Vict Luceren Calogera
Vict Luceren, även kallad Vict Luceren Rosa, representerar ansvarstagande, medmänsklighet, och ihärdigt mod. I livet var Vict Luceren en Vakelane-bunden paladin som ägnade merparten av sitt liv till att hjälpa andra kämpa sig genom svåra tider. Hen är mest känd för att ha lämnat sin armépost för att uppfylla en fientlig soldats sista bön. Trots att Vict Luceren hade sitt ursprung i Cordotiva dyrkas hen mest i de Västra Rikena idag.
Historia
Vict Luceren föddes troligtvis till lägre borgarklass i Cordotiva ungefär år 40, men det saknas dokumentering om hens liv före hen anslöt sig till landets militärstyrka. Luceren hade en omärkvärdig karriär på fem år före hen plötsligt försvann. Hen ansågs ha övergivit sin post och när hen sedan hittades i Teragnola ett halvår senare blev hen snabbt arresterad.
Luceren tog lugnt emot sin rättegång och var tyst fram till sista stunden, varpå hen klev fram och berättade om den erfarenhet som fått hen att lämna militären bakom sig. I strid skadade Luceren en fiende som gav en bön till Vakelane innan han dog. När Luceren letade igenom fiendens ägodelar hittade hen en karta som ledde till en gömd kista med pengar, kläder och ett brev till den döda soldatens familj. Brevet berättade om den döda soldatens desperata försök att rädda sin familj, och beskrev vägen genom Cordotiva som det sista hindret innan de kunde ta sig bortom räckhåll av faran de flydde.
Luceren blev omskakad av upptäckten, och tog det förhastade beslutet att avsluta det som den döda soldaten hade påbörjat och se till att familjen kom i säkerhet. Lucerens kommentar på detta är hens mest kända ord: 'Det var mitt svärd som spillde hans blod och kvävde hans eld. Det måste vara handen som lyfte svärdet som nu bär facklan av hans livseld vidare.'
Luceren dömdes till straff oavsett, men påstås ha stått orörlig i rättesalen och blivit så varm om kroppen att ingen kunde röra hen utan att bränna sig. Enligt folktro kallades en caedux till rättssalen, som ska ha sagt att Luceren kunde släppas utan straff så länge hen vigde resten av sitt liv till att hjälpa skadade och döende att avsluta sina viktigaste ärenden. Historiker har föreslagit att det troligare rör sig om att Luceren dömdes till någon form av straffarbete snarare än fängelse eller avrättning, men det anses ganska säkert att Luceren kom undan det lagenliga straffet för att ha lämnat sin post och hjälpt en landsfiende.
Efter rättegången bosatte Luceren sig strax utanför Teragnola, nära ett sjukhus där hen ska ha tagit emot önskningar från svårt sjuka och döende för att bära deras livseld vidare. Hen reste runt stora delar av Ekaya i jakt på uppdrag som passade hens passion för att hjälpa andra, och blev känd för att ge sig ut i omöjliga strider mot rövare och monster för att rädda byar och att trotsa ordningsmakter för att föra folk från fara och våld. Hens bostad, som kallades Rosenhuset, huserade ofta folk som sökte nya hem. Luceren fick ett antal smeknamn i folkmun tack vare denna koppling med rosor, varav bara ett fåtal känns igen idag.
Luceren dog år 107. Enligt sägnen ska hen ha gått ut bland rosenbuskarna i sin trädgård och gjort upp en liten eld omringad av rosor före hen dog. Denna eld skulle representa hens livseld, och så länge den brann så hedrades hens minne och arv. Hen upphöjdes som Inevectus under Vakelane strax efter.
Vict Luceren idag
Vict Luceren tillbes mestadels i de Västra Rikena av paladiner och caedux som har militär anknytning och erfarenhet. Många känner igen sig i Vict Lucerens erfarenheter och hantering av de moraliska frågorna som uppstår i krig. I större tempel finner Vict Lucerens följare sig ofta i rollen som själavårdare för andra inom Caeducet. I och med den militära kopplingen är många dock utspridda bland militärstyrkor och glesbygda områden.
I västra Viveira finns Törnagården, ett tempel som är tillägnad Vict Luceren och ska ha baserats på Rosenhusets arkitektur. Templet har caedux och paladiner som blir kvar i flera år, men har också oftast ett antal som bor och arbetar där kortare perioder. Törnagården omtalas som en plats för att hitta ro i svåra tider, för både vanliga pilgrimer och Caeducet själva.
Utanför militära sammanhang dyrkas Vict Luceren mest för hens val att slutföra den uppgift som hen hade förhindrat andra från att göra. I vissa byar och mindre bebyggelser kan folk som stött sina grannar få straffet att 'bära törnelden', vilket typiskt innebär att ta över arbetet av den skadade parten under någon tid.
I sitt hemland har Vict Luceren hamnat i skymundan sedan den garonska ockuperingen. Fast Vict Luceren fortsatte bära vapen och lär ha varit med i flera slag även efter hen formellt lämnat militärtjänst var hen klart skeptisk till krig och erövring. Detta gjorde att Vict Luceren sällan tillbes inom Imperiet, och i synnerhet inte i Gara. Eftersom Vict Luceren även tros ha varit inblandad i motståndsstrider mot adel och andra mäktiga individer som misshandlade undersåtar så ställer sig Imperiet skeptiskt till hens dyrkan. Att öppet prisa Vict Luceren i Cordotiva kan lätt väcka misstankar om inblandning i eller sympati gentemot motståndsrörelsen i landet.
Rosenhuset överlämnades till Caeducet efter Vict Lucerens död och har använts som mindre tempel och värdshus sedan dess. Elden som Vict Luceren påstås ha tänt precis före hens död har hållits levande i trädgården under den tiden. År 505 stängdes dock Rosenhuset till allmänheten, och det är okänt om Vict Lucerens eld fortfarande brinner.
