Adoption
Adoption innebär att någon (föräldern) inför gudarna upptar någon annan (barnet) som sin i kött, blod och släkt. Adoption görs genom en mirakelceremoni ledd av en Caedux och är oåterkallelig. Enligt sed ska åtminstone två vittnen närvara. Är det ett par som vill adoptera samma barn tillsammans eller en förälder som vill adoptera flera barn, går det att göra en kombinerad ceremoni med flera parter.
Något som är viktigt att notera i en adoption är att barnet flyttas från sitt tidigare släktträd till det nya. Alla gamla släktband försvinner och barnet är sedermera fullt ut tillhörande en annan släkt. Detta innebär att pakter som gjorts och magilicens som utdelats i det tidigare fulla namnet inte längre är giltiga, eftersom individen nu har ett nytt namn. En blodsmagiker som genom blodsmagi spårar släktband kommer enbart få utslag på den “nya” släkten, inte den gamla. Arvsrätten påverkas också. Att bli utadopterad ur en anrik ätt innebär att alla kopplingar dit förloras.
Ett adopterat barn hamnar alltid längst ned i syskonskaran oavsett individens faktiska ålder. Detta innebär att en person som adopteras in i en familj kan ha åldersmässigt yngre syskon som juridiskt sett är före dem, i fråga om arvsrätt och dylikt.
Syskonerkännande
Till följd av att adoptionsceremonin enbart går i rakt nedstigande led har en tradition av syskonerkännande utvecklats. Bara för att två, eller flera, individer har samma förälder innebär det inte att de känner sig som syskon, framförallt inte om syskonskapet bildats i vuxen ålder.
För att motverka detta har det i vissa kretsar blivit vanligt att syskon gör en ceremoni tillsammans där de erkänner varandra som just syskon. Detta håller ingen juridisk kraft, utan är enbart en emotionell handling för att visa på syskonskap. Långt ifrån alla syskonskaror som bildats eller utökats genom adoption genomför detta, och det är heller inget som förväntas eller krävs av dem.
Andra former av liknande relationer
För den som inte formellt vill adoptera någon, oavsett anledning, men ändå känner ansvar över dem likt ett föräldraskap, används ibland begreppet skyddsling. Skyddslingar erhåller ingen juridisk rätt i sig om deras “förälder” eller beskyddare skulle avlida, men det är inte ovanligt att det skrivs ett testamente som ger dem ett arv ändå. En skyddsling är alltså inte släkt med sin beskyddare, utan det är enbart ett emotionellt och/eller politiskt band.
Att agera förälder till sin partners barn från en annan relation är inte heller ovanligt, men ger även det inga automatiska rättigheter, såvida inte ett eventuellt äktenskap säger något annat.
