Taronne
Taronne är en del av De Västra Rikena och gränsar mot Viveira i söder, i norr mot Albeir och i öst mot Rasvania. Taronnes klimat är tempererat och stora delar av landet utgörs av vidsträckta grönskande slätter, som oftare än inte brukas som betesmark eller utsådd. Böljande fält med spannmål ramas in av kullar och blandskogar. Undantaget är Taronnes norra delar som långsamt övergår i den kargare, hårda slätt som annars kännetecknar Albeir.
Taronnes fauna består av en uppsjö av vilt och diverse fyrfota rovdjur. Rådjur, vildsvin, vargar och björnar är en vanlig syn på landsbyggden. I städerna lever råttor och dränkare gott nere i kloaker och ovan jord en och annan sanguin. I landets södra delar varnar man barn för att bli bortrövade av älvor. Landsbygden tenderar att ha problem med bestar och odöda som nekrofager och gengångare. Vid gränsen mot Albeir jagar gripar fritt och gör många områden farliga att resa igenom.
Taronne har nio större städer som givits stadsrättigheter och rätten att idka handel som inte förekommer i någon större skala utanför städerna. Den största av dessa är huvudstaden Chamilvert, som är en del av Coronetens egna domän, med omkring 350 000 invånare. Städer omges av mindre byar, gårdar, torp och en och annan köping. Näst största staden, och numera Taronnes enda djuphavshamn, är Etrette, i grevskapet Chasille på Taronnes sydvästra kust.
Taronne har den mest blomstrande handeln i De Västra Rikena mycket tack vare det omfattande vägnät som tidigare coroneter låtit byggas. Detta vägnät förbinder de nio städerna och är så välskötta och noggrant anlagda att Taronnes infrastruktur kan mäta med den i Garonska Imperiet. Taronner är mycket stolta över sina vägar och donationer till deras underhåll görs av både rika som fattiga vid vägkorsningar i små bössorna tillsammans med sakrament till guden Langisele.
Geografi
Se kartan till höger för en översikt av landet Taronnes geografiska uppbyggnad.
Kultur och samhälle
Livet i Taronne är präglat efter klass. Adeln och de rika borgarna lever ett privilegierat liv i slott och herrgårdar, medan de fattiga lever trångbott och i enkelhet. Värst är det för alver som ofta lever i slumlika förhållanden i fattigdom och där svält inte är ovanligt. De som färdas på landsbygden kan förvänta sig en viss gästfrihet, om så ett mål mat eller en lada att sova igenom regnet. Främlingar är inte sällan välkomna sålänge de är hövliga och uppför sig.
Styrelseskick
Taronne är formellt en feodal konstitutionell monarki där makten utgår från [b]Coroneten[/b] via ett antal adelsätter och deras vasaller. Varje titelhållare är själv en vasall och har svurit lydnad till den steget högre upp i hierarkin, hens [i]liege[/i]. Enskilda medlemmar av en titelhållares ätt saknar dock en inkomst annat än den titelhållaren benådar ge dem, och kan förvänta sig att deras försörjning tryggar på något sätt genom [i]apanage[/i]. Det kan också ske genom att hjälpa dem till goda positioner inom hovet, att hitta ett passande äktenskap.
Även om Coronetens maktutövande av gammal hävd regleras av ett antal lagar så är det i praktiken endast vad som är politiskt gångbart som sätter begränsningarna. Coroneten regerar formellt på nåder av adeln och måste hela tiden göra avvägningar i hur makten utövas. Enligt lag har Coroneten kan stifta nya lagar, omfördela egendom och titlar, skapa och ta in skatt, och lägga sig i rättskipning om hen så önskar.
Coronet-titeln skapades av och för ätten Skaldhjärta för omkring 150 år sedan som ett sätt att konsolidera makten i Taronne till Chamilvert i vad som då var ett fragmenterad land med många krigande adelsätter. Sedan dess har fler åtgärder för att förflytta, förskjuta och förändra maktbalansen gjorts, i båda riktningar.
Lagar och regler i Taronne
Lagarna i Taronne utgår från klass och privilegier, men gäller både adeln och ofrälse. Brott mot adeln leder alltid till strängare straff än mot ofrälse. En ädling som brukar våld mot en ofrälse kan räkna med som värst en skarp tillsägelse (om en domare ens väljer att ta upp målet), medan en ofrälse kan räkna med fängelse eller prygel för detsamma.
Hur lag och ordning upprätthålls skiljer sig mellan stad och landsbyggd. Städerna styrs av borgmästare ([b][i]Mairés[/i][/b]) som är vasall till den [b]greve[/b] som styr över länet där staden ligger. [i]Mairés[/i] röstas fram av borgarna i staden. Det är i städerna som rättsväsendet har utvecklats mest i Taronne och det finns tydliga regler för hur rättegångar ska gå till, vilka som ska vara domare, offret och den anklagades rättigheter. I städerna finns också det närmaste man kommer ett polisväsende där stadsvakter håller ordning och utreda brott.
Lagen på landsbygden upprätthålls av adeln och är beroende av deras nycker och barmhärtighet. Det vanligt att titelhållaren utser en [b]fogde[/b] bland sina [b]riddare[/b] som agerar både domare och bödel om saken kräver det. Ofta är det fogdens uppgift att driva in skatt.
Taronnes Lagbok finns att läsa här: Taronnes Lagbok
Det lilla och det stora rådet
Lilla Rådet består av Coronetens närmaste rådgivare och leds av Senechalen. Senechalen är Coronetens ställföreträdare och har i monarkens frånvaro samma makt. Stora Rådet är endast rådgivande och har ingen formell makt. Både Coroneten och Seneshalen kan ge ut så kallade lettres de cachet (sigillbrev) som är bevis på att olika beslut har tagits. Seneshalen kan använda sina sigillbrev för att köra över beslut som tagits inom det Lilla Rådet, men måste bevittnas och signeras av en annan rådsmedlem för att vara giltigt enligt lag. Coroneten kan använda sina sigillbrev för att styra genom dekret, men kräver också en signatur från en medlem av det Lilla Rådet (som hen kan begära).
Sexualitet och samlevnad
Giftemål inom adeln
Taronnes ädlingar har sällan möjlighet att gifta sig av kärlek. De flesta äktenskap är politiska unioner och ett sätt att knyta allianser. Det är mot seden att tvinga sina släktingar eller vasaller att gifta sig mot sin vilja, men i praktiken är tvångsäktenskap vanligt. Däremot måste alla ädlingar som vill gifta sig be sin [i]liege[/i] om lov först, och en liege har alltid möjlighet att neka eller ställa krav på klausuler i äktenskapskontraktet. Om man som ädling gifter sig mot sin lieges vilja kan det hända att man hamnar i onåd och blir förskjuten.
Äktenskapskontrakt förhandlas av ätternas överhuvuden (inte nödvändigtvis de med högst titel). När ädlingar gifter sig händer det att en av dem tvingas enligt kontraktet att avsäga sig sin egen ätts namn och då rättigheter till att ärva sin tidigare ätts titlar. Detaljerna kring detta är tydligt utskriva i kontraktet och ätten till gemålen som avsäger sig sitt namn förväntas få något motsvarande tillbaka. Äktenskap där inte detta görs kan leda till att en ädling håller titlar under flera lieges och konflikter i lojalitet till dessa.
