Taronne

Snabbfakta
Statsskick	Monarki
Statsöverhuvud	Coronet Kira Skaldhjärta
Huvudstad	Chamilvert
Befolkning	5 000 000
Person från Taronne	En Taronner, flera Taronner

Taronne är en del av De Västra Rikena och gränsar mot Viveira i söder, i norr mot Albeir och i öst mot Rasvania. Taronnes klimat är tempererat och stora delar av landet utgörs av vidsträckta grönskande slätter, som oftare än inte brukas som betesmark eller utsådd. Böljande fält med spannmål ramas in av kullar och blandskogar. Undantaget är Taronnes norra delar som långsamt övergår i den kargare, hårda slätt som annars kännetecknar Albeir.

Taronnes fauna består av en uppsjö av vilt och diverse fyrfota rovdjur. Rådjur, vildsvin, vargar och björnar är en vanlig syn på landsbyggden. I städerna lever råttor och dränkare gott nere i kloaker och ovan jord en och annan sanguin. I landets södra delar varnar man barn för att bli bortrövade av älvor. Landsbygden tenderar att ha problem med bestar och odöda som nekrofager och gengångare. Vid gränsen mot Albeir jagar gripar fritt och gör många områden farliga att resa igenom.

Taronne har nio större städer som givits stadsrättigheter och rätten att idka handel som inte förekommer i någon större skala utanför städerna. Den största av dessa är huvudstaden Chamilvert, som är en del av Coronetens egna domän, med omkring 350 000 invånare. Städer omges av mindre byar, gårdar, torp och en och annan köping. Näst största staden, och numera Taronnes enda djuphavshamn, är Etrette, i grevskapet Chasille på Taronnes sydvästra kust.

Taronne har den mest blomstrande handeln i De Västra Rikena mycket tack vare det omfattande vägnät som tidigare coroneter låtit byggas. Detta vägnät förbinder de nio städerna och är så välskötta och noggrant anlagda att Taronnes infrastruktur kan mäta med den i Det Garonska Imperiet. Taronner är mycket stolta över sina vägar och donationer till deras underhåll görs av både rika som fattiga vid vägkorsningar i små bössorna tillsammans med sakrament till guden Langisele.

Geografi

Se kartan till höger för en översikt av landet Taronnes geografi.

Mer information finns att hitta på Taronnes Geografi, och fler kartor finns att hittar på Taronnes Inrikeskartor

Kultur och samhälle

Livet i Taronne är präglat efter klass. Adeln och de rika borgarna lever ett privilegierat liv i slott och herrgårdar, medan de fattiga lever trångbott och i enkelhet. Värst är det för alver som ofta lever i slumlika förhållanden i fattigdom och där svält inte är ovanligt. De som färdas på landsbygden kan förvänta sig en viss gästfrihet, om så ett mål mat eller en lada att sova igenom regnet. Främlingar är inte sällan välkomna sålänge de är hövliga och uppför sig.

Styrelseskick

Taronne är formellt en feodal konstitutionell monarki där makten utgår från Coroneten via ett antal adelsätter och deras vasaller. Varje titelhållare är själv en vasall och har svurit lydnad till den steget högre upp i hierarkin, hens liege. Enskilda medlemmar av en titelhållares ätt saknar dock en inkomst annat än den titelhållaren benådar ge dem, och kan förvänta sig att deras försörjning tryggar på något sätt genom apanage. Det kan också ske genom att hjälpa dem till goda positioner inom hovet, att hitta ett passande äktenskap.

Även om Coronetens maktutövande av gammal hävd regleras av ett antal lagar så är det i praktiken endast vad som är politiskt gångbart som sätter begränsningarna. Coroneten regerar formellt på nåder av adeln och måste hela tiden göra avvägningar i hur makten utövas. Enligt lag har Coroneten kan stifta nya lagar, omfördela egendom och titlar, skapa och ta in skatt, och lägga sig i rättskipning om hen så önskar.

Coronet-titeln skapades av och för ätten Skaldhjärta för omkring 150 år sedan som ett sätt att konsolidera makten i Taronne till Chamilvert i vad som då var ett fragmenterad land med många krigande adelsätter. Sedan dess har fler åtgärder för att förflytta, förskjuta och förändra maktbalansen gjorts, i båda riktningar.

Det lilla och det stora rådet

Lilla Rådet består av Coronetens närmaste rådgivare och leds av Senechalen. Senechalen är Coroneten ställföreträdare och har i monarkens frånvaro samma makt. Stora Rådet är endast rådgivande och har ingen formell makt. Både Coroneten och Seneshalen kan ge ut så kallade lettres de cachet (sigillbrev) som är bevis på att olika beslut har tagits. Seneshalen kan använda sina sigillbrev för att köra över beslut som tagits inom det Lilla Rådet, men måste bevittnas och signeras av en annan rådsmedlem för att vara giltigt enligt lag. Coroneten kan använda sina sigillbrev för att styra genom dekret, men kräver också en signatur från en medlem av det Lilla Rådet (som hen kan begära).

Lagar och regler i Taronne

Taronnes Rikslag utgår från klass och privilegier, men gäller både adeln och ofrälse. Brott mot adeln leder alltid till strängare straff än mot ofrälse. En ädling som brukar våld mot en ofrälse kan räkna med som värst en skarp tillsägelse (om en domare ens väljer att ta upp målet), medan en ofrälse kan räkna med fängelse eller prygel för detsamma.

Hur lag och ordning upprätthålls skiljer sig mellan stad och landsbyggd. Städerna styrs av borgmästare (Mairés) som är vasall till den greve som styr över länet där staden ligger. Mairés röstas fram av borgarna i staden. Det är i städerna som rättsväsendet har utvecklats mest i Taronne och det finns tydliga regler för hur rättegångar ska gå till, vilka som ska vara domare, offret och den anklagades rättigheter. I städerna finns också det närmaste man kommer ett polisväsende där stadsvakter håller ordning och utreda brott.

Lagen på landsbygden upprätthålls av adeln och är beroende av deras nycker och barmhärtighet. Det vanligt att titelhållaren utser en [b]fogde[/b] bland sina [b]riddare[/b] som agerar både domare och bödel om saken kräver det. Ofta är det fogdens uppgift att driva in skatt.

Lagboken i sin nuvarande helhet finns att läsa här: Taronnes Rikslag

Hur fungerar skatter i Taronne?

Coronetens makt har inte alltid varit absolut. Rätten att ta in skatt utanför de egna krondomänärna är inte av ‘gammal hävd’ utan något relativt nyuppkommet (och på sätt och viss främmande för den konservativa adeln).

År 477 lyckades Coronet Bianca Skaldhjärta genomdriva ett antal förändringar gällande lagar och skatter som ökade kronans makt i Taronne. Taronne hade vid denna tid ingen stående armé som stod under kronans kontroll. I orostider var [b]hertigarna[/b] tvungna att tillhandahålla arméer som sammankallades på Coronetens befallning. Coronet Bianca såg behovet av en väpnad styrka som var obestridligt lojal till kronan. Problemet var att det saknades vilja hos adeln att finansiera en sådan styrka.

Coroneten upprättade vägtullar på gränsen mellan hertigarnas domänerna. Med dessa inkomster finansierades Coronetens egna musketörsgarde. Ett vägnät byggdes genom gränsmarkerna och gjordes säkert genom att patrulleras av en dedikerad vägvakt. Tullarna ökade kronans inkomster mångfaldigt från vad de varit tidigare. Coronet Bianca lyckades under sin livstid att lägga grunden till den absoluta monarki vi ser idag i Taronne.

Kronans egna inkomster kommer från skatt på krondomäner, tullar på vägnätet, samt tullar på import och export in och ur Taronne. Titelhållare under Coroneten (hertigar, grevar, baroner) har rätt att driva in skatt från sina vasaller och undersåtar (de som bor och verkar i länet men inte är adliga), men ädlingar är per praxis befriade från att betala skatt. Hur detta göra bestäms av titelhållaren och varierar från län till län.

Hertigdömen beskattas inte av kronan per praxis (även om Coroneten besitter makten att göra det). Städer är ofta helt befriade från skatt av hertigen och är centrum för handel. Det som beskattas är när varor skeppas in eller ut via stadsportarna.

Taronne har ett banksystem, men det är outvecklat och består främst av ett antal kassavalv som sköts av en grupp rika ädlingar och borgare, och fungerar som ett sätt för särskilt rika individer att slippa bära med sig faktiska pengar. Låneverksamhet är något som återfinns finns främst ibland borgare som bor i städerna. Lån sköts juridiskt som kontrakt mellan privatpersoner där en caedux från Tempel Juridicum bevittnar underskriften.

Sexualitet och samlevnad

Bland adeln i Taronne är arvsrätten viktig och den tenderar att vara lättare att räkna ut i tvåsamhetlig samlevnad än i flersamhet, vilket har lett till en trend för just tvåsamhet bland adeln. Detta har sedan anammats av resten av samhället, trots att arvsrätten är långt ifrån lika viktig där. På intet sätt antyder detta att flersamhet inte existerar i alla samhällsskikt i Taronne, det är bara inte lika vanligt. 

Taronne har i övrigt en ganska okomplicerad syn på sex och sexualitet, och att spendera en natt (eller en dag) med någon är inte ovanligare än att spendera flera år med dem.

Kläder, föremål och utseende

I Taronne är utsmyckningar och vackra kläder snarare regel än undantag. Att klä sig vackert är inte enbart ett tecken på status och rikedom, utan anses även i sig vara en artighet. Även de mindre bemedlade i samhället utsmyckar sina kläder gärna och ofta. Graden av utsmyckning och tygkvalitet är det som främst påvisar de olika samhällsklassernas dräktskick. Där en adelsperson troligen använder ädla stenar och metaller för att utsmycka sina kläder och sig själv, använder bönder broderier på kläder och garn- eller lädersmycken som accessoarer.

Pösiga skjortor, vackert färgade tyger, mantlar, capes och rockar är vanliga plagg bland såväl högadel som borgare, medan det bland bönder och jordbrukare är vanligare med mer praktiska, jordnära färger och snitt.

Adeln

Adeln är Taronnes främsta och primära styrande skick, och majoriteten av statsmakt utgår från adeln. Adeln i Taronne är en pyramidformad hierarki, med Coroneten högst upp och Baronen längst ned. Varje titel är vasall (underordnad och har svurit lydnad) till en titel ett steg upp i hierarkin, enligt beskrivning nedan. Den titelhållare man svurit trohet och lojalitet till kallas för ens Liege.

• Coroneten är inte vasall till någon och har ett antal hertigar, grevar, baroner och riddare som vasaller.
• En hertig är vasall till coroneten och kan ha ett antal grevar, baroner och riddare som vasaller.
• En greve är vasall till en hertig eller coronet och kan ha ett antal baroner och riddare som vasaller
• En baron är vasall till en greve, hertig eller coronet och kan ha ett antal riddare som vasaller

Samtliga titlar är könsneutrala och används av titelinnehavaren oavsett hens kön eller genus. Alltså, oavsett vilket/vilka pronomen titelinnehavaren använder så är titeln samma (inga grevinnor, hertiginnor eller baronessor). En person som är gift med en titelinnehavare tituleras [titel]-gemål eller [title]-consort.

Mer om Taronnes Adel finns att läsa på Taronnes Adel.

Religion

Caeducet är väl etablerat i Taronne med åtminstånde ett mindre tempel i varje län. Coronetens hov gästas ofta av dignitärer från Comitium och en hovcaedux har haft en stol vid Det Lilla Rådet sålänge någon kan minnas. Titelhållare har vanan att göra stora donationer till Gudarnas ära vid högtider.

Samtliga fem gudar i Den Stora Panteonen vördas i stor utsträckning i Taronne, även om Langisele är den som dyrkas allra mest. Flera av Taronnes kulturella uttryck och tabun härstammar i just Langisele läror. Dessutom ligger Tempel Juridicum strax utanför Chamilvert på ett stycke mark som upplåtits av baronen i området, och representanter från Tempel Juridicum driver just nu en kampanj om att denna mark ska utökas till ett helt baroni. Coronet Kira Skaldhjärta verkar öppen för idén, men ännu är inget bestämt.

Inevecti i Taronne

I Taronne dyrkas flera inevecti, men två har extra stor plats i folks sinnen och hjärtan: Alexis och Fiddelie.

Magi och alkemi

Taronnes adel har en stark koppling till Silverhäraden och de flesta titelhållare anställer en hovmagiker om de kan. En av magikerordens fyra skolor Vattenskolan är förlagd strax väster om Chamilvert och magiker kan ofta ses gästa hovet. Detta har gjort att Silverhäraden har ett mycket stort inflytande över både Taronnes storpolitik och lokalt. Licensierade magiker åtnjuter tack vare sin koppling till adeln en mycket stor respekt och behandlas därefter, särskilt på landsbygden där allmogen inte har en känsla för nyanserna i hur adeln lever sina liv. I städerna är de väl integrerade med borgarklassen och ofta välbetalda för sina tjänster. Trots denna ytliga acceptans i samhället vet varje magiker med sig att så fort något går fel, och det kan skyllas på magi, är det de som blir syndabock.

Likväl är det vanligt att en titelhållare håller sig med en alkemist vid sitt hov om de har råd. Alkemister i Taronne tvingas ofta in i en fin balansgång mellan sina egna intresseområden och att underhålla den ädling som anställt dem. Detta har gjort att alkemister från Taronne har ett dåligt rykte om sig att spela teater med sina förmågor.

Militärmakt

Varje baroni är skyldigt att när som helst kunna mönstra på 50 tränade soldater, men får lov att hålla upp till 100. Dessa styrkor utgör i fredstid Taronnes samlade här, men används också som vakt- och patrullstyrka i respektive baroni.. I krigstid mönstras ytterligare individer på till hären.

Att bli stridsför i Taronne är ofta inte särskilt svårt - adelspersonerna är allt som oftast i behov av soldater till sina garnisoner och än mer till sina fredsmiliser. Att bli professionell soldat, däremot, är en lite med invecklad affär.

Mer finns att läsa under Taronnes Militärmakt.

Pågående konflikter

En splittrad syskonskara

Efter ett kortvarigt inbördeskrig bröt sig staden Libra och hertigdömet Lazulia år 515 fria från Taronne och bildar sina egna nationer. Hovets officiella hållning är att både Lazulia och Libra förtjänade sin oavhängighet, det är dock fortfarande en öm punkt bland många ädlingar, särskilt ibland de som förlorade ägor eller familjemedlemmar. Det pyr bland lojalister att återuppta konflikten.

Vandöda i öster

I de nordöstra delarna av landet som gränsar mot Rasvania har antalet vandöda ökat markant. Monsterjägare lever gott men bönderna har börjat tröttna. Rykten sprids om att det är en vildmagiker som ligger bakom och gränsbaronerna har propagerar för att låta rasvanska häxjägare lösa problemet.

Rövarskogen

I hertigdömet Foret finns en stor skog som korsar över till Rasvania. Skogen har blivit en fristad för stråtrövare, rebeller och andra brottslingar som använder skogen för att fly undan lagen och att gömma sig efter sina illdåd. Det ryktas att djupt inne i skogen finns ett större läger där rövarbanden samlas. Baronerna i området skickar med jämna mellanrum in militär för att hitta detta läger, men de verkar alltid vara förvarnade och har hittills lyckats hålla sig undan.

Vidare läsning

• Taronnes Geografi
• Taronnes Adel
• Taronnes Adelsätter
• Taronnes Militärmakt
• Lazulia