort undantag i Ortus) är kända för duktiga soldater och strateger. Det är sällan som Taronnes armé står utan en Cotillard i dess ranker. Arvtagaren till grevetiteln, Thierry Cotillard, tjänstgör för närvarande som sergeant i musketörerna.

Skvaller

Cotillard ärvde Öst-Passant efter lång släktforskning, men är de verkligen rätt familj att styra i och med historien med Ortus? Och tydligen har arvtagaren till grevetiteln gift sig med en magiker - i och för sig med en från Silverhäraden.

DeFeudoiseau

Ätten är känd för ett starkt engagemang i både Taronne och Lizanias välgång. Som det rikaste och största grevskapet i Taronne har familjen länge stått nära deras liege Ätten Eldfager, hertig av Lizania, och skött mycket av det löpande när Hertigen spenderat mycket tid i Chamilvert.

Ätten har hållit grevskapet Chasillie och 7 av dess baronier under väldigt lång tid. Ett av dessa baronier är Etrette-en-Chasillie som är den näst största staden i Taronne. I Chasillie produceras vin och päronkonjak av exceptionell kvalitet. Efter kriget i Lazulia när Joaquin tog över grevskapet och titlarna efter sin far påbörjades en uppbyggnad av flertalet skeppsvarv i Chasillie. Joaquin DeFeudoiseau har även gjort sig känd för att inte hålla inne på kritiken när det kommer till hur den nuvarande Coroneten sköter vissa aspekter av riket. De har ofta varit i direkt konflikt gällande satsningar på flottan men även på andra områden.

Skvaller

Greve DeFeuDoiseaus officiella arvinge är hans syster Jaquline, men Greve DeFeuDoiseau sägs ha åtminstone en handfull oäktingar utspridda i huvudstaden Chamilvert med omnejd.
Greve DeFeuDoiseau ses ofta umgås med folk ur lägre samhällsskikt och anses av många - i synnerhet hans egen mor - dra skam och vanära över såväl ätten som adeln i allmänhet. Tyvärr är hans syster ännu värre.
Efter Lazulias uppror är Etrette numera Taronnes enda djuphavshamn och Greve Joaquin ämnar utnyttja detta till fullo.

Eknäve

Ätten Eknäve har idag tre olika baronier, i tre olika grevskap, i tre olika hertigdömen. De är, med andra ord, en högst splittrad ätt, med många olika lojalitetseder. Baron Radmund Eknäve och hans förfäder har hållit baronit Eklunden i lång tid, medan Baron Vendela Eknäve och Baron Duncan Eknäve erhöll sina respektive baronier år 522.

Skvaller

Innan hans utnämning till baron var Duncan Eknäve (då Delouw) till synes ofrälse - en jordbrukarson från södra Foret. Att Duncan i samband med sitt adlande också bytte efternamn till Eknäve talar ju för något annat.
Det råder även granskande blickar mot Vendela sedan rättsmålet mot Valerna Rödvinge uppdagats, då hon under en tid fostrats i den nu mordanklagade seneschalens hov.

Eldfager

Eldfager har sedan så länge man kan minnas varit en av de största ätterna i Taronne sett till antalet som bär namnet. Detta har länge gjort dem till ett väsentligt hot, kanske framförallt för Skaldhjärta-ätten. Därför valde man att alliera de två ätterna genom att äkta Xander Eldfager: andra barnet i ätten, med Fiorentina Skaldhjärta: blivande coronet. På så sätt fick ätten Eldfager en direkt koppling till coronetskapet och ätten Skaldhjärta en viktig allians.

Giftermålet blev något mer kontroversiellt när Xanders äldre syskon dog och hertigtiteln således gick till honom, men det var inget som kunde göras något åt. Skandalerna följde även nästkommande i ledet till hertigtiteln när Coronet Kira Skaldhjärta valde att behålla hertigtiteln hon ärvde av sin far trots att hon redan ärvt titeln Coronet och övriga titlar efter sin systers död.

McGuinea

Ätten McGuinea började sin historia i Albeir, i egenskap som Laird över en klan. Familjen blev år 442 övertalade att ansluta sig till Taronne med deras landområden, i utbyte mot en grevetitel och hjälpen att ta över en rivaliserande klans marker. Detta ledde till formandet av grevskapet Guinea, och tidigare Laird Callum McGuinea blev greve, och den första taronnska titelbäraren i familjen.

Historia

År 451 kom det fram skriftligt bevis att greven av Lyac var illegitim, och Greve Callum McGuinea, tillsammans med en allians med tre av Lyacs större baronier, rörde sig hastigt genom grevskapet obemött, och installerade sin förstfödde son, Sean. Efter ett halvårs stridigheter gav de baronier som hållit sig lojala upp, och Lyac föll till McGuinea, som strategiskt bytte ut titelhållare mot mer lojala. Därefter har inget sett till Lyac-familjen År 488 uppstod en möjlighet, när hertig Epimiers av Guille dog vid fronten mot Rasvania. Sean, som numera tagit över släktens båda grevskap, hade tidigare börjat rusta upp med anledningen att öka grevskapens krigsinsatser. Dessa riktade han, tillsammans med de trupper som vakade mot norr, mot att gå in i Epimiers, medan den nyblivna och oerfarna hertigen fortfarande sörjde. Tillsammans med en hemlig allians med Dungarton, lyckades McGuinea snabbt lamslå Epimiers utan större konflikt. Därefter tog det ett tag innan de hertigallierade blev dämpade, men med de flesta soldaterna i öst, hade resterande grevar inget val än att ge med sig. Med hertigtiteln på huvudet installerade han sin bror, Moray McGuinea, att ta över grevskapet, för att därefter kunna fortsätta hjälpa till i kriget mot Rasvania. Epimiers-familjen försvann därpå. Under år 522, efter många år av frånvaro, deltog dåvarande hertig Malcolm McGuinea på Coronetens årliga jaktfest, och bland annat deltog i att bli ett högsäte i det nya Handelskompaniet, och bidrog till att bygga upp Taronnes flotta Efter Den Klanlösa Konflikten, år 523, låg Malcolm McGuinea i säng och försökte bli bättre från de krigsskador som han åsamkat under konflikten. Alkemisten som ansvarade för medicinen trodde att han var på bättringsväg, men tyvärr funkade inte medicinen, och hertigen dog av förblödning.

Skvaller

Idag är en av få familjemedlemmar i släkten , överhuvud Arran McGuinea ej myndig, och Guille styrs av ett regentråd, med hovmarskalk Alfred de Maíson i spetsen, tills dess att Arran är myndig. Trots detta verkar hertigdömet stadigare än någonsin. Just nu pågår släktforskning för att försöka hitta möjliga familjemedlemmar. Vissa av den nuvarande adeln i Guille har aldrig förlåtit släkten för dess aggressivitet att ta hertigtiteln, många är dock glada över hur både stabiliteten och ekonomin i hertigdömet har förbättrats.

Odóne

Ätten Odóne är en på många sätt militärätt. De driver i sitt grevskap två skolor som utbildar inom krigsföring. Kadettskolan, vars primära syfte är att ge ädlingar den militära erfarenhet som krävs för att komma in på Militärhögskolan, och Soldatskolan som tränar ofrälse i praktisk krigsföring så att de sedan kan ta anställning i vaktstyrkor eller garden. Ätten Odóne har dessutom en stark tradition att tjänstgöra inom Coronetens Musketörer: minst ett barn i varje generation har och ska tjänstgöra i Liljekompaniet. Lucienne var själv löjtnant inom Liljekompaniet innan hon pensionerade sig år 493 för att kunna fokusera på att ta över grevskapet. Under Coronetens jaktfest år 523 blev dåvarande Greve Lucienne Odóne attackerad av ett monster och omkom.

Skvaller

Lucienne Odóne gifte sig med en ofrälse (dock en framstående musketör, och nåde den som talar illa om Coronetens musketörer inför Greve Odóne).
Lucienne hade starka åsikter om mycket som hon inte var rädd för att dela med sig av. Det hävdas även att hennes död inte var en olycka.

Pascal

I ungefär 200 år har familjen Pascal jobbat inom bankväsendet, och är idag en av de största bankfamiljerna i Taronne. Ättens överhuvud är fortfarande inofficiellt bankägaren Eugen Pascal. Yrkena bankägare, bankir, fastighetsägare, ekonom, skattmästare för diverse adelsfamiljer och handelsrådgivare har präglat hela släkten, fram till år 487. Då blev Eugens dotter, Céline, dubbad till riddare av Fiorentina Skaldhjärta, och 6 år senare, år 493, blev hon baron.

När Céline skulle utforma den nya adelsfamiljens vapensköld, valde hon att anamma ekorren som symbol. Detta för att hennes familj, och hon själv under sin uppväxt, blivit kallade för ekorrarna, ett slags sätt att försöka göra narr av familjen för deras oavbrutna inkomst och lagring av pengar. Hon ville visa för Taronne att det är bra att samla och spara inför de dåliga tider som kan komma.

Céline inledde sitt baronförehavande med att låta Mirabel låna pengar av familjen väldigt fördelaktigt, och låtit bygga ett sockerbruk precis utanför länets ögonsten, köpingen Cardene. Cardene ligger vid floden La Veine, och precis som handeln flödar genom staden, ger floden en god vattentillgång för både Mirabel och de resterande baronierna i Östra Clatoise. Detta har lett till att sockerrör har blivit den perfekta produkten i länet. Och med det nya och moderna sockerbruket i Cardene som stod färdigt år 500, har baroniet börjat pumpa ut pengar för att de hjälper till att förse hela västra Ekaya i sitt sockerberoende, och återigen fyllt både familjens och länets kistor.

Skvaller

Det svarta fåret i ätten visar sig vara Célines förstfödde och numera enda arvingen till både baroniet och hans morfars bank i Chamilvert, Guido de Pascal. Guido jobbar som administrationsbefäl för vägvakten, vilket är nära på förräderi för ätten, då hans mors största rival är kronovägarna. Dessutom ryktas det att han varken är intresserad av bankväsendet eller baronväsendet.

Pavot

Pavots hertigskap sträcker sig flera generationer bakåt och namnet Fabian/Fabianne tilldelas alltid äldsta levande barnet i den kommande generationen. Pavot är av tradition en militant skara som ser sig själva som Taronnes väktare, med gränser mot tre andra länder. Ättens överhuvud skaffar ofta många barn, och adopterar då flitigt från resten av Taronnes ädlingar. Skatterna i Foret hålls för det mesta låga av Pavot, vasaller väntas istället träna och finansiera en stor stående armé efter ett indelningsverk i hertigdömet. Ättens egen förmögenhet kommer från handel och avel av hästar över gränsen mot Viveira, samt vapenhandel med Tekozad.

Bland Pavots vasaller är det Spjutvinge som står dem närmast, med flera giftermål och adoptioner genom generationerna. Pavots överhuvud brukar ha stor tillit för sina vasaller, de flesta är officerare i hertigens här, och samövar ofta grevskapens regementen med sina egna. Sedan förra generationen har Pavots armé strukturerats om till flera små Brigader under vasallernas befäl, med en blandning av artilleri, kavalleri och infanteri ingående.

Varje Hertig ur ätten har haft sina egna övertygelser i politik, religion och kultur. Det finns dock några saker som bildar en röd (rosa) tråd genom historien. De är stolta befälhavare, och anses ofta vara skickliga sådana. De använder ofta våld eller hot för att få igenom sin politiska vilja. De har eftersträvat mer personlig makt i Taronne, men ofta på olika sätt. Det sittande överhuvudet talar öppet - och högljutt, om sina politiska åsikter. Lazulia måste återtas - först kusten för att bygga en ny flotta, och sedan öarna. Coronetens flörtande med Rasvania måste upphöra, Hertigen levde genom kriget och ser Rasvania som Taronnes främsta fiende. Handelskompaniet bör avvecklas, adelns makt kommer från jordbruk och militärmedel, och ska inte smutsas ner av penningsnäringen. Lizanias hertigtitel bör återgå till en medlem av ätten Eldfager, utöver Kira - Hertig-ätter stöttar varandra. Coroneten måste gifta sig omgående - gärna med någon av Fabians arvslösa ättlingar, och helst adoptera en arvinge eller fler omedelbart efter det.

Skvaller: -Fabian IV var en långvarig uppvaktare av Coronetens mor. Kan det vara så att det rinner rosa blod i Kiras ådror? -Fabian IV har länge suktat efter rustmarshalktiteln, och varit en av Coronet Kiras starkaste kritiker, som hittills nobbat honom på ämbetet. Det sägs att Hertigen hyser sådant agg och ambition att han snart kommer att göra ett utspel för att ta kronan för sig själv. -Pavot vill hjälpa Julie de Valliere att störta Kira och ta kronan.

Rödvinge

Ätten har sitt huvudsäte i Rödeborg som ligger vid nordligaste delen av länet. Utöver att vara den rikaste familjen i Taronne (och flera av de angränsande länderna om man ska tro på ryktena) så har ätten en ansenlig samling av artefakter av diverse slag samt ett bibliotek med kunskap samlat från världens alla hörn. Ättens linje går rakt som en pil tillbaka i leden, det har alltid bara funnits en arvinge till Rödvinges namn - åtminstone när ett nytt ättöverhuvud ska krönas och ta vid. Ättens primära inkomster kommer från det flertal gruvor som etablerats i hertigdömets grevskap. Rödvinges vaktkompani, kallad Rödvakten, har under Valernas tid som seneschal vaktat landet när musketörerna skickats iväg med coroneten, och en mer eller mindre vänskaplig rivalitet har vuxit fram mellan dem. Rödvakten upplöstes när Valerna dömdes skyldig för regicidet på Luna Skaldhjärta, och Rödvinge står nu utan det enhetliga vaktkompani som landets rikaste hertigdöme kanske bör ha.

Historia

Den nyligen bortgångna seneschalen, hertigen och ättöverhuvudet Valerna Rödvinge styrde hertigdömet Ailerouge sedan hon var i 20-årsåldern, då hennes far Anteron Navern Rödvinge skadade ryggen under en jakt och blev sängbunden. Officiellt blev hon hertig först när han gick bort ett par år senare, 508. Tre år senare, 28 år gammal, blev hon Taronnes seneschal. År 524 arresterades Valerna, anklagad för mordet på den förra coroneten Luna Skaldhjärta. Efter ett avgörande vittnesmål från hennes yngsta dotter Cerealia Rödvinge dömdes hon till döden, men tog sitt eget liv i sin cell innan avrättningen hann utföras, med en giftampull hon på något sätt fått tag i.

Skvaller

Det är nog inte många som tror på att alla Rödvinges överhuvuden alltid lyckats hålla sig till ett barn, vilket kan få en att undra vad som hänt med de andra barnen.
Ättens nu sittande överhuvud Famina Rödvinge blev, efter att ha varit helt okänd, erkänd bara året innan Valernas rättegång. Famina är storasyster till Cerealia Rödvinge, som uppfostrats som Valernas enda arvinge. Om Cerealia petats från arvet på grund av sitt magiska uppvaknande samma år, sin illojalitet under rättegången eller att hon bedömts vara opassande för positionen är öppet för diskussion.
Det kanske mest uppenbara skvallret som landet nu ligger är faktumet att ättens förra överhuvud visat sig ha begått regicid på Kira Skaldhjärtas syster och föregångare. Hur långt kan äpplen egentligen falla från ett ruttet träd?
Vem lurade bödeln, coroneten och folket på Valernas offentliga avrättning genom att smuggla till henne giftampullen?
Rödvaktens f.d. kapten Déor Barret arresterades för att ha attackerat en musketör på jaktfesten 523, men rymde från fängelset i Chamilvert innan någon dom hann fällas. Finns risken att han i hemlighet samlar de av rödvakterna som släppts på fri fot för att hämnas Valerna?

Skaldhjärta

Ätten Skaldhjärta är, i egenskap av coronetlig ätt, den mäktigaste och mest inflytelserika ätten i Taronne. Det var denna ätt som införde coronet-ämbetet för drygt hundra år sedan och ätten har sedan dess regerat över Taronne som monarker. Ätten Skaldhjärtas eget hertigdöme - Chamilmont - är känt för deras stora och vidsträckta äppellundar. Ätten är även känd för att ha skapat såväl Coronetens Musketörer - elitgardet som skyddar coroneten och hennes familj, samt det Coronetliga vägnätet som möjliggjort en blomstrande handel i landet.

Skvaller

Nuvarande arvtagaren till såväl Skaldhjärtas hertigdöme som coronetämbetet är inte en Skaldhjärta.

Spjutvinge

Ätten Spjutvinge är en av ätten Forets närmaste vasaller. Många Spjutvingar väljer en militär bana i livet, och barn förväntas gå på åtminstone Kadettskolan. Det finns dock ingen musketörs-tradition utan de tjänstgör i regel i andra kompanier under sin Liege, Hertig Foret.

Släkten Spjutvinge kom till efter att en soldat en gång i tiden räddade livet på en samtida Foret, genom ett synnerligen skickligt spjutkast. Soldaten sägs ha adlats på slagfältet och hens ättlingar har sedan dess klättrat i rankerna till nuvarande Grevetitel. Genom åren har släkten Spjutvinge alltid stått Foret nära, och så än idag.

Stjärne

Ätten Stjärne har härskat över Camulia under lång tid. Förutom hertigdömet håller ätten också grevskapen Camus, Camiers och Boussons. Eftersom ätten håller Boussons kontrollerar de också mycket handel med Rasvania. Staden Havrin ligger på gränsen till Rasvania och utgör sätet för grevskapet. Ättens huvudsäte är staden Erith, belägen i Camus.

Stjärnes övre skikt består av Coraline, som är ätteöverhuvud, samt hennes yngre syskon tvillingparet Amelia och Agaton. Samtliga är ännu ogifta. Syskonen har uppfostrats av sin farmor Adele, då föräldrarna gick bort en olycka när barnen var små. Adele gick bort år 518 och Coraline har styrt hertigdömet sedan dess. Hennes styre kan beskrivas som ”strängt men rättvist”.

Hertigdömet har bördiga jordar och livnär sig till stor del på lantbruk. Det odlas mycket spannmål och man föder upp betesdjur så väl som hästar.

Ätten Stjärne hyser inget större agg mot sina grannar, med ett undantag: lazulierna, som har roffat åt sig en alldeles för stor andel camuliansk kust.

Skvaller

Coralines hovmagiker fick nyligen sparken. Varför har det inte talats högt om, inte ens de tjänstefolk som vanligen har mycket att skvallra om säger något. Det ryktas också att Coraline tänker ge en grevetitel till en eller båda av sina syskon.

Valliere

Vallière är ett underhus till Coroneten och Skaldhjärta-familjen. Vallière-ätten och deras område är känt för sina vingårdar och äppellundar.

Skvaller

Överhuvudet till grevskapet - Julie de la Valliere - inledde och bröt en förlovning med Leon Servais inom loppet av några timmar, i samband med att Leon blev utnämnd till Greve av Väst-Passant.
Julie de la Valliere var, å ättens vägnar, med och grundade Väst-Taronnska Handelskompaniet och sedan dess har grevskapets vinexport ökat rejält - är det verkligen endast vin i lasten?

Anonym

Sök

Taronnes Adelsätter

Arietem

Skvaller

Cotillard

Skvaller

DeFeudoiseau

Skvaller

Eknäve

Skvaller

Eldfager

McGuinea

Historia

Skvaller

Odóne

Skvaller

Pascal

Skvaller

Pavot

Rödvinge

Historia

Skvaller

Skaldhjärta

Skvaller

Spjutvinge

Stjärne

Skvaller

Valliere

Skvaller

META

Navigering