Älvnatten

Älvnatten är en förtrollande men också varningens högtid som firas i Ekaya under sommarmånaderna när månen stiger till sin höjd, och Väven mellan Ekaya och Mellanmården blir som tunnast. Denna förtrollande tillställning är inte utan sina faror och den tjänar som en tid för både folk och älvor att erkänna den delikata balansen mellan deras världar och de lurande faror som följer med deras sammanlänkning.

I festligheterna finns en påtaglig känsla av vördnad blandad med oro för den övernaturliga Mellanmårdens mysterier och de gåtfulla varelser som bebor den. Offer av mogna frukter, aromatiska örter och värdefulla smycken läggs noggrant på altaren som pryds med skyddande symboler, vilket inte bara betecknar tacksamhet utan också en bön om säkerhet från älvornas nyckfulla viljor.

Firandet inleds vanligtvis vid skymningen på den 6e månaden när månen är som högst, när solen sjunker under horisonten och den eteriska glöden av solen omsluter Ekaya. Folk samlas utomhus, smyckade med blomsterkransar och skimrande lyktor. Luften brukar vara fylld med doften av vilda blommor och de magiskt kunniga brukar känna viskningen av förbjuden arcana i luften.

När natten kommer blir slöjan mellan rikena allt tunnare, vilket bjuder in invånarna i Mellamården att vandra i Ekaya. Ju närmare du bor ett Älvhov, desto troligare är det att du kommer att stöta på en älva under natten. Festligheterna tros vara ett sätt att muta älvorna att lämna Ekayas folk ifred genom att erbjuda dem gåvor. De riktigt äventyrliga som vågar sig på att följa efter den eteriska musiken som driver genom luften kan få se långa processioner av älvor på väg till sina hov som slingrar sig genom Ekayas skogar, ledda av det försiktiga skenet av magiska lyktor.

Under hela natten delas historier om varnande folktro i dämpade toner runt glödande eldar, om de dödliga som snärjts av älvornas förtrollningar och som gått förlorade till riken bortom slöjan. Ritualer utförs inte bara för att hedra landets andar utan också för att blidka dem, för att be om skydd från farorna som lurar i skuggorna.

När gryningen bryter på morgonen efter Älvnatten, fylls luften av en känsla av lättnad över de trötta festdeltagarna, dämpad av en kvarstående medvetenhet om den sköra förbindelsen mellan Ekaya och Mellanmården. Även om feernas faror kanske tillfälligt är blidkade, tjänar deras närvaro som en påminnelse om hotet som alltid följer med Älvnattens underbara magi.

Avvikande firanden

Albeir

Albeirs vidskeplighet till älvor har lett till ett mer offensivt älvnatta-firande. Istället för att erbjuda gåvor och fest, är det många alber som utnyttjar den tunna barriären för att gå på älvjakt, men även älvorna utnyttjar tillfället för motattacker. Den vanligtvis festliga tillställningen är på många platser i Albeir en ren överlevnadsnatt, där du antingen jagar eller blir jagad.