Älvfolk

Information
Namn	Älvfolk
Klass	4-5
Utbredning	Älvhoven i Mellanmården
Kännetecknande Egenskaper	Mellanmårdens version av folk, har naturlig magi, kan inte ljuga och tål inte järn. Härskar i Mellanmården, kidnappar ibland barn från Ekaya - så kallade ‘bortbytingar’, ökända samlare.
Kategori	Älva

När gemene person pratar om älvor menar hen ofta det så kallade älvfolket. De är Mellanmårdens mästare och är det intelligentaste släktet på det planet. De har alla en naturlig magi, älvkonst. Älvfolk lever generellt i hov - stora grupper med ett flertal familjer - men det finns individer som lever ensamma eller i mindre grupperingar. Dessa anses dock utbölingar och är ofta inte lika kraftfulla som de älvfolk som lever i hov.

Utseende

Älvfolk kan vid första anblick likna Ekayas folk, men vid en närmare titt så syns tydliga skillnader. Många älvfolk har, precis som alver, spetsiga öron, men förutom det så stoltserar många med djurliknande horn, svansar, eller öron. Vissa älvfolk kan till och med misstas för satyrer med håriga ben och klövar, medan andra är täckta av glitter och fantastiska färgscheman. De flesta älvfolk är mycket stolta över sina attribut och tycker ofta synd om Ekayas folk som är så tråkiga.

Älvfolk är inte odödliga, men de lever ofta så pass länge att få av dem når en naturlig död. Istället dör de flesta älvfolk i konflikter med varandra, på grund av magiska experiment, eller i klorna på ett av Mellanmårdens många monster. Älvfolk föder sällan barn, och dessa ses därför som värdefulla. På grund av den höga konkurrensen och dödligheten i älvhov så växer många älvfolksbarn upp i Ekaya som bortbytingar. Det tar ungefär 20 år innan ett älvfolk räknas som vuxet.

Egenskaper

Älvfolk är svaga mot järn till den punkt att materialet bränner deras skinn och, likt cassium för magiker, hämmar deras naturliga magiska förmåga. Järn räknas ofta som ett måste för resande i Mellanmården och är en av få saker som Älvfolk fruktar.

Älvfolk kan heller inte ljuga. De kan vrida på ord (och ser det som en sport) men de kan inte tala en faktisk lögn. Detta har lett till att de tar in Ekayas folk i sitt hov på grund av deras möjlighet att berätta en ren lögn.

Älvfolk är kända samlare, men det är sällan materialistiska ting det handlar om. Istället samlar de på skatter som namn, minnen, eller till och med personer. Inte alla som bjuds in i Mellanmården finner sin väg tillbaka igen, och andra gör det efter att ha gett upp sitt namn eller några av sina minnen.

Älvkonst

Samtligt älvfolk kan bruka magi genom Väven, men denna magi ter sig annorlunda än de aspekter som återfinns i Ekaya. Samtligt älvfolk föds med kunskapen om magi, och har därför inget Uppvaknande. Älvbarns magi är mer kaosartad, och mycket svagare än vuxna älvors.

En större samling älvfolk, såsom ett hov, stärker Väven till den grad att det är kännbart, och magin läcker ofta över in i Ekaya i form av älvdimmor och liknande fenomen.

Silverhäraden har benämnt älvfolks magi som ‘älvkonst’ och har i sina Paragrafer förbjudit användandet och forskandet om detta då det anses farligt och svårt för en magiker att kontrollera. Paktmagiker kan svära sig till ett älvfolk eller ett älvhov och genom detta få tillgång till älvkonst.

Framförallt kopplas älvkonst till illusioner, tid, och minnen. Älvfolk kan använda sinnesmagi på ett sätt som Ekayas magiker sällan kan - till exempel plantera falska minnen och idéer, och de kan bända tid, framförallt i Mellanmården där den är betydligt mer flexibel.

Älvhov

Senaste kända kartläggningen av de olika älvhoven

Älvfolk lever generellt i hov runt om Mellanmården. Hoven styrs av en monark som är det mäktigaste älvfolket i hovet. Politiska kupper tillhör livet vid ett älvhov. I och med att älvfolk inte kan ljuga så har det blivit något av en sport att vrida och vända på ord och uttryck för att vinna politisk gynning. Förutom detta så är våld en naturlig del av hovlivet, och mord tillhör inte ovanligheterna.

Älvhov är kända för sina fester som av Ekayas befolkning kallas älvbanketter. Hit bjuds Ekayas folk in på makalösa fester med mat och dryck som aldrig skådats i Ekaya. Många återvänder till sitt hem efter dessa fester för att inse att mycket längre tid har gått än vad de upplevt. Detta har lett till legenden att om Ekayas folk äter mat eller dryck från Mellanmården så kan de aldrig lämna - något som har bevisats falskt.

Hoven och dess invånares magi påverkar Väven i Mellanmården och gör den ofta ännu tjockare och något mer stabil. Hoven påverkar även naturen och tiden i deras del av Mellanmården. I Gryninghovets domäner är det till exempel alltid gryningsljus och runt Vinterhovet så råder konstant snö och is.

Hovens påverkan i Ekaya

Eftersom Mellanmården är en spegling av Ekaya så påverkas de delar av Ekaya som ligger nära ett älvhov. En by som är grannar med ett älvhov är ofta upphov till många av de legender som sprids om älvfolk då befolkningen där får uppleva älvfolket på nära håll. Älvfolk besöker då och då Ekaya, och detta kan leda till vitt skilda upplevelser beroende på älvfolket. Vissa byar pratar om en magisk välgörare som räddade befolkningen från svält genom att bjuda på en ofantlig fest, andra om hur barn stjäls eller mystiskt dyker upp, och vissa andra har hemska historier om hur älvfolket roade sig med tortyr av den mänskliga befolkningen.

Älvnatten är en förtrollande men också varningens högtid som firas i Ekaya under sommarmånaderna när månen stiger till sin höjd, och Väven mellan Ekaya och Mellanmården blir som tunnast.

Bortbytingar

Det finns många vidskepligheter om älvfolk och flera av dem är sanna. De ser inblandning i människoliv som en underhållning och är kända för att föra bort folk in i Mellanmården, antingen permanent eller för en tid. Eftersom tiden i Mellanmården inte är detsamma som i Ekaya kan detta ha förödande konsekvenser för den bortrövade.

Runt Ekaya, på platser där kopplingen till älvhov är extra stark, händer det att barn blir kidnappade av älvfolk och byts mot ett av deras egna barn. Ibland så märker de dödliga föräldrarna nykomlingen, men ibland är älvkonsten så pass tjock att fosterföräldrarna inte är medvetna om vilken varelse de uppfostrar. Ofta kommer älvfolket tillbaka för att hämta sitt barn när det har blivit vuxet, men det är inte lika ofta som det mänskliga barnet kommer tillbaka till Ekaya. Båda barnen kallas bortbytingar.

Älvfolk och vidskeplighet

Älvfolk har alltid varit en del av Ekayas legender, och med dessa historier har ett flertal Älvfolket har alltid spelat en framträdande roll i Ekayas legender, och kring dessa berättelser har en mängd vidskepliga traditioner vuxit fram. Folk försöker skydda sig mot invånarna från Mellanmården och de mystiska krafter de för med sig. Synen på älvfolket varierar beroende på var i Ekaya man befinner sig, men över hela kontinenten har olika skydd och talismaner utvecklats för att hålla dem på avstånd.

Det mest utbredda skyddet mot älvfolk är järn. Många bär med sig järnföremål såsom knivar, hästskor, smycken, eller andra järnföremål. Ett populärt exempel är trollkors av järn, särskilt vanligt i Rasvania. En del hoppas att dessa ska skydda dem från att bli indragna i Mellanmården, även om det inte finns några bevis för att järn påverkar portaler eller astralvandring. Däremot är det välkänt att älvfolk skadas av järn på samma sätt som vissa monster är sårbara för silver. De skyr metallen, vilket gör den till det mest effektiva skyddet mot dessa mystiska grannar.

Utöver järn används också andra talismaner för att avvärja älvfolkets inflytande, exempelvis salt, torkade rönnbär trädda som pärlor, fyrklöver, och röda tyger. Dock är effektiviteten hos dessa skyddsmetoder inte bekräftad. En annan vanlig vidskepelse är att bära kläderna ut-och-in, med strumporna som det mest klassiska exemplet. Vissa menar att detta hindrar en från att vilseledas av irrbloss, medan andra tror att det förvirrar älvfolket och skyddar mot deras påverkan.

En av de största farhågorna bland Ekayas folk är att älvfolket ska stjäla deras barn och ersätta dem med bortbytingar. Därför finns flera metoder för att skydda spädbarnen. Det är vanligt att svepa barnen i röda filtar eller placera ett järnföremål i vaggan. Många lägger också dockor i barnens vaggor, i hopp om att älvfolket ska ta dem istället för deras barn.

Avkommor mellan älvfolk och folk

Det har förekommit ett fåtal dokumenterade fall av älvor som har skaffat avkommor med Ekayas folk. Samtliga av dessa älvor har tillhör älvfolket och det finns inga bevis för att andra typer av älvor har förmågan att få barn med folk.

Älvfolk föder sällan barn med varandra, och ännu mer sällan med folk. Det troddes länge vara omöjligt, men det finns en handfull bevisade fall. Ofta är älvfolks-föräldern en kraftfull individ, såsom en monark, och det teoretiseras att detta är ett krav för att överkomma skillnaderna mellan älvfolk och folk. Det finns även en teori att de älvfolk som växt upp i Ekaya som bortbytingar har lättare att få barn med folk. En periferiteori som existerar är att en älvpaktmagikers influenser kan gå i arv och att alla “halvälvor" egentligen bara är barn till paktmagiker snarare än ett faktiskt älvfolk.

Halvälvor är ofta sterila, men det har observerats undantag, till skillnad från hos övriga halvblod. Ofta ärver de några av älvfolkens egenskaper, såsom en känslighet för järn och en svårighet att ljuga. Inte alla halvälvor har ett Uppvakande som en magiker, men det verkar troligare att de gör det än inte.

Älvhov i Mellanmården

Då Mellanmården är en spegling av Ekaya så beskrivs de diverse Älvhovens placeringar med hjälp av Ekayas geografi. Observera att detta är en ungefärlig placering av hoven, och att detta enbart är de hov som är upptäckta av resande från Ekaya.

Dagshovet

Vid Gränsen mellan Albeir och Taronne härskar Dagshovet. De har haft en lång konflikt med Vinterhovet, och har ibland en allians, eller i alla fall god relation, med Gryningshovet. Vid Dagshovet är det konstant solljus, som om det vore mitt på dagen.

Gryningshovet

I Taronne, inte långt från Chamilvert ligger Gryninghovet. De har haft en ostabil allians med Dagshovet i norr, och en disput med Hösthovet i söder. I deras domän är det konstant gryningsljus.

Hösthovet

I bergen norr om Caphar ligger Hösthovets domäner. Där är det konstant höst med spektakulära lövkronor. Hösthovet har en disput med Gryningshovet i Taronne.

Låg- och Högebbshoven

Ute på Lazulias öar regerar två små samarbetande hov - Lågebbshovet och Högebbshovet. Till skillnad från de andra hoven som har stabila säsonger eller tider så kvarstår ebben runt öarna. De två hoven byter av varandra beroende på vattnet.

Midnattshovet

I Rasvania ligger Midnattshovet. Inte mycket är känt om detta hov då de håller sig för sig själva, med undantag av utvalda Rasvanska magiker, eller häxor. I Midnattshovet är det konstant natt och solen syns aldrig till.

Sommarhovet

I norra Gara och norra Telam ligger Sommarhovet - känt för vilda fester och färgsprakande blomster, och dess konstanta sommarvärme. Sommarhovet har haft vissa konflikter med Vårhovet - ofta då Sommarhovet anser sig veta bäst.

Tetidshovet

I Cordotiva ligger ett av de mindre hoven - Tetidshovet. De har ingen fast geografisk plats, utan dyker upp här och var runt den sydvästra delen av kontinenten. Det sägs att det är en oändlig tebjudning med otaliga kakor och kannor te. Många personer har vandrat in från Cordotivas teodlingarna för att festa med Tetidshovet i flera decennier innan de hittar tillbaka till Ekaya igen.

Ungdomshovet

Nära Albeir’d i Albeir, klämt mellan Vinterhovet och Dagshovet ligger det mindre Ungdomshovet. Älvfolket där är besatta av ungdom och de är ökända för att föra bort många bortbytingar.

Vinterhovet

I norra Albeir härskar Vinterhovet. De är ökända för sin brutalitet, speciellt mot människor. De har en långvarig och blodig konflikt med Dagshovet.

Vårhovet

På gränsen mellan Zelicáj och Cordotiva ligger Vårhovet. De har haft konflikter med Sommarhovet under flera tillfällen.

Ålderdomshovet

I sydöstra Telam ligger Ålderdomshovet, ett mindre hov. Älvfolket där anser att åldrande är en ära och strävar efter en naturlig död. De håller sig ofta för sig själva och mycket annat Älvfolk tycker att de är underliga.