Sanningen om Nexalia och Nexa

Enligt nexalierna själva planterades Nexa av Myvmare vid tidernas begynnelse som ett kärt barn, och Nexalia anlades runt omkring för att skydda landet.

Det som egentligen hände är något helt annat.

Necestel och Tenaria

En av alvrikets ledare var Necestel, yngst av tre syskon. Anknuten till Myvmare levde hon tillsammans med sin livspartner Tenaria - en väldigt skicklig portalmagiker - och spenderade många år på att utforska andra plan och dimensioner tillsammans för att sprida såväl alvernas storhet som Myvmares ord.

Tenaria var, likt många andra Lindalër, en mycket skicklig magiker, men istället för att väva skapelser och helande magi, vävde hen portaler till andra dimensioner. Med hjälp av astralvandring utforskade paret andra plan än det de själva levde på. Detta ledde till interaktioner med entiteter av slag helt okända i Ekaya; demoner, monster, och mörk magi av onaturlig karaktär. De blev lockade med lovord om fullständig dominans över andra individer, eviga liv och odödliga arméer, men Necestel och Tenaria stod fast vid sin kärlek till varandra, Ekaya, och Myvmare, och nekade ihärdigt alla bud de fick.

Åkallande av gudarnas ilska

I slutet av den Sista Sångens Strid skedde den största magiska ritual Ekaya skådat. De mäktigaste alvmagikerna, Isqua, som fortfarande kunde stå på benen, vävde under ledning av blodsalverna en enorm ritual för att väcka de döda på slagfältet till vandöda krigare.

När ritualen började fallera på grund av mängden dräpta Isquas, i kombination av att ha sett sina syskon falla för fiendeklingor, drevs Necestel av djupt rotad desperation. Hon tog kontroll över den vävda magin och omformade och manipulerade den. När Myvmare inte besvarade hennes böner vände hon magin mot Ínuast och de entiteter hon och Tenaria träffat där, och accepterade ett tidigare givet erbjudande om hjälp.

Detta uppskattades inte av Myvmare, som inte bara förlorade en av sina mest lojala följesåtar, utan också såg hur Ekayas balans som hen noga upprätthållit sedan tidernas begynnelse, rubbades.

Myvmare gjorde sitt bästa för att avbryta ritualen, men inte ens en av De Fem kunde häva den enorma mängd magi som framkallats, speciellt inte tillsammans med den tidigare osedda kraften från Ínuasts Härskare. Istället exploderade Väven, vilket visserligen avslutade kriget, men inte gav de resultat Myvmare önskade.

Kvar på slagfältet låg Necestel, märkt av Ínuasts härskare, och Tenaria, omedveten om vad sin älskare hade planerat, medvetslösa hand i hand med ett blodbad omkring sig. Rädd för vad Necestel skulle kunna åstadkomma i framtiden försökte Myvmare dräpa den utmattade alven, men stoppades av den demonmagi hon bundit sig till. Mån om att bibehålla någon form av balans i Ekaya, konstaterade Myvmare vad som behövde göras, och flyttade de båda alverna till en säkrare plats.

Fängslandet av Necestel

Med Necestel i säkert förvar, försänkt i gudomlig sömn för att vara hanterbar, informerade Myvmare Tenaria om vad som behövde göras. Tenaria samlade ihop Myvmare-dyrkare från hela kontinenten för att göra en ritual som skulle binda Necestel och minimera mängden skada hon kunde fortsätta åverka på Ekaya.

På en udde i en sjö de båda spenderat många timmar vid, grävdes en grav. Necestel, som vaknat ur sin sömn och försökte kämpa emot hela processen, sänktes ner och kedjades fast i marken, och ett magiskt fängelse vävdes fram under Myvmares uppsikt. Ett ungt träd planterades på Necestels bröstkorg, och rötterna vävdes ihop med kedjorna runt kroppen för att stärka försvaret och binda hennes själ ytterligare. Som en sista, avgörande aspekt i ritualen offrade Tenaria sitt liv och sitt blod för att binda sin förlorade älskare för all framtid.

Ett intrikat fängelse, unikt i sitt slag, skapades med syfte att hålla Necestel fången till tidens slut, starkt nog att inte ens demoner skulle kunna bryta henne fri. Som en del i processen restes en bergskedja runt sjön och Necestels grav, för att skärma av omvärlden och ytterligare försvåra en eventuell fritagning.

Nexalia

Myvmare-dyrkarna blev Necestels fångvaktare. Efter att frivilligt ha fått minnet av processen raderat, upptog de nya identiteter och hängav sig helhjärtat åt vaktandet av trädet som planterats. Trädet namngavs som Nexa, och fängelset Nexalia. Fångvaktarna kunde inte komma ihåg varför det var så viktigt, men de visste djupt inom sig att Nexa skulle skyddas och försvaras. Tenaria upphöjdes till Inevecti, och såväl sjön som bosättningen döptes efter hen, för att hedra hens minne i att skydda kontinenten.

Nexalias existens uppstod som över en natt på kontinenten, men i alla folks minnen suddades gränserna ut. Ingen påtalade att det helt plötsligt fanns berg där det inte funnits tidigare, och att ett nytt land plötsligt fanns på kartan - folk var upptagna nog med att återhämta sig efter Den Sista Sångens Strid för att ens tänka tanken på att ifrågasätta situationen.

Nexas Väktare

När fler och fler anslöt sig till Nexalia, började kärngruppen av fångvaktare kalla sig för Nexas Väktare. Dessa var noga utvalda av Myvmare för att bibehålla ett vakande öga på den korrupta magi som fångats in och fängslats.

Ursprungligen var alla Väktare Myvmare-paladiner med paladin-vapen skapade av delar av Nexa, vilket är varifrån regeln om att enbart väktare hanterar Nexa-vapen kommer - enbart paladiner hanterar sina egna vapen. Detta har med tiden förvrängts till “enbart Väktare får bruka Nexa-vapen”.

Nexas öde

Allt som åren gick, växte sig Necestels fängelse starkare, och så även Nexa om än i långsammare takt. När planen stod rätt och Myvmare var särskilt upptagen på annat håll, lyckades Nexa få kontakt med vissa av sina Väktare, och få dem att tillbe henne istället genom viskningar om makt och syften. När paladonen började sväras till Nexa istället för Myvmare satte Myvmare stopp för paladonen helt. Myvmares paladiner ställdes mot Nexas paladiner. Blod spilldes och Nexas kedjor lindades hårdare runt hennes lemmar.

Detta hindrade inte vissa av väktarna från att fortsätta vara lojala till Nexa, mer eller mindre i hemlighet. Den nya väktareden svärs fortfarande till Nexa, men paladonen görs i regel inte längre.

Med tidens gång har konflikten mellan Nexa och Myvmare allt mer glömts bort, vilket Myvmare uppskattar, men Nexa försöker fortfarande slå sig fri med ojämna mellanrum.

Läs mer

• En saga om ett träd
• Nexalia
• Nexas Väktare
• Vict Tenaria av Nexa
• Alvrikets Storhet och Fall
• Den Sista Sångens Strid

OFF/META

I dagsläget är den ursprungliga konflikten nästintill helt glömd. Nexa behandlas som om hon vore ett utskott av Myvmare, vilket gynnar Myvmare, och väktareden svärs till Myvmare genom Nexa. Paladin-traditionen har fallit i glömska, det som kvarstår är dock inställningen att enbart väktare hanterar Nexa-vapen och att Nexa-vapen ges till lojala Väktare.

Huruvida det faktiskt är Nexa eller Myvmare som delar ut materialet till Nexa-vapen är varierande. Myvmare materialiserar sig fortfarande som kattdjur i Nexalia, och har därmed all möjlighet att ta grenar från Nexa och placera på väl valda ställen. Nexalier vet inte skillnaden, enbart Nexa vet. Nexa själv ger ut delar av sig själv till de som är lojala mot henne snarare än Myvmare, och försöker hindra Myvmare från att stjäla från henne, men som ett träd är det svårt att kämpa emot en gud.

Ingen minns att Paladonen är förbjuden, men paladintraditionen har helt fallit i glömska. Eftersom alla väktare historiskt sett var paladiner, omnämns de som “väktare” i de muntliga sagor och sägner som berättas.