Lazulia
Lazulia [la-SU-li-a] är en stor ö-grupp i västanhavet som ligger öster om Taronne och är en del av De Västra Rikena. Den enda större bosättningen är staden Desel som är en knutpunkt för handel med ö-gruppen. Utspritt bland öarna finns många mindre handels- och fiskebyar och små odlingssamhällen. Klimatet varierar mellan tempererat närmare kusten i öst och tropiskt i väster där de varma västanvindarna sveper in från havet.
Revolutionen och Frihetskriget år 515
Lazulia var till år 515 ett hertigdöme i landet Taronne. Revolutionen kom till följd av flera saker. Dels pyrde sedan länge en frustration över Taronnes lagar för handel och tull, där många lazulier såg dem som onödigt begränsande och komplicerade. Dels på ett missnöje att Lazulia skulle hålla en stående garnison och tillgodose ett visst antal stridsföra att mönstra till Taronnes flotta. Många av titelhållarna som tog tull och införde bestämmelser på sina öar var inte heller bofasta i Lazulia, och endast ett fåtal ätter var permanent bofasta på ögruppen.
Greve Marcel de Valentino, han, drog nytta av detta för att uppvigla folket och lyckades genomföra en kupp mot de fåtal övriga titelhållarna på öarna. Han utropade Lazulia till en egen nation och sig själv till Markess över öriket. Stridigheterna tog vid hösten år 514 med ett antal större skeppslag, men känslan av att inte vilja döda sina före detta landsfränder var stark ibland både lojalister och revolutionärerna inom flottan. En trend att tillfångata framför att nedgöra sina motståndare gick att se överallt. Efter endast ett halvår av strider mellan nationssyskon undertecknades ett fredsavtal. Lazulia idkar nu fri handel utan översikt från moderlandet, men med en del löften och skyldigheter gentemot Taronne.
Fredsavtalet stipulerade vissa förpliktelser gällande hur handeln med Taronne regleras och brott till havs reds ut och bestraffas. Men den kanske viktigaste punkten var att Lazulia ska vid händelse av krig tillgodose en flotta åt Taronne för hennes försvar. Lazulia ska även underhålla patruller av kusten för att förhindra intrång och spionage från främmande makt, men detta sköts mycket slapphänt.
Lazulias militär och legendariska skepp
Lazulia, trots att det mesta av landet är laglöst, har ändå totalt sett en ganska stor militär. Nästan allt av militären består av den tidigare tarronska västkustflottan. På grund av de rådande omständigheterna i Lazulia byggs inga nya krigsskepp, och de som finns har svårt att få reparationer gjorda. Utöver flottan, finns också citadellgardet i Desel kvar.
Lazulias flotta består för nuvarande av:
En styck 800 man 144 kanoners Slagskepp
14 styck 300-700 man 64-88 kanoners Slagskepp
15 styck 380 man 54 kanoners fregatter
30 styck 125-175 man 24-34 kanoners Korvetter
Röda Rädslan
Detta skepp var en gång kallat för Miedo, och är en gammal cordotivansk korvett som stals under självaste kanonkapplöpningen i Teragnola för sju år sedan, när den cordotivanska citadellvakten var distraherad med en brand i andra änden av hamnen. Sedan dess har personen som stal det, som numera kallas Kapten Sang, använt den för att sprida skräck bland handelsfartyg. På grund av dess konstruktion har den varit för snabb för militärskepp att hinna ikapp och besegra skeppet. Skeppet kallas nu för Röda Rädslan, då de har målat skeppet rött, och enligt skrock så var det med blod detta gjordes.
Ileis, havets skräck
Flottans kronjuvel ägs av markessen, och är för övrigt Taronnes tidigare kronjuvel. Från början döpt till Luna, av Hertig Xander Eldfager, numera omdöpt till Ileis efter Dimisitras inevecti Ileis, en symbol för att alltid ha turen med sig på sin sida.
Skeppet var beläget i Desel i början av frihetskriget, och dess Taronne-lojala skeppskapten Edward Auclair slogs till sista andetag med sina lojala män, trots att de blev överrumplade i en taverna av Desel’s garnison. Deselfödda förste styrman såg till att skeppet var på permission just i Desel, efter att ha blivit lovad kaptensposten. Detta löfte varade dock inte länge, och även förste styrman blev omhändertagen.
Under frihetskriget och även efter har kaptensposten på Ileis tillhört dess tidigare kaptenlöjtnant, Camille Apianus. Under det korta kriget sänkte Ileis den Taronne-lojala fregatten Gazelle. Efter kriget har den agerat skydd åt mat och timmertransport mellan provinsen Lazulia och fastlandet.
Ileis är ett första klassens slagskepp med 4 däck och total artilleribestyckning på 144. Ett förrådsdäck, två styck kanon och sovdäck, och övre däck. Kanondäcken har vardera 24 stycken 20-pundarkanoner på varje sida, för total bestyckning på 120.
Utöver detta har den även 24 bestyckningar utspridda på skeppet. Tre styck druvhagelskanoner på varje sida och tre styck kedjeskottskanoner på varje sida. Fyra styck 26-pundarkanoner både fram och bak för att skjuta mot jagande och jagade skepp.
Den har även 4 stycken Mörsare gjorda av Tekozad placerade på övre däck, 2 i aktern och 2 i fören. Dessa är placerade på en 180 graders vridbar ställning, så alla mörsare kan skjuta både styrbord och barbord, men endast 2 av dem kan delta i skjutandet mot jagade eller jagande skepp. Slagskeppet Ileis är, på grund av dess dyra och väldigt sällsynta mörsare, fruktad för sin kapacitet att lobba kulor som kan göra hål genom däck och på botten av ett fientligt skepp.
Kultur och Samhälle
Lazulier är inte sällan fria själar med en lust för äventyr och för att uppleva och upptäcka nya saker. De sägs ha en reslust som ingen annan kultur kan mäta sig med, och de drar sig inte för att berätta om sina äventyr eller att återge berättelser de hört av andra. Lazulias folk är också utmärkande för sin gästvänlighet och den tillit de visar besökare och färdkamrater. Som gäst kan du räkna med att bli väl mottagen och utmärkt behandlad med mat, dryck, frågor om dina eskapader och berättelser om andras stordåd. Lazulier respekterar alltid hårt arbete, äventyrliga bedrifter och världsvana.
Lazulier tror på individuella meriter framför arv eller tur. Att arbeta sig uppåt i livet, och på egen väg överkomma hinder, ger respekt. Denna inställning märks i alla samhällsklasser, från de rika markägarna till hur skeppsbesättningar behandlar varandra, men även gentemot de rent kriminella. Piratbesättningar vinner ära och berömelse genom att lyckas stjäla stora byten från utlänningar eller rivaler.
Kulturen är också patriotisk. Det finns en inställning att man ska hålla sina landsfränder om ryggen, se alla lazulier som syskon, och värna om varandra och om deras frihet. Modiga bravader och bedrifter av kaptener och markägare anses göras för alla lazulier, inte bara för en enskild skeppsbesättning eller bosättning.
De vanligaste yrkena bland lazulier är fiskare, sjöfarare, och jordbrukare. Förr var jordbruket och boskapsskötseln en större del av Lazulias kultur, men efter separationen från Taronne har antalet lazulier som väljer gårdslivet minskat. I stället beger sig fler ut på äventyr. De seglar sina skepp längre, knyter nya handelsavtal och lär sig de lokala vikarna som baksidan av sina händer innan de beger sig till nästa vik för att hitta mer fisk och nya mål att överkomma. Kriminaliteten i Lazulia är mycket hög, och det finns många skeppsbesättningar och etablissemang som upprätthåller en god fasad, men i själva verket livnär sig på sjöröveri, smuggling, eller häleri.
Flora och Fauna
Det är inte bara fisk som gömmer sig i djupen kring öarna. Dränkare är vanliga vid stränderna nära bosättningar, kelpies kan siktas i vikar där sötvattendragen möter havet och på stränderna kan strandvaskare påträffas som jagar i morgondimman. I de djupare delarna av havbottnen gömmer sig varelser som sätter skräck i sjöfarare, Atulas, sjöjättarna. Med döda ansikten och hår som tentakler skördar de många liv från skepp som strandat under de värsta höststormarna.
Den decentraliserade makten i Lazulia
Markess Marcel de Valentino har sedan upproret fortsatt styra Provinsen Lazulia som innefattar den största ön i ögruppen vid vars östra kust staden Desel ligger.
Till sin hjälp har han ett råd som består av tio markägare som har kontroll över handeln i provinsen och tio kaptener som röstas fram av lazulska medborgare över 18 år i Desel vartannat år. Kaptenerna i rådet är alltså de som är mest omtyckta i Lazulia (eller de som lade mest guld på att marknadsföra sin sak), medan markägarna är mindre populära och ses som giriga godsägare som mest varit framgångsrika i sina affärer. Markägarna får en plats i rådet endast genom en inbjudan av Markessen.
Än så länge har Markessen lyckats spela ut dessa grupper mot varandra för att behålla makten. Markessen är i trettiofemårsåldern, ogift och har inga erkända ättlingar.
De enda områden som fortfarande har en centraliserad maktstruktur i Lazulia är Ö-provinsen Lazulia, som Desel ligger på, samt fastlandsmarkerna, som är ytterst viktiga för markessen för att fortsätta kunna förse huvudön med mat och timmer.
De flesta resterande öar i landet har på ett eller annat sätt skapat en egen maktstruktur, om det är en lokal krigsherre, en gammal baron, ett byråd, en skeppskapten eller en banditledare. Dessa ger mer eller mindre mängd säkerhet i utbyte mot lojaliteten i området.
Marilogne
Den mest kända av dessa är byrådet i Marilogne, beläget på den lilla norra ön Malran. På grund av dess starka försvar vågar nästan inga pirater försöka plundra byn, och de få som vågat är inte kvar att berätta historien.
Marilogne är från början en liten fiskeby, som har haft stor expansion in i valjakt, och ökat kraftigt i folkmängd, storlek och ekonomi. Tack vare detta har staden stor export av valolja och ben, och har därför råd att hålla ett stort garde och försvar. Denna expansion har staden att tacka den numera väldigt populära adelsfamiljen Surlile.
Roesberg der Mer
Den mest kända pirathamnen och fristaden i Lazulia är Roesberg der Mer, där den ökända piraten Bateau styr med en demokratisk järnhandske. Roesberg der Mer har också ett imponerande försvar, då de stal, avstyckade och fortifierade hamnstaden med ett gammalt Taronnskt slagskepp som de fick tag på under frihetskriget.
Fristaden var fram till år 492 en handelsport för koppargruvan belägen på ön. På grund av koppargruvan smakar allt sötvatten tillgängligt på ön starkt av koppar. Efter en incident mellan en maleficar och en häradsjägare sinade koppargruvan plötsligt på all koppar. Detta ledde till hög arbetsbrist på ön. På grund av detta, tillsammans med brist på mat, konverterade många sina handelskepp till plundring.
Sexualitet och samlevnad
Seden bland lazulier är att slå sig ned med en monogam partner på ålderns höst, men att leva ett promiskuöst liv med flertalet partners innan dess. Matroser sägs ha ett “hjärta i varje hamn” och det är vanligt att stora delar av eller hel besättningen på ett skepp är en polycule. Arvsrätten är i Lazulia är däremot mycket lik den i Taronne så många gifter sig monogamt för att säkra sin arvsrätt. Att gemensamt ta hand om barn och äldre släktingar i storfamiljer som bor nära varandra eller arbetar på samma skepp är normen. Om en besättningsmedlem går bort till havs så är seden att omyndiga barn tas om hand om av skeppets kapten.
Religion
Lazulier är ett vidskepligt folk och det är inte ovanligt att de har på sig smycken och dekorationer med diverse havsvarelser och monster som beskydd mot dessa bestar. Lyckoamuletter är mycket vanliga och ofta gjorda av vardagsföremål. En sked böjd till en medaljong för ett halsband eller en liten påse salt i bältet kan vara exempel på lyckoamuletter.
Caeducet har inte många tempel i Lazulia, men vanligare är det med fria caedux som reser mellan öarna och upprätthåller mindre altare till gudarna och inevecti. Modellskepp är en vanlig syn vid dessa altare, donerade av besättningar som överlevt farliga stormar eller andra äventyr till havs och vill tacka gudarna.
Många altare är tillägnade Vict Dólunn av Dimisitra, hen, som vakar över de djupa, oändliga havens hemligheter och ger modet som krävs för att ge sig in i det okända, att välkomna mörkret och utmaningen. Dólunn sägs ta hand om de drunknade vars kroppar funnit vila i vattnets djup och hålla djupens dolda vidunder i schack. Kriminella ber inte sällan en bön till upprorsmakaren och skojaren Vict Zeone av Dimisitra, hen, som beskyddare av hederliga tjuvar och de desperata.
Magi och alkemi
Magiker och magi är respekterade i Lazulia, men möts likväl med en misstänksamhet och misstro. Silverhäraden välkommnas inte som de görs i Taronne och respekten för magi kommer från en rädsla och en okunskap om den magiska kraften fungerar. För en lazulier är magi och arbete motsatser och den gästvänlighet som lazulier visar andra ges inte till magiker. En lazulier kommer dock dra sig från att göra sig ovän med en magiker, och både vildmagiker och licensmagiker kan leva ett gott liv genom att ta anställning av en skeppskapten.
Alkemister är högt skattade i Lazulia av både kaptener och markägare och ofta finns det åtminstone en alkemikunnig anställd på varje skepp. Alkemister styr över skeppens egna kruttillverkning och förfinar exklusiva råvaror med alkemi för att öka deras försäljningspris i hamn.
Namnkulturen i Lazulia
Lazulia har namn i spridda skurar, med inflytelser från alla håll och kanter av Ekaya. Namnkulturen kan kategoriseras i 3 grupper.
Taronnska inflytandet: De flesta adelsfamiljer, markägare, bönder och annars fasta yrken såsom gruvarbetare och fiskefamiljer har ofta taronnska namn, ett bra exempel på detta är Marcel de Valentino, den nuvarande Markessen av Lazulia.
Handelsinflytandet:
Många som jobbar med rörliga yrken, såsom handlare, kapare och pirater, har spridda namn från hela Ekaya. Ett bra exempel på detta är Verne Ainsworth av Dimisitra, ärkecaedux och medlem i det Caeducetska Rådet.
Förtaronnska arvet:
Några få öar längst belägna väster i ögruppen, som inte påverkats väldigt mycket av varken Taronne eller handel, har en namnkultur som fördaterar Taronne som land. Enligt de få förbipasserande caeduxar liknar namnen de äldsta religiösa texter som finns bevarade i Visdomens Sal i Comitium. Den mest kända personen med detta namninflytande i Lazulia är slagskeppet Ileis kapten, Camille Apianus. (OFF-inspiration har dessa västra öar namnkultur med gammal Latin)
Pågående Konflikter
Kustens brödraskap
Efter revolutionen har sjöröveri, häleri, smuggling, plundring och andra tvivelaktigheter blivit allt vanligare i Lazulia. Dessa aktiviteter ses vanligtvis inte ned på av lazulier om de inte drabbar en landsfrände eller en viktig handelspartner och mycket rikedom har flödat in i landet. Men piraterna blir allt mer vågade i sina räder och det är bara en tidsfråga innan andra länder i De Västra Rikena eller Det Garonska Imperiet väljer att agera.
En splittrad syskonskara
Fredsavtalet efter revolutionen lämnade mycket att önska. Det finns många inom Taronnes adel som tvivlar på att avtalet kommer hållas i händelse av krig. Pirater och smugglare från Lazulia kan siktas dagligen i Taronnes vatten.
Fastlandets elände
De områden av Ekayas fastland som tillhör Lazulia har känt hårda krav och dåliga levnadsförhållanden sedan frihetskriget, då Markessen ställt högre krav på deras arbete, och ökat skattenivåerna. Dessa krav är satta för att fortsätta förse Lazulia med mat och timmer som är en mer sällsynt resurs i ögruppen. Detta har lett till att många inom samhällsskikten, både bönder och baroner, på fastlandet har börjat gro mot att inte vilja vara del av Lazulia som land längre.
