Taronnes Etikettregler

Introduktion

Taronne och taronner präglas mycket av artighet, och detta skiner naturligtvis igenom i de etikettregler som är vedertagna i landet.

Att bryta mot etikettreglerna nedan är en social faux pas. Det kommer kanske inte dra skam och vanära över dig och din familj, men det kan defintivt få mer nogräknade individer att rynka på näsan eller avfärda dig som en oborstad lymmel.

Titel och tilltal

Hur man tilltalar varandra i Taronne varierar mycket beroende på status och samhällsställning. Nedan följer några förhållnings- och etikettregler gällande tilltal.

Ädlingar - Ers nåd

Ädlingar - dvs personer av adlig börd men som inte själva håller en titel - bör tituleras och tilltalas med “Ers nåd”. Man kan också följa upp det med antingen personens förnamn eller efternamn. Även Riddare ingår i denna grupp.

• “Ers Nåd Eknäve, har du en minut”
• “Har hennes nåd Adeline sett att maten är serverad”
• "Ers nåd, ni har besök"

Ofrälse ska använda ers nåd när de tilltalar ädlingar, om inte den specifika ädlingen sedan tidigare gjort tydligt att en kan lägga bort titlarna. Två ädlingar emellan anses det artigt och vänligt att använda ers nåd, men det är inte nödvändigtvis oartigt att låta bli. Titelbärare behöver inte använda “ers nåd” för att tilltala ädlingar, men kan göra det som ett sätt att visa extra uppskattning eller gillande mot en specifik person

Titelbärare - Ers höghet

Titelbärare - dvs personer av adlig börd som också innehar minst en adelstitel - bör tituleras och tilltalas med “Ers höghet”. Man kan också följa upp med antingen personens förnamn eller efternamn.

• “Ers höghet de la Valliere, er närvaro har önskats i matsalen”
• “Önskar ers höghet Jérémie en eskort genom byn?”

Ofrälse och ädlingar ska använda “ers höghet” när de tilltalar titelbärare, om inte den specifika titelbäraren sedan tidigare gjort tydligt att en kan lägga bort titlarna Lägre titelbärare ska använda “Ers höghet” mot högre titelbärare, om inte den specifika titelbäraren sedan tidigare gjort tydligt att en kan lägga bort titlarna. (Baroner och grevar till hertigar, baroner till grevar, etc) Mellan Två titelbärare av samma nivå emellan anses det artigt och vänligt att använda ers höghet, men det är inte nödvändigtvis oartigt att låta bli. Högre titelbärare behöver inte använda “ers höghet” för att tilltala lägre titelbärare, men kan göra det som ett sätt att visa extra uppskattning eller gillande mot en specifik person

Coroneten - Ers majestät

Alla* ska tilltala Coroneten med “Ers majestät”. Även om coroneten har gjort tydligt att man kan lägga bort titlarna så bör ändå Ers Majestät användas i offentliga sammanhang.

* ett undantag finns. Coronetens musketörer får, när de är i tjänst, tilltala coroneten med “Kapten”, då Coroneten är högsta befäl i musketörerna.

Militära grader och titlar

Inom militären finns en mängd grader och ranker. Den generella regeln är att när en är i tjänst ska en lägre grad tilltala en högre grad med “[Titel] [För-/Efternamn]”. Vid vissa tillfällen går det också bra att endast använda titeln, och helt skippa namn.

• “Löjtnant Duncan”
• “Sergeant Cotillard”
• “General Ianthe”.
• “Löjtnant, vi är redo för marsch”.

Individer av samma rank/grad, samt högre grad gentemot lägre grad bör använda titel vid ceremoniella, viktiga eller högtidliga tillfällen, men kan i övrigt låta bli.

I mer generella fall kan och bör man titulera och tilltala högre befäl med "sir".

• "Ja, sir",
• "Nej, sir"
• "Sir, vi är redo att avgå"

Icke-militär måste inte tilltala militär med titel, men kan göra det som en extra artighet.

Övriga titlar

Bortom adelstitlar, adelsrelaterade tilltal och militära grader finns det ett antal titlar som en individ kan inneha. Det rör sig oftast om någon form av ämbetstitel. I dessa fall anses det artigt och vänligt att använda titeln följt av personens för- eller efternamn. I synnerhet om man är längre ner i den statusmässiga hierarkin.

• “Magus Elewys”
• “Caedux Ezailia”
• “Hovmarskalk Svärd-krans”
• Etc.

Hatten av, hatten på

När du går in i ett hus ska du ta av dig hatten och hålla den i handen. Om tjänare finns i huset kommer hen att ta hand om hatten åt dig, annars går det bra att hänga den på en krok. När du sätter dig ner kan hatten placeras i knät.

En hatt placeras ALDRIG på bordet som du och/eller andra sitter vid.

Andra hattavlastningsytor (bänkar, hyllor, byråer) kan användas efter anvisning från husets ägare.

Hatt kan åter sättas på huvudet efter att husets ägare, eller högst närvarande titelbärare ger explicit tillstånd. Att sagda individ själv återbördar sin hatt till huvudet räknas som explicit tillstånd.

Undantaget från ovan är hattar eller huvudbonader som är en del av håruppsättningar (tiaror eller diadem, exempelvis), eller som är en del av en ämbetsuniform (kronor).

Bugning eller nigning

När du närmar dig en individ med högre status i syfte att initiera samtal eller liknande med hen, förväntas det att du bugar eller niger mot hen innan eller i samband med att du tilltalar hen.

En bugning utförs genom att sätta ena foten bakom den andra, lägga ena underarmen över bröstkorgen och andra underarmen på ländryggen och böja sig framåt. Ju längre man böjer sig, desto mer vördnad visar man.

En nigning utförs genom att sätta ena foten framför den andra, hålla ut båda armarna från sidorna och böja på knäna. Ju längre ner man sjunker, desto mer vördnad visar man.

Om man bär hatt eller annat avtagbar huvudbonad kan man ta av den och hålla i ena handen, spelar ingen roll vilken. Detta gäller både bugning och nigning.

Bugning eller nigning är könsneutrala och används lika ofta av alla kön och genus. En viss gest är inte kopplad till ett visst kön eller genus. Så är det, så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara.